Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Det fortsätter att gå mot våren, mild natt och snön försvinner mer och mer. Tidningarna kom i bra tid så ännu en natt var jag klar strax före kl fyra trots att det låg något elände i tidningen som gjorde den svår att vika.

Nattpratarnas ämnen i natt var, A-kassan, choklad, kontokortsbedrägeri och våra sinnen.

För min egna del så tycker jag att det är bra att A- kassans ersättning minskar vart efter längden på arbetslösheten och det var faktiskt inte en enda som ringde in till telefonsvararen som tyckte annorlunda heller.  Visst kommer det att finnas några som kommer att få det svårt, men det viktigaste är att man kan komma åt de som inte vill jobba för att ersättningen var så bra så att de klarade sig på den. Det måste i alla lägen vara mest lönande att jobba.

Choklad var nästa ämne, det var efter att det ska forskas på två platser i Sverige nu om just det där att choklad blir gråaktig. Frågan gällde vilket förhållande man hade till choklad och visst jag har ett bra förhållande till chokladen alldeles för bra kan man gott säga.

Kontokortsbedragare har börjat med en ny teknik, de kollar upp posten i enskilda brevlådor för att komma åt personnummer och kontonummer, kollar upp hur hög inkomst vederbörande har och sedan så beställer de helt fräckt ut nya kontokort och kopplar en kredit till dem. Sedan väntar de in när breven kommer med posten som innehåller de nya kontokorten och även breven med pinkoden. Sedan så är det bara att plocka ut pengarna.

Våra sinnen, det handlade om vilket sinne som man tycker är mest värdefullt att ha. Synen skulle jag tveklöst säga först, men när jag började fundera på det så blir jag allt mer fundersam. Eftersom jag har nersatt hörsel, så vet jag hur viktiga våra sinnen är för det är inte någon glädje att inte längre höra ordentligt. Det är psykiskt jobbigt att hela tiden vara på helspänn för att kunna delta i ett samtal och det klarar i varje fall inte jag någon längre stund. Jag känner att jag hamnar utanför många gånger för jag kan inte begära att min omgivning ska ta hänsyn hela tiden till min hörselskada. Det blri helt enkelt så att jag drar mig mer och mer undan diskussioner och då är det en glädje att kunna använda sig av det skrivna ordet i stället. Det som gör att jag känner mig extra hårt berörd av det är att jag känner att jag inte längre kan sitta på skolbänken en sak som roat mig under många år, vetgirigheten är stor fortfarande men som tur är så finns det många böcker att läsa. Den sak som hänger ihop med att hörseln blir sämre är att även balanssinnet påverkas och det känns jobbigt och förhoppningsvis så ska min styrketräning kunna balansera det.

Natten avslutades med att brandkåren ryckte ut när jag ryckte hem.

Två veckor kvar nu till semestern och äntligen kan man ana vår i luften, det var allt annat än vad man kunde skönja förra året vid denna tiden. Men det är tur att inget år är det andra likt.

Lugn och fin natt och tidiga tidningar så i natt var jag klar till klockan fyra.

Några få minusgrader men ingen halka, skönt att gatorna börjar torka upp och söndagens varma väder gjorde att en hel del hinder vid postlådorna också hade smält bort så det var lätt att komma fram.

Nattens ämnen var om företag, om det är bättre om de är svenskägda eller ägda av utländska intressenter. Klart att det är bättre om ägarna finns så nära som möjligt för då finns ett större ansvar för arbetarna, tror jag i varje fall. Men sedan måste det samtidigt finnas pengar annars är det lika illa, för då kanske inte företaget kommer att finnas kvar alls.

