Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

……….gav jag mig iväg strax efter 01.00 i natt för att dela ut tidningarna. Det blåste si så där när jag stack ut huvudet och regnade så klart, vad annars denna vinter. Redan när jag klev ur bilen nere vid macken för att lasta så hörde vi alla hur det tog i allt mer och plåtar någonstans slog oroväckande i blåsten. Jag snackade lite med killen som kör buntbilen och sedan har ett distrikt i Hovmantorp med landsbygd och vi var överens om att det var nog bäst att ta lantdelen först i natt och hoppas på att vi kunde hålla undan den värsta blåsten på så sätt. Även om vinden skulle hinna tillta ordentligt så är det ju inte så svårt att köra inne i samhället där finns ju i regel alternativvägar att ta om det skulle ligga ett träd över vägen. Sagt och gjort jag gav mig iväg mot Kosta direkt och en del grenar låg på vägen men inga större hinder. När jag kom ut på vägen mot Karlskrona efter att gett abonnenterna i Källeskruv sina tidningar tog vinden i ordentligt i bilen på vägen ner mot Transjö, så jag var i valet och kvalet om jag skulle ge mig ner på småvägarna på min färd mot Muggehult, men jag tänkte jag testar. Det gick bra, det var inga stora hinder där heller och döm om min förvåning när jag klev ur bilen vid Kosta läger för att lägga i tidningen för jag tyckte att det var ganska lugnt i luften då. Tänkte att jag misstar mig nog för det ligger inbäddat där med byggnader och i en svacka, men det var nog så att det hade lugnat på i varje fall. Hade innan gjort klart för mig att jag skulle bara åka ner och lägga i tidningarna i Rislycke och sedan ge mig tillbaka mot Kosta och ta stora vägen ner till Lessebo för att sedan därifrån åka ut till Hässle med deras tidningar, men eftersom vinden inte var så kraftig så körde jag ner över skogen och det gick jättebra. Avslutade så nattens runda inne i samhället.

Sammanfattningsvis så ställde inte den befarade stormen till med några problem för mig på min runda i nattens mörker, men det känns ändå skönt att vara utrustad för omifallatt.

Det enda jag riktigt längtar efter nu är en stor härlig sol, gärna en hel dag, men jag nöjer mig med några timmar.

Phu, det var slitsamt, varm blev jag också, men nu är den på plats, såja, nu har jag hängt upp solen till dig, ha en fin dag!

Roliga historier var ett av nattens ämne i radions längsta program Vaken med P3&P4, visst fanns det en och annan bra historia men de flesta var ganska lama.

En annan historia som inte heller var så rolig var när hon som kör Skruvbilen stannade bakom mig i väntan på tidningarna och kom fram till mig och sa att jag hade ett trasigt bakljus. Jaha, sa jag det får jag komma ihåg att säga till Fröjds att de byter glödlampa då, men då sa hon det är glaset som är trasigt. Tydligen hade någon roat sig med att sparka eller haft något tillhygge och slagit hål på lyktglaset. Vad trött jag blir på sådana tilltag. Jag kan tänka mig att det inte går att byta bara lyktglaset heller utan förmodligen måste man byta hela insatsen för så är det ju på nyare bilar, tyvärr.

Nu har jag varit och inhandlat en bågsåg med lite kraftigare klinga på för att ha i tidningsbilen. Det vore retfullt om det ligger ett träd med bara toppen över vägen och det inte går att komma fram bara därför, så nu garderade jag mig mot även ett sådant fall. Sedan tidigare finns det extra kläder, kraftig ficklampa, snöskyffel, termoljus mm mm i bilen.

Till sist så håller jag tummarna för att det inte blir så mycket av blåsten som de säger.

Att existera är enkelt.

För att leva krävs det mod dagligen.

Så snackas det om kraftiga vindar igen till natten mellan fredag och lördag, storm i byarna. Då gäller det att vara utrustad när man ger sig ut på skogsvägarna i nattens timmar. Men som jag brukar hålla mig till, ta inte ut några bedrövelser i förväg, det blir som det blir i varje fall.

Den här natten som gått var i varje fall lugn och skön, tidningarna i skaplig tid, inte riktigt så tidiga som vanligt visserligen men inte någon längre försening.

Det var inte någon kampanj i natt så det stod nog rätt dag i varje fall på överlägget, det var bara att jag blev så fundersam för det brukar inte vara någon framförhållning vad det gäller den biten. Men någon gång ska vara undantag.

Temperaturen pendlade mellan 5-7 plusgrader.

Inget ämne ännu denna veckan som lockat mig till att fundera.

Det säkraste sättet att bota fel och brister är att upptäcka andras

Onsdagnatt och fyra grader varmt och regn, inte regn i stora mängder utan så där lite lagom strilande. Vägarna är bra om man nu kan kalla det bra när de är gropiga så bilen hoppar och skuttar hela tiden.

