Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Oj då, i natt var tidningarna riktigt tidiga, redan kvart över ett så kom buntbilen, helt fantastiskt och mycket sällsynt. Det innebar i slutänden att jag var hemma igen i Lessebo redan halv fem, trots hot om halka.

Skööööönt att sätta sig i varma bilar, ny kupévärmare hemma och rätt sladd på jobbet, det gjorde underverk. Termometern visade nämnligen på minus två grader när jag började min natt hemma på Dammgatan. Senare under natten steg temperaturen lite så att när jag kom tillbaka var den plus minus noll.

Rådjur i mängder såg jag i natt, det började redan inne i Lessebo för att förfölja mig nästan hela rundan. Jag har konstaterat att mest rådjur eller i varje fall det ställe jag ser rådjur flest gånger är i Hässle.

När jag hade avverkat knappt en timma av rundan kom ett SMS med ilsken ton, nej det var inte innehållet i SMS:et som var ilsken utan signalen jag har. SMS:et löd, varning, det har börjat regna på kalla vägbanor, blixthalka. Lite förvånad tittar jag mig omkring, inget regn i sikte här inte, möjligen liten dendens till dimma, men bäst att ta det vackert i varje fall på asfaltsvägarna. Klarade av rundan utan regn och utan halka. Jag märkte i varje fall inte av någon sådan på min väg genom skogarna.

Hmmm börjar fundera på om jag ska skicka in en kulram till nattkontoret. Igår fick jag fyra SVD fast jag bara ska ha två, men bara två DI fast jag ska ha fyra. Även i natt ställde fel antal tidningar till huvudbry för mig. Upptäckte efter en bit på min runda uti skogarna runt Kosta att jag hade en DN för mycket, hmmm hade jag missat någon. Körde faktiskt tillbaka till en låda för att kolla för jag blev osäker på om jag lagt någon där, men så klart att jag hade gjort och jag visste bestämt att de som skulle ha DN tidigare hade fått så det var bara att konstatera att jag fått en för mycket. Likadant var det med ATL

Oj, oj, oj vad polisbilar jag sett i natt. Räknade till minst tio på ett och samma ställe. Det var uppe på Kosta läger, de hade nog någon kurs där denna veckan. Men det är inte fel att se att det finns en samlad styrka någonstans i vart fall. Inte för att jag har något att klaga på polisen de gör i mina ögon ett jättejobb och det är bara en enda gång som jag blivit småirriterad över svar från dem när jag ringt in om något misstänkt på natten.

Ja så till sist ar det nattens ämnen. De handlade om teknikens under eller rättare sagt hur påverkar tekniken dig som frågan löd nästa ämne var om barns övervikt och vad vi ska göra åt det och till sist var det om att skylla från sig. Tekniktokig kan man inte påstå att jag är, men det finns vissa saker jag skulle ha svårt att klara mig utan, bla dator, mobil och digitalkameran. Övervikt hos barn, ja det är en svår fråga att ta itu med för de som är drabbade, men det som är viktigt är att man inte tar bort gymnastiklektionerna från skolan. Att skylla ifrån sig, det gör vi nog alla lite till och från, det är lätt att ta till för att ställa sig själv i bättre dager. Hur många är vi inte som istället för att ärligt säga att vi missat en tid istället skyller det på något. Rätt om jag försökeratt vara ärlig och inte komma med en massa undanflykter så är jag säker på att det slinker ur även mig någon ursäkt som är långt ifrån sann.

Det är dyrt att leva, men i priset ingår en resa runt solen varje år.  -  Nikikid

Ny vecka nya krafter.

Idag var det kallt, brrr. Igenfrusen bil hemma och igenfrusen tidningsbil. Ja, men varför har du inte värmaren isatt. Lätt förklarat, kupevärmaren hemma har lagt av och ingen möjlighet att köpa någon ny i helgen. Hade ingen lust att åka till Växjö bara för det. Tidningsbilen där var inte kontakterna överens. Men till natten som kommer är bägge sakerna åtgärdade.

