Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

I dag eller rättare sagt i natt var tidningarna inte lika tidiga. Drygt en halvtimma senare än förut i veckan men det är ju lördag och då är det nästan alltid så. Varför kan man fråga sig, men de kanske tänker likadant som jag gör att det är ingen fara på lördagen om det blir lite senare för då sover de flesta lite längre.

Jag passade på att dela ut min lilla julhälsning till mina abonnenter. En hälsning som blivit en tradition och som jag vet är uppskattad av många, andra kastar den säkert direkt. Onödigt fjäsk säger säkert andra men för mig handlar det absolut inte om att fjäska för någon utan en vänlig hälsning om en trevlig jul och ett gott nytt år.

Regnet fortsatte naturligtvis som vanligt att strila ner under natten men termometern har krupit en bra bit neråt nu. Bara de nu har värmaruttagen igång efter helgen för jag misstänker att det kommer att vara minusgrader på måndagnatt och jag ser verkligen inte fram mot att sätta mig i en kall bil eller ännu värre skrapa rutor.

Tänk att hela veckan har tidningarna varit kanontidiga, eller som buntbilschauffören säger de har kommit i rätt tid till Eriksmåla. Skönt i varje fall för min del i varje fall.

Över tio plusgrader och ja vad tror ni, regn, detta eviga regnande det kan bara inte bli någon snö i vinter så mycket nederbörd som kommit denna höst. Ska det vara någon balans så kan det bara inte komma mer, men säg den balans i naturen som är som den ska längre. Kan inte låta bli att citera indianhövdingen Seattle.
”Hur kan man köpa eller sälja himlen? Vi äger inte luftens friskhet eller vattnets glitter.
Hur kan man då köpa dem av oss ? Varje del av Jorden är helig för mitt folk, helig för dess Minne och erfarenhet. Vi vet att den vite mannen inte förstår vårt sätt att leva. Han är en främling som kommer om natten och tar från Jorden det han begär. Jorden är inte hans vän,
Utan hans fiende, och när han besegrat den går han vidare. Han rövar Jorden från dess barn.
Med sitt begär skall han utarma jorden och lämna en öken efter sig. Om rovdjuren försvann Skulle vi dö av en stor andlig ensamhet, eftersom allt som drabbar Jorden också drabbar dess barn”.
Detta sa han redan 1853 och han hade så rätt så rätt och nu när vi förstört vår egen planet så ska vi ge oss ut i rymden och försöka erövra den också.
PPM var uppe på tapeten i natt, hur vi ska spara för att få en dräglig pension. Dräglig det är svårt att säga vad det är. Jag har läst på en hel del om pensionerna och jag inser att det enda sättet att klara mig någorlunda vettigt är att jobba så mycket som möjligt de här åren som är kvar, helst jobba längre än till man når pensionsåldern. Den stora frågan för mig är kommer det att finnas pengar kvar överhuvudtaget??????
Nästa ämne i natt var konstiga ortsnamn och visst dyker jag på ett och namn som kan låta konstigt i mina öron men säkert inte i deras öron som bor där. Det där med att hålla på att byta namn på gamla orter känns för mig så fel.
Sista ämnet i natt var frågan vad man är bra på. Kan vara svårt att skryta om sig själv, det är vi ju avvanda vid sedan vi var små, ”Du ska inte tro du är någon …….. ” men jag vet en sak som jag är bra på. Lyssna på andra.

………..som delade ut tidningarna på min runda i natt. Skulle det inte vara det då undrar säkert vän av ordningen. Jo, visst helt klart men så klart kändes det inte för mig igår kväll. Vadå?

