Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 18-09-2008
Ännu en natt med de där förargliga minutrarna försening, jag är såååååå trött på detta. Visserligen hinner jag läsa några sidor när jag väntar men jag hade hellre sovit den där kvarten.
Vädret, ja som vanligt nu för tiden sju åtta plusgrader och lite duggregn.
Lungt och skönt ute men skulle det vara annat när det är mitt i veckan?
Hmmm undrar när vi får besked vart vi ska tanka våra bilar i fortsättningen när Fröjds lägger ner bensinförsäljningen. Det är snart en månad sedan jag skickade en förfrågan till bilansvarige men inte har han hört av sig. Men det är klart det är ju en hel vecka tills det är dags.
Tränarbyte, farlig plast och beröm var nattens ämnen. Det där med tränarbyte mitt i säsonger fattar jag inte alls. Bara för att inte laget presterar bra resultat så finns det väl ingen anledning att byta tränare, det är inte han som spelar. Nej, tydligen finns det alldeles för stor tilltro till att tränaren ska göra underverk. Fråga vilket skolbarn som helst vad de tycker om byte av lärare mitt i en termin så får ni ganska entydigt svaret att det inte är ok. Låt tränaren få bygga upp ett bra spel och ett bra samarbete inom laget innan ni dömmer ut honom/henne.
Så var det farligt ämne i plast nu. Vad är det som inte är farligt egentligen. Jag blir inte minsta förvånad, kanske ska vi gå tillbaka ett steg och tänka efter hur man gjorde förr innan alla nymodigheter kom till.
Sist av allt var frågan vem gav du beröm senast. Jag kan nog väldigt ärligt säga att det var mitt barnbarn som fick beröm för sin bilkörning. Det är en glädje att övningsköra med honom för han är lugn och tar till sig det som vi som handledare säger. Inga tuffa grejor här inte. Tack för det Lucas. Men visst är det så att vi alla mår så mycket bättre om vi får lite beröm då och då för det vi gör eller hur vi ser ut eller säger eller vad som helst.
Bevingade ord är sådana ord som är bortflugna när man bäst behöver dem
- OKÄND -
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 17-09-2008
Varför skulle jag berömma om skickade SMS om sena tidningar, för i natt var det så igen och inte kom det något meddelande inte. Det var den där beryktade kvart tjugo minuter sena som är tillräckligt för att irritera.
Plus åtta grader och duggregn.
De vanliga djuren i rörelse också men ingen älg, de håller väl på att förbereda sig för jakten och var de ska hitta gömställen kanske.
Nattens ämnen var upptäckten av en ny planet, snarlik jorden om man kan säga så när det är en plantet med helt skilda förhållanden på, så i våra ögon mätt omöjligt att det kan finnas liv på den. Men vem vet?
Så var det de nya hastighetsgränserna som diskuterades. Ja, vad ska man säga, så länge så få respekterar de gränser som finns idag så har jag svårt att tro att det blir någon skillnad.
Sedan var det utsläppta minkar igen, fattar inte de där djurrättsmänniskorna att man släpper ut dem för att de ska möta en plågsam död, de klarar inte av att skaffa sig mat och svälter ihjäl. Är det att tänka på djuren?
Gå inte framför mig
jag kanske inte kan följa dig.
Gå inte bakom mig
jag kanske inte kan leda dig.
Gå bara bredvid mig
och var min vän.
OKÄND
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 16-09-2008
Lätt regn hela natten och si så där runt sju-åtta grader. Ja, visst märks det att hösten är på väg. Träden börjar anta de vackra höstfärgerna och bladen singlar så sakta mot marken. Kvällarna är längre och ger i varje fall mig en inre ro, nu kan jag utan dåligt samvete sätta mig med en god bok någon timma eller varför inte de där handarbetena som legat på hög under sommaren. Det är nog denna inre ro som gör att jag orkar med även de mörka tidningsnätterna. Träningen är igång för fullt igen och nu har Lucas och jag lyckats lura med Anita också till träningen. Har faktiskt investerat i ett gummiband också på Apoteket för att ta till de dagarna vi inte åker till Emmaboda för träningen. Styrketräningen började jag med för två år sedan för att orka bli gammal som jag skämtsamt säger.
Natten var lugn, lite vilt sprang kors och tvärs över vägen men för övrigt var det inte mycket liv ute.