Hur kallt var det då? Det var bara någon grad kallt men det fryser fast i vart fall ordentligt. Även locken på lådorna var fastfrusna på sina ställen. För övrigt var vädret fint, till och med stjärnorna syntes om än bara lite svagt.

En vacker räv fick jag se i natt uppe i Fagerhult, h*n hoppade så glatt över vägen vid Arnes damm.

Nattens ämnen var si så där, de bägge korta kommenterar jag inte alls men det längre handlade om separationer, hur man tar sig genom en seperation ville nattpratarna ha svar på.

En seperation är alltid svår oavsett vad det är för sorts. Ett kärleksförhållande som tar slut, barn som flyttar ut, ett älskat djur som försvinner för alltid, ett dödsfall och naturligtvis många andra sorters seperationer. De jag räknat upp har jag själv varit med om och hur jobbigt det än är när man är mitt uppe i det så kommer man vidare. Att mista någon man älskar genom ett dödsfall är helt klart det jobbigaste då är allt så definitivt. Många många gånger ställer jag mig frågan så här långt efteråt, hur klarade vi det, barnen och jag? Barnen som flyttar hemifrån, det upplevde inte jag så svårt förutom att det blev så tyst plötsligt och så mycket plats. Mista ett djur är häftig sorg som lägger sig ganska fort, åtminstone upplever jag det så. Blir säkert annorlunda den dag jag inte orkar skaffa ett nytt djur när en älskade kompis försvinner. Ett förhållande som inte håller kan upplevas så olika. Det beror ju alldeles på varför det inte längre finns något kvar att bygga vidare på.

En annan sak som jag hörde i helgen på radion i ett program som heter Barnaministeriet. Det handlade om socker och barn som var aggresiva. Jag har många gånger tänkt tankar runt just detta fenomen. Tänkt att aggresivitet hos barn kanske skulle kunna bero på blodsockersvängningar. Tyvärr finns det ingen forskning som stödjer teorin att barn som äter mycket sött, ja det behöver inte vara sötsaker i mängder utan får i sig för mycket socker för att deras kropp ska klara av det och då får de ordentliga raseriutbrott. En familj vittnade om detta då de hade fyra barn och ett av dem hade ett fruktansvärt humör och familjen var förtvivlade över situationen och visste inte vad de skulle göra. Då kom mamman på att testa att plocka bort allt med socker i och efter bara tre dagar så hade de ett helt annorlunda barn, borta var det aggresiva beteendet och istället en lugn fin kille. Pojken som nu var nio år berättade själv om hur det var att vara som han själv sa sockerallergiker. En läkare som man också intervjuade i programmet trodde absolut på denna teori fast att det alltså inte finns vetenskapliga bevis, för socker är ett ämne som vi inte behöver i kroppen alls. Hjärnan behöver lite socker för att fungera men det som behövs omvandlar kroppen själv från andra ämnen. Det enda som man vet idag mera vetenskapligt fast ej via forskningsstudier är att barn med ADHD blir bättre om man plockar bort sockret ur deras kost. Det som är konstigt i dagens färdigmat är att det finns så mycket socker tillsatt, rädslan för fett har gjort att man använder socker som smakförstärkare istället.

Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram. Nalle Puh

Nu är veckan förbi och jag tog inte i för mycket igår när jag sa att jag fixat veckan utan att bli sömnig under rundan.

I natt var det riktigt varmt igen, temperaturen pendlade mellan plus nio och plus elva grader och lite lätt regn till och från kom det också.

Djuren håller sig borta, sover säkert gott under den mörka natten.

Med tanke på den mörka natten så är det inte så långt kvar nu tills det vänder igen och det barmhärtiga ljuset återvänder.

Hände det något särskilt i natt då? Nej, faktiskt inte, tidningarna bara en aning försenade, ingen reklam att blada i, bilen tankade jag som vanligt på lördagnatten. Det var bara en sak som jag upptäckte i natt, skulle sätta i sladden till motorvärmaren och då fick jag inte i den i bilen. Jag vände och vred på kontakten men inte fick jag i den. Antagligen är jag alldeles kass eller så är det helt enkelt något fel på kontakten, måste komma ihåg att ta det med Fröjds på måndag för nu lovar meterologerna kyligare väder och snö till nästa helg.

