Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Nu var det en riktigt ljummen natt igen, det har ju varit ganska många nätter med temperatur nära noll. Men det drar ju ihop sig till regnväder nu så det är väl därför det inte är så kallt längre på nätterna. Regn som är efterlängtat det är så torrt i marken nu så det hade varit dags att plocka fram vattenslangen annars och gett allt en rotblöta. Natten avslutades faktiskt med några droppar regn.

Tidningarna var riktigt tidiga i natt, trots att jag var där nere 01.25 så låg de redan avlastade.

Nattens ämnen i radion var fästingar, kungliga bröllop och vad jag helst skulle vilja göra just nu.

Fästingar denna plåga för många är ett djur som jag inte kan förstå varför det finns överhuvud taget. Mig veteligen så fyller det inte någon som helst funktion i kretsloppet. Hmmm det är en i mitt tycke bessewiesser som ringer in ganska ofta till nattradion och i natt ringde han naturligtvis om just fästingar. Hans svammel om just ordet fästing retade mig lite. Han snackade om att fästingar, namnet alltså hade inget med fest att göra utan att det var just detta att de satte sig fast på värddjuret. Vadå, det är väl ingen som någonsin snackat om att det hade med fest att göra, bara för att han är stockholmare och säger e istället för ä. Men de allra flesta vet väl att fästingar stavas med ä och då kan det inte ha något med fest att göra.

Så var det snack om kungliga bröllop, beroende på alla spekulationer runt omkring kronprinsessans kärlek. Egentligen så tycker jag att det måste få vara något som de två bestämmer själva över och skulle de vilja sticka iväg och gifta sig långt borta från allmänheten så vore det helt ok. Samtidigt så förstår jag att det kommer aldrig att ske, hovet planerar säkert in i minsta detalj hur det ska vara. Sagobröllop vill svenska folket ha, och det kan jag förstå.

Så var det vad jag helst av allt skulle vilja göra just nu. Jo, helst av allt skulle jag vilja få tid över för att både hinna med att pyssla i trädgården och att framför allt slå mig ner vid symaskinen.

40, 80, 120……………….ja vad är detta nu då? Jo, jag sitter som säkert många andra bilburna tidningsbud och räknar ner hur många tidningar som återstår att dela ut. I natt var det som ni säkert förstår då 40 ex i varje bunt. SVD och DI var inte med idag, de var för sena till filialen så de kommer först på måndag till abonnenterna. Reklamen som skulle bladas i denna natt var inga problem med, de passade precis i den vikta tidningen och inte några tunna attans blad som inte går att få tag i bara ett ex.

En halvtimma sena tidningar i natt men det gör inget för abonnenterna är inte lika morgonpigga på lördagsmornarna som annars och för egen del tar jag det ändå lite lugnare natten till lördagen när man inte ska vidare utan det bara är sova som hägrar. Att det hägrade denna natten var inte att ta miste på efter den långa fredagsnatten och idag väntar en heldag i trädgården för det ska bli kanonväder.

Nu vänder det för Micke och Anna, nu har de varit borta fler dagar än det är dagar tills de kommer hem igen. Trots att jag unnar dem denna ledighet av hela mitt hjärta så ska det bli skönt när de är hemma igen.

Ja inte blev det som jag tänkt mig den här natten med totaltäckningen. När kl ringde vi 23,30 så ringde jag nattförmannen som överenskommet. Han sa att chauffören lastade våra VK just då, han hade blivit lite försenad beroende på en punktering. Ok, ingen fara för han var strax klar och skulle åka i varje fall inom 10 min. Gjorde mig klar och åkte ner och bytte bil, var där runt midnatt. Och så började jag vänta och vänta och vänta. Först 00.50 kom han, vad som hänt vet jag inte, för jag ville inte fråga men lite irriterad var jag allt. Nu skulle det bli stressigt i varje fall för nu innebar det att det bara rörde sig om en halvtimma innan resterande tidningar skulle komma och jag som tänkt mig att jag skulle hinna med alla trappuppgångar som inte hade någon ordinarie tidning och en hel del lådrader innan, men icke blev det så. Nu fick jag i stället inrikta mig på lådrader så många som möjligt för att bli av med tidningar så att det skulle finnas plats i bilen när de andra skulle komma. Fredagen är full av olika titlar och så kom naturligtvis Dagens Samhälle idag också, skulle kommit på torsdagen. Men, phu, det är i varje fall fixat, alla har fått sina tidningar och jag hann till mitt andra jobb i tid, men usch vad kroppen skriker på mig att så här får du inte göra med mig.

