Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

………..mot normalt 3 är ingen höjdare och med det säger jag att jag inte gillar när det är totaltäckning av VK. För att över huvud taget få lite struktur på tidningarna i bilen och slippa stiga ur och lasta om flera gånger så väljer jag alltså den längre tiden genom att börja mycket tidigare och bli av med så många VK som möjligt. Så alltså ringde klockan redan kvart över tolv i natt och VK var lastad halv ett sedan bar det iväg. Körsträckan var inskriven och jag klev ur tidningsbilen strax före halv sex i morse.

Regnade gjorde det också till och från hela natten, inga mängder men tillräckligt för att vindrutetorkarna fick jobba nästan hela tiden. Som tur var så hade jag sett till att få ordentligt med sömn i kroppen, trots att jag åkte och städade några timmar igår kväll för att kunna ta det lite lugnt när jag kom hem.

Största fördelen med att ha haft totaltäckning är rundan natten efter känns väldigt kort.

Man bör aldrig erkänna att man har haft fel,
för det betyder ju att man är klokare i dag än i går

- JONATHAN SWIFT -

En kvart försenade i natt löd meddelandet, det är mer en regel eller undantag numera. Så natten som kommer med VK får jag nog göra som jag gjorde förut när jag ”bara” hade mitt distrikt inne i Lessebo, att jag åker ner och börjar tidigare med att dela ut VK åtminstone i hyreshusen och så långt jag hinner i lådraderna. Frågade killen som hämtar dem i Växjö hur dags han trodde han var här med dem. Kvart över tolv senast svarade han mig och då blir det bra att komma igång runt halv ett. Ska i vilket fall som helst åka upp i kväll och städa åtminstone klassrummen så att jag har lite tid att ge på om ifall att det strular på något sätt. Det är lite svårt det där med att jag har ett annat jobb att gå till direkt efter, jag är ju väldigt beroende av att det inte blir för mycket förseningar.

Hela tiden gick man i natt ut och varnade för blixthalka över bla Kronobergs län och lite förvånad var jag eftersom min biltermometer visade på fyra plusgrader, men den började sjunka betänkligt ju närmare slutet på rundan jag kom. Naturligtvis så hann temperaturen krypa ner så pass mycket att det blev att skrapa rutorna på min egna bil när jag skulle ta den när jag var tillbaka.

Nattens ämnen på radion då, jo det handlade bla om VAP-dagar och jag kan bara skaka på huvudet och fundera över hur lyssnarna tänker. Frågan gällde vad man tyckte om just det förslaget som kommit från moderathåll att om föräldrarna delade dessa dagar lika så skulle man få en skattebonus. Men inte någon verkade fatta vad frågan gällde utan man diskuterade i stället om varför man från myndighetshåll ska tvinga föräldrarna att dela på ledigheten med barnen. Vadå, det handlar väl inte om att tvinga fram något utan bara att om man väljer att dela på tiden med barnen så kunde man med förslaget få skatterabatt. Usch vad less jag blir på alla som tar tillfället i akt och spyr galla över nya regeringen. Nästa ämne var fast mobil kontra fast telefon. Jag för egen del tror att inom några år så är det ingen som har fast telefon utan det kommer att vara mobil som gäller. Om jag går till mig själv så använder jag kanske min egna fasta telefon högst en gång i veckan för att ringa resten använder jag mobilen. Man klagar så mycket över att den fasta mobilen att det inte alltid funkar men man har kanske glömt bort att även den fasta telefonen slogs ut tidigare. Men så fort en ny teknik tas i bruk så ska den bara fungera hela tiden. Jag förstår mycket väl den frustration som det innebär när inte telefonerna fungerar och vårt samhälle är ju uppbyggt runt all ny teknik så vi blir så oerhört sårbara, kanske dags att tänka över lite hur var det för inte alls så länge sedan.

Sedan var det inget mera som direkt intresserade mig av nattens ämnen men en annan sak som jag funderat en hel del över under mina nattimmar är det där med att det snackas så oerhört mycket idag om att vuxna ska visa dagens ungdomar mera respekt, vi ska möta dem med större respekt i skolans värld tex, det ställe jag själv verkar inom. Helt klart att vi vuxna ska visa respekt för dagens ungdomar, men de då, ska de inte alls visa respekt för oss vuxna. Titta bara på hur det är i många skolor idag, där ungdomarna mer och mer tar över och där vuxna blir kallade än det ena än det andra om de säger något. Är inte respekt något ömsesidigt, och något man inte bara får utan något som man förtjänar.