Lördagnätterna innebär inte några snackämnen i Vakenprogrammet utan det är önskemusik som gäller. Musiken var bra mixad men däremmot så har jag reagerat nu några lördagnätter över det där med utmaningen. Det känns som om man inte tar det lika seriöst längre som man gjort tidigare. Men det kanske är bara tillfällighet, hoppas det i vart fall.
De flesta av oss kommer aldrig att få de riktigt stora utmärkelserna.
Som ett Nobelpris. En Oscars. Eller ens Årets svensk.

Bli inte förargad över om du inte får livets stora utmärkelser.
Gläd dig i stället över vardagens små händelser.
De räcker till oss alla.

Nu kan jag nästan våga säga det, jag har inte varit så trött en enda natt att det varit jobbigt att köra den här veckan, om det beror på månen eller inte det kan jag inte svara på, men skönt har det varit. Visserligen återstår lördagnatten men eftersom jag alltid ändra körrutten då så drabbas jag hittills inte i varje fall av trötthet.

Hur var natten då? Lugn och fin, tidningarna i bra tid, runt fem plusgrader och uppehåll, ytterst få djur. Ja så har jag sammanfattat natten så nu kan jag sluta skriva.

Nej, visst det var ju nattens ämnen också. Val till gymnasiet, himlafenomen och julklappar.

Men först så måste jag reagera mot en sak som händer ganska ofta med radiopratarna och deras kontakt med chaufförer. Oftast är det ju så att chaufförerna använder sig av handsfree till mobilen och då blir ljudet lite konstigt och ofta så uppmanar då nattprataren på radion chaufförerna att koppla från handsfree. Det tycker jag är helt galet eftersom handsfree gör att man trots allt har bägge händerna lediga för ratten och ökar trafiksäkerheten. Vad spelar det för roll om ljudet inte är perfekt, hellre det än en olycka. Alla kan ju inte stanna upp just där de är efter vägen bara för att prata i mobilen och så länge vi faktiskt får använda mobilen under bilkörning så är handsfree ett bra alternativ.

Tillbaka till nattens ämnen då. Aldrig har det funnits ett så stort utbud på gymnasieskolor och linjer att välja på som nu. Om jag vore i den ålderna så ett val vore aktuellt så hade jag nog valt naturvetenskaplig linje eller någon linje som djurskötare. Men det är klart att kanske det mest lönsamma vore att välja någon form av ekonomisk linje och sedan sikta in sig på att bli chef för Nordea, för då tjänar man bra.

Konstiga himlafenom, den frågan kom upp eftersom man tydligen har upptäckt nya planeter i ett annat solsystem än vårat egna. Ja tänk vad man kommer fram till nu för tiden och vad det kostar att utforska detta och vad har vi för glädje av det.

Men det var inte det frågan gällde utan om just jag sett något konstigt ljusfenomen någon gång på himlen. Nej, det har jag inte gjort. Jag nöjer mig så gott med månen, solen och stjärnorna och en och annan komet.

Sist av allt handlade det om julklappar. Årets julklapp är en upplevelse enligt handelns institut. Låter jättebra men vilka önskemål folk har. Måste julklapparna bara bli dyrare och dyrare, ska man inte kunna nöja sig med någon liten sak och så bara umgås under julhelgen över god mat, spela lite spel och bara ha det lugnt och skönt.

Så kan jag inte låta bli att kommentera en annan sak som hände under dagen som snart tagit slut. Jag var ner till affären i eftermiddag innan Gränslöst med Leif Adolfsson började. Gränslöst är ett program på Radio Kronoberg som jag försöker att lyssna på när fredagseftermiddagen sakta går över till kväll. Trots att jag inte är troende i ordets rätta bemärkelse så njuter jag till fullo av detta rofyllda program där prästen Leif Adolfsson pratar lite smått och varvar det med ljuvlig musik med dragning åt det religiösa hållet. Så oerhört avstressande.