Jo, Lessebo drabbades av ett strömavbrott som varade ca en och halv timma igår vid middagstid och jag kämpade förtvivlat för att få lite pannkakor gräddade till middag och mig och en av mina söner. Det gick si så där, fick några klara men gav till slut upp. Gick och la mig för att vila en stund min vana trogen, det blir ju inte så många timmars sömn på natten. Vaknade till av att telefonen ringde, hade slagit av strömmen till datorn och då även till den bärbara telefonen och nummerpresentationen så jag kunde inte se vem som ringde. For upp ur sängen, ut i köket kollade på den enda fungerande klockan där och såg att den var ca kvart över sex. J****r jag har försovit mig och det inte lite heller tänkte jag. Snabbt i kläderna, nappade mobilerna och nycklar och i bilen, hunden tittade lite konstigt på mig. Bannade mig själv att jag inte lagt mobilerna vid sängen som jag brukar för att ha dem som väckarklockor. Ringde förtvivlad nattförmannen för att säga hur det var, för jag var helt övertygad om att det var han som ringt för att väcka mig. Inget svar där och jag ringde och ringde och ingen som svarade, mer och mer förtvivlad blev jag när jag inte fick tag i någon där. Medan jag stressade ner till tidningsbilen så rusade tankarna runt i huvudet på hur jag skulle köra rundan och att jag måste ringa min chef på städsidan och säga att jag blir sen dit också. Kom ner till rondellen fortfarande ringande hela tiden för att jaga nattfolket, tänkte när jag kom där, det var förskräckligt så mycket trafik det är fast dagen knappt börjat, men reagerade inte för att det på något annat sätt än att ja visst snart jul. Passerade macken där tidningarna lämnas av, mycket bilar där men jag såg inte till mina buntar. Men var är de? Ringde igen, inget svar. Varje gång jag ringde på mobilen så såg jag att den visade något på 18.22 eller så och inte ens då tänkte jag annat än att vad katten inte ens klockan på mobilen går rätt. Kom bort till min tidningsbil, men innan jag hoppade in i den, så noterade jag att det var tänt inne på bilverkstaden men fortfarande klarnade det inte utan jag bara noterade det. Åkte tillbaka i min egna bil för att kolla om mina buntar låg kvar bara undanlagda någonstans, men inga buntar.

Hjälp, då har någon av de andra fått ta min runda när de gjort sin egna klar, men vem? Ringde än en gång för att få besked. Åkte tillbaka till tidningsbilen, men alla bilarna är ju här, hur har de hunnit klart. Jag får åka tänkte jag och leta kolla om tidningarna är utdelade i varje fall. Tänkte först att jag ringer någon av mina barn och kollar om de fått tidningen, men något höll mig tillbaka att göra det. Fråga mig inte vad? Åkte i varje fall en bit in på min runda för att smyga till en låda där jag visste att de hämtar tidningen ganska sent för att kolla, men jag hade också slagit på bilradion då och noterade att det var finska sändningar. Vadå, finska sändningar på morgonen nu ska det ju vara Radio Kronoberg som sänder. Sakta, sakta började det sippra in i mitt medvetande att det kanske inte är morgon utan kväll. Började titta mig runt omkring såg att det var väldigt mycket ljus tända i alla hus och äntligen tog jag till mig mer och mer att det var kväll och att jag inte försovit mig. Den lättnad som jag kände då går inte att beskriva i ord. Jag har aldrig försovit mig någon gång på alla dessa år jag kört tidningar. När jag kom hem sa jag till min älskade vovve att nu ska du och jag gå en riktigt lång runda för jag måste komma ner i varv. Pulsen var säkert uppe i 180 och hjärnan hade fortfarande inte helt kommit i balans. Inser nu att det är tur att det snart är semester från andra jobbet så jag kan varva ner lite. Allt detta är säkert en reaktion på att jag jobbat alldeles för mycket ett tag nu och oron som hela tiden finns för mina arbetskamrater på skolan och den tuffa arbetssituation som råder där.

Ja så blev det alltså i varje fall jag som delade ut era tidningar i vanlig tid i natt och det var en ljummen natt nästan tio grader varmt och regn, vad annars.

Lusselellenatt var det i natt men inte såg jag till någon Lucia inte, men pepparkaka och lussekatt fick vi med i påsen med julklapparna i natt från arbetsgivaren. Julklapparna var som alltid uppskattade från mig i varje fall, en mysig pläd, en deckare och så från Smålandsposten deras årsbok, alltid lika uppskattad att sätta till samlingen, den börjar bli riktigt stor nu.

Regn naturligtvis och fyra plusgrader, blöt arm ännu en natt och jag måste verkligen ta och tänka till nu över julhelgerna hur jag ska lösa det där med armen som ska hållas utanför rutan varenda natt.

Om jag kunde fatta varför folk ska ställa ut soptunnorna redan kvällen innan, det är ett evigt kryssande runt dem.

Vad pratade man om på radion i natt då? Jo, det var om våldsamma dataspel, översvämningarna i Göteborg, vem man skulle vilja ha som knaprade på pepparkakorna man hade och så naturligtvis Luciafirande. Det där med dataspel har jag mycket att säga om egentligen men jag tror jag har tömt ut mina åsikter tidigare på bloggen så jag nöjer mig med att säga att jag kan inte fatta varför man tillverkar våldsamma spel och varför kan man finna något nöje i att spela dem. Är övertygad om att det hos vissa människor föder våld. Illa verkligen med allt regnet som kommer, tycker att det inte gjort annat än regnat och regnat och fruktansvärt för de som drabbas av översvämningarna lika illa som det var för oss här när stormen Gudrun drog fram och ödelade mycket i sin väg. Vem jag skulle vilja ha knaprande på pepparkakor, tja inte vill jag att det är någon råtta i varje fall. Nej, egentligen är det för mig den man som betytt mest för mig i livet, mina älskade barns far. Kan tyckas att jag borde kunna släppt honom det är många år sedan nu han lämnade jordelivet men så här inför julen kommer tankarna på honom tillbaka och jag undrar många gånger hur livet varit om han fått vara kvar hos oss.