Vänlighet är ett språk som till och med
den stumme kan tala och den döve höra

- G.N. BOVÉE -

…………..så löd SMS:et som kom strax efter halv ett i natt. Skönt att ställa fram klockan en stund och somna om.

Duggregn hela natten och vindarna börjar tillta, undra hur det ska bli till natten som kommer SMHI lovar kraftiga vindar och värre till helgen igen. Allt flöt bra trots förseningen men det blev ingen lång sovstund innan det var dags att ge sig iväg för andra gången till Kosta.

Nattens ämnen då, nej inget speciellt.

Döm inte allt du ser.

Tro inte allt du hör.

Och säg inte allt du vet.

Aj, aj vad ont jag har i natt men kulmen är nog nådd nu på värken tror jag så snart är den nere till normala igen. Denna gången är det vänstra höften som fått ta smällen. Konstigt nog så funkar det riktigt bra att gå i trappor både upp och ner men på släta vägen är det riktigt besvärligt. Till råga på allt så är det totaltäckning av VK på fredag, trodde att det var slut med det nu efter en intensiv kampanj i höstas.

Temperaturen hade sjunkit lite från förra natten så nu var den faktiskt nere på bara tre plusgrader i mina köldhål efter linjen.

För övrigt var det en lugn och skön natt.

Vakens ämnen i natt var, ja vad var det, får tänka till lite. Jo, det var det mest konstiga stället som man somnat på, att man skickar tillbaka barnen till skola dagis för tidigt eller till och med skickar iväg dem även om de är sjuka och så sista och det längsta var hur vår nyckelknippa såg ut. Inte har jag sovit på några konstiga ställen men däremot har jag inga svårigheter att sova nästan var som helst. Eftersom mina barn redan för länge sedan passerat dagis/skoltiden så har jag inte så mycket att säga om det heller men jag kan tycka att man ska låta barnen få vara hemma någon extra dag och i vart fall inte skicka iväg dem medan de är sjuka. Till sist min nyckelknippa är väl som de flesta andras knippor. På natten har jag så lite nycklar som möjligt med mig, på dagen på jobbet är det desto fler nycklar på den, men däremot har jag aldrig bilnyckeln på samma knippa. Någon varnande för det för länge sedan, en tung knippa kan förstöra tändningslåset.

När vi längtar efter ett liv utan svårigheter,
påminn oss då om att ekar växer sig starka i motvind
och att diamanter framställs under tryck

- PETER MARSHAL -

Åhh, vad jag blir trött på detta eviga gnäll. Nu senast är det SMHI som mer eller mindre får sig en skopa för att de inte tidigt nog gick ut och varnade för stormen som kom i fredagskväll. Många blev så att säga tagna på sängen och hade inte hunnit förbereda sig. Vadå, förbereda sig? Lärde inte stormen Gudrun och Per oss att ha en viss förberedelse. Undrar om det är samma människor som nu säger att de inte hunnit förbereda sig som gnällt över att SMHI tagit i för hårt tidigare gånger i år när de gått ut och varnat och sedan har det inte blivit så hårda vindar.

Själv jobbar jag som tidningsbud och är van att ha en viss förberedelse för vad som komma skall, jag kan inte bara sitta där och gnälla mitt i natten över att stormen har fällt träd över vägarna, att telefonen inte funkar, att det vräkt ner ett par decimeter snö, visserligen ingen snö denna vinter, eller att vägarna är såphala. Tidningen skall ju helst ut till abonnenterna oavsett hur vädret än är.

Natten till lördagen så fick många tidningsbud kapa trädtoppar för att komma fram eller i en hel del fall köra långa omvägar för att komma fram med tidningen till morgonkaffet. För min egna del blev det 2,5 mil extra körning samt ett antal toppar som kapades av, men vad gör vi inte för att våra abonnenter ska få tidningen.

Att vi har ett samhälle som är sårbart märker man, men att det finns människor som inte förstår att vädret och naturens makter rår vi faktiskt inte på, hur gärna vi än skulle vilja.

Inga Björk

Lugnet efter stormen kan man lugnt påstå. Inga hinder utan rundan gick som en dans. Mellan fem och åtta plusgrader, lite vindar men uppehåll, idealväder i februari.

Har funderat över en sak när det gäller nattradion. Visst tycker jag att det är underbara människor som sitter där på Sveriges radio och håller oss nattarbetare vakna men varför har man inte tagit upp av de ämnen som lyssnarna ringde in och gav tips om. Synd faktiskt för det kom in en massa bra förslag på nattpratarämnen. Ett enda sådant har jag hört sedan det var uppe för minst ett halvår sedan. Många gånger är det ämnen som är väldigt enkelspåriga nu i mitt tycke.

