Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Nu börjar jag snart tro att jag ser älgar överallt, kanske ser jag i syne, det har inte varit en enda natt den här veckan utan att jag haft älg i sikte. Stammen har nog ökat kraftigt. Visserligen så kör jag ju genom älgrika skogar men ändå, någon måtta får det faktiskt vara på den fronten kan jag tycka.

I natt var nattpratarnas ämne musiken i radions P3 och P4. Jag som är trogen radiolyssnare tycker att det är en bra blandning visst finns det naturligtvis låtar jag saknar men de kan jag lyssna på hemma, tillfredsställa allas musiksmak är ju en omöjlighet.

Men det fanns en annan sak som jag reagerade på i natt på nyheterna. Det var inför vår stadsministers möte idag med ambassadörer inom den muslimska världen. Det var någon från den världen som tyckte att Sverige skulle på laglig väg skydda så att ingen skulle kunna göra ex nidbilder av deras profet. Nej, tack diktera våra lagar får de inte göra och tack och lov så har jag sedan under dagen hört att det aldrig kom fram några sådana krav och att stadsministern och klart talade om och försvarade vår yttrandefrihet. Men sedan hörde jag istället under dagen något glunkas om att det var någon bank som ville kunna gå muslimerna till mötes när det gällde att låna ut pengar. Det är tycligen förbjudet inom deras religion att betala ränta på lånade pengar. Hmmmmm, där kan jag känna att ska de inte så ska minsann jag inte heller betala ränta.

I natt var det torrt inte ett uns till fukt på bilen, annars har det formligen drypt från den många nätter som gått. Temperaturen någon grad över tio så det var en behaglig natt. Tidningarna fortsätter att komma i mycket bra tid och det är så himla skönt att hinna hem och få en halvtimmas sömn, den är värd guld för mig.

I natt var det djurens natt igen, inte så konstigt eftersom vädret var så fint. Jag hade kommit ett par hundra meter in på vägen till Grönahult när jag fick se något som rörde sig på vänstersidan av vägen och upp på vägen klev två älgkalvar förmodligen fjolårskalvar. Hmmmm tänkte jag kommer det något vuxet djur också? Men det gjorde det inte men däremot så tyckte tydligen de här bägge om att få lite ljus på sin vandring för de hade svårt att lämna vägen. Gled sakta bakom dem när de gick vägen fram och ibland vek en av dem ner i skogen men den andra var kvar på vägen så det gick bara några meter innan de var uppe bägge två igen. Körde nog i det närmaste en kilometer med dessa två lunkande framför bilen. De tog det ganska lugnt, kände sig nog inte stressade av mig eftersom jag bara gled fram försiktigt en bit bakom dem. Vinner inget på att stressa djuren jag är gäst i deras skog.

Flera grävlingar såg jag också, bla två i Hässle med bara femti, sexti meter mellan.

Men en annan sak också, kan ni tänka att jag stannade och gnuggade ögonen för det var vid ett hus i natt som de redan hade tänt en ljusslinga i ett träd. Man är ju märklig som människa att man reagerar så för detta fenomen bara för att det är tänt nu i september det man annars knappt märker i december.

När jag kom tillbaka från min runda i natt så fick jag skrapa framrutan på min egna bil, första natten denna säsongen. Tur att isskrapan redan finns på plats eller rättare sagt aldrig blivit urstädad ur bilen. Ibland tackar man sin Skapare att man inte är så ordentlig.

I natt började ”rallyvägen” bli riktigt lätt att köra igen och vad upptäcker jag då när jag kom till slutet på den, jo att de börjat kantskära den. Phu, det blir att fortsätta köra lugnt ännu ett tag.

………. och uppåt Kostatrakten så var den nere på bara plus två grader.

Polisen var aktiv i natt verkade det som, på den korta tid som det tar att lasta tidningarna hann de passera förbi macken tre gånger. Hade önskat att de åkte lite mera i Kosta på helgerna, för igår morse när jag kom till mitt jobb på skolan så var tre rutor krossade och en och en halv timma gick åt av gårdagen bara för att sanera glassplitter.

Min älgfamilj var uppe på visit på Orreforsvägen i natt igen. Det är rätt kul att studera djuren, pappa älg tog med sig en av kalvarna direkt ner i skogen när jag kom, men den ena kalven ville tydligen vara kvar på vägen men mamma älg talade nog en hel del varnande ord till sitt barn och motade sedan ner det från vägen, hon avslutade sedan med att ta en extra lov på vägen innan hon också lämnade plats för mig att komma fram.