Så tillbaka till affären och vad som hände där. När jag kom in där så stod det en i dessa krokarna känd person, känd säkert på många andra ställen också, en känd företagsledare som det stormar en hel del i pressen om just nu. Han hade handlat och höll på att plocka ner sina varor, med sig hade han två mindre barn. Hans egna förstod jag senare. Han hade säkert varit och hämtat dem eftersom han är något så modernt som varannanhelgpappa. Plötsligt tittar det ena barnet på en pocketbok i stället och frågar, pappa vem är det? Jag ser att det är boken som vår förre statsminister Göran Persson skrivit och hans porträtt finns på omslaget. Kanske är det inte så konstigt att barnet frågar eftersom det kanske har träffat honom i verkligheten eftersom familjen inte alls är okänd i kretsarna runt honom.

Men det som gör mig ledsen är att pappan lyfter inte ens blicken för att titta efter vad barnet ser utan svarar bara efter flera påstötningar från barnet att jag vet inte. Hade pappan bara lyft blicken och kollat så hade han kunnat svara barnet på frågan istället. Ja, visst kan jag förstå jäktade småbarnsföräldrar en fredageftermiddag i affären men ändå så måste man ge barnen tid. Har man dem sedan inte alltid hos sig så är det ännu mera viktigt kan jag tycka i varje fall.

På tal om att vara stressad småbarnsförälder så hörde jag faktiskt något ganska vettigt häromdagen, på radion så klart, att istället för att stressa in i affären på vägen hem från dagis/fritids för att handla något till fredagkvällen så vore det kanske bättre att man hoppade över det och stannade och köpte hem pizza eller någon annan snabbmat Ingen dör av att äta snabbmat en gång i veckan men man ger barnen den tiden istället tillsammans. Tänk på att barnen har man bara till låns några år, snart är de utflugna och då kan du gå där i lugn och ro och handla på fredageftermiddagen.

När jag blir gumma ska jag klä mej i purpur
och hatt i rött som inte matchar
och inte klär mej.

Man kan klä sig i rysliga blusar och bli fetare
och äta två kilo korv, på en gång.
eller bara bröd och pickles en hel vecka.
Och samla blyerts och bläckpennor och ölbrickor och grejer i askar……

Så var det dags igen för försenad tidning. När jag och Skruvbudet kommit på plats så pep telefonen ilsket och ett SMS anlände. Tidningen sen minst en halvtimma, bilen från Karlskrona har problem med liften på bilen. Jaha, och vad gör man då? Åker hem, ja i ärlighetens namn så var det inte alls långt borta i tankarna. Åka hem och sätta sig och brodera eller läsa en bok. Men samtidigt så kom tanken är det någon idè att göra det? Jag valde att stanna kvar trots allt och lutade tillbaka stolen och tänkte försöka sova en stund i varje fall. Det gick naturligtvis inte, det var jag alldeles för pigg för men kroppen fick vila. Det dröjde dock inte så lång stund förrän nästa SMS kom att nu åkte vår buntbil från Eriksmåla. Ok, tio minuter till då bara, men det tog inte de minuterna ens för plötsligt stod han där. Så faktum är att det blev bara en kvart senare hemkomst, visserligen tack vare att torsdagarna är den dag då det är minst tidningar att dela ut.

Vädret då? Jo, tack det regnade förstås som vanligt och temperaturen låg på runt sex plusgrader. Trots att månen var skymd av moln så lyste den upp natten ganska rejält.

På djurfronten som vanligt, några rådjur och några harar.

Nattradions ämne var om att göra vården effektiv då det är stor brist på läkare, eller kanske är det stor brist på pengar så det inte går att anställa fler läkare. Är det första alternativet så måste vi se till att de som kommer som invandrare/flyktingar hit och har jobbat som läkare i sina hemländer så fort som möjligt får sina papper klara och undervisning i svenska så att de kan återuppta sitt jobb här.Är det det senare alternativet så får man nog lov att se över hela biten och omprioritera pengarna. För egen del så har jag bara positivt att säga om sjukvården, det lilla jag behöver använda mig av den så har jag blivit mycket bra bemött, men många vittnar om annorlunda.

