Natten till lördagen krockade en kollega till mig under sin tidningsrunda och bilen började brinna. Kraftigt brändskadad räddades han ur bilen av personer ur den andra bilen.
I natt var tidningarna lite tidigare igen så nu var det nästan att jag var hemma igen till 4.30, det är alltid lika skönt för då hinner jag lägga mig en liten stund och sova innan det är dags att hoppa i andra kläder och ge sig iväg till nästa jobb.
Nattens ämnen var kyrkovalet och kurser man gått och om de gett något eller om de varit rena katastrofen.
Kyrkovalet hoppade jag över, men det är nog sista gången jag gör det, för jag blir skrämd av de för mig mörka krafter som sakta segar sig in, och det vill jag i varje fall inte vara medhjälpare till.
Kurser, ja det har jag gått många under årens lopp. De flesta har gett mig mycket och kunskapstörstande som jag alltid varit har det blivit ringar på vattnet efter genomgångna kurser. Roligaste för mig var när jag läster Projektarbete tillsammans med min dotter. Jobbigaste var när jag läste Småländska på universitetet, det var en kort kurs där de gick ut med informationen att man bara skulle träffas var tredje vecka och det tänkte jag kan vara lagom för mig med jobben vid sidan om, när jag kom dit första gången så hade läraren ändrat till varje vecka och det var tufft att först jobba mer än full tid och sedan hinna läsa en massa mellan gångerna och till sist åka till Växjö en kväll i veckan och vara där mellan 18.00-21.00. Jag kan bara säga att trots att det var hemskt lärorikt och intressant så orkade jag inte läsa in till att tenta av kursen.
Det har verkligen varit en omtumlande vecka som gått. Skolbranden har satt djupa spår i oss alla i samhället mer eller mindre. De flesta har ju anknytning till skolan på ett eller annat sätt men jag får verkligen säga att man har lyckats lösa det mesta på mycket bra sätt.
Det smyger sig in en lite senare ankomst nu av tidningarna och snart kommer den där tiden då det blir lite längre förseningar pga pappersbrott. Alltid likadant varje år när hösten kommer, de skyller på att det har med fukten att göra men jag tycker att de borde finna ut en lösning på det problemet efter alla dessa år.
Ja så var denna natt slut och det ska bli skönt att sova.
I natt fick jag skrapa bilrutorna när jag skulle åka. Det är alldeles för tidigt tycker jag och naturligtvis hade jag ingen skrapa i bilen, har bytt bil sedan förra isskrapesäsongen. Tänk alla blommorna som försvinner nu också, nej jag vill inte, jag klamrar mig fast vid den varma årstiden med näbbar och klor.
Usch, vad det stank öl i en trappuppgång i natt, någon hade spillt ut minst en hel öl där, tänk att det ska vara så svårt att städa upp efter sig när sådant händer. Hmmmm, jag undrar hur det ser ut hemma hos dem.
Sedan är det alla dessa slängda och söndertrampade tomma ölburkar, det retar mig mycket att man måste göra så. Någon måste ju städa och plocka upp efter dem. Men det är klart att mamma är inte med och städar och plockar, då blir det gärna så här.
Om jag tyckte att lugnet lagt sig över samhället igår så vet jag inte vad jag ska säga om denna natt. Inte en människa, inte ens en bil i rörelse, bara några grävlingar och harar förstås som höll mig sällskap.
Branden på vår skola var anlagd eller möjligtvis en olyckshändelse. Ja, i vilket fall som helst så vad det en ovarsam hantering med eld som fick förödande konsekvenser för många. Fy, fy, fy för sådant.
Mjölk och ilska var nattens ämne.
Vad man tyckte om det nya att vi ska få mjölk från andra länder var frågan. Jag vet vad jag tycker. Nej, tack det ställer jag inte upp på.
Sedan till vad man blir arg på. Ja, vad är att vara arg på något, lätt att blanda samman känslorna; arg, besviken, förtvivlad och ledsen tycker jag. Men visst finns det mycket att spy ilska över. Men det finns saker jag blir riktigt arg över och det är bla människor som utsätter försvarslösa djur, barn och gamla människor för brott, det är så oerhört fegt gjort. En annan sak som gör mig arg, riktigt arg är när psykvården släpper (friskriver) människor som begått brott ofta grova sådana med motivering att de är slutbehandlade och att man bedömmer att de inte ska göra sig skyldiga till fler brott. Hur ofta är det inte så att så fort de kommit ut så är det dags igen för brottslighet. Jag tycker att alla ska få ett tidsbestämd dom och är det sedan så att det bedöms att de ska ha psykisk vård så ska de sitta tiden ut oavsett hur ”bra” de blivit och är de för friska för psykvården är det bara för dem att sitta av återstående tid i fängelse.
