Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Vad ska jag börja? Så klart med temperaturen, synd att frångå en invand sak. Det var +14 grader och sommarvärmen har kommit tillbaka på dagarna med strålande sol från en klarblå himmel. Svårt att sova? Inte jag i varje fall, öppna fönster och takfläkt gör att inomhustemperaturen är överkomlig i sovrummet. Sömnen är viktig för alla och mig i synnerhet eftersom jag har så få sovtimmar på dygnet. Det är i varje fall härligt med solen och nu har ju växtligheten hunnit få lite vatten så att jag inte behöver gå runt med slangen varenda kväll.
Vänta än en gång på tidningarna och inget SMS om försening men förklaringen till att det uteblev fick vi veta av buntbilen för datorerna hade lagt av på kontoret. Inga SMS, ingen in eller utloggning heller utan vi skulle ringa in och tala om när vi var klara. Förklaringen till förseningen av tidningen kan nog vara att buntarna var runda mer eller mindre, en reklambroshyr hade smugit sig in i tidningen. Inga rikstidningar alls var med i natt och inga lappar att lägga i lådorna heller. Fattas nu bara att vi får reklamationer på utebliven tidning precis som förra gången. Men vad är detta då? En Allers, adresserad till en abonnent som inte haft tidningen på länge och samma abonnent som det kom en massa kryptiska meddelanden förra natten om att jag skulle observera att hon inte skulle ha tidningen. Ringde in och kollade med nattförmannen men han kunde ju följdaktligen inte kolla upp det åt mig pga datorfel. Det är inte klokt vad vi har gjort oss beroende av datorerna.
För övrigt var natten lugn och viltet höll sig också på sin plats. Men jag måste få gnälla lite till. Vet att jag pratade om en väg förra året som var precis hopplös att köra. Efter det häftiga regnet som har varit en period av så har vägen förvandlats än en gång till två krokiga diken och jag undrar hur länge detta ska få vara utan att de som bor där själva tycker det är jobbigt att köra där. Jag har testat att köra fort för ibland så hjälper det när vägarna är knöliga men inte denna vägen för den är knölig på fel håll så att säga. Nej, enda sättet att ta sig fram utan att skaka sönder både kropp och bil fullständigt är att krypa fram och kryssa från än den ena till än den andra sidan av vägen.

”Förändra sig kan ingen – men förbättra sig kan alla.”