Så är det problem för de som är synskadade och behöver ledsagare att få det att funka och åka buss i framför allt Skåne. Konstigt när det finns klara direktiv att inte alla chaufförer är informerade om vad som gäller.

Nattens sista och det timslånga ämnet handlade om hur man fick sitt jobb. Mycket intressant att lyssna på och än en gång så blir jag allt mer övertygad om att vill man bara ha jobb och tar de som dyker upp så finns det. Man kan inte välja och vraka. De som ringde in hade fått sina jobb på olika sätt, en del genom att tjata på arbetsgivaren efter att de varit på anställningsintervju, andra ramlade mer eller mindre över jobbet, en del fick draghjälp av släktingar eller vänner. Men det var ingen som gått arbetslös mer än mycket korta perioder. Så har jag själv upplevt arbetslivet också att jag har bara kort period gått arbetslös om man nu kan kalla det att vara arbetslös när man jobbade kanske tre av fem dagar i veckan. Så än så länge har jag inte tagit ut många kronor i a-kassa. Men det är inte dags att ropa hej ännu.

Vänlighet är ett språk som till och med den stumme kan tala och den döve kan höra.

I natt var det positiv överraskning som väntade oss, tidningarna var i rätt tid. Skönt att få komma hem och hinna sova mer än en kvart tjugo minuter innan det är att kasta i sig lite frukost och bege sig vidare.

Temperaturen hade sjunkit från igår, termometern visade på plus sex grader och så pendlade den plus minus en grad. Det var visserligen mulet nästan hela tiden men ibland drog molnen undan så att vi fick se att månen snart är så rund och go som den kan bli. Mer om månens påverkan på oss kommer lite senare i inlägget.

Det var relativt lugnt på djurfronten i natt också, några enstaka rådjur och en och annan harpalt var det enda jag såg.

Men det jag ser betydligt mera av är alla jättestora timmer- och massavedstravar utefter vägarna. I mina tankar återvänder jag ofta till min egna far som under många år jobbade i skogen och tänker på hur olika skogsarbetet är idag mot då. Moderna hjälpmedel både till avverkningen och senare transporterna ut från skogen gör att det som tog en hel vintern att avverka fixas på bara några dagar nu för tiden. Far sa många gånger, det är inte konstigt att vi har så stor arbetslöshet idag. Helt klart att han hade rätt i sina reflektioner över detta. Men en stor skillnad är att när min far och hans kamrater i skogen gick fram så kunde man utan vidare gå i spåren efter dem utan några större problem. Idag såras marken svårt i spåren efter maskinerna som drar fram, hästen väjde för de träd som kom i dess väg.

Nattens ämnen var miljöbilar, fordonsgasmackar och månens inverkan på oss.
Ja visst är det mycket bra att man tänker på miljöaspekten när man köper bil men samtidigt så måste utbyggnaden av fordonsgasmackar ta ett stort steg fram om det ska ha någon effekt. Om jag har en bil som går på miljögas så måste jag lika lätt kunna tanka den i min närhet som jag kan med bensin/dieselbilen idag om det ska bli någon miljövinst. Jag ska inte behöva köra till närmaste mack som kanske ligger flera mil bort för då har all miljövinst redan försvunnit på vägen fram och tillbaka. Det som däremot är riktigt bra är att vi har fått ner bränsleförbrukningen i många av våra bilar idag.

Så var det hur månen påverkar oss, det var nattens långa ämne och många intressanta synpunkter kom fram. Som alltid finns det de som förkastar allt som vissa säger och det är upp till dem att göra. Men varför skulle inte människan påverkas av månens dragningskraft när vi till stor del består av vatten när oceanernas vatten påverkas.

