Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Jaha, nu sitter jag här och väntar och väntar på tidningarna. Fick för mig att det skulle vara en av de bra sakerna med mobiltelefonen att vi skulle få SMS om det var förseningar, men det verkar inte funka.

Ånej, inatt är det mer än vanligt bus, sönderslagen glasruta på skåpet där man har tryckluften och vatten vid macken och välta soptunnor. Parksoffor omkullvälta vid kommunhuset. All denna meningslösa förstörelse, om jag kunde begripa varför man gör så.

Översvämningar i Växjö igår kväll, som tur är fick vi inte så mycket regn här. Kvavt och lätt regn i natt.

I natt vad det + 16 och kvavt. Ett ungdomsgäng drog runt i samhället, hoppas de inte hittar på något större bus, men jag tycker det är konstigt att man orkar bära omkring med fulla ölburkar men så fort man tömt dem så orkar man inte ens bära dem till närmaste papperskorg.

I natt snackade de på nattradion om dödsannonser, hur de förändrat sig. Konstigt sammanträffande, igår läste jag en notis från familjeredaktionen i SMP att man fick inte skriva hur man ville i dödsannonserna. Man fick inte skriva i du-form direkt riktat till den avlidne ej heller fick man vara allt för personlig i texten. Klart man inte ska skriva nedlåtande eller kränkande, men nog är en personligt utformad annons och dikt en verkligt hedrande grej till den avlidne.

Första natten på länge som det var under +10 grader på natten, kanske det blir en vacker dag.

Såg inte en människa ute i natt, inte ofta jag upplever det på sommaren.

Glad så som lärkan, tidningarna i tid. Nej, nu står soptunnor i vägen, jag begriper inte att man inte förstår att man inte ska sätta dem framför brevlådan. Det är så man har lust att öppna locket på tunnan och lägga tidningen där i stället.

Radions nattpratare, som är många tidningsbuds sällskap i ensamheten pratar om något nytt sifferkryss, Sudoku, lät kul, det måste jag testa.

Sitter och väntar på tidningarna, hoppas inte det blir länge. Många handarbeten har blivit gjorda under väntetiderna på de snart 15 år som jag jobbat som bud.

Hmmm, ja visst, de glömde jag ju bort igår. Fick en tidning över i måndags och väntade mig en reklamation. När man får den drar man sig ofta till minnes att man passerat just den lådan utan att lägga tidningen i den.

Tillbaka efter två veckors semester. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag ledigheten och att få sova hela nätterna. Nu känner jag mig utvilad, något man aldrig är annars. Konstigt nog märker man inte att man ständigt är mer eller mindre trött förrän man varit ledig minst en vecka och då känner man aha, är det så här man ska må?. Att köra tidningar på natten när många andra sover är ett fint jobb som jag trivs bra med, det är ofta lugnt och tyst och jag får mycket tid till reflektioner. Jag hittar bara ett riktigt stort fel och det är att jag inte kan leva på det utan måste ha ytterligare ett arbete. Tänk er att kunna jobba några timmar på natten och sedan vara ledig resten av dagen. Den här första natten efter semestern är buntbilen tidig, har redan börjat lasta av när jag kommer. Skönt!!!! Sitta och vänta är så otroligt tråkigt, när man vet att man hade kunnat sova en stund till i stället. Varje minuts sömn är värdefull.

Allt är lastat och klart för start 02.15. Kastar en sista blick på listan över indragningar och utdelningar som blivit under semestern. Har faktiskt inte blivit så mycket förändringar som det brukar vara. Stannar folk hemma på sommaren måntro och njuter av vår underbara svenska sommar.

Hmm, här är ingen märklapp, konstigt minns inte att den abonnenten var på indragningslistan. Kollar!! Nej!! Någon klåfingrig har varit framme igen och plockat bort märkningen på lådan. Jaha, nu är det dags att säga till att det är hög tid att byta glödlampor vid hyreshusen. Nästan hälften är slocknade, man märker redan att det är mörkt längre på mornarna nu. Nej, jag vill inte att mörkret kommer, det är de ljusa fina sommarnätterna som är de underbara för mig som tidningsbud.