På det mera vardagsnära planet blir jag arg (kanske mer besviken) på de som inte står för det de säger eller lovar. Kan vara allt från ett bortglömt telefonsamtal till anonyma brev.
Ja nog har lugnet återvänt till vårt lilla samhälle efter den omtumlande föregående natt. Visst var Aragonbilen i rörelse hela tiden och det helt naturligt eftersom de har till uppgift att bevaka kommunens byggnader bl a och efter branden förra natten blir vaksamheten ännu större åtminstone tills den värsta chocken har lagt sig. Känner även själv att man är mer vaksam överallt efter sådana här händelser.
Nattens ämne hos nattpratarna var vem man skulle vilja ha en fikastund med, död eller levande person. Jag tvekade inte en sekund om vem jag skulle vilja ha en denna fikastund med, det skulle vara min avlidne man och mina barns pappa. Jag skulle vilja visa kort på barnen och barnbarnen våra och berätta för honom vilka underbara barn vi fått och vad de betytt för mig i sorgen efter honom. Jag skulle också tala om vad han mer gått miste om, att se älskade barnbarn växa upp och få berätta om deras liv och hur underbart det känns att vara mormor/farmor till dessa livets underverk
Nej, det kan inte vara sant, det får bara inte vara sant, visserligen är det den 13:e men inte fredag i varje fall. Jo jag måste konstatera att det är sant VÅR LÅG- OCH MELLANSTADIESKOLA HACKEBACKESKOLAN BRINNER. Kunde inte låta bli att åka upp dit trots att jag insåg att de inte behövde sin tidning i natt och oj vad det brann. Min dotter hade jag väckt för att tala om vad som höll på att hända, hon har ju en flicka som går där ett av mina älskade barnbarn. Dottern min hoppade i kläder snabbt, men nästan samma snabba reaktion som våra helt fantastiska ”borgarbrandmän”, och så var hon med mig hela rundan och vi kunde ventilera i flera timmar det vi såg och vad som skulle komma att hända. Allt känns så overkligt, en sådan här sak händer ju andra inte oss.
Åh, vad jag är trött på dessa ”kommandomeddelanden” från våran chef. Han skulle behöva gå en utbildning i pedagogik. Meddelandet löd som följer ”Nu har vi fått direktiv att märklappar INTE får användas i hyreshus. Därför ber vi er att snarast möjligt ta bort era märklappar på dessa ställen. Det ska vara genomfört senast november 2005, därefter kommer vi göra stickprov för att se så det är genomfört”. Jag vill veta varför man beslutar att göra så. Det innebär inga större problem för mig som är ordinarie men vad tidsödande det blir för en vikarie att kolla adresslista hela tiden. Nu måste vi bud kräva att vi får antalet trappor också angivet korrekt när vi får utdelningar.
I natt pratade man om flyg och vad som är njutning i hemmet. Förr har jag varit skeptisk till att flyga, men när jag fick resan av mina barn och sambo i 50-årspresent, stod jag inför faktu och jag hann aldrig bygga upp någon rädsla och inte har det kommit senare heller och jag tänker inte på terrrordåd och olyckor heller i samband med flygning. Ska det hända så händer det.
Visst är det mycket jag njuter av men jag tycker ändå att när jag är färdig med utdelningen på lördagen och får krypa ner i sängen igen för att sova utan att klockan ringer är den största njutningen, i varje fall den jag uppskattar mest av allt.
Tänk att en telefonsignal mitt i natten kan kännas så efterlängtat skön att höra i varje fall när det gäller en natt till lördag och tidningen är bara lite sen. Den telefonsignalen innebär att jag kan lägga mig en stund till och det är inte helt fel så här veckans sista natt.
I natt var det lite folk i rörelse, en del ganska runda under fötterna och andra lite, ja så där att jag funderade om allt var helt ok.
Natten flöt på bra och det ska bli skönt att krypa ner och få sova tills jag vaknar av mig själv, lördagmornarna är guld värda.
Ring ring, i natt var det en ilsken klocka som ringde en timma tidigare än vanligt. Men jag kände mig ändå förvånansvärt pigg när jag väl kom upp. Upp till ännu en varm natt. Tidningarna hade kommit, tack för det nu slipper jag stressa mig genom rundan. Allt gick bra och avslutade med att springa i trapporna.
