Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

……ännu mera snö och blåst, en isande kall vind.
Tänk vad konstigt det ska vara, igår morse var tidningarna tidiga riktigt ordentligt men det är precis som om att ifall de är tidiga ena dagen så ska de vara lika mycket eller mera sena dagen efter.
Ja som sagt snö i kombination med blåst innebär drivbildning, så jag valde att börja i Djurhult för det är där som drivorna brukar bli som värst.
Nu var det inte några stora problem att ta sig fram som tur var.
I dagens SMP fick jag med insändaren jag skrev om vintern och postens lådsamlingar, hoppas att det finns några som tar till sig det som skrevs.
Tröttheten slår hårt nu, men ännu en vecka närmare semestern i varje fall och veckan som kommer ska jag börja senare på nästa ställe så jag kan sova en timma innan.

Runt nollan, en isande kall vind och lite snö i luften, det var väderläget i natt. Riktigt tidiga tidningar så jag var faktiskt klar till klockan fem, första natten på länge som jag lyckades med det.
Torsdagen är ju ”snabbaste” natten i normalfall, inte så många olika titlar att dela ut.
Nattens diskussionsämnen fängslade mig, eller rättare sagt jag har mycket funderingar runt åtminstone ett av dem, ”varför unga främst flickor mår så dåligt att flera av dem måste gå på antideprisiva medel”. Kring det ämnet skulle jag kunna skriva en doktorsavhandling känns det som, så jag tar det sist.
Fågelinfluensan ett annat kärt ämne i massmedia var också på tapeten, om rädslan för att drabbas.
För mig är det mer en massmediasjuka än något hot mot mänskligheten, kan inte fatta att massmedia hela tiden gör så stor sak av det. Ett fåtal dödsfall bland människor konstaterade i hela världen och ställ det mot hur många som dör varje dag pga dåligt vatten.
Sveriges Radios programutbud var ett annat ämne i natt. Jag som trogen radiolyssnare har inte mycket jag vill förändra faktiskt. Den enda tiden som jag verkligen lyssnar ordentligt är på natten och om det tycker jag mycket bra. Småsnack, lite tävlingar, lyssnarreflektioner blandat med bra musik, blir en lättsam underhållning helt enkelt. Saknar kanske lite mer countrymusik. Övriga tiden strölyssnar jag bara och då gäller mestadels lokalradion och det jag hör gillar jag nästan alltid.
Tillbaks då till flickorna. Det är hemskt att vi hamnat i det läget att så många barn och ungar mår dåligt. Anledningen är säkert många men en av de största tror jag är att föräldrarna inte längre är föräldrar utan kompisar till sina barn. Hur ska barn hitta bra vuxna förebilder om mamma och pappa beter sig som en ungdom eller i vissa fall som ett barn själva.
Många barn idag har föräldrar som var var barn själva under den fria uppfostrans tidevarv, hur ska de kunna ge egna barn normer att leva efter som inte de fick själva.
Många skyller samhället för att det är som det är med barnen och visst har samhället en del i det hela. Politiker ville att vi skulle lämna barnen i samhällets vård så mycket att föräldrar glömt bort att samhället ska inte fostra, det är och kommer alltid att var föräldrarnas sak att ta tag i.
Den trygga och ombonade värld barn växte upp i förr är vi långt ifrån, massmedia lockar och förför de unga och de matas med allsköns elände runt om i världen, hur ska de kunna skilja på dikt och verklighet om ingen ger dem ett alternativ.
Stressen har vi lätt att skylla på, och visst finns den runt oss, men var det bättre för och mindre stressande att kämpa varje dag kanske för att få äta sig mätt.

Det var tur det att de inte glömt bort mig när det gäller tankningen för snart brister mitt tålamod när det gäller dessa missar.
Någon grad kallt och en snålblåst som gick rätt genom kläder i natt.
Allt lugnt och fridfullt på ”byn”.
Tidningarna fortsätter komma i bra tid och det är som jag sagt många gånger extra skönt nu när snön gör att rundan tar den där extra halvtimman i anspråk.
Veckotidningarna ökar stadigt, får i regel en fem till sex utdelningar i veckan, de bedrivet tydligen lyckad reklamkampanj. Visserligen är de flesta inte fasta abonnenter utan sådana som har tidningen några veckor och sedan försvinner de igen.
I natt när jag kom i Hackan kom det en glad liten vovve springande när jag kom med bilen Jaha tänkte jag någon som varit ute mitt i natten och rastat sin vovve, men nej ingen matte eller husse dök upp. Vovven verkade lycklig över att jag kom så han svansade runt mig och följde mig likt en ja just det hund hela tiden jag var i Hackan. Vad gör man, inget halsband på så det gick inte att identifiera ägaren och inte katten ringer jag polisen mitt i natten och väntar på dem. Nej, jag lämnade Hackan och hunden bakom mig och hoppades på att någon snart skulle sakna den lilla pigga vovven.