Ett av nattens ämne funderade jag lite extra över. Det var om dyskalkyli. Svårigheter med siffror med ett finare ord. Måste vara minst lika svårt att ha det som dyslexi, men samtidigt börjar jag så smått fundera över om vi måste sätta diagnoser på allting. Frågeställningen i natt handlade om att de som har dyskalkyli behöver extra lång tid på högskoleprovet och det fanns tydligen också en önskan vad jag kunde läsa mellan raderna att man skulle ta hänsyn till detta i högskoleprovet. Nu förstår jag att jag får många mot mig men hur skall det kunna funka vid vidare studier på högskolan om man inte kan räkna om man nu väljer tex en naturvetenskaplig inriktning. Ja jag tar matematiken som exempel eftersom det var det ämnet som var uppe i natt. Man måste väl själv inse att det inte funkar och varför ska man då ev göra om prov bara för att de ska passa vissa grupper. Det vore ju som om jag med bristfälliga kunskaper i främmande språk skulle välja att läsa en linje med mycket litteratur som inte är på svenska. Jag kan knappast få hjälp med översättning av litteraturen på skolan. Ibland känner jag det som om man måste finna en diagnos på alla sk ”fel och brister” hos barn. Vem är det som säger vad som är normalt beteende eller kunskaper.
När världen säger ”Ge upp!” viskar Hoppet: ”Försök en gång till!
- OKÄND -
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 15-09-2008
20 minuter sena från Karlskrona, löd SMS:et som väckte mig i natt. Även om det inte är skönt att bli väckt i förtid när jag har så korta nätter så blir SMS:en välkomnade eftersom det bara är att vända sig om och sova vidare när de är lästa. Tack till just denna nattförman som skickar ut dem i så god tid. När jag tackat och berömt honom personligen så säger han att han vet hur trist det är att sitta och vänta eftersom han varit tidningsbud själv.
När jag sedan klev ur sängen och skulle gå nattkisserundan med vovven så blev både hon och jag överrumplade eftersom det kom en man på våran gata gående vid den tiden en natt till måndag. Ingen jag kände igen var det heller, så lite konfunderad blev jag allt. Senare under natten när jag varit ute i Djurhult med tidningarna så såg jag honom igen, då på väg över Djurhultsbron på väg in mot samhället. En annan sak som jag blir lite fundersam över är varför inte högerregeln gäller på natten. När jag skulle ut från Dammgatan mot samhället igen så kom en av hemtjänstens bilar körande och där fanns minsann ingen tanke ens på att stanna och släppa fram mig. Tur att det inte bara är på natten som många missar just högerregeln vid utfarten från Dammgatan så jag har som vana att smyga försiktigt där så att jag kan stanna och släppa fram de som inte lärt sig trafikreglerna.
Nu är jag så gott som säker på att det är en skabbräv som håller till runt Odengatan/Herrgårdsgatan för jag såg den i natt igen och den är mager som bara den och inatt såg jag att den haltade illa också.
En älg fick jag också se i natt eller rättare sagt bakbenen av den när den var på väg över vägen fram till Källeskruv. Där har jag aldrig sett något av skogens majestätiska djur förut.
Tänk vad tiden går, nu är vi redan i mitten av månaden, 13 arbetsdagar avklarad och 13 dagar kvar att jobba och det är bara 100 dagar kvar till julafton. Fattar någon vad tiden tar vägen?
Nattens ämnen i Vaken handlade om försvarets vara eller icke vara, förlossningssamtal och fint och fult på väggen där hemma.
Försvaret fattar jag inte mycket av så egentligen ska jag inte lägga fram någon åsikt i ämnet, men jag har ändå en reflektion att komma med. Eftersom Sverige är ett land med lång kuststräcka så undrar jag verkligen om vi idag har en försvarstyrka som kan skydda oss vid ett ev anfall? Vore det inte bättre att helt lägga ner försvaret i den ordning som det är idag då och istället inrätta några specialutbildade förband med elitsoldater som kan göra en första insats och då försöka mota Olle i grind, sedan får vi nog förlita oss på antagligen skickliga politiker som kan förhandla, vilka det nu skulle vara, eller på ”goda grannar”.
Samtal efter förlossningar är något som börjar utvecklas mer och mer i vårt land. Tydligen är det väldigt uppskattat där det testas, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om det verkligen skall behövas i någon större utsträckning. Är inte barnafödande något helt naturligt i våra liv för de allra flesta kvinnorna och varför då göra en så stor affär av det. Jag fattar att de som haft svåra upplevelser runt sin förlossning kan behöva prata om den men det antar jag redan finns.