Så var det individuell löneförhandling eller central. Jag personligen har lite svårt att förstå det där med individuell löneförhandling, visst är det bra att det finns den möjligheten, men vem säger att just den som kan snacka för sig är bäst på jobbet. Det finns många lata personer som är superduktiga på att snacka och ska den personen då få mer i lön gentemot den stackarn som jobbar och sliter men inte kan ta för sig på samma sätt. Sedan frågar jag mig många gånger, vad är det man bedömmer, är det bara arbetsinsatsen. Är det inte lika viktigt att man är en bra arbetskamrat, som ser om någon mår dåligt, finns där och stöttar om någon har det jobbigt. Ska man bedömma efter antalet sjukdagar eller hur ofta man är hemma för barn som är sjuka. Ja för mig finns det hur många om som helst. Det som jag ser som en mycket stor risk när det gäller den idividuella lönesättningen är att den leder till mycket skitsnack.

Ja helt klart så har katterna märkt att vi kommit in i mars månad för i natt var det många ute och en del fullständigt blockerade av sitt sökande efter en partner. Det är konstigt att det ska vara så olika på djur, annars är kattorna så försiktiga och vaksamma på bilen men när vårkänslorna slår till då är allt förnuft borta helt och hållet. Men de är väl som vi människor.

En lugn och fin natt och plusgrader hela tiden så inatt var det skönt att köra och det var väl tur eftersom vi hade ibladning i natt. Bilen var knörkafull med tidningar och bilagor.

Åhhh äntligen barmark så pass mycket att jag kan dra på gympadojjor istället för kängor i natt tänkte jag när jag kollade in termometern och såg att den visade ett par plusgrader. Men som en omvänd hand så klarnade det upp en bit in på rundan och det blev plötsligt blixthalka och tillfrusna vallar vid brevlådorna.

När jag skulle kliva ur bilen vid hyreshusen så blev det att känna sig lite som bambi på hal is. Men det gick bra.

Gnälla lite kan jag väl få göra i varje fall. För det första så är det dåligt med sandning utanför Fröjds, där får man tassa försiktigt på foten. Har ingen gång under de här åren sett ett endaste sandkorn där bakom vid våra bilar. Ännu en sak som jag vill gnälla om är att varje gång som bilen är tankad så har man också dragit ner elementet i bilen till ett mini och det räcker inte till för att få rutorna rena eftersom de har värmarna igång så kort tid.

Över tre grader varmt i natt och då var det minsann blaskigt värre på gatorna, det gällde att hålla ett hårt tag i ratten hela tiden, för det var som att leka mormors lilla kråka. Men visst är det skönt att snön försvinner. jag kommer inte att sakna den ett endaste dugg.

Det börjar bli många märkningar som försvinner på lådorna, förstår inte det. Kunde ju begripa om det vore så att man är mot lådorna när man skottar och de på så sätt åker bort men inte är det vid rader där det är skottat som det händer att de fattas. Det går an för mig som vet var jag har mina abonnenter men händer det när jag har semester då kan det resultera i utebliven tidning.

Lugnt och fint på samhället, bara lite rådjur och harar i rörelse under nattens timmar.

Grandödare, galna kosjukan och konflikter det var nattens ämnen. Grandödare – ja hur kan någon vara så sjuk enligt mig i varje fall att man går och sargar ett hundratal granar i ett skogsområde i Göteborg på ett sådant sätt att de kommer sakta att dö. Någon har sågat ett sår runt omkring hela stammen. Varför gör man en sådan sak.

Galna kosjukan var uppe till diskussion efter att det var ett år sedan första och enda falltet av galna kosjukan var i Sverige. Frågan var om man ändrat sina kostvanor efter larmet om det. Nej, jag är inte sådan att jag ändrar mig för larmrapporter, skulle man göra det så vore det lika bra att gräva ner sig för det är ju inget annat som rapporteras.

Konflikter, ja det finns nog nästan lika många sätt att lösa konflikter som det finns människor verkade det i varje fall på lyssnarna som ringde in. Jag för min del har svårt att bli arg, gap och skrik ligger inte för mig. Jag vill kunna lösa olika sätt att se på saker genom att sätta mig ner och prata om det och på så sätt komma fram till en bra lösning för bägge parter. Jag tror inte på det där resonemanget att om man inte rusar ut sin ilska så lagrar man upp den inom sig. Det anser jag är bullshit, åtminstone för min egna del. Jag mår dåligt av att lyssna till andra människor som löser sina konflikter genom att skrika och skälla på varandra.