Så var det fjärde veckan som jag tvingas köra på reserven, vad är detta för något, så är det länge sedan de skötte tankningen så slarvigt. Som om inte det var nog så ville knappt inte bilen starta i natt heller, andra gången för säsongen, brukar bara hända en enda gång på vintern. Fniss, känner mig nästan lite mobbad.
I natt höll sig temperaturen runt nollan, kanske kanske är kylan förbi för denna vintern, hoppas kan man alltid.
Nattpratarnas ämne var bland annat massmedias fokusering på idrottstjejernas utseende och förstås kärlek eftersom det är Alla Hjärtans dag.
Min personliga uppfattning som jag skickar till massmedia är att låt tjejernas idrottsliga prestationer vara det som betyder något inte om de tex har vackra ben eller stora bröst.
Kärleksämnet var hur man gör för att hålla kärleken vid liv. Det finns helt klart en massa saker att göra men ibland hjälper inte det hur mycket man gör för den andra, kärleken tar slut i varje fall.
Men två telefonörers berättelser grep mig djupt. Den ena mannen hade gift sig för en vecka sedan och det var bara frid och fröjd med kärleken, men han hade bara träffat sin pappa några enstaka gånger. Mamman och pappan separerade tidigt i mannens liv och sedan tog det ända tills han gjorde lumpen innan han träffade sin pappa igen. Efter det hade han nyligen fått kontakt igen med honom och börjat utveckla ett lite mera varaktig förbindelse och då kom smällen. Mannen hade under gårdagen fått veta att hans pappa var pedofil, en fruktansvärd chock för honom.
En annan som ringde in, en kollega till mig faktiskt, berättade om hur viktigt det var att som jag brukar säga till de mina, att inte låta solen gå ner över ilska utan att alltid sagt förlåt innan man somnar eller skiljs åt. Han berättade om hur nära det var att han blivit änkeman innan jul. Hans fru höll helt enkelt på att dö i hans armar och hade han jobbat som vanligt den natten så hade hon inte funnits kvar längre bland oss på jorden.

Nej, det verkar inte så för i natt när jag klev upp var det -9,3 grader, visserligen hade det stigit till bara -4,7 när jag kom hem igen.
Som jag trodde så var det uppskottat och fint vid den postlådan som jag pratade om i slutet av förra veckan, det gamla parets.
Åhhh, vilken vacker räv jag såg i natt på Frejagatan, så akta dig nu ”Fritte” när du är ute.
I natt snackades det om datorerna har betytt mycket i samhället i stort och hos de enskilda människan i smått. Visst har den betytt mycket och allt är inte av ondo som vissa vill påskina. Ok, många unga sitter förstås alldeles för mycket vid datorerna, tid de i stället behövt vara ute och röra på sig. Men en av de mest betydelsefulla saker som jag tycker att datorn betytt både i stort som i smått är att världen har krympt och all den information, visst måste man läsa med sunt förnuft, som den kan ge oss alla.

Många gillar vintern, det gör jag med när vintern är som den varit i år, snö och kallt, inte varannandagsväder. Gillar gör jag också alla ni som skottat och hållit så fint vid era postlådor, vare sig det varit vid er egen tomt eller vid postens lådsamlingar. Ni är många som gjort det och jag har på olika sätt talat om det för er också, hoppas ni tagit det till er.

Men det finns tydligen något missförstånd kvar hos en del angående just lådsamlingarna. Vad jag har kunnat förstå finns det fortfarande kvar några som tror att det inte behövs skottas där utan det ska någon annan göra, vem denna annan är vet jag inte. Men det är så att det finns inte någon annan som ska göra det utan det ansvaret ligger på den som har sin låda där, det är varken postens, kommunens eller tidningsbudets ansvarsområde, bara ditt.

En sak till, där det är så fint skottat, hoppas inte det är bara en som alltid ser till att det är skottat utan ni hjälps väl åt, denne någon annan kanske tröttnar en dag annars.

Jag tror inte jag är ensam att känna att armarna inte längre räcker till, de tänjs och tänjs en bit för varje snöfall men till slut händer inget längre hur mycket jag än försöker.

Vi tidningsbud, kan visserligen bara tala för mig själv, men tror att andra nickar instämmande, även brevbärarna, vi gör allt som står i vår makt för att ni ska få tidningen resp posten varje dag och i tid oavsett hur väglaget är.

Ibland är det blixthalka andra dagar snöstorm med kraftig drivbildning som följd, men vi tidningsbud gör allt som står i vår makt och ibland lite till för att inte morgontidningen ska fattas till morgonfikat. Det enda vi då begär är att det när snön avstannat och gatorna är plogade igen att ni skottar så vi kommer intill lådorna. Vi slits mellan att inte missa en massa tid på att kliva ur för att lägga tidningen och att rädda bilen åt företaget. Det är faktiskt vår arbetsmiljö det handlar om.