Intressant var att höra när man i natt pratade med flera olika människor som jobbar i samhällets tjänst som klart såg ett samband mellan fullmåne och människan. Alla dessa kan faktiskt inte ha fel. En barnmorska sade att antalet vattenavgångar ökade vid fullmåne, polisen sa att antalet samtal från oroliga människor klart ökade och en väktare tillika ordningsvakt sa att vid fullmåne så såg man att även krogbesökarna ändrade beteende, kvinnorna blev mer flirtiga av sig och männen mer bråkiga.

För egen del så har jag till bara för några år sedan inte reflekterat över om det påverkar mig men efter att under flera år med jämna mellanrum alltid vaknat efter någon timmas sömn helt klarvaken och pigg börjat fundera över vad det var som gjorde det. En sådan natt upptäckte jag att det var fullmåne ute och då började jag hålla koll på det och det slår aldrig fel utan det är likadant varenda fullmåne. Just detta fenomen var det många som ringde in om under nattens timma.

Se dig själv som en lycklig person, charmig och kärleksfull. Oavsett vem du är och vad du har eller inte har gjort, så kan du sträva efter att bli en lugn och ödmjuk person som är tillfreds med sig själv.

Tisdag och termometern visade på över tio plusgrader i natt, helt otroliga siffror när vi är i mitten av november. Minns tillbaka på november 1969 vid denna tiden var det kallt och snö, det var en av de längsta vintrar jag minns.

Lite regn var det tidvis under nattens timmar också.

Det var med lite blandade känslor som vi ”landsbygdsbud” gav oss ut på våra rundor i natt, frågan som fanns där var om det skulle ligga några träd över vägarna efter den kraftiga blåsten eftermiddagen före. Förhoppningarna var att de hade hunnit röja upp ev vindfällen. På min runda hängde ett träd över vägen men vilket jag antar var teleledning höll det på plats en bit ovanför vägen, annars var det bara grenar som låg utspridda.

Försenade tidningar som vanligt och jag kan inte tänka mig att det blir bättre natten som kommer för onsdagar brukar alltid innebära sena tidningar.

När väl tidningarna kom så visade det sig att buntarna var riktigt knubbiga, ett ibladat reklamblad bidrog till utseendet.

Trodde att jag inte skulle se några djur alls i natt men precis när tanken kom för mig att jag inte sett några när jag var på väg att lämna Hässlevägen för fortsatt färd sista biten på 25:an så stod plötsligt två rådjur framför mig.

Nattens ämnen var om vindrickande och ammande mammor, flyttbonus och till sist smycken.
Forskningen säger numera att det inte är farligt att dricka ett par glas vin upp till två dagar i veckan även om man ammar. Tack och lov så är det många på mödra- resp barnavården som fortfarande motsätter sig detta. Vindrickandet i sig är kanske inte så farligt men det ger trots allt ett bristande omdöme. Jag har lite svårt att förstå varför det ska vara så svårt att hålla sig borta från alkohol både under graviditet och under tiden man ammar. Kan man inte ge de små liven den tiden utan alkohol. Vill man dricka vid något tillfälle så kan man kanske fixa barnvakt.

Nu vet jag att det är lätt för mig att säga som likaväl kan vara helt utan alkohol för egen del. Jag vet i varje fall vad jag bestämde mig för när jag blev med barn första gången och det var att mina barn ska aldrig behöva lida en endaste gång pga att jag druckit. Det kan jag stolt också säga att jag hållt. Först när de var små var det för att de skulle veta att jag alltid steg upp på morgonen utan att ha någon bakfylla att ta hand om och när det blev äldre och var ute och svirade så visste de att det bara var att ringa hem så kom jag och hämtade om det behövdes.

Flyttbonus betalas ut från, om jag inte minns alldeles fel, Arjeplogs kommun till dem som flyttar dit. Frågan som gällde i natt var vad som jag skulle tycka var bra som flyttbonus för att flytta till ett glesbygdsområde. Nu är det knappast aktuellt för min del längre men jag hade aldrig flyttat om jag inte varit garanterad arbete.