Fint på väggen, ja för mig är det korten jag har på barn och barnbarn, det är det absolut finaste och det fulaste då, jo det är en tavla som jag efter den här natten inte fattar varför den hänger kvar. Det är en tavla på ett stormande hav, tavlan i sig är skaplig men den är omgärdad av en fruktansvärt ful tjock svart ram, som ger ett ännu hemskare intryck. Den ska ner nu och ställas undan. Att jag kom till den slutsatsen var när en kvinna som ringde in sa ”att jag har inget fult på väggarna för varför skulle det få hänga kvar”. I det ögonblicket bestämde jag mig, tavlan åker ner.
Temperaturen i natt var bara plus sju grader höll jag på att glömma att tillägga.
”Det är den som går vilse som finner
de nya vägarna.”
Niels Kjaer
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 13-09-2008
Så var det lördag och tänk vad jag ska njuta när jag är hemkommen efter rundan och kryper ner i sängen igen. Njuta som alltid när det är lördagmorgon och jag vet att jag får sova några extra timmar.
Men först ska vi klara av natten. Hela veckan har jag funderat över lördagnattens radioprogram och en punkt där som heter Frossa. Det gäller att skicka in förslag på tre låtar eller artister som på något sätt hör samman. Jag har för första gången bestämt mig för att jag ska skicka in ett förslag med tanke på Paralympics. Som ni som följer min blogg vet så har jag hakat upp mig på massmedias svala intresse för dessa spel och nu ville jag passa på och hylla dessa hjältar. Jag knåpade ihop tre artister med handikap och skickade ett mail till Vaken. Det blev napp, jag fick min hyllning uppläst och artisterna spelade. Jag hade valt Two steeps behind med Def Leppard eftersom deras fantastiska trummis är enarmad, sedan blev det två blinda artister också Stewie Wonder och Andrea Bocceli, två skönsjungande artister. Kul måste jag säga att valet föll på just mig och hyllningen jag ville ge våra handikappade idrottsmän och kvinnor.
För övrigt var natten lugn, visserligen hade någon radat upp ett gäng tomburkar borta vid infarten till våra tidningsbilar. Det var väl någon som inte orkade bära hem de tomma burkarna eller i varje fall inte orkat släpa dem till närmaste papperskorg. Det är synd att burkarna för vissa blir så mycket tyngre när de är urdruckna.
Det enda anmärkningsvärda för övrigt var ett gäng på tre unga killar som vandrade på riksvägen utanför Kosta samhälle mitt i natten när jag passerade på väg tillbaka ner mot Lessebo.
Lova mindre men håll mer. Handling hörs mer än ord.
Vad du gör hörs så högt att jag inte kan höra vad du säger
- RALPH WALDO EMERSON -
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 12-09-2008
Igår var det 11 september, ett ödesmättat datum världen över. Ingen kan längre ha missat detta datum för så mycket elände som hänt just detta datum. Säkert är det många som minns exakt vad de gjorde när nyheten om terrordådet som skakade hela världen och som sedan gett sådan efterklang på många sätt. Eller visst minns vi även exakt vad vi gjorde när beskedet att Anna Lindh inte klarade livet efter en psykiskt sjuks framfart. Ja visst är det märkligt vad vissa saker etsar sig fast hos oss.
I natt var det bara åtta plusgrader bara så visst märker både jag och du att vi har lämnat sommarnätterna bakom oss. Det var en lugn natt på alla sätt, lite rävar och möss som korsade min väg genom de småländska skogarna var det enda livstecken jag märkte av.
Det var inte något speciellt ämne att tänka till om i natt. Det enda som jag har någon reflektion över var om vad vi ska göra i helgen. En del av helgen ska jag hjälpa sonen med familj att flytta. De har köpt vårt gamla hus. Ja alltså det huset som min man och jag byggde för 30 år sedan och lämnade senare för ett liv på landet. Nu känns det lite som cirkeln är sluten när yngste sonen som föddes sedan vi nyss flyttat in där köper och flyttar in där med sin familj. Ska bli roligt att se hur mycket som har förändrats där sedan våra år där. Den övriga tiden i helgen ska jag försöka få undan en hel del i trädgården, klippa gräset, röja upp lite bland krukor och urnor. Rensa lite ogräs, flytta ut lite stockrosor som jag drivit fram själv. Sedan är nog helgen över för den brukar försvinna alldeles för fort.
Tänk om någon högre varelse skulle döda oss människor för vårt hår, naglar, tänder eller ben så som vi dödar djur för deras päls och annat. Eller helt enkelt för att vi är så himla god mat.
