Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Någon grad kallt och nu är månen nästan full. Så vackert det är på natten med månens strålar som når vår arma jord.

Allt var lugnt och skönt på rundan, visserligen lite sena tidningar men inte så det stör rutinen allt för mycket.

Hmmm, ett av nattens ämne var vad har dina barn sagt för roligheter eller fyndigheter. Jag skrattade gott åt alla underbara barns kommentarer till olika saker. Drar mig till minnes ett par episoder ur mitt egna liv. Ett liv fyllt av underbara, ibland pinsamma kommentarer från barnen när de var små. Men som sagt av barn och …… får man höra sanningen. Men vad var det nu för egna inlägg jag har. Jo, det första var när jag väntade yngsta sonen, ja min store tid så är det på dagen 30 år sedan denna kommentar kom från ”storebror” då knappt fyra år. Jag hade varit inne på lasarettet några dagar för jag hade gått alldeles för långt över tiden i den här graviditeten och fått åka hem på permis över helgen. När jag satt där på söndagkvällen med ”storebror” i knäet och frågade honom än en gång vilket han önskade sig mest, en lillasyster eller lillebror. En djup suck kom från honom, för han hade hela tiden vägrat att acceptera att det skulle komma ytterligare ett syskon i familjen. Men då sa han i varje fall med som sagt denna långdragna suck att skulle det nödvändigtvis bli något så ville han ha en storasyster istället, en sådan som Lena inte som Anita. Klart att äldsta systern var mera populär hos honom då för ”lilla storasyster” var ju bara två år äldre än honom.

Sedan har jag ytterligare en vacker historia från mina barn. Bägge systrarna hade fått lite pengar för att gå ner till affärerna för att handla egna julklappar. Efter en stund kom de hem, tilläggas ska att det var faktiskt mycket kallt och snö den vintern. Ja och tillbaka nu till händelsen, det ringde på dörren och när jag öppnade stod de bägge töserna där utanför och i äldsta dotterns utsträckta händer låg en stor och med det menar jag verkligen en stor död råtta. Hon bad för denna råtta att vi skulle ta in den för den frös. Jag minns än idag vilka rysningar som gick genom kroppen när jag såg denna stora äckliga råtta ligga där i hennes lovikaprydda framsträckta händer. Aldrig i livet sa jag, släng den i soptunnan den är ju död. Nej, sa hon, bedjande den fryser bara. Men den gången gick det inte att beveka en annars djurälskande mamma som knappast någon gång lyckats säga nej till något djur som barnet velat ha.

Våra önskningar är som små barn, ju mer man ger efter för dem, desto mer kräver de.

Det var inte många dagar som kylan höll i sig nu väntas vårvärme igen istället. Natten var lugn och fin, månen börjar lysa upp den mörka natten allt mer. Ska kolla hur det är med solens upp och nedgång idag, det har ju blivit en vana att göra det på måndagen. Solen gick upp 7.39 och ner 17.17 det gör 34 min mot förra måndagen och hela tre timmar och tio minuter sedan vintersolståndet. Jippi!!!!

Nattens ämnen kanske kräver lite tankegångar från min sida. Första ämnet handlade om ett förslag från en kommunpolitiker att ge de som inte röker en extra semesterdag om året eftersom de är mindre sjukskrivna än rökare. Hmmm snaran dras åt hårdare och hårdare, men för min del kan man från arbetsgivarhåll knappast påstå att jag är mycket sjukskriven. Har inte helt koll men jag har jobbat snart tjugo år på kommunen och har varit hemma för sjukdom högst tre veckor sammanlagt på de åren, som tidningsbud där jag jobbat 17 år har jag bara varit hemma en vecka pga av sjukdom.

Nästa ämne var om utseendet betyder något när det gäller tilltron till politiker. Nej, inte för min del i varje fall, där är insidan och framför allt vad som finns innan för skallbenen det viktigaste för min tilltro.

Byta yrke var tredje ämnet. Om jag skulle byta jobb så skulle jag vilja jobba med djur eller öppna en handarbetsaffär.

Några säger att goda vänner alltid måste hålla varandra i händerna, men riktigt goda vänner behöver inte det, de vet att den andra handen alltid är där ändå!

………..flera sådana till och med, redan på Storgatan genom Lessebo. Klart jag funderade på vad som hänt, nu visade det sig att de vek av ner på Stationsgatan och till ett av hyreshusen ner mot stationen. Nej, vad har hänt for genom huvudet på mig. Nu visade det sig senare att någon hade tydligen knölat in papper i brevinkastet på en som tur är tom lägenhet och tuttat på. En uppmärksam granne hade larmat och snabb uttryckning som vår lokala brandkår står för gjorde att det inte blev några större skador och branden hann aldrig sprida sig. Men ett jäkla tilltag var det, fattar inte vad som finns innanför pannbenet på den som gör något sådant.