Ernst von Feuchtersleben

Hmmm, vad är det för mening att skicka ut SMS om försening från tryckeriet när man redan är på plats och väntar. Så var det i varje fall i natt ännu en gång får jag väl säga. Som tur var så var det bara 20 minuters försening, men tänk om jag fått de minutrarna i sängen istället efter den förra nattens sena hemkomst.
Men men så är det man får inte alltid som man vill. Det var en ljummen natt med en termometer som visade på + 14 och det sjönk bara några grader upp i skogarna. I natt var det lugnt på samhället men ändock så cirkulerade polisbilen några gånger, kanske det var därför som det var lugnt. Lugnt var det även på djurfronten bara det vanliga med några skuttande harar och ett och annat rådjur som sprang över vägen. Ni minns kanske att jag efterlyste igelkottar och fortfarande saknar jag dem mycket men jag måste berätta att jag fick besök igår av två älskade barnbarn och av dem fick jag en alldeles egen igelkott. En kotte som jag kan klappa utan att sticka mig på fingrarna, den har hamnat framför tangentbordet så jag kan se den ofta.
Nätverk mellan olika människor, psykofarmaca till barn och vad gör du i natt som du får betalt för. Ja vad jag gjorde i natt och fick betalt för är inte svårt att räkna ut för er. Nätverk mellan olika människor har växt sig stort sedan internet kommit, med lättillgängligheten som det innebär. Vi tidningsbud har vårt forum där vi kan bolla arbetsrelaterade frågor med varandra. Jag som är så intresserad av trädgård och odlingar har mitt Odlaforum, där det finns en enorm kunskapsbank. Det finns nätverk för det mesta på Internet. Så var det till sist det där med att psykofarmaca skrivs ut i allt större utsträckning till barn. Det är något som skrämmer mig en hel del. Kan detta verkligen vara möjligt och vad beror det i så fall på att barn behöver lugnade medicin. Tillåter vi inte barn att vara aktiva? Har vi inte tid för dem? I det ämnet tål det att ställa sig många frågor och många varför. Inte resonera som en av lyssnarna i natt som tyckte att det var jättebra att det skrevs ut även till barn, för att det finns många barn som mår dåligt och behöver den medicinska hjälpen. Hmmmm behöver de inte något annat istället?
Så var det en av de där nyheterna som jag pratade om igår men tyckte att jag redan skrivit för mycket om annat så jag valde bort. Nu kommer de tankarna istället. Det var att alltfler håller sig borta från rättegångar, en del så pass länge att vissa brott blir  preskriberade. Det kan väl i varje fall inte vara klokt att sådant kan ske, det visar ju att brottslingar sätter detta i system. Döm dem utan att de är där då, ingen försvarare ska de ha heller utan döm efter det brott de gjort och använd strängaste straffskalan. Än en gång detta daltande med brottslingar, jag blir så förgrymmad. Blir jag kallad som vittne till någon händelse, så är det min skyldighet att ställa upp anses det. Visst helt riktigt, nja är det riktigt att jag ska ställa upp och inte har en chans att motsätta mig min närvaro. Inte är det mycket i ersättning heller, det heter så vackert, för mina kostnader i samband med vittnesmålet. Men jag vet de som har sådant jobb att de ligger borta flera nätter och dagar, tex som många chaufförer gör och där de blir kallade som vittne i en rättegång och där de nekas ersättning för mer än den tiden de är närvarande i rätten, trots att de bevisligen inte kan utföra jobbet flera dagar om de ska inställa sig. Vägrar du att komma, vad händer då?

”Man ska inte bedöma människor efter

deras egenskaper utan efter hur

de använder dem.”