Som så ofta vid denna tiden på året så händer det inte mycket vad det gäller in och ut med tidningar, lite förändringar på veckotidningarna men annars är det lugnt. Det jag funderade över var om det var felskriven dag när det skulle vara utdelning av abonnemangskampanj, det stod tisdag men varför skulle vi få veta det så långt innan denna gången, misstänker att det skulle vara torsdag. Men det återstår att se.

Lugnt och fridfullt på rundan också, bara en och annan hare som skuttade fram på skogsvägarna.

Det är inte det man tänker, utan det man gör.

Som kan förändra tillvaron.

För ett år sedan hade just stormen Per dragit fram och ödelagt ytterligare skog i mitt kära Småland. Knappt hade skogsägarna hunnit hämta andan från Gudruns framfart när ytterligare skog föll för stormens framfart. Per skador blev inte lika stora visserligen men det var väl för att det inte fanns så mycket kvar som kunde blåsa ner. Fram mot helgen som kommer förvarnar SMHI igen om kraftiga vindar.

Men den här natten som gått var det lugnt och fint, tre fyra grader varmt så ingen halka och jag var tillbaka i bra tid, lagom för att kunna plocka upp yngsta sonen och skjutsa honom till jobbet. En del börjar jobba betydligt tidigare än de måste, men jag förstår honom för det är en stor fördel att komma till jobbet långt före andra för det är mycket man hinner få undan medan telefonen är tyst.

Jaha, så har man upptäckt att Örebromodellen ska bort inom Tidningsbärarna. Undra vad de har på gång istället? När jag ifrågasatte den modellen när jag fick den lönesättningen när distrikten ändrades så var den såååååååååå bra sååååååååååå bra fick jag höra, men nu så är det annat ljud i skällan. Hämtade inte ut det rekommenderade brevet förrän kontorsarbetarna gått hem så jag kunde inte ringa och kolla vad de hade i siktet istället. Det är säkert något som ska spara pengar på något sätt. Men jag ska ringa i morgon till ansvarige förhandlare och kolla innan jag skriver på några papper.

Goda vänner är som stjärnor, det är inte alltid man ser dem, men man vet var de är!

…………..vad som var på gång i vårat lilla samhälle. Flera stycken som var ute och gick och en del som cyklade, det var ju måndagsnatt. Sådan natt brukar det inte vara några ute på samhället klockan 01.30 så jag blev allt lite konfunderad och mitt i vintern också.

Tidningarna var i bra tid så det var bara att tacka och buga.

Tänk en grävling såg jag nere vid Båtstigen i Lessebo i natt. Vad ska detta ta vägen, de stackarna ska sova gott nu. Ja vi lever allt i en upp och nervänd värld vad det gäller vädret.

Halt blev det också på asfaltsvägarna, ja in i Nordens halt faktiskt, märkte inte det förrän jag skulle bromsa in för en postlåda innan Transjö, det var bara att inse att den postlådan var alldeles för nära när jag började bromsa så det blev att backa tillbaka till den.

Nu är semestern klar. Jag har två veckor kvar av detta semesterårets semesterdagar och det gäller att plocka ut dem innan sista mars och det lyckades jag med och tack vare semesteransvarige på kontoret så fick jag till det riktigt bra. Jag fick över påskhelgen, jag trodde inte att det skulle gå och hade inte begärt det heller men det passade så bra med vikarie då. Sedan blir det att jobba fem nätter sedan blir det en vecka till av den nya semestern när jag är medbjuden till Sälen en vecka av två av mina barn, ska bli riktigt skönt att komma iväg en vecka trots att jag inte åker skidor.

Det finns ett litet vackert ord ej ofta använt på vår jord.

Det öppnar dörrar och stillar gråt. Det ordet är förlåt.

Så kan det gå när allt är bara bra, tidiga tidningar, skapliga vägar och bra väder, vad mer kan man begära. Ljummet i luften i natt också.

Skrev så mycket igår så det får räcka för i natt också, så det återstår bara att hitta något tänkvärt att tillägga.

Då Gud öppnade fönstret i himlen och tittade ner, frågade han mig: “Vad önskar du dig denna dag?” Jag svarade: “Tag väl hand om de som läser detta just nu, för den personen önskar jag som vän i många år!”

………….luften i natt fast vi bara kommit 11 dagar in i januari, så det är klart att det inte blir vår ännu. Det finns många långa vinternätter kvar men en föraning gör livet lite lättare trots allt. Kollade faktiskt in det där med solens upp och nedgång och hör och häpna det är bara inte så att jag tycker att det blivit ljust längre på eftermiddagen, det har blivit det också, hela 25 minuter men det går lite saktare på morgonen ännu så länge, bara 4 minuter, men det ger sammanlagt ju så nära en halvtimma som det går att komma på bara 22 dagar. Åh, du sköna ljus, välkommet tillbaka.