Ännu en kall natt faktiskt ner mot minus tio grader uppe i Kostaskogarna.

Vet inte om det ska bli en vana hos mig att vända lite på rundan på lördagarna och ta bara en del av samhället först innan jag beger mig ut på landet. Åh, så fick jag se skogarnas konungar också i natt när jag varit ner till Målen och lämnat tidningarna och kom ut på Kostavägen igen så stod de plötsligt där tre stycken älgar på vägen. Jag fick stanna för dem för de hade tydligen ingen brådska, de stod där och tittade på mig precis som vad fasiken gör du här ute mitt i natten. En stund stod vi där och tittade på varandra innan de i samlad trupp vandrade ner i skogen och jag kunde fortsätta min tidningsrunda genom de småländska skogarna.

Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet.
Alla tror att de har fått tillräckligt.

- JACQUES TATI -

……………..strålande sol, kan knappt fatta att det är sant. Mellan sex och åtta grader kallt var det på natten, kallast i vinter. Månen halvfull och stjärnorna sprid sitt ljus, så natten var underbar. För övrigt var den händelsefattig och det är skönt när allt bara rullar på.

Det jag måste få berätta som också i och för sig hände på dagen, men hör till mitt jobb var att en av mina söner ringde mig och undrade om jag lyssnat på radion på jobbet. Eftersom jag sällan kommer åt det så var det naturligtvis en sådan dag i fredags men han gick via webben tillbaka till Radio Kronobergs sändningar och jag fick genom mobilen höra en som skickat en hälsning till mig som tidningsbud. En person som visade sin uppskattning över att jag lämnar tidningen i ur och skur och även den lilla julhälsningen kom på tal. Åh, sådant värmer i många dagar och ett minne att ta fram när allt känns extra besvärligt. Det var extra värmande också att hon utan att jag känner henne valt en låt av Mikael Wiehe, en av mina stora favoriter.

Vänlighet är ett språk som till och med
den stumme kan tala och den döve höra

- G.N. BOVÉE

IDAG HAR SOLEN LYST HELA DAGEN.

Trött och sliten känner jag mig denna veckan, varför vet jag inte. Klarade mig i natt i varje fall från att bli trött under rundan och klar i skapligt bra tid var jag också.

En lugn och lite kylslagen natt, temperaturen sjönk ju längre natten led och stjärnorna började breda ut sig över himlen, de som jag väntat på nästan hela vintern.

Bakdelen på en älg fick jag syn på utefter rundan det var det mest dramatiska som hände i natt.

Vi kan inte uträtta stora saker, bara små saker med stor kärlek.  -  Moder Teresa

…………….som tidningsbud som jag varit tvungen att stanna och sova en stund på rundan. Känner glädje över att jag är så förståndigt att jag väljer att stanna och sova istället för att riskera att somna bakom ratten. 7 minuters sömn, ja det kanske inte var sju minuters sömn men i varje fall fullständig avslappning. Det är underbart att känna att musiken från radion bara blir längre och längre bort och vips så ringer klockan och jag är pigg igen så att det inte är en pina att köra färdigt rundan.

Den rätta tiden att koppla av är när du inte har tid till det.

- SIDNEY J HARRIS -

Oj, då, i natt kom tidningarna riktigt tidigt, något vi inte varit förunnade på flera veckor. Nu hjälpte det inte mig att komma hem tidigare för lite extra sömn för när jag svängde in runt Bikupan så fick jag se framför mig en massa krossat glas. Nej, inte nu ingen var min tanke, denna f’*b skadegörelse på skolan som är en följetong. När jag kom närmare såg jag att det var en ruta till expeditionen som var krossad. Det jag då började fundera på var varför inte larmet löst ut för då borde någon jour varit där och satt något för den trasiga rutan. Kanske var det i varje fall så att ett inbrott skett och i så fall så tidigt att larmet ännu inte var aktiverat. Ringde polisen och blev kopplad till polisen i Växjö, trots att så många säger att man hamnar på alla möjliga ställen. Mannen som tog mot mitt samtal var mycket trevlig och vi diskuterade lite fram och tillbaka om skadegörelse kontra inbrott och han ställde de vanliga frågorna om jag sett något anmärkningsvärt. Men jag kunde bara säga att allt var lugnt just då. De lovade att skicka ut en bil och kolla och den kom också som utlovat, för när jag passerade skolan en halvtimma senare så var de där. Snacka inte illa om polisen för här får vi i varje fall hjälp av dem.