I natt snackade man om platser där man aldrig ville vara fler gånger, jag tror inte att jag kan säga att jag har någon sådan plats i mitt liv. Nästa fråga var om giftermål med anledning av Femministiskt Intiativs utspel om att man skall ta bort giftermål och i stället tillåta att man juridiskt sett ska kunna vara flera som delar på allt. De påstår att giftermål inte sker av kärlek utan det är ett sätta att ha gemensamt ägande av saker, de menar att nuvarande form är förlegad. Men det kan de försöka övertyga någon annan än mig för jag tror klart och fast att man än idag gifter sig av kärlek till varandra i de allra flesta fallen, att det sedan finns skenäktenskap av olika anledningar det kommer vi alltid att få leva med, det finns alltid människor som väljer att utnyttja systemet.
Varmt i natt +18, 6 när jag åkte ut vid halv två och +16, 4 när jag kom hem igen, varmaste natten i år, märkligt att det kommer först i september. Jag minns för rätt många år sedan det var medan jag fortfarande cyklade rundan var det så varmt någon natt i september att jag cyklade rundan med bara t-shirt och shorts. Tänkt då minns jag att det är nog första och sista natten som det är så varmt i september. Nu är det dags igen, ljust i många rum på Bikupan igen, jag förstår inte att det ska vara så svårt att kolla när man lämnar ett rum att det är släckt, men detta är inget ovanligt.
Är lovad att jag ska får tidningarna med Kalmarbilen i morgon natt när det är totaltäckning, hoppas verkligen att de inte missar det där inne för då blir det kris med tiden.
I natt pratade man om att Sverige sjunkit på listan över ländernas välstånd, vi hade sjunkit från andra till sjätte plats och nu undrade man hur vi ska kunna öka det igen. Men vad är egentligen välstånd, blir jag lyckligare som människa för att jag har det materiellt gott ställt om jag samtidigt mår så taskigt inom mig att jag inte kan ta vara på det. Nej, jag tror att vi måste försöka sträva efter att vi ska rädda människan i första hand. Ge människan glädjen inom dem, att upptäcka att världen inte rasar samman bara för att jag inte har råd att byta bil vartannat år, eller åka på semester allt längre och längre bort. Ge barnen kvalitetstid, ta dig tid att leka med dem, hitta det lilla i livet som efteråt känns så stort men som vi alltför ofta glömt i jakten på ett allt större ”välstånd”. Finns det något ljuvligare att som mormor/farmor kunna njuta av barnbarnen helst av allt då för min egen del med en promenad i skogen där vi har tid att stanna upp lyssna på fåglarna eller titta på myrornas flit.
Jag har grubblat mycket över det nya begreppet utbrändhet, tror att vi har en tickande bomb där. Ser dagligen barn som inte mår bra runt omkring mig och hur kommer dessa små underbara oskuldsfulla barn ha det i livet när de närmar sig vuxen ålder. Tyvärr tror jag att vi kommer att mötas av unga människor, som kommer att få diagnosen utbrändhet eller vad man nu kommer att välja att kalla det för, tidigt i deras liv.
Jag önskade att jag skulle kunna sätta ”skygglappar” på många barn, att de skulle slippa se allt elände runt omkring oss, att de skall får vara barn och inte tvingas bli vuxna när de har ett barns kropp och själ. Som vuxen klarar jag av att sålla intrycken runt mig, slå dövörat till mot allt elände. Jag bara kan gå till mig själv, för bara ett tiotal år sedan läste jag hela artiklarna i en tidning om det skett ett mord, misshandel mm mm idag så ser jag rubriken men jag läser det inte. Ett sätt att skydda sig mot allt för mycket elände men det klarar inte barn av och de kan inte heller blunda för det för massmedia av alla slag vräker information om allt elände och ju läskigare bilder man hittar ju bättre tycks det vara.
Fick ett anonymt brev igår med anledning av min insändare om hon som inte fick sjukpenning när hon var halvt sjukskriven på natten. Någon spydde galla över mig och att jag skrev i tidningen och bad mig ge fan i fler yttrande i tidningen och kallade mig Sosse-Kommunist, skitstövel, arbetarklasskvinna och att det var vi skitstövelarbetarklass som förstört vår fina miljö och samhällsekonomi och att jag var en inkompetent arbetare som inte kunde tänka själv. Förstår att det är någon som vet vem jag är men som inte känner mig för då skulle personen i fråga vetat att jag inte står fast någonstans politiskt sett. Brevet är polisanmält som ofredande och för att de försöker påverka min rätt till yttrandefrihet.