Så tillbaka till natten som gått. 5,1 grad varmt, tidiga tidningar och isfria vägar, vad kan man mera begära egentligen, det är bara att tacka och ta emot. Ännu en sak gladde mig, på en låda hängde ett litet paket med en nyårshälsning och i den var det hemstickade handledsvärmare, så fina så. En abonnent som tänkte på mig och jobbet i kylan, sådana saker värmer extra mycket.

Sedan var det nattens ämnen, det ena var om man skulle vilja bli mjölkbonde och det andra var, att om man själv kunde bestämma vad 2008 skulle bli för en själv, vad skulle det vara i så fall.

Mjölkbonde, ja om jag varit 25 år yngre skulle jag mycket väl kunnat tänka mig det, jag älskar livet på landet och omsorgen om djur är ett brinnande intresse hos mig. Kor är underbara djur och där har jag många episoder jag kan berätta om. Jag har växt upp på landet med ett par kossor kring mig och jag har många minnen med mig från den tiden. Minnen från det jag var liten och stod jämte kossorna med en björkrisgren och viftade bort flugorna på korna medan mor satt ute i hagen och mjölkade. När jag blev lite äldre så var det mitt jobb att hämta hem kossorna från ett bete, nere på mossen som vi sa. Det var väl ungefär en kilometer dit och vi hade bara två kor och en av dem var ledarkossa som så alltid är. Man la ett rep runt hornen och så gick man där med dem. Det räckte att man tog ledarkossan så gick den andra så snällt med. En en dag så var ledarkossan långt borta på betet och den andra betydligt mycket närmare och jag var väl lite bekväm och tänkte att jag tar henne som är närmast för det kan inte spela någon roll. Men det fick jag bittert erfara att så enkelt var det inte för inte kom ledarkossan med hem inte utan jag fick gå tillbaka ner för att hämta henne. Där stod hon något förnärmad och tittade förebrående på mig och så var det bara att lägga repet om hornen på henne och knata hemöver igen. Men jag var en erfarenhet rikare. Senare i livet så hamnade jag och min familj på Fetebo utanför Lessebo och där fick jag igen stifta bekantskap med kossor av skiljda mentalitet. En av kossorna där fick en speciell plats i mitt hjärta. Det var så att de som arrenderade jorden på gården vi bodde på hade ett antal kvigor där och de betäckte dem och ämnade låta dem gå med amkalvar men sedan ändrade de sig och började bygga en ny ladugård där de bodde och skulle satsa på mjölkkor och just denna kossa som blev min favorit tyckte de var av så bra mjölkstam att de inte ville att hon skulle bilda bas i deras nya verksamhet och då kunde hon ju inte få ha kalv gå med sig och dia. Eftersom jag på den tiden var så kallad lyxhustru, ett begrepp jag har lite svårt att förstå, men i varje fall så lovade jag ta hand om denna kossa, mjölka henne för hand om vi fick ta mjölken. Visst inga problem det fixade sig och jag började en underbar tid med handmjölkning morgon och kväll av detta underbara djur. Hon tog mig som sin kalv, inget ovanligt i och för sig, så hon slickade mig med sin sträva tunga så fort jag kom med mjölkspannen och pallen. Hon var också rolig på många sätt, för om katten kom smygande på båskanten när jag satt och mjölkade, han ville ju ha en mjölkskvätt medan den ännu var ljummen, så tog hon ett djupt andetag och så blåste hon helt enkelt ner katten från kanten. Andra händelser, inte lika roliga alltid, var när hon gick ute på bete så hade hon en ovana att kolla om det fanns el på stängslet titt som tätt. Hon hade ett speciellt knep som hon tog till, hon blundande och så satte hon försiktigt nosen mot stängslet, precis som om hon trodde att blundar jag bara så får jag inte någon stöt. Visade det sig då att hon inte fick någon elstöt så kröp hon under tråden och ut i friheten. Snacka om att gräset är gröna på andra sidan stängslet.