F. de la Rochefoucauld

Det är tur att det inte är sådana här nätter varje natt. Ja, jag ska börja från början. Jag brukar börja med temperaturen så jag ska inte frångå min vana den här gången heller, plus tolv visade den hemma i Djurhult. Djurhult där det luktar särskilt mycket från Bruket just nu. Bilen var dyblöt inte så konstigt efter det kraftiga regnet som föll igår kväll så fanns det mycket av den varan i luften.
Redan när jag svängde ut från min gata så märkte jag av att det var oro i luften, någon eller förmodligen några hade roat sig med att slita ner allt från anslagstavlan och slängt på marken, grenar från träd låg utslängda på Djurhultsvägen, lite cyklar och någon kundvagn låg slängda lite varstans när jag kom ner på Storgatan. Nåväl, jag såg inget mer utan skiftade till tidningsbilen och hoppades glatt att det skulle bli ytterligare en tidig natt. Men där slutade det vanliga och en sådan där natt som man inte vill ha tog vid. Först av allt så satt jag där tillsammans med de två andra och väntade och väntade på buntbilen, klockan blev 01.30 hon blev 01.40 och hon blev 01.50 och irritationen började komma över att vi inte fått något SMS om förseningen, varenda minut är värdefull för min del när det gäller att sova. Strax efter 02.00 kom bilen äntligen, då visade det sig att bilen som gått från Växjö med riksen hade fått vända tillbaka till Växjö för något var kvarglömt där. Redan då hade drömmen om sömn någon längre stund flugit sin kos. Hade allt varit som vanligt i sommarlovstider så hade det inte ställt till så stora bekymmer för då hade jag kunnat flexa lite med tiden men just denna veckan har jag fått lov att rycka in och städa på dagiset i Hovmantorp som har jouröppet och där ville jag inte ändra på min tid att börja.
Ok, allt väl så hade jag lastat när klockan var 02.15, det är många titlar på onsdagen att sortera upp. Gav mig iväg och så kom nästa skede i den här natten, när jag kom backen upp för att börja lägga i första tidningen så fick jag se en person liggande på gatan. Lite försiktigt smög jag förbi med bilen för att kolla in läget, tyvärr har ju tiderna förändrats så mycket att jag inte längre bara rusar ur bilen för att kolla vad som hänt. Tyckte mig se att det var en yngre människa och att han bara sov, förmodligen kraftigt berusad. Vad gör jag nu? Strunta i honom, nej det kan jag inte, han kan ju bli påkörd där han ligger, visserligen inte så mycket trafik mitt i natten men ändå. Stiga ur och gå fram försöka väcka honom, nej, den tanken slog jag bort, kraftiga varningar från mina söner ringde i öronen. Men…………. inga men har de sagt, du gör inte det. En ljus idé föddes i min hjärna, jag åker och letar upp den killen som kör andra rundan i Lessebo, han och jag tillsammans kan gå fram. Trodde att jag skulle få fatt i honom ganska snabbt för jag tycker mig brukar se honom i krokarna däromkring tidigt på natten. Men jag snodde runt lite och han var pyts väck. Tillbaka till ruta ett då och ännu ett varv ner om killen som sov. Ljuset gick upp för mig, jag ringer nattförmannen så får han ringa upp kollegan och be honom möta upp mig vid kyrkan. Ringde och naturligtvis, ja vad tror ni, upptaget som vanligt, suck! Jobbmobilen är inte den modernaste så någon automatisk uppringning finns inte på den. Snurrade ytterligare ett varv runt kvarteret och fick se väktarbilen. Kanon, tänkte jag, här har vi en som kan hjälpa mig. Blinkade ihärdigt på honom, både när jag mötte honom och när jag snurrat runt för att lägga mig bakom honom. Inte en reaktion. Åja, tänkte jag, ska vi leka följa John så ska vi. Han svängde av in mot Hackan från högstadieskolan till och jag efter. När han parkerat bilen där så var jag framme och vädjade till honom att följa med mig när jag ängsligt förklarat vad som hänt. Först fick jag svar att kan inte nu måste upp på ett störningsjourärende. Ja, men sa jag, jag väntar på dig nere vid kyrkan så kan vi………Ring polisen, det är de som ska ta hand om sådant inte jag. Vadå, inte jag? Det är inte mitt jobb heller att hjälpa någon berusad som somnat på gatan inte som yrkesman men det är ta mig faen mitt åtagande som medmänniska. Ja, men började jag, vänta in polisen, det kan ju ta lång tid om inte de har någon bil i närheten och jag såg ytterligare tid rinna från mig och min tidningsrunda. Låt honom ligga då tills de kommer och tar med honom till fyllecellen. Då ringde min mobil tack och lov så ringde nattförmannen upp mig eftersom han sett att jag sökt honom. Tack för det. Han fick snabbt kusten klar för sig och ringde upp killen som kör andra distrikten och snart fanns vi på plats bägge två. Då vaknade killen upp, satte sig upp där på gatan, kraftigt påverkad. Vi var fram och pratade med honom för att förvissa oss om att han var kontaktbar och frågade om han behövde hjälp på något sätt. Nej, jag klarar mig själv bara jag får sitta här en stund. Ja, visst du får så gärna sitta här men inte på gatan utan i så fall på trottaren eller ännu heller på gräsmattan jämte. Mödosamt försökte han resa sig men det var lite bekymmersamt med kordinationen så vi fick ge honom en hjälpande hand och så kunde vi lämna honom med sitt senare öde och säkert en morgon eller dag med kraftig bakfylla. Det som jag funderat över idag, är hörde han till det gäng som drog omkring och ställde till på samhället och vad är det i så fall för kompisar som kan lämna honom där sovande på gatan. Mitt barnbarn som jobbar med mig på dagen hade svaret kvickt. De är inga kompisar, kompisar gör inte så. Helt klart att han har rätt mitt tänkande barnbarn Lucas.
Så kom jag då äntligen igång, nästan en timma försenad och tanken på att bara hinna lägga sig ner en kvart blev allt mer avlägsen.