***
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 11-09-2008
Det var bara en natt som bilarna var torra, i natt dröp de av fukt igen. Ja,tänk snart är det dags för motorvärmare igen, det är ofattbart vad fort tiden går. Det finns inte en chans att hänga med längre tycker jag. I natt var tidningarna så där retfullt bara lite sena men tillräckligt för att det ska ställa till problem för mig med sömn när jag är tillbaka. Trött var jag också hela rundan tyckte jag, det är väl höstens intåg med allt längre mörker som gör att det är svårt att känna sig riktigt pigg och alert. Det är just på höstarna som jag allvarligt funderar på varför jag håller på med det här jobbet. Men som vanligt så ändrar jag uppfattningen när de vackra vår och sommarnätterna kommer.
Det var en lugn och fin natt och rundan försvann utan några större händelser.
Radion som är på som vanligt tog upp följande ämnen, skadegörelser, hur öka statusen på läraryrket, buss till jobbet och massmedias snokande i andras liv.
Skadegörelse, ja det är ett växande problem i dagens samhälle, fattar inte att det ska vara så svårt att låta bli att slå sönder saker, klottra mm mm. Är det ett rop på något?
Hur ska man öka statusen på läraryrket? Ja, om jag det visste, men jag tror att en del i att den sjunkit är att lärarna idag är så lite just lärare, man ska istället vara mamma/pappa, socialarbetare, psykolog, ja egentligen kan jag räkna upp de mesta yrkena som lärarna ska vara förutom att vara lärare. Det måste bli dags för lärarna att ta tillbaka rollen som just lärare och låta fram för allt föräldrarna ta den stora delen i fostran av barnen. Det är föräldrarnas sak att fostra, det har jag framfört så många gånger, det ska inte ligga på skolans ansvar.
Vad skulle behöva göras för att jag skulle ta bussen till jobbet. Jag har prövat det där med att åka buss till jobbet i Kosta tidigare i livet, den perioden när jag inte hade råd att hålla mig med egen bil. Visst det gick jättebra när jag väl vant mig, men det var alltid svårt med de där exakta tiderna. Ibland fick man lämna något jobb för att jäkta till bussen och det kändes inte bra. Så för mig är det inget alternativ om det inte blir tätare mellan turerna, för att vänta på nästa buss i kanske ett par timmar funkar bara inte.
Så var det massmedias roll i bevakningen av våra kändisar. För mig är det ofattbart att det finns de som köper tidningar bara för att läsa om kändisarnas liv. Visst det händer att jag läser en sådan tidning om jag sitter och väntar någonstans och de ligger där, men att köpa, nej tack. Frågan som jag ställer mig varje gång jag läser en sådan tidning är hur mycket är en uns sanning i. För om jag tex tar två sådana tidningar med bara en veckas mellanrum, så kan det i den ena stå att nu skiljer sig den och den medan det i nästa står att samma par har aldrig varit så lyckliga för nu väntar de barn. Kan man tro på uppgifterna då?
Respektera andra människor.
Gör det rätta – det kommer att glädja några och förvåna övriga
- MARK TWAIN -
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 10-09-2008
Torra bilar för en gångs skull till skillnad från många tidigare nätter. Klar och fin natt var det också med strax över tio plusgrader. Idag har jag äntligen fått svar på min fundering om totaltäckningen, en miss från en på kontoret orsakade att vi fick ut meddelandet på våra överlägg.Vi skulle alltså inte ha totaltäckning alls. Det är fortfarande inte några speciellt intressanta ärende som diskuteras på nätterna så jag får väl fortsätta att fundera själv denna veckan och komma med något när helgen närmar sig. Tycker fortfarande att det är för trist att inte få följa Paralympics.
I natt var det nära ögat två gånger. Ja alltså nära att jag höll på att köra på djur. Första var en katt i Källeskruv. Jag kom på en liten väg fram till en abonnent och så får jag bara se ett svart streck som kom hoppande ner från stenmuren och över vägen, bromsade allt jag kunde och väntade bara på dunsen. Höll på att sätta bilen i stenmuren för att försöka rädda katten. Ingen duns hördes och jag kunde andas ut, jag hade klarat katten. Det skulle vara hemskt att köra på en katt så där på natten, när man inte har möjlighet att leta upp ägaren och tala om det. Nästa djur som korsade min väg var en grävling, den kom också snabbt som ögat pilande över vägen men det var strax efter en ladugårdsbacke så jag hade lite bättre med plats. Klarade även denna med en hårsmån. Tänkte hela tiden sedan när kommer nästa och vad blir det då, blir det en älg eller. Men jag klarade mig från fler insidenser, tack och lov. Fick idag på andra jobbet höra att en vildsvinsgalt har setts i Rislycke så nu är det bara att hålla ögonen öppna över dessa djuren också.