Så var det smycken. Många har massor av smycken och tycker det är vackert andra bara något enstaka och de trivs lika bra med det. För egen del har jag aldrig varit mycket för att ha smycken på mig, kanske har det berott på de jobb jag haft. Visst kan jag tycka det är snyggt om man klär upp sig att ta ett halsband eller så på sig.

Så var det en annan sak som jag funderat över förut och ändå inte kan riktigt släppa. Det är det där med forskning hit och forskning dit. Nu kom det en forskning som påvisar att om man sover mindre än sju och halv timma på natt så ökar risken för hjärtinfarkt med 33 %. 7,5 timmas sömn på natten det var många år sedan jag sov så mycket. Ja egentligen är det märkligt att jag fortfarande lever, det är så mycket forskning som talar om hur farligt jag egentligen lever. Ja egentligen är det konstigt att det överhuvudtaget blev folk av oss som växte upp på fyrtio och femtiotalet, när man idag hör alla farligheter vi utsattes för.

Experterna säger att vi agerar och reagerar eftet ett inprogrammerat mönster vi lärde oss som barn. Men mönster kan man ändra. Börja ge dig själv nya, positiva och bekräftande budskap.

Ny vecka och nya intryck förhoppningsvis. Det är skönt att jag fortfarande känner mig nyfiken på vad som veckan har att ge.

Först av allt måste jag gratulera Kalmar FF till guldet. Egentligen är jag ingen fotbollsfantast men det jag tycker är helt fantastiskt är att de tog segern och att deras supporters skötte sig. Tänk i massor med Kalmarfans som åkte till Halmstad och inget bråk utan bara glädje. Det är något för massmedia att skriva om tycker jag. Sportradion var jättebra måste jag säga för de påpekade gång på gång igår direkt efter matchen att det gick lugnt tillväga och bara rena glädjeyttringar förekom. Det är goda förebilder.  Ja alltså både sportradion i detta hänseende men mest så klart menar jag supportrarna.

Tänk om storstadslagens supportrar kunde lära sig lite av detta.

Den började som vanligt med det där irriterande småförseningen.

Vädret då, jo det var riktigt bra, fem plusgrader och på vissa ställen ytterligare någon grad varmare, lite lätta dimmor förekom också på en del ställe.

Rådjuren skuttade över vägen på flera ställen och även de stora djuren med gråa ben rörde sig i kanten av Orreforsvägen.

Nattens ämnen var, ensamkommande flyktingbarn, vad jag gör för miljön och vad man är rädd för.

Miljön det har jag funderat och reflekterat över många gånger redan så det hoppade jag helt enkelt över.

Flyktingbarn som kommer ensamma till Sverige, ja jag vet inte riktigt om jag håller med de läkare som skrivit skarpt brev till regeringen och Migrationsverket, att alla ska få stanna. Måste vi inte först och främst se till att de som finns här ska ha det gott och hjälpa dem in på arbetsmarknaden. Sverige kan ju inte vara det enda landet runt om i världen som ska ta hand om alla. Hjälper vi inte de som redan finns här så fortsätter missnöjet hos många att gro och främlingsfientligheten ökar bara, tyvärr.

Till sist var det om vad man är rädd för. Egentligen är det inget som jag går och är rädd för var dag som många tycks göra. Visst finns det stunder då jag känner en viss oro för olika saker men därifrån till rädsla är steget stort. Många frågar mig om jag inte är rädd på nätterna när jag kör tidningarna, men jag svarar alltid samma sak, att den där jag börjar bli rädd då måste jag sluta köra för det går inte att natt efter natt kliva upp och ge sig ut till något som innebär rädsla. Det skulle bli alldeles för energikrävande.

Det enda en del får ut av sin förmögenhet är rädslan att förlora den.

Så har ännu en vecka rusat iväg och vi alla har blivit sex dagar äldre.

Den här lördagen var väl i stort sett som vanligt förutom att vi hade med en extra bilaga eller vad man ska kalla det. Det var om den nya auktionssajten Bjud mera som delades ut till alla abonnenter. Tjock var den som en tidning mitt i veckan så den tog rejält med plats i bilen. Som tur var så hade den samma format som SMP så den var lätt att hantera och så slapp man det där glättiga pappret som bara gör att det glider runt i bilen.