Det var inte nog med problem efter den märkliga starten på nattens runda utan naturligtvis så hade en bitvis kraftig dimma lagt sig över nejden och tack vare att uterundan blev så pass mycket försenad så hade dagsljuset börjat komma så det gick bra att lotsa sig fram genom dimman, men hur skulle jag hinna upptäcka om det fanns djur på vägen. Lyckligtvis, allt ska väl inte vara elände, så höll de sig borta från vägen de flesta i varje fall. Nästa elände kom som beställning på posten en grenbit som fastnade under bilen. Har en liten avstickare fram till ett hus och utefter denna lilla vägsnutt så har man haft ett enormt timmerupplag och nu har de hämtat det mesta och kvar på vägen är det en massa bark, grenstumpar mm. Har hållt andan mer eller mindre flera nätter för att jag inte detta ska skapa en punktering för mig. Inte riktigt så illa blev det men en gren kilade fast sig under bilen, jag körde en bit med grenen skrapande under bilen för ibland lyckas man med konststycket att grenen rasar bort av sig själv. Naturligtvis inte den här natten utan det var att krypa ner på alla fyra och lirka loss den.
När jag normalt skulle varit hemma alltså runt halv fem i morse så plingade mobilen till för ett SMS, vem skickar SMS nu och på min egna mobil? Jo, det var yngsta sonen som ibland brukar få skjuts till jobbet av mig som undrade om jag var klar ännu och om han kunde få åka i så fall. Han till jobbet? Han har ju semester. Nu visade det sig att det var så mycket att göra på hans arbete att han ryckte in en av sina semesterdagar för att beta av en del arbete. Tyvärr, fick mitt svar bli till honom, jag är inte ens framme ännu i Muggehult så det dröjer minst 45 minuter innan jag är tillbaka i Lessebo blev mitt svar. En positiv grej med att tidningen är sen var att jag fick chans att vinka till en av mina abonnenter i varje fall ute i bygderna.
Nattens radiopratarämnen då. Jo, de var faktiskt också intressanta, förresten det händer mycket intressant på nyhetsfronten också men det får jag ta en annan dag. Tillbaka till nattens ämnen. Först var det om Försäkringskassan, denna märkliga myndighet som allt som oftast är i blåsvädret. Nu visade det sig att många som ska ha föräldrapenning, det är en hel del som använder sommarmånaderna till att ta ut sina föräldradagar, inget konstigt i det tycker jag, det skulle jag också göra om det vore aktuellt för mig. Men i varje fall ligger det till så att det kan dröja över en månad innan pengarna kommer, semestertider och nedskärningar är förklaringen. Nu var nattens fråga om man ska räkna med att det ska ta längre tid under semestertiden med att få pengarna eller överhuvud taget i kontakt med företag och myndigheter. Företag kan jag förstå och acceptera att det kan bli en viss fördröjning med mina ärende men ta mig sjutton inte från myndighetssidan. Om jag ska betala in till dem så krävs det minsann att jag betalar i tid annars blir det straffräntor mm mm. Som försäkringstagare är jag beroende av pengarna från försäkringskassan vare sig det är föräldrapenning, sjukskrivning eller liknande, räkningarna slutar inte komma fast det är sommar. Men de har alltid resonerat konstigt. Jag minns en gång för många år sedan, det var när vi hade barnen små och det var knapert många gånger och vi väntade på någon typ av ersättning från dem och när jag ringde och frågade varför betalningen inte skett som det var sagt, minns att utbetalniningen skulle vara den 27:e. Gissa vad jag fick för svar? Jo, detta mycket ogenomtänkta, att det är pengar du inte ska räkna med. Vadå, jag satt som ett fån med luren i hand innan jag hämtade mig och fick fram, jo men det är ju våra pengar och de är inräknade i vår budget för att klara räkningarna. Ingen som helst förståelse för min sak hade personen ifråga. Så det är inte bara idag som Försäkringskassan är en koloss som absolut inte står på stadiga ben och många som arbetar där har absolut ingen empati för oss som de betjänar.
Nästa ämne var om rötmånaden, den börjar ju idag. Man ville ha in tips på vad man gör för att undvika att bli sjuk av dålig mat just under rötmånaden. Jag ska ärligt säga att jag vidtar inte några ändrade regler utan hanterar livsmedel som jag alltid gör. Kanske har det med att göra att jag jobbat i storkök och vet hur viktigt hygienen är.
Sista ämnet var rätt komiskt just denna natt, det var om vilken plats är den konstigaste du vaknat upp på. Märkligt sammanträffande, eller hur?  Jag skrattade gott åt historierna som ringdes in och det blev en följetong av två tjejers öde denna natt. De hade blivit inlåsta på Maxis parkering i Borlänge. De hade varit ute och åkt, lånat pappas bil, stannade till vid Maxi och gick in och köpte varsin glass, satt i bilen och åt upp den och märkte att det snart var tomt på bilar på parkeringen eftersom klockan närmade sig stängningsdags för Maxi. Tjejerna tänkte inte mer på det utan gick iväg för att handla en hamburgare medan de lämnade bilen kvar på parkeringen. Väl tillbaka igen och när de skulle köra hem visade det sig att parkeringen var igenbommad och där stod de och kunde alltså inte komma ut därifrån. De hade sett Securitas åka förbi, även polisen och försökt påkalla deras uppmärksamhet men ingen reagerade. Pappan var inte speciellt glad på dem för han behövde bilen på morgonen. De hade även ringt till Securitas för att be dem komma och låsa upp men fått till svar att det kostade 300 kr och det skulle erläggas kontant. De bägge tjejerna hade inte så mycket pengar på sig och som fattiga studenter så är 300 kr mycket pengar. Till slut löste det sig efter många timmars väntan där ensamma på parkeringen genom att som de sa i ett SMS till nattradion var det tidningsgubben som räddade dem ut därifrån.
Det blev ett långt inlägg denna dag och längre kunnat det blivit om jag börjat fundera över nyheterna som hänt men som jag sa tidigar det tar jag en annan dag.
Nu hoppas jag bara på att natten som kommer blir lugn igen.