En av kossorna där fick en speciell plats i mitt hjärta. Det var så att de som arrenderade jorden på gården vi bodde på hade ett antal kvigor där och de betäckte dem och ämnade låta dem gå med amkalvar men sedan ändrade de sig och började bygga en ny ladugård där de bodde och skulle satsa på mjölkkor och just denna kossa som blev min favorit tyckte de var av så bra mjölkstam att de inte ville att hon skulle bilda bas i deras nya verksamhet och då kunde hon ju inte få ha kalv gå med sig och dia. Eftersom jag på den tiden var så kallad lyxhustru, ett begrepp jag har lite svårt att förstå, men i varje fall så lovade jag ta hand om denna kossa, mjölka henne för hand om vi fick ta mjölken. Visst inga problem det fixade sig och jag började en underbar tid med handmjölkning morgon och kväll av detta underbara djur. Hon tog mig som sin kalv, inget ovanligt i och för sig, så hon slickade mig med sin sträva tunga så fort jag kom med mjölkspannen och pallen. Hon var också rolig på många sätt, för om katten kom smygande på båskanten när jag satt och mjölkade, han ville ju ha en mjölkskvätt medan den ännu var ljummen, så tog hon ett djupt andetag och så blåste hon helt enkelt ner katten från kanten. Andra händelser, inte lika roliga alltid, var när hon gick ute på bete så hade hon en ovana att kolla om det fanns el på stängslet titt som tätt. Hon hade ett speciellt knep som hon tog till, hon blundande och så satte hon försiktigt nosen mot stängslet, precis som om hon trodde att blundar jag bara så får jag inte någon stöt. Visade det sig då att hon inte fick någon elstöt så kröp hon under tråden och ut i friheten.

Snacka om att gräset är gröna på andra sidan.

Ett sista minne inte direkt knutet till umgänget med kor men ändå ett starkt minne för mig.  Jag tillhör den skaran av vuxna som bara gick sjuårig folkskola och med det brinnande intresset för kunskap så började jag komvux när barnen växt in i skolåldern. Under en biologilektion så hade läraren skaffat koögon från slakteriet och de skulle vi ha och skära i för att se hur ett öga var uppbyggt. Jag vägrade och hamnade i en kraftig dispyt med läraren om detta. Jag förklarade för honom att jag har i nästan hela mitt liv levt med kossor och sett in i deras stora vackra bruna ögon och då måste du kunna förstå att jag aldrig skulle kunna sätta kniven ens i ett öga som kommer från ett slaktat djur. Hellre hoppar jag av kursen än utsätter mig för det. Till slut gav han med sig, men mitt förtroende för honom som lärare försvann med denna pärs. Så ett råd till er som undervisar kolla upp vad som ligger bakom om ni får en elev som totalvägrar göra något, speciellt om det då är en elev som annars är pigg på det mesta och glad att ta till sig kunskaper.

Oj, detta blev långt men när jag hittar något som jag brinner för så blir det lätt så.

Nästa ämne var alltså vad jag själv skulle vilja ha ut av 2008 om jag kunde bestämma allt själv. Klart att det jag helst av allt vill ha ut av året är att mina nära och kära ska få vara friska och må bra, att mitt barnbarn som är på väg ska få en så bra start i livet som möjligt och så att jag själv ska få vara frisk och kunna fortsätta jobba som jag gjort hittills rätt om kroppen inte alltid vill som jag vill.
Vad hjälper det att kon mjölkar mer än förut när hon ändå sparkar omkull mjölkbyttan !

Tidiga tidningar, kanonbra, hann faktiskt hem och sova hela 45 minuter innan klockan pep igen.

Lugn och fin natt. Blev lite konfunderad när jag mötte saltbilen uppe i krysset i Kosta. Vadå, det var ju flera plusgrader ute, men sedan hörde jag på radion att de gick ut och varnade för hala vägar, tydligen hade det klarnat upp lite i vissa delar av länet och då kryper temperaturen snart ner mot nollan.

En hel flock rådjur mötte mig nere i Hässle, hann att räkna till sju stycken.

Ja så var det den där kniviga frågeställningen då. Jo, det var att om man bara skulle få äta en råvara resten av sitt liv vad skulle det vara då. Hmmm, det var inte enkelt. Förutsättningen var att du fick använda kryddor. Skulle man vara så ordentlig så man åt sådant som man skulle kunna överleva på eller skulle man ta det som är gott? Jag tror i varje fall att jag skulle välja fisk, det är min stora favorit. Banan eller ägg, ska man ju kunna överleva på sägs det, de två livsmedlen innehåller allt vi behöver.

Den yttersta illusionen är när människor som inte tänker själv,,,
ändå är fullständigt övertygade om att de faktiskt tänker.
Inget är mera slutet än ett slutet sinne som tror sig vara öppet.
Inget är mera styrt än ett styrt tänkande som tror sig vara fritt.
(Charlie Himself)

………gnälla över väglaget idag igen. Som tur är så är tidningarna i bra tid och det är skönt allrahelst för mig nu när det inte gäller att ligga på latsidan när tidningarna är utdelade.

För tre år sedan som idag, så fick jag och många med mig skåda vad stormen Gudrun ställde till det. Det var ingen glädjens dag precis och tur var det att det var en söndag för annars hade det inte varit någon som fått tidningen den dagen för det fanns inte många, om det överhuvud taget fanns några vägar som var farbara den natten efter stormens framfart.

Hjärnan är ett underbart organ. Den börjar arbeta så fort du går upp på morgonen och slutar inte förrän du kommer till kontoret.