Och så var det Luciafirande, det känns viktigt för mig att få njuta av några fina små lussetåg, då allrahelst av mina barnbarns luciatåg i skola eller på dagis. Sällan tiden numera räcker till för att sätta mig framför TVn och titta på något firande där.

5,8 plusgrader i natt och faktiskt uppehållsväder efter riktigt taskigt väder under dagen innan precis som de utlovat.

Tidningarna var tidiga idag också, skönt. Det var en lite stressig morgon eftersom jag var tvungen att komma iväg tidigt till nästa jobb. Luciatåg på morgonen och det innebär att jag måste hinna städa gympasalen extra tidigt.

Nu var bilen tankad i varje fall men varför är inte motorvärmaruttagen igång, nu börjar det ju bli lite kyligare och jag blir inte glad den morgonen jag måste skrapa rutor för att de inte kört igång den igen.

Samtalsämnen i natt var vård i livets slutskede, alltså hur man själv skulle vilja ha det, eftersom det skiljer mycket var i Sverige man bor om man kan få riktigt kvalificerad vård den sista tiden. För min egen del önskar jag som många andra att det går fort när livet tänker lämna mig, ett utdraget plågsamt slut är inget jag önskar någon och inte mig själv heller naturligtvis. Skulle det ändå vara så att det inte blir ett tvärt slut mitt i ett steg så att säga så önskar jag att jag får lämna detta livet tillsammans med mina nära och kära samlade hos mig. Vi har under lång tid levt med nära kontakt och den vill jag att den ska finnas kvar även då.

Nästa fråga var vad man skulle vilja göra om man fick möjlighet att komma ut i rymden. Eftersom jag har min inställning klar till vad jag tycker om rymdfärder så har jag aldrig funderat över det.

Så var det detta populära uttrycket att man tar ”timeout” när det blir hektiskt runt omkring en. Det är väl något som bara verkar vara förunnat politiker, kanske är det ett begrepp som massmedia tvingat fram. Men visst skulle nog de flesta människor behöva en timeout ibland. Stanna upp och ta det lugnt och bara få möjlighet att bry sig om sig själv.

Plus 4,4 grader i natt och nästan klart väder. Men de lovar riktigt ”skitväder” under dagen. Tidningarna kom riktigt tidigt, mötte buntbilen när jag kom från Fröjds och hade hämtat min bil.

I natt kom personaltidningen och i det jag skrev om Göteborgsresan var med, det blev en helsida.

I natt pratade man om rymden naturligtvis efter den lyckade uppskjutningen som jag blev blåst på eftersom den skedde min lediga natt. Var jag tycker om det där med rymdprojekt har jag redan berättat så det tar jag inte igen. Det andra ämnet var Nobelfesten. Glitter och glamour och det behövs i höstmörkret och jag är inte alls avundsjuk på de som är inbjudna.

………….växer det då fram ny öl? Ja, det kan man fråga sig, det verkar som en del tror det i varje fall. Jag vet att jag tjatat om detta fenomen tidigare i min blogg, men jag blir så ledsen när jag ser ölburkar kastade överallt. Varför ska det vara så svårt att ta reda på sitt egna skräp?

Lördag natt och tidningarna kom strax före två, bra tid för lördag. En vikarie körde Kostalinjen, vår vän som kör där hade en ledig lördag igen, inget ovanligt men det irriterar oss andra mycket att han ska ha ledigt var och varannan lördag, något som vi andra skulle önska att vi hade någon gång ibland. Det är ju så att man som tidningsbud står utanför en stor del av det sociala livet. Ledig natt till söndag har vi här i Lessebo, många andra i städerna jobbar 7 dagar i veckan. Jag som har ett annat jobb jag går till fem dagar i veckan skulle inte orka ha det så. Min enda lediga kväll, ja jag säger lediga kväll, den kväll då jag skulle kunna vara uppe lite längre och i varje fall titta lite på TV eller umgås med andra då är jag så trött att jag somnar tidigt i varje fall.