”Antingen måste vi följa vårt samvete,

eller också förföljer det oss.”

Georg Wulf

Hej och hå farbror Blå, tidningarna var lika tidiga i natt också. Temperaturen något högre i natt men ändock kröp den ner till bara fem plusgrader på sina ställen.
Rätt kul i natt förresten. Nattpratarna har en liten tävling varje vardagsnatt och i natt var det gissa yrke/hobby. Först ut att ringa in och ställa frågor till huvudpersonen var en som hette Johan. Inget konstigt med det för det är ett ganska vanligt namn men det visade sig att han var från Lessebo, det var första gången som jag hört någon från Lessebo ringa in förutom mina kollegor som brukar ringa in på nätterna och bara jävlas med varandra. Till saken hör att Johan gissade inte rätt och ingen annan heller för den delen.
Nu börjar jag snart bli lite orolig över det här med älgar. Även i natt kom en älg springande över vägen strax framför mig och det på ett ställe där jag normalt inte brukar se älg. Har älgstammen ökat igen, eller varför blir det så här att nästan varenda natt så möter jag älg ibland riktigt nära och andra nätter på lite håll.
Nattens korta ämnen kan jag ge lite funderingar runt medan det långa var riktat till taxichaufförer speciellt. Det första ämnet handlade om ifall vi får ta för stort ansvar när vi gör bokningar via Internet istället för att gå via en resebyrå som förut. De intervjuade en man som för sig och frun bokat en resa till Island och hamnade i Kroatien. Lite långt mellan målen kan man säga. De hade alltså bokat flygbiljetter till Reykjavik och när biljetterna kom stod det Rijeka på dem. Paret trodde att det var en förkortning för Reykjavik. När de kom till Gardemoen upptäcktes misstaget. Paret säger att först blev de lite ställda men efter en stund så beslutade de att följa med i varje fall till Kroatien eftersom deras väskor redan var ombord på planet. De hade en trevlig resa men insåg att de packat fel kläder, de hade bara ett par shorts var med sig. Så det kan gå. Jag är nog av den uppfattningen att boka man själv via Internet så får man ta ansvar för det också, är man osäker boka då genom resebyrå.
Så var det om att allt fler hot riktas mot personal på högskolor och universitet runt i vårt land. Vad är detta nu då, jag blir inte klok på hur vårt samhälle utvecklas. Jag har min bestämda åsikt om varför men jag sparar den för mig själv.
Så har då några varit framme i Växjö igen och sabbat blomsterarrangemang. Nu är det alla blommorna som är/var planterade i Högstorpsrondellen. Blommor som bildade texten Välkommna till Växjö hade ryckts upp och slängts omkring.

