Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

……….över nattens ämnen. Var i syskonskaran, arbetsförmedlingen, nostalgitripp och så var det nyhet från BRIS.

Men först lite om tidningsutdelningen, regn i måttliga mängder var det i natt, mellan tre och fem grader varmt. Undra om isen kommer att lägga sig någon gång denna vinter? Om inte så kan jag i varje fall inte dra mig till minnes att det varit något år förut som det inte gått att vinterfiska. Visserligen är inte den typen av fiske någon stor grej för mig, men det finns ju så många andra som har det som höjdpunkt på året. Vägarna är mjuka och spåriga så det gäller verkligen att hålla i ratten.

Nu tillbaka till ämnena natten som gått. Någon hade forskat och givit ut en bok om hur man var som person beroende var i syskonskaran man var född. Men hennes forskning tror jag inte speciellt mycket på för jag tyckte att det var så otroligt många undantag. Jag som är yngst tex i min syskonkrets är inte lillasyster med alla de sakerna som hon påstod var vanligt om man var yngst eftersom det var mer än fyra år till min närmaste syskon, då blev jag istället som ett ensambarn. Ja kan man forska och bolla så med materialet då får jag inte mycket tilltro.

Nästa fråga var om det är rätt att arbetsförmedlingen mer och mer blir en datoriserad värld utan personlig kontakt. Klart att det inte får bli så för alla har faktiskt inte tillgång till dator eller vill helt enkelt inte ta till sig den typen av kontaktnät. Att det sedan i de allra flesta fall, säger av egen erfarenhet, inte är någon större chans att få jobb via arbetsförmedlingen är en annan sak.

Nostalgi, åhhh vilket härligt ämne, och vad mycket det är som får åtminstone mig att få en nostalgitripp. Musik, dofter, smaker, synintryck. Men ett av mina starkaste nostalgiminnen är trots allt när jag ser spritskransar, jag kan ännu känna smaken i munnen av tant Signes spritskransar. Tant Signe var en granne till oss och jag blev ofta skickad till henne av mor för att se till att allt var ok och då bjöd hon alltid på spritskransar, hon öppnade locket på kakburken och bjöd direkt ur. Det finns ingen som kan baka sådana spritskransar som hon kunde. Förmodligen är det så att det finns lika goda, men mitt minne sviker mig absolut inte utan hennes var speciella.

Sist till nyheten i natt att enligt Bris så är det en ständigt ökad skara barn och ungdomar som mår allt sämre i vårt samhälle och många funderar på självmord. En mycket ruggig utveckling och helt klart måste vi göra något åt det. Men det jag reagerade mot var att man bara snackade om att det var skolan och socialen som skulle göra något och att deras minskade resurser var en stor bov till denna skrämmande utveckling. Ja, visst är det inte bra att skola och social drabbas av nedskärningar, men snälla, var är föräldrarna då och deras ansvar?

Det bästa man kan ge en människa
- näst kärlek -
är tid

- OKÄND

Nej, naturligtvis så regnade det i natt igen, visserligen inget kraftigt regn men att frångå vanan denna vinter med regn, regn, regn och åter regn gick ju inte mer än någon dag. Det håller fortfarande på med lite smått försenade tidningar, inte mycket men tillräckligt för att åtminstone jag ska känna lite smårirritation.

Ett av nattens ämne ska jag i vart fall kommentera och det var det där med ”idrotten som fostrar i god anda”. Säkert förekommer det på många håll att det är så också, men det finns också skrämmande exempel där det inte är så. Tänk de småknattar som spelar fotboll och som kanske inte är världsbäst som inte får spela matcher. Fy fasiken för sådan ledare som ställer någon liten kämpe åt sidan. När ska alla vuxna lära sig att det måste vara roligt i första hand att idrotta. Goda vuxna går före med gott exempel och visar vägen för unga människor, men tyvärr går även inte så goda människor också före och visar vägen. Det är något som alla riktigt duktiga idrottspersoner måste ha i åtanke att de är förebilder för så många och att de unga tar efter även deras dåliga sidor.

Önska inte att allt var lättare, önska att du var bättre.
Önska dig inte färre problem, önska dig större skicklighet.
Önska dig inte mindre utmaningar, önska dig större visdom.

- JIM ROHN -

Ja, så kunde man verkligen säga i natt åtminstone bitvis. Liten aning försenade tidningar och stört omöjligt att köra in det pga dimman. När man ska leta efter varenda avtagsväg för att det är helt hopplöst att få ögonen på reflexen som markerar den klart och tydligt i vanliga fall då rullar tiden snart iväg trots att vägarna är i skapligt skick. Risken fanns att det kunde bli halt uppemot Kostatrakterna pga dimman och närheten av nollstrecket på termometern. Men Vägverket skötte sig, de var ute med saltbilen och dränkte vägen och bilen också. En räv lyckades jag i varje fall se, tack vare att den korsade min väg strax framför bilen i en hiskelig fart.