Temperaturen höll sig på sex, sju grader och naturligtvis låg dimman som en tjockt bälte över vår del av Småland.

Djuren inskränkte sig till att vara ett rådjur och en skogsmus.

Lördagnatt innebär önskemusik och i natt kändes det riktigt bra, väl blandat.

En lära att leva efter

Spring inte genom livet så fort att du glömmer inte bara var du har varit,
utan vart du är på väg.
Livet är inte bara ett lopp,
utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.
NANCYE SIMS

Lite smått försenade som vanligt den här veckan har tidningarna varit, ja ni vet så lite att vi inte fått SMS om det men ändå så det irriterar.

Irriterar gör det också att åka runt i en bil som är skitig både ut- och invändigt, men jag har som sagt bestämt mig för att jag ska inget säga utan vänta och se hur länge det dröjer innan något görs åt den.  Jag har haft denna bilen sedan i början av sommaren, ja riktig tidig sommar när jag tänker till och ännu så länge är den inte städad invändigt någon gång. Ja här använder jag ordet städad, trots allt jag skrev igår om dess negativa klang. Tvättad utvändigt har gjorts en säger en gång sedan dess. Fattar ni hur den ser ut, det är tidningsdamm överallt i den, det ligger ett tjockt lager i varenda skrymsle i den. Hur den ser ut utvändigt förstår ni säkert när ni vet hur en bil ser ut av att köra på leriga småvägar bara en gång.

Jag vill också ha en ren och snygg arbetsplats, tror ingen annan vill gå till jobbet med smuts överallt. Men som sagt jag har bestämt mig jag ska inte säga något får vi se hur länge det dröjer innan något sker.

Termometern visade fem grader plus och ökade till sex grader på sina ställen och det var ingen dimma i natt heller.

Det var lika lite djur i rörelse i natt också.

Något nytt har hänt på våra överlägg. Nu har någon säkert suttit och klurat länge och väl över om man hur man kan ändra orden ny resp bort. Så från inatt heter det start/stopp istället.

En postlåda var sönderslagen, inget lock och trasig framsida och med det naturligtvis ingen märkning kvar. Nu spelar det mig ingen roll för jag vet vilken tidning som ska i lådan, men man frågar sig vad det är för roligt att förstöra bara.

På tal om märkningar, det är många sådana nu ett tag som någon klåfingrig person petar bort. Nästan varje natt får jag märka om lådor har aldrig haft så stora problem med det tidigare.

Nyheterna på radion och även tidningarna basunerar ut nyheten att bocken i Gävle inte har något flamskydd i år. Bra att man upplyser folk om det så de vet att det är enkelt att fjutta på den igen.

Nattens ämnen var, vilket spel tror du är beroendeframkallande, julprynader på din hemort och så fars dag så klart.

Beroendeframkallande spel, ska vara tetris och betapet då om jag ser till mig själv.

ulprynader i min hemort, det har Kosta fått det mesta så det finns inget över mer än det utefter Storgatan i Lessebo och så den stora granen utanför Konsum. Lite synd att det inte spillt över lite åt alla samhällena i kommunen av överflödet i Kosta. Ska jag vara ärlig fast att jag gillar julen och pyntningen runt omkring den så kan det blir för mycket också, lite kaka på kakaeffekt.

Sista och längsta ämnet var om Fars dag. Många olika synpunkter ringdes in, allt från pappor som hölls sig undan till pappor som inte fick träffa sina barn och så till det som man väl får säga vara det mest normala, pappor som får uppskattningen för att de är pappor. Om man sedan ska anamma den komersiella delen och handla presenter, kanske det mest vanliga strumpor eller slips är upp till var och en kan jag tycka. Det viktigaste är enligt mig att man hör av sig på ett eller annat sätt.

I ett äktenskap krävs det att man står ut även när man inte gör det.