Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

I natt kom det ett SMS igen med meddelande att tidningarna var 20 minuter sena. Det blev att ställa om klockan och vända om och sova vidare. Skönt att jag kan somna om så lätt och på så sätt kunna ta vara på minuterna i sömn.
Inga rutor att skrapa i natt för temperaturen låg på +8 grader och hann stiga till nära +10 innan jag var hemma igen. Lite lätt dimma fanns det på sina ställen.
I natt gjorde jag något som jag absolut inte är stolt över, jag körde ihjäl en hare. Tyvärr hade jag inte en chans att väja eller bromsa för den. Det var andra djuret som jag kört ihjäl på mina tidningsrundor under åren.
Det var för övrigt en ganska händelsefattig runda och inte var det något speciellt som nattpratarna tog upp så jag har lite funderingar kring det där med pensionsålder istället. Kanske skall man tänka om lite när det gäller det där med när man ska gå i pension. Jag skulle gärna vilja se ett trappstegssystem där man tex redan vid 61 år finge möjlighet att ta ut en dags pension i veckan och jobba fyra dagar och sedan så när man blir 62 så ökar man med ytterligare en dags pension och så håller man på tills man är uppe i full pension. Det måste ju naturligtvis vara så att man inte ska förlora något i pensionens storlek när man väl är uppe i full ålder. På så sätt skulle några komma in i arbetslivet för att fylla ut och samtidigt så finns vi äldres kompetens kvar på arbetsmarknaden och möjlighet att dela med sig till nyanställda. Jag tror också att många skulle må så mycket bättre om de finge trappa ner eller trappa upp vilket man ser det. Att från ena dagen till den andra helt försvinna från ett jobb som man kanske haft i jättemånga år och tappa bort den sociala biten som ett jobb innebär. Man får också möjlighet att vila en lite sliten kropp om man får någon/några dagar ledigt i veckan.
<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } TD P { margin-bottom: 0cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

”Själen föds gammal men blir ung.

Det är livets komedi.

Kroppen föds ung men blir gammal.

Det är livets tragedi.”

OSCAR WILDE

Frost i natt igen på rutorna och en mycket tät dimma låg över Djurhult. Den var så tät bitvis att det var med nöd och näppe att jag hittade lådorna. Temperaturen pendlade mellan +1 grad till -3. Som tur var så var det bara bitvis som det var dimma på övriga delen av rundan.
Tidningarna var lite sena men det är ju vanligt på onsdagarna. Buntarna riktigt runda och knubbiga tack vare att det var reklamhäfte ibladat i dem.
Lådan som jag efterlyste igår natt är hittad och nu satt det en ordentlig lapp på lådan med namnet, tänk om de tänkt på det innan.
Det är ganska lugnt på djurfronten numera men en älg såg jag i varje fall på håll och några rådjur, en räv samt även några harar. En liten kisse ville följa med in i en trappuppgång i natt. Placerade sig utanför en lägenhetsdörr, så jag antar att den hörde hemma där. Efter bara en kort stund så började kissen jama högt, ja jama är kanske snällt sagt för den skrek verkligen, högre och högre. Som tur var så kunde jag locka med mig den ut igen för annars hade den väckt alla i den uppgången är jag säker på.
Jag sa ju igår att det skulle vara direktsändning från valduellen i USA i natt, vilket jag tycker är åt skogen men som tur var så sändes det bara i P4 så våra älskade nattpratare fanns i P3. Man diskuterade inställda tåg pga löv på rälsen och om hur farliga medicinerna är som vi äter, sista och timslånga ämnet handlade om vad min arbetsgivare gör för att vi ska hålla oss i form. Börjar med det sista. Jag tycker inte det är en arbetsgivarsak, det måste ligga i vårt egna intresse att hålla oss ´friska. Sedan är det naturligtvis en bonus om arbetsgivaren på olika sätt uppmuntrar till aktiviteter. Min andra arbetsgivare har en friskvårdspeng som vi kan söka. Löv på spåren stoppar tåg. Ja det kära SJ som alltid har en massa ursäkter för att tågen inte går. Jag skulle aldrig kunna åka tåg till jobbet när man inte kan lita på att tågen kommer i tid. Skulle inget säga om det hända någon gång då och då men inte som nu var och varannan dag. Det är hög tid att de tar tag i och gör något åt saken. Det där med mediciner och lita på, ja det får man väl lov att göra. För egen del är jag förskonad från att behöva en massa olika mediciner men det kommer säkert en dag då även jag hamnar där och då får jag hoppas på att det är ok med dem jag får.
Så är det finanskrisen som dominerar all media den senaste tiden. Jag är väl lite dum som inte fattar hur detta har kunnat ske. Hur kan nästan alla världens finanssystem bara rasa samman som ett korthus. Har man spekulerat långt över sina huvud och när ett kort dras ur leken så faller allt? Så är det bara att ropa på hjälp från regeringar världen över. Kom hjälp oss!! Ja visst är det klart att spararna ska inte förlora sina pengar. Men jag drar mig till minnes den bankkris som rådde i Sverige på -90-talet då de fick ”låna” pengar av staten så att de skulle komma på fötter igen. Samtidigt med den krisen så levde jag under mycket knappa ekonomiska förhållanden och kämpade varenda dag för att kunna betala tillbaka det jag dragit på mig i skulder efter tiden då familjen miste familjeförsörjaren. Det var många tuffa år för både mig och våra barn. Det hjälpte inte vad jag kom med för små önskningar under den tiden om lite uppskov vid jul tex för att barnen skulle kunna få lite julklappar. Nix, det gick inte. Jag skrev brev till alla partierna för att påtala hur situationen var för en familj som levde på existensminimun men det var bara ett fåtal partier som ens bemödade sig med att svara på mitt rop. Men samtidigt kunde man pumpa in miljoner i bankväsendet utan några som helst krav på återbetalning. Tack och lov är den tiden bakom mig och min familj och jag är oerhört stolt för att jag klarade av att betala allt med ränta på ränta och alla andra avgifter som kommer till när skuldbördan växer. Det var mycket jobb och många tårar som fälldes under de åren och många gånger var jag på väg att ge upp, men hur det än var så sov jag en stund och så kom nya krafter tillbaka. Tack mina barn för att ni fanns och stöttade mig under de svåra åren.