Ring ring bara du slog en signal heter det ju och det var vad som hände i natt. Mobilen ringde halv två och jag la den till örat. Jag var så säker på att det var Micke, vår buntbilsförare, som fått tillbaka sin mobil och ringde för att säga att tidningarna var sena, men så var det inte alls. I stället var det min egna yngsta son som ringde och bad om skjuts hem mitt i natten. Hade blivit lite rund under fötterna efter en bastukväll med gänget. Klart att jag ställer upp, vad ska man annars ha mammor till, jag skulle ju ändå köra så det var ingen uppoffring.
Sex minusgrader och en stjärnklar vacker natt. När jag skulle ta ur sladden till motorvärmaren på företagsbilen blev det ett lirkande för det hade varit takdropp rätt ner på fronten på bilen och det hade bildats en rejäl ishinna över hela fronten med påföljd att även motorvärmaruttag med sladd frusit fast ordentligt.
Mycket tankar flög genom mitt huvud i natt i alla möjliga riktningar blir gärna så ibland när jag har mycket att fundera över men samtidigt så är det skönt för innan rundan är över så har mycket klarnat när jag haft tid att fundera i lugn och ro.
Ett resultat av mina tankar blir i varje fall en insändare till SMP.
Alldeles i slutet av min runda i natt så kom en av mina abonnenter hem till sig när jag svängde in på den gatan och hans glada ”god morgon” värmer så gott i natten.

Ja visst så har snart en vecka passerat igen och det blir bara segare och segare, jag är sååååååååå enormt trött på vintern nu. En vecka till sedan kommer veckan då jag kommer att sova en stund innan det bär iväg, det är sportlovsveckan som kommer som ett välkommet avbrott.
I natt var det plusgrader och det är första natten på länge som vi hamnade på den sidan nollan, men det var ganska halt och slipprigt i stället, men samtidigt kändes det som en liten föraning om vad som ska komma.
I natt fick en av de två abonnenter som inte skottat sin tidning i postens lådrad den andra har jag inte hjärta att göra det med eftersom jag vet att de är gamla och orkar säkert inte skotta själva och min förhoppning står till att de får besök i helgen som kan hjälpa dem för det brukar inte se ut så vid deras låda i vanliga fall.

……var det i natt och lite snöflingor i luften tidvis. Grrrr nu blir jag irriterad över de som inte skottat fast att jag lagt lapp i lådan hos dem, det är bara två så egentligen spelar det ju inte så stor roll utan jag skulle visst kunna kliva ur men det känns inte rätt mot alla som skottar fint. Känner mig lite som en gnällspik men det är väl allmän trötthet på snön som gör mig extra gnällig.
Efter gårdagens test i en av kvällstidningarna om hur gammal man skulle bli så tog nattpratarna upp ämnet på sitt sätt. De valde att ställa frågan om man skulle vilja veta när man skulle dö. Tack och lov så var de allra flesta överens om att de inte ville veta. Själv har jag aldrig funderat över det för jag har min starka övertygelse att våra liv är förutbestämda och att vi inte kan påverka det alls.

…….men att alltid samma få abonnenter inte kan komma ihåg att skotta vid lådorna. Som sagt nästan alla skottar och sliter verkligen nu med att få det framkomligt vid sina lådor och alltid samma som ”glömmer” bort eller tror de att jag ska ge upp någon gång att påpeka att det ska vara skottat. Blir aldrig klok på människan. Det är inte lätt nu att ha någonstans att lägga snön, det börjar bli mycket av den varan nu. I natt var det soptunnedags på halva rundan och det finns ju alltid några som ställer tunnan dumt till så man får trixa lite extra för att komma till lådan.
Det var bara minus två grader i natt så det var skönt ute.
Allt lungt och skönt men det blev lite snärjigt med tiden eftersom tidningarna var nästan en halvtimma sena och det blir nästan kris nu när vintern slagit till så skoningslöst mot oss tidningsbud. Ja det är inte så att det blir kris för att hinna färdigt inom tidsramen men för mig som helst ska vara på nästa jobb klockan sex.
Men det är tur att man har lite möjlighet att flexa med den tiden, funderar stark faktiskt på att till nästa vinter lägga om mina arbetstider på städningen så att jag kan sova minst en timma innan jag ska vidare. Det har varit en tung vinter att nästan varje morgon måst kvickt skifta kläder och i princip slänga i sig frukost för att stressa vidare.
Nu är det i varje fall snart vår och då går det betydligt mycket lättare och rundan går snabbare, så är tidningarna bara i tid så hinner jag lägga mig en liten stund.