Det fina med att ha haft totaltäckning är att natten efter så tycker jag att allt går som en dans. Hoppas att det känns så nu också även om vi har reklam med som ska lämnas till alla med SMP.

Det jag också hoppas på är att bilen är tankad för jag körde mer än halva natten på reserven så det finns säkert inte många droppar bensin i den och reservdunken på fem liter räcker inte långt när det är två nätter till som bilen ska rulla innan de finns på plats igen på macken och kan tanka den.

I natt behövde jag i varje fall inte skrapa några rutor på bilen, tack för det alltid något.

SMS:et som kom inatt löd 25 min sena från Karlskrona, men som tur var så åkte jag i varje fall ner lite innan för av erfarenhet så brukar bilarna lyckas köra in det mesta av tiden och visst var det så i natt också.

I natt var det lugnt inga poliser i sikte och faktiskt lyckades jag skaka av mig obehaget från natten innan.

Ja visst så var det temperaturen, + 2 när jag startade och -0,8 när jag slutade. Hur ska det gå med alla fruktträden, blommorna fryser ju bort och i skogen då, blåbären och hallonen blommar ju för fullt. Ja, ja det är inget jag kan göra något åt i varje fall.

Natten som kommer blir en sådan där lång tung natt, totaltäckning av VK, så jag ringde in och pratade med nattförmannen för att få veta när vi får VK:n till Lessebo. Han trodde att vi skulle ha den redan runt midnatt så det blir att starta upp tidigt så jag hinner få undan det mesta av VK innan de ordinarie tidningarna kommer. Det är ju framför allt i alla trapphus som det är skönt att få undan dem eftersom det är många uppgångar där jag inte har tidning i vanliga fall och i varje fall inte på alla våningsplan. Det är också skönt att få undan så mycket som möjligt för det blir svårt att hantera dem i bilen på ett bra sätt, det rör ju sig om ca 1200 tidningar totalt en sådan natt.

Det gäller att krypa i säng tidigt i kväll och sova de få timmarna som bjuds för det är alltid tungt nog i slutet av veckan när sömnen har minskat drastiskt under veckan.

Det fanns kanske de som hade haft party visserligen under natten. Polisbilen cirklade runt i samhället redan när vi startade upp i natt och naturligtvis så funderade vi vad det var de sökte. Det fick vi bistert veta efter ett tag. Vi blev stoppade av dem och de undrade om vi kunde hålla ögonen öppna för de sökte efter en knivskuren man men samtidigt bad de oss vara försiktiga. Nattförmannen varskoddes och han bad oss att vara väldigt försiktiga och hålla bildörrarna låsta under rundan. Det kändes skönt att veta att han fanns till för oss i natt om något skulle inträffa, det kändes verkligen ända in i hjärtat att han brydde sig om oss. Ärligt ska jag säga att det var första natten på alla dessa år, ja det är faktiskt på det sextonde året nu, sedan jag började köra som jag kände obehag. Särskilt när jag skulle avsluta rundan med att lägga tidningar i Hackan där jag inte hade tryggheten i att sitta i bilen. Det virvlar många tankar runt i huvudet en sådan natt. Ska man hitta den som är knivskuren och i vilket skick eller stötar man på en person som bär på en kniv och i vilket skick är den i så fall. Nu slutade natten utan några problem men det kommer säkert att ta några nätter innan jag skakat av mig obehaget. Det var säkert en orolig nattförman också för det hördes hur lättad han var när han ringde för att höra hur det var och jag kunde säga att sista tidningen var precis levererad.

Det var bara två plusgrader när jag gav mig iväg och naturligtvis så fick jag skrapa rutorna när jag kom tillbaka till min egna bil och hemma visade termometern på bara en halv grad varmt. Nu vill jag faktiskt att det ska sluta att frysa på nätterna.

Många igelkottar såg jag i natt och de glädjer mig verkligen dessa små underbara djur som levt på vår jord långt före oss. Undrar bara hur många kottar som fått sätta livet till för majbrasorna.