Så var det ljuset, ett evigt tjat, men det har blivit lite av obligatoriskt för mig på måndagarna. 35 minuter till sedan förra måndagen som solen är uppe och snart är vi där, när dagarna blir längre än nätterna, eller ljuset är längre än mörkret kanske är bättre att säga.

Många människor springer efter lyckan likt en tankspridd man som nervöst letar efter sin hatt,
medan han hela tiden har den på huvudet eller i handen

- S. SMITH -

Så kom då stormen som ett brev på posten. Hur tänker man då när man ska ge sig ut natten efter en storm där de varnat för massor av nedfallna träd som blockerar vägar och man tillhör den gruppen tidningsbud där småvägar ingår i rundan.

Ja, hur ni andra tänker vet jag inte men jag vet hur jag gjorde i varje fall och det var nog bra tänkt. Tog samhället helt färdigt i första hand något jag inte brukar göra på lördagarna eftersom jag brukar vara ordentligt trött då. Men eftersom största delen ja faktiskt 4/5 av tidningarna delas ut där så skulle ju flest få tidningen i tid ifall det strulade till sig på rundan.

Första delen i samhället gick bra, där märktes inte mycket av stormvindarnas framfart annat än att ett antal gatulampor slocknat, varför undrar jag, de var utspridda så det var en gåta för mig i varje fall, sedan var ett antal soptunnor kullblåsta med innehållet utspritt. Det var att väja för dem och för en hel del nedfallna grenar men för övrigt gick det smidigt så där var det ingen större tidsförlust.

Sedan började det märkas allt mer att det blåst stormbyar eller i varje fall i det närmaste, för det var många träd som legat över Kostavägen men uppröjda nu, konstigt annars eftersom det var flera timmar sedan stormen avtagit och vägen trots allt är en länsväg. Kom till Fagerhult, där var de som vanligt var utan ström förutom i ett hus där det lyste så vackert både inne och ute, reservkraft naturligtvis, vissa blir härdade här nere och väl förberedda. Genom byn där var det inga problem, men när jag skulle vidare och in på en mindre väg så först verkade det inte vara några problem, men när jag bara hade 10 meter kvar av den så låg en stor gran över vägen, det var bara att inse att där var det stopp, min lilla handsåg skulle inte rå på den bamsegranen. Backa tillbaka nära en kilometer innan jag kunde vända och få nosen i rätt körriktning. Efter det så funkade det skapligt bra, visst var det att väja för grenar och köra över en och annan topp av ett träd men fram kom jag. Nästa hinder var när jag kom Grönahultsvägen ner och hade inte långt kvar till första lådan då låg nästa stora träd över vägen, det var bara att backa tillbaka en bit och där lyckades jag vända bilen på en mötesplats och tillbaka in till Kosta för att fortsätta upp mot Orrefors, jag visste att där fanns en avtagsväg som jag sett att det stod Ulvaskog på. Men jag hade aldrig kört vägen tidigare så jag visste inte vart jag hamnade annat än att den borde komma fram i Ulvaskog någonstans. En bit in delade vägen sig, hmmm vilken ska jag välja, ungefär som i Martin Ljungs Expressen eller Aftonbladet, jag höll till höger, vad annars. Det valet visade sig vara helt rätt i detta läget, bara en topp på vägen att såga av, nästa kunde jag köra över och tredje trädet hängde betänkligt över vägen men fritt att ta sig fram under. Gissa vad jag kom ut, jo bakvägen fram till Karsamåla, om ni visste vad snopen jag blev. Därifrån kunde jag sedan ta mig till Grönahult och dela ut de två tidningarna som skulle dit. Resten av färden genom Kostaskogarna gick skapligt bra, endast en topp till att kapa av, resten gick att passera. Allt frid och fröjd sedan ända tills jag var nästan nere i Hässle då låg det naturligtvis änne ett stort svårforcerat träd över vägen och det blev att vända och tänk just där var det en stor ordentlig vändplats, precis som på beställning. Chansade på att jag skulle komma fram via Fagerhult så jag skulle slippa köra tillbaka över Kosta igen. Det gick bra och färden till Lessebo och sedan därifrån ut och dela ut tidningen till abonnenterna i Hässle gick utan några problem.

Ja, så var denna natten för mig. Som sagt 2,5 mil exta körning, 1 timmas mertid och ett antal toppar att såga av men i gengäld blev ingen utan tidning. Hur det än är så känns det skönt. Det är ju lördag så tiden känns inte så pressad.