Natten var lugn och fin och uppehåll faktiskt. Det enda som störde min sinnesstämning var att min bil inte var tankad. Körde natten innan halva rundan på reserven, så det var bara att fylla på reservdunken, men vadå 5 liter räcker inte långt. Tack och lov fick jag låna även Skruvbilens reservbensin, hennes bil var nytankad. Det värsta är att de som har service på bilen och ska sköta detta är inte tillgängliga över helgen längre, de har inte öppet längre på lördagar så det blir väl att hysta fram den egna plånboken. Nu finns det säkert de som säger, det är inte din sak, det är arbetsgivarens, ställ bilen. Nej, så kan jag bara inte se det, det är inte de som tankar och sköter bilen, de har köpt den tjänsten.

Jag följer diskussionerna på tidningsbudsforumet och blir ibland både ledsen och förbannad när jag hör hur många tidningsbud ser på sitt jobb. Jag står fast vid att jag anser att jag har ett servicejobb och utifrån den inställningen ska jag sköta det också. Abonnenten har betalt för att få tidningen levererad hem till sig och då ska de ha den dit också under förutsättning att de själva inte medvetet försvårar för mig att leverera den till dem. Jag har valt att ha en dialog med de flesta av abonnenterna, sitter en låda dumt till talar jag om det och i 99 fall av 100 så fixar de det efter mina önskemål, många tänker helt enkelt inte på hur det ser ut från min synvinkel.

Lite regn, ja tidvis rejält med regn så högerarmen blev ordentligt blöt. Måste hitta på något skydd som jag kan dra på armen.

Tiden för tidningsankomsten då, jo den var helt ok med tanke på att det var både en extra bilaga, SMPs egna julbilaga och även ibladad reklam med i tidningen i natt.

Ingen mystisk figur i natt, satt kanske hemma och väntade på att rymdfärjan skulle skjutas upp. Ja, det blev ju ingen uppskjutningen, den blev uppskjuten. Är egentligen inte speciellt intresserad av det där med rymdfärder, tycker att det är slöseri med pengar, ge dem till de svältande i världen istället. Jag tycker även att vi har inte på andra planeter att göra, låt dem få vara i fred och börja inte förstöra dem också som vi gör med vår egen Tellus. Jag blev så frusterad när jag hörde att det fanns de som hade planerer på att bygga hotell och industrier på andra planeter, nej fy katten för sådana tankar.

Tänk vad man är vanemänniska, kom till en postlåda, eller rättare sagt där det skulle vara en postlåda, men det var inte någon låda där den skulle vara. Tankeverksamheten jobbade för fullt, var är lådan? den ska ju sitta här? När jag äntligen tog in att det inte fanns någon låda där, så klev jag ur och skulle gå och lägga tidningen i lådraden istället den var mitt över deras ordinarie låda, då fick jag syn på lådan jag saknade liggandes på marken en liten bit in på gräsmattan. Snällt promenerade jag dit, lyfte upp lådan och lutade den mot staketet och stoppade i tidningen. Aj baja, säger säkert en del andra tidningsbud, det där har du inte betalt för. Jo, anser jag, jag har kanske inte betalt i pengar men för mig handlar inte allt om pengar. Jag ser det som så att det är knappast troligt att det är abonnenten själv som rivit ner sin låda och kastat in den på tomten och varför ska jag då vara kinkig.

Nattens radioämne var om privata sjukförsäkringar för att komma förbi vårdkön, det berörde man igår också och där skrev jag mina tankar runt detta ämne. Nästa ämne var något som kallades halvvägshem, det var någon typ av boende för de som hade avtjänat halva sin strafftid där de kunde få bo och på så sätt acklimatisera sig till samhället utanför. Phu, där blir jag kluven ordentligt. Nu är vi än en gång tillbaka där att det ska pjoskas med de som begått brott mot någon annan samtidigt som jag skulle bli mycket glad om det skulle hjälpa dem att inte falla tillbaka i brottslighet. Tyvärr tror jag inte på det.

Sedan naturligtvis så undrade nattpratarna vad som man räknade ner till. Jag vet i varje fall vad jag räknar ner till. Jo, det är den väntande semestern från andra jobbet, nu återstår bara en vecka sedan gäller bara tidningskörning i tre hela veckor. Att jag säger bara tidningskörning beror på att jag känner det som så att har jag bara det så tänker jag inte mycket på att jag jobbar alls, detta sköter jag ju på natten och sover en stund på morgonen, men oftast inte längre än vad många andra gör och så är hela dagen ledig. Tänk om jag någon gång kunde få en sådan god ekonomi så jag kunde ha bara tidningsbudsjobbet. Ska kanske satsa på lite lotter!!!!!

I natt var de verkligen tidiga tidningarna, när jag kom vid halv två var buntbilen redan på språng iväg från oss.