Vi har fått två öron och en mun

för att vi ska lyssna dubbelt

så mycket som vi talar.

Okänd

Bara tio plusgrader när jag gav mig iväg och månen lyste lite blekt. Tänk vilken skillnad det är på vintern när det är omkring fullmåne, den lyser upp natten då, men det orkar den inte sommartid. Det där med temperaturen förresten, den sjönk oroväckande neråt ju längre upp i skogarna jag kom. Bara fyra plusgrader på sina ställen. Dimridåer la sig över nejderna också, inte så konstigt efter allt det regn som kom igår. Jag fick bara 38 mm men det fanns platser i Lessebo där de fick 52 mm. Regnet var välkommet både för naturen och för mig var det bra med en helg i regnets tecken för det blev att jag kopplade av och vilade ut på de lediga dagarna.
Tidningarna kom riktigt tidigt i natt så jag hade lastat och var klar att åka tjugo över ett redan, hann dela ut hälften av tidningarna innan klockan slog två i natt, det är rekord för min del.
Problem med datanätet inne på kontoret så utloggningarna funkade inte från telefonerna.  Nattförmannen fick ringa runt och kolla istället, vilket evinnerligt jobb att ringa alla bud och kolla så att de blivit färdiga och kommit tillbaka helskinnade.
Min skogens drottning med avkomma visade sig i natt för mig, det är en ståtlig ko. Undrar om det inte är den älgkon som hade tvillingkalvar förra året.
Nattpratarna skojade med varandra på ett gemytligt sätt, de börjar bli varma i kläderna nu vikarierna, känns skönt eftersom deras snack är mitt sällskap i nattens timmar. Ämnena som avhandlades var om polisen, vad man tycker de ska satsa extra resurser på, miljömedvetandet när det gäller semesterresor och vart och hur skulle jag vilja bo. Hmmm, det där med vad polisen ska satsa mera på, var en knivig fråga för mig. Det är mycket som jag skulle vilja att de satsade extra på. Till slut kom jag på att det är nog för mig viktigast att de satsar extra mycket på ungdomsbrottsligheten. Dels för att mina egna ungdomar ska kunna känna sig tryggare i ute i samhället och en annan aspekt är att kan man komma åt fler unga som begår brott och naturligtvis se till att de får ett ordentligt straff, inte bara en klapp på axeln, så kanske det blir några av dem som inte går över till tung kriminalitet. Miljö och semester, nja nu åker jag inte så mycket på min semester. Jo, visst var jag iväg till Italien och då valde jag att åka buss, det mest miljövänliga näst att cykla eller gå, men det är inte för att jag i första hand tänker på miljön utan för att jag gillar det sättet att resa.
Var och hur jag skulle vilja bo. Hade frågan ställts för 15 – 20 år sedan hade det utan tvekan blivit på ett relativt stort jordbruk där jag hade haft möjlighet att ha alla slags djur och där jag kunnat ha mitt arbete om dagarna, alltså det skulle vara så pass stort att jag kunnat leva på det. Idag när frågan ställs är inte längre det ett alternativ för jag inser att jag har inte längre den ork och kraft som behövs för att driva ett jordbruk. Nu trivs jag bra där jag bor med min lilla trädgård, lagom stor för att jag ska hinna med, förresten plockade ytterligare tre tomater idag och gurkorna är på gång en vecka till så kan de första skördas tror jag. Ibland drömmer jag om att ha ett litet torp någonstans ute i skogen där jag kunde ha min älskade hund lös på dagarna och kanske kunna ha några får gå och beta och kanske en gris. Men det får bli drömmar, för de måste man ju också ha.

”Var snäll mot människor på vägen upp

för du kommer att möta dem på vägen ner.”

Wilson Minzer