Låt mig få känna mig betydelsefull.
Glöm aldrig det budskapet när du arbetar med människor

- MARY KAY ASH

Hur gör man när man är så trött att ögonen knappt vill hålla sig uppe när man kliver upp när klockan ringer strax före 01.00? Ja, den frågan ställer säkert sig de flesta tidningsbud någon gång under sitt arbetsliv. Jag vet hur jag gjorde när jag bara körde inne i Lessebo, då lurade jag hjärnan att vara aktiv genom att kasta om rundan lite huller om buller för att inte falla i slentrian. Men hur gör jag då när man har en runda som inte går att göra några större förändringar på. Det enda som går att förändra är att ge sig ut på lantdelen först och därmed klara av de långa kilometrarna mellan lådorna innan tröttheten slår till ordentligt. Så gjorde jag i natt, har gjort det några lördagar förut också men aldrig mitt i veckan. Jag tog bara en del inne i samhället och hyreshusen sedan stack jag iväg ut på landet med Smålandsposten, Land och ATL samt lite andra tidningar och det funkade faktiskt, fast att jag trodde nog innan att jag skulle få lov att stanna och sova några minuter men jag fixade det utan att kämpa alldeles för mycket.

Har fått spoilern fastsatt igen efter grävlingens burdusa framfart.

Regnade gjorde det förstås igen i natt och vinden friskade i tidvis ganska bra men det är inget mot vad det är ute just nu när jag sitter och skriver detta på fredagkvällen. Jag undrar hur det blir i natt, visserligen säger SMHI att den värsta vinden ska avta om några timmar men de varnar för många nedfallna träd. Ja, ja det är ingen ide att oroa sig i förväg, sågen ligger där i baksätet så det blir kanske att få användning för den för att komma fram på småvägarna. Rapport kommer!

Ett leende kostar mindre än elektriskt ljus
och ändå lyser det upp mer i ett hem

- THEO LINDGREN -

Att det var mulet innebar att jag fick inte se månförmörkelsen. De enda röda punkterna som gick att se var lampan i toppen på mobilmasterna och jag antar att det inte räknas.

En kvart sena var tidningarna i natt precis som SMS:et löd som kom så där en kvart i ett.

Enda ämnet som jag ämnar att fundera över i natt var det där med att det ska finnas en DNA-test att köpa via Internet som klargör för blivande föräldrar vilket kön som är på det väntande barnet och det redan från sjunde graviditetsveckan. Hoppas innerligt att ingen går på det, för vad är inte underbarare än att gå där i månad ut och månad in och vänta och fundera över vad det blir och alla spekulationer från omgivningen som också är intressanta att höra. Jag som mamma till fyra barn säger bara det att vad spelar det för roll om det blir en pojke eller flicka, alla barn är lika välkomna. Risken som jag kan se är att det kan användas i fel syfte att man gör aborter om inte könet är det ”rätta”, hemska tanke men inte otroligt.

Människa formas av den jord hon växer i -
stenig och karg
eller varm och generös
Den kärlek du ger ett barn
kommer att knoppas av sig,
blomma och ge frukt
under lång tid framöver

- ANNE SWÄRD -

Dimma, duggregn och plusgrader, kan vädret vara mycket sämre, jo det kan det förstås men dimma gillar jag verkligen inte.

En hel förändringar var det i natt också och en HJ som var trasig. Den berörda abonnenten fick visserligen den trasiga i sin låda i natt men med en lapp om att jag begärt ut en ny till natten som kommer.

Rundan blir alltid lite segare när dimman ligger tät och det gör den särskilt mycket över Kosta med omnejd, alltid likadant.

Så hände det i natt som inte bara får hända, jag körde på en grävling eller rättare sagt grävlingen sprang rätt ut och i bilen. Smällen mot bilen var så kraftig att spoilern fram släppte delvis. Jag hade inte en chans att göra något och så många grävlingar som jag bromsat in för tidigare och klarat. Jag har mått lite dåligt hela dagen efter detta tragiska dödsfall under min runda. Många tycker säkert att jag är löjlig men det får de tycka i så fall, ett liv är ett liv för mig och de enda undantagen är myggor och möss.

Nu får jag önska att dimman inte ställer till med sämre sikt ännu en natt, dels för förmågan att hinna upptäcka djuren men framför allt för att jag vill se den partiella månförmörkelsen i natt.

Att ramla är inte det värsta, utan att ligga kvar där du har ramlat (Socrates)