Apropå vädret i natt så var det minusgrader och riktigt härligt väder, men konstigt nog en kolsvart himmel, inte en endaste stjärna lyste från himlavalvet. Förresten det är inte många nätter denna vinter som varit stjärnklar.

Arbete är nog bra men det tar bort så förbaskat mycket tid

……….som solen är uppe i förhållande till förra måndagen. Ja, uppe och uppe, fortfarande är det svårt att se att solen är där, men någonstans bakom alla moln finns den i varje fall och ger oss ljus. Alltid något.

Natten rullade på utan några konstigheter alls. Det var gott om harar i rörelse och så en märklig händelse ute i Grönahult. Plötsligt vid kanten av vägen fick jag se, en reflex, en sådan där trekantig typ sele som man har på en hund. Jag hann tänka, ja ja, det var ju inte så dumt att sätta på en sådan på katten för den syns ju väl, men hur kan de få katten att ha den kvar. Men det var ingen katt, det var en liten svart hund, en pudel som tittade på mig precis vid vägkanten, den hade precis gjort sina behov och stod där och sparkade, precis som min jycke gör. Sägs att det är för att markera revir. Jag blev bara så otroligt förvånad att mitt i natten få se en hund så där. Såg inte till någon människa men det var tänt i ett hus en bit längre bort så jag antar att det var därifrån som hunden kom.

Nattens ämne, ja vad tror ni att det var? Jo, så klart Melodifestivalen och Susanna Callur, båda de ämnena tänker jag inte kommentera för det är så många andra som gjort men det fanns ytterligare ett som berör mig och som jag diskuterat med mig själv och många andra flera gånger och det är hur man ska komma tillrätta med rattfylleriet. Man har gjort en uppskattning och det är ca 20 000 som kör påverkade av alkohol varje dag på våra vägar, alltså det är lika vanligt att vi möter en rattfyllerist som en taxi när vi är ute och kör. Fy katten! Det är svårt att säga vad man ska göra för att komma tillrätta med detta evinnerliga problem, kanske alkolås i alla bilar, vad vet jag.

När en dörr stängs öppnas en annan.
Men  ofta ser vi så länge och ångerfullt på den dörr som stängs
att vi inte ser den som öppnar sig för oss.

- ALEXANDER GRAHAM BELL -

……30 minuter sena tidningar. Kunde inte känts bättre, att få vända sig om och sova en halvtimma extra. Den halvtimman kändes som om jag fått sova flera timmar extra. Det behövdes också med tanke på dimman som rådde ute. Uppe i skogarna kring Kosta låg dimman så tät att det var näst intill omöjligt att hitta avtagsvägarna.

Men för att gå tillbaka till utgångspunkten, Lessebo alltså och när jag passerade brandstationen så var flera av brandbilarna ute på uppdrag. Tankarna gick till natten när Hackebackeskolan brann. Som tur var denna gången var det inte något allvarligt, en rökutveckling på pappersbruket som de anställda själva klarat ut redan innan brandkåren var på plats och då ska ni veta att här är brandkåren snabba med sina utryckningar.

Eftersom vädret var helt enkelt skit så tog jag även denna lördag bara en del av samhället först och gav mig sedan ut på min lantrunda för om i fall att jag skulle känna av tröttheten i ögonen.

När jag kom tillbaka till Lessebo så var det första jag fick se, tre polisbilar, vad hade hänt nu? Tydligen var det inte något särskilt för nyhetsbevakningen visar inget i varje fall.

Varma tankar, goda ord, träffar hjärtan och sätter spår. Dagarna kan bli kalla och grå, bara vänskapen består, kram!

Att temperaturen var nära nollan i natt kom lite som en överraskning för mig när jag klev upp, sömnig som bara den var jag så först trodde jag att jag sett fel. Skönt att jag inte missat att sätta i kupévärmaren så jag slapp skrapa rutor på bilen. Men temperatursänkningen till trots så var det inte några problem med väglaget.

Fortsatt lite sena tidningar, det är tydligen någon ny chaufför från Karlskrona och då är det förståligt att tiden rinner iväg innan vanan kommer för den personen.

För övrigt var det inga problem utan rundan snurrade på men lite kämpigt att hålla ögonen öppna blev det på slutet.

Huuu, vad ska man säga om detta. Att vi i västvärlden slösar på vatten, rent vatten är knappast någon nyhet men helt oförsvarbart, men att för att producera framför allt mat som vi köper in från andra delar av världen så går det åt 5000 liter vatten på person och dag. Denna siffra är skrämmande och något måste vi göra för att sätta stopp för detta slöseri på naturens rena resurser.

”Om jag vetat att barnbarn var så trevligt, skulle jag skaffat dom först”

Förlåt mina barn, jag älskar naturligtvis er också och skulle inte velat vara utan någon av er.