I natt pratade man på radion om kungafamiljen, man fick ringa in och rösta på vem man gillade mest av de fem. Till min stora glädje eftersom jag är rojalist så var det  ingen som ringde in och spydde galla över dem, i varje fall ingen som nattens bägge män släppte fram. Kungen vann tätt följd av prinsessan Madeleine. Vem jag då gillar bäst, nja det är nog trots att jag kan tycka det är svårt att välja bland dem, så blir det kronprinsessan Viktoria.

Nu ser jag fram mot en natt utan ett täcke av dimma över sig.

Var aldrig rädd för att prova någonting nytt.
Kom ihåg att amatörer byggde Noaks ark medan yrkesmän byggde Titanic

- OKÄND -

…………redan inne i februari. Måndag är det också och då brukar jag ju kolla det där med hur mycket längre solen är uppe. Förra måndagen steg solen upp 8.27 och drog täcket över sig 16.27 medan denna måndag steg hon upp redan 8.12 och gick inte och la sig förrän 16.43 alltså ytterligare 31 minuter som solen kämpade sig vaken. Underbart, denna härliga tid som väntar oss alla med längre ljus och mera ork i kroppen, åtminstone upplever jag det så.

Idag slapp vi sitta och vänta på tidningarna och vädret var kanon, temperaturen pendlade runt nollan så grusvägarna var lite småfrusna och asfalten var saltad för att inte frosthalkan skulle slå till. När det är sådant väglag så är det nästan lika bra att köra som på torra sommarvägar.

Inte var det något ämne på radion som fick mig att fundera över så jag slutar dagens inlägg med ett ord på vägen bara och hoppas på att det dyker upp lite intressanta ämnen  på nattradion framöver.

”Det står i din makt att lätt öka den totala summan av världens samlade lycka.
Hur då?
Genom att säga några ord av uppriktig uppskattning till någon som är ensam eller i behov av uppmuntran.
I morgon kanske du kommer att ha glömt de vänliga ord du säger idag,
men mottagaren kanske kommer att för all framtid komma ihåg dom”

- DALE CARBEGIE -

……….och tänkte det får vara tills klockan ringer för väckning. När klockan tjöt en stund senare och jag skakat av mig värsta sömnen så kollade jag vad det stod i meddelandet och en kvart sena var texten. Skönt, bara att ställa fram klockan ytterligare en kvart och sova. Men det visade sig att det räckte inte med den där kvarten försenade utan det blev ytterligare en kvart. Trött som jag var så insåg jag att det var nog bäst att ta ytterområdet först i natt för risken fanns att tröttheten skulle smyga sig på mig ju längre på natten som tiden gick. Sagt och gjort jag betade av en del inne i Lessebo bla hyreshusen och området däromkring sedan gav jag mig iväg på lantturen. Temperaturen pendlade mellan 1 och 3 plusgrader och vindarna var kraftiga, lite regn/snöblandat regn föll också men inga större mängder. Rundan gick bra utan några problem med ögonen.

Dessa gudomliga lördagmornar när jag får krypa ner och sova utan någon skrällande klocka. Visserligen brukar jag åka och träna vid halvniotiden på lördagmornarna men jag hoppade faktiskt över det och sov istället för just då kändes det som om det var viktigare.

”Vi är här för att ta hand om varandra. Vad de andra gör här vet jag inte.”

Vänta, vänta och åter vänta. 45 minuter och vart har SMS:et tagit vägen som skulle talat om för oss att vi inte behövt gett oss iväg så tidigt, för att sitta där i bilen och bara vänta är det bland det tristaste och mest sövande som kan ske. Att sedan se att vädret ställt till det, en massa blötsnö och blåst gjorde inte saken bättre. Tiden rinner i väg och en krymper oroväckande för åtminstone mig som ska vidare till nästa jobb. Hade jag fått vänta hemma hade jag i varje fall kunnat förbereda frukosten eftersom det blir kort om tid. Nu fick jag skatta mig lycklig att jag hade två bananer hemma för de fick bli frukost när det bara blev att hem och vända.

Som sagt var, vädret hade kunnat vara bättre, men ändå så var det inga större problem med halka tack och lov. En del nedfallna grenar var det men inga som störde min framfart på skogsvägarna. Men förmodligen hade nedfallna träd orsakat strömavbrotten som var även utefter min linje. Fagerhult låg i mörker och det mörkret fortsatte ända tills jag kom till Grönahult, Kosta var inte strömlöst, men de har kanske lagrat lyse sedan när hela samhället var upplyst med miljontals lampor i och omkring jul.

Det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder.

(Magnus von Platen)