Samtalsämnet i natt var det där med att komma i tid eller inte till middagar man blir bjuden till. Hmmmm jag har en i min bekantskapskrets som har svårt att komma överens med klockan eller vad det beror på för det är ytterst sällan som den bestämda tiden överensstämmer med den tid som personen anländer på. Hörde faktiskt något riktigt bra i natt när det gällde detta med tid. Fint folk kommer alltid försent medan artigt folk kommer i tid. Det ligger en hel del i det.

Ja det var nattpratarnas fråga till lyssnarna i natt. Kul att höra alla olika saker som folk ringde in om och var de kände var viktigast just för dem. Visst finns det mycket som minskar även för mig men det som känns mest skrämmande och som är oundvikligt är att livet minskar för varje dag. Jag har först nu börjat inse att jag har passerat den del i livet då man inte funderar så mycket på hur de sista åren ska bli. Tiden rusar iväg och år läggs till år och snart sitter man där utan att ha ett jobb att gå till. Det jag innerligt önskar är att jag får fortsätta att vara så pigg som jag är nu så jag hinner göra allt det där som jag har skjutit framför mig som jag ska göra när jag blir pensionär.

Jag hade funderat lite över hur vägen via Ryd skulle vara i natt efter att den var en rallysträcka i helgen. Men den var jättefint iordningställd efter rallyt, naturligtvis var den mjuk så det gällde att lätta på gasen så man inte åkte av vägen men den sätter sig på några dagar.

Blev positivt överraskad när jag i lördagens Smålandspost fick se ett helsidesreportage om tidningsbudsjobbet. Tyvärr blev jag inte lika positiv när jag läste det. Kände inte riktigt igen bilden som målades upp.
Säkert får jag flera tidningsbud mot mig när jag skriver följande. Visst är tiden knapp arbetsgivaren är inte speciellt slösaktig med vår arbetstid men att stressa sig genom rundan hjälper föga. Den tid man eventuellt vinner på att köra som en mer eller mindre biltjuv är inget mot mitt egna liv, det är värt så mycket mera. Mina barn har bara en mamma och mina barnbarn bara en mormor/farmor.
Jag har fått en bil av företaget att köra rundan med och för mig finns inget annat i min tankevärld än att vara lika rädd om den som om den vore min egen bil.
Att sedan oturen kan vara framme och något djur hoppar ut framför bilen och olyckan är oundviklig det är en sak men jag gör allt som står i min värld för att inte köra på dem. Blicken låter jag svepa för att få se de där reflexerna i vägkanten som markerar att det finns ett djur där.
Tyvärr så finns det en bild hos allmänheten att tidningsbuden far fram som bildårar och det är synd för jag tror i min enfald att det finns många tidningsbud som visserligen kör snabbt men ändå utan att ta några onödiga risker.

Inga Björk

Började natten med att köra till containern och städa ur plast ur bilen, på en månad hinner det bli en hel sopsäck full med bara plasten som ligger om buntarna och då har jag inte så många buntar längre. Hann göra detta innan tidningarna kom men det är klart att jag åkte ner lite tidigare och tur var det för trots att det var lördag så kom tidningarna väldigt tidigt.

I natt var kuvertet med om att vi ska lämna in körjournalen. Fattar inte varför man ska behöva skriva ett brev och skicka med varenda gång precis som om vi vore mer eller mindre dumma som inte fattar att den ska in. Det tråkigaste är att jag känner att det inte hjälper om jag skulle komma med det som förslag att man besparar det pappersslöseriet. Skicka ut tolv kuvert tillsammans med årets körjournaler och be vänligt att man ska skicka in körjournalerna efter den sista i månaden. Skulle det sedan vara någon som missar påminn den personen i så fall. Som det är nu så känns det som om man inte ska behöva ta något ansvar själv. Ska nog i varje fall lämna in det förslaget.

Det var en lugn natt på djurfronten även denna natt.

När jag kom hem och satte mig och läste Smålandsposten så var det till min glädje en helsida som berättade hur en natt är för ett tidningsbud. Jättekul, ända tills jag läst den och inte alls kände igen mig i mycket av vad som stod. Inte fasiken behöver man köra som en biltjuv, stressa vinner man ingen tid på. Jag är faktiskt mer rädd om mitt egna liv än att fara fram som en blådåre på småvägarna och inte ge mig tid att bromsa in för djuren som dyker upp. Att det sedan kan hända att något djur springer upp mitt framför bilen och olyckan är framme är en sak men i den här artikeln fick man uppfattningen att det var helt ok att inte vara rädd om bilen heller. Full speta bakåt rätt in i en parkerad bil!!!!! Tyvärr får en sådant reportage vatten på kvarn för de som anser att vi kör som idioter, det hade varit betydligt mycket bättre att man vinklat artikeln på ett positivt sätt.