Problem att logga in i natt, SMS:en gick inte genom och som vanligt när man ska ringa in så är det hopplöst, bara upptaget, det är mycket frusterande när det är så. Man känner ju att man inte vill spilla tid på att hålla på och ringa och ringa. Mobiltelefonerna är ju också så gamla att det inte finns den funktionen att man kan ha upprepning på uppringningen så att den ringer upp när det är fritt fram. Till slut lyckades jag nå nattförmannen och kunde tala om att jag var på språng i varje fall. Det var ju likadant när arbetspasset var slut, ingen kontakt via SMS och upptaget. Gav upp till slut med jobbmobilen utan tog min egna för på den har jag återuppringningsfunktionen i varje fall. Hann hem och var ute med hunden när jag väl kom fram till nattkontoret.

Trots att tidningarna var extremt tidiga så blev jag inte klar tidigare än i går och det bara för att det var en ”mystisk” person som sprang ut och försökte stoppa mig nere vid kommunhuset. Han stod vid entrén till kommunhuset när jag passerade första gången och då började han vifta och ha sig, sedan när jag lagt affärsbunten vid ICA och körde fram till Konsum så kom han springande över och skulle hejda mig, men jag hoppade snabbt i bilen och stack iväg, trots att jag har lägenheter i det huset som jag brukar börja lägga till. Åkte iväg uppåt Kostavägen och la i tidningarna där och så åkte jag neråt igen för att se om jag kunde fixa mitt hyreshus men då kom han utspringande på gatan och hojtade och viftade så det var bara att passera snabbt och inse att det fick bli sista anhalten för natten i stället för första. När jag började lägga tidningarna uppåt skolorna så kom jag på att jag måste varna det andra budet i Lessebo för hon har ju avlämning vid kommunkontoret. Försökte än en gång ringa nattförmannen för att be honom ringa upp henne, men efter ett antal misslyckade försök gav jag upp och åkte ner till avlämningsstället och haffade henne där och varnade henne. Några minuter här och några där så rinner tiden snabbt iväg tyvärr.

I natt var i varje fall tidningarna tunna och lätthanterade och som vanligt få andra tidningstitlar så det är smidig natt.

Nattens pratämne var ”hämden är ljuv”, skillnaden i vården när det gäller män och kvinnor. Trist att höra att det ska vara skillnader även i hur man blir vårdad om man blir sjuk och hur ska man komma till rätta med sådant, det undrar jag. Även det här med privat vård diskuterades och det kan jag väl säga att jag inte tycker är fel, vill man och har man råd så är det helt ok från min sida. Speciellt kan jag förstå de som är småföretagare, där kan det ju faktiskt hänga på företagets överlevnad eller inte om företagaren får vård snabbt om något händer istället för att stå i köer i flera år.

Sedan tillbaka till det där med att hämnas på folk som gör en någon oförrätt. Visst jag kan förstå att det lätt blir så, men det får ju inte gå till ytterligheter. Att bli ledsen och besviken om någon t ex är otrogen är ju inget konstigt utan helt naturligt. Men själv skulle jag nog ha svårt att hämnas. Jag är nog mera en sådan som skriver av mig min frustration, kan skriva sida upp och sida ner, men sedan när jag gjort det så kastar jag det. Det är bara detta att få ut det ur kroppen.

Detta blev ett långt inlägg och natten som kommer ska jag som nog de flesta tidningsbud följa Fuglesangs resa ut i rymden.

Lite segt var det allt att komma upp i natt, en timmas försenad nattsömn den korta jag har märks direkt när klockan ringer. Vi var ju och åt julbuffé tillsammans med ett stort antal andra tidningsbud.

Några minuter sena var tidningarna bara, jag inser allt mer att vi har en himla tur som ligger så bra till med avlämningen av tidningar, för nästan alla andra bud som jag pratar med klagar över hur sent tidningarna kommer.

Buntarna var tunga som tegelstenar i natt och runda som bara den, min slumpbunt var så tung att det gällde att ta i ordentligt när jag skulle lyfta den i bilen.

Gjorde en test i natt, körde bara billådor fram till klockan tre för att se hur många tidningar jag hann lägga i. Brukar hinna lägga i ca 180 tidningar fram till tre om den kommer i normal tid och då har jag tagit alla hyreshusen. Var nyfiken på hur stor skillnaden skulle vara. Jag hann 223 st. Nu var ju tidningarna tjocka och svåra att vika och det påverkar en del. Var i varje fall klar och la sista tidningen redan tio i fyra.

Vädret är fortsatt milt eller rättare sagt mycket milt.