Idag är en ny dag.
Du får ut av den det du sätter in
- MARY PICKFORD -
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 09-09-2008
I natt var det inte mycket att skriva om. Jag känner mig fortfarande lätt irriterad över att jag inte fått något svar från kontoret om varför det inte blev någon totaltäckning. Sådant kallar jag nochalans på hög nivå.
Det var inte något av ämnena inatt som gav mig några funderingar ytterligare. Lite lätt dimma på de flesta ställen och kraftigare över Transjö. Lungt på djurfronten utan förstås hararna som springer lite korts och tvärs.
Slutar detta inlägg med en lite längre tänkvärt.
Någon Annan.
Vi måste tyvärr meddela att företagets högst
värderade medarbetare Någon Annan har avlidit.
Någon Annan har arbetat i företaget sen det
startade sin verksamhet. Han gjorde långt mer än
en normal arbetsinsats. Så fort ett jobb skulle
utföras, som var obehagligt, jobbigt eller krävde
civilkurage blev reaktionen: Låt någon annan göra det!
Det var allmänt känt att Någon Annan under sin
levnad gjorde en oerhörd insats i och för företaget.
Så fort det fanns behov av frivilliga utgick alla från
att Någon Annan skulle ställa upp. Någon Annan var
en fantastisk person som alltid föregick med gott
exempel. Sanningen att säga förväntade sig alla
alldeles för mycket av Någon Annan.
Nu när Någon Annan är borta undrar vi alla vad
vi ska ta oss till. Vem ska göra allt det som Någon
Annan gjorde? Jo, vi måste inse att hädanefter
kan vi inte vara beroende av Någon Annan.
Vi måste göra det själva NU!
(Författare okänd)
Posted by Inga | Posted in Nattdagbok | Posted on 08-09-2008
Ny vecka och dimbankarna fanns där på sina ställen. Ljummen natt som de flesta varit den här sommaren. Tidningarna i skaplig tid. För övrigt var det en ganska händelsefattig natt förutom ett får som stod mitt i vägen och glodde på mig när jag kom på raksträckan genom Ryd. Det var precis som om tackan som stod där funderade vad jag gjorde där mitt i natten precis som jag undrade varför hon smitit ut. Inte tänkte hon flytta på sig heller utan jag fick tuta flera gånger innan hon mycket värdigt trippade ner i kanten.
Nattens ämnen var egentligen inte heller något som skänkte mig mycket tankeverksamhet. Det handlade om polisen uppe i norr som får nya arbetstider och att det är en hel del gnissel runt detta och det kan jag mer än väl förstå. Ändrar man tiderna så det blir ännu svårare att föra ett någorlunda normalt socialt liv så måste man få protestera. Polisernas sociala liv är ändå svårt nog kan jag tänka mig, det är ju bara inte att titta på klockan och säga oj nu är klockan fem och jag slutar om man är mitt uppe i en jakt på någon brottsling eller är ute vid någon trafikolycka. Det gäller nog att ha en mycket tolerant familj som arbetet är idag och ska man då försämra ännu mera så förstår jag i varje fall reaktionerna.
Jag trodde inte att det skulle bli något långt ämne nu på några veckor eftersom handikappOS håller på och visst tog jag för givet att vi skulle följa deras framfart lika stenhårt som vi fick följa det andra OS. Men hej vad jag bedrog mig, när det är ett OS där vi har många svenska medaljhopp som infriar löftena så ska vi inte följa dem direkt. Hörde ikväll på radion när radiosporten påannonserade att de skulle sända 13 hela minuter ikväll från Paralympic. Tänk 13 minuter och då har vi tagit två guld bara idag. Är detta verkligen riktigt, jag tycker det handlar om diskriminering på hög nivå.
Jaja, men det blev ju ett långämne i varje fall och inatt handlade det om huskurer mot förkylning. En massa kurer som innehöll vitlök på både längden och tvären, blandat med sprit och med honung ringdes in. Den ena hemska blandningen värre än den andra och jag betvivlar att jag skulle kunna få ner det. Jag har en gammal huskur mot förkylning, det ska intagas när man börjar känna sig krasslig. En halv flaska porter hälles i en kastrull, tillsätt socker så mycket att det precis löser sig och en handfull hela kryddnejlikor. Koka upp, sila bort nejlikorna och drick det så varmt som möjligt. Denna kur har jagat många förkylningar på flykten från mig.
”Stora tankar kommer alltid från hjärtat.”
Marquis de Vauvenargues
