Tidningsbud.nu

Så har vi då avverkat hela 2008 och just nu återstår bara några spillror av året när jag skriver detta.

Vad hände under årets sista tidningsnatt. Den var ganska händelselös faktiskt lugn natt och fint väder. Temperaturen pendlade mellan minus tre och minus fyra.

Tidningarna kom i skaplig tid men en sak irriterade oss bud och det var att med det obligatoriska brevet den sista med påminnelse om att skicka in körjournalen var det inget svarskuvert med. Spariver eller slarv? Förhoppningsvis det sistnämnda men om vi bud slarvar får vi på muppen så det är väl inte mer än rätt att vi ger tillbaka när slarvet kommer från “högre”personal.Så jag ringde in och pratade med budvärden och han skulle skriva en lapp om det och sedan författade jag ett brev och skickade till bilansvarige tillsammans med alla papper. Jag föreslog att man slutar skicka ut varenda månad eftersom vi ändå vet att journalen ska in, skicka istället ett brev per år med info och 12 svarskuvert. Många bäckar små……….

Sista natten som Fredrik Rahlstrand skulle sänt Vaken och så blir han sjuk, synd för jag hade sett fram mot att höra honom en gång till.

Nattens ämnen var om nyårssmällares vara eller icke vara, soporna minskar är det en följd av finanskrisen eller att köpfesten avtagit och sist handlade det om nyårslöften. Nyårslöften har jag aldrig gett och har jag klarat mig så här många år så börjar jag inte nu. Visst är det fint fyrverkerier men jag fattar ändå inte att man bara har råd att på några minuter skjuta iväg så mycket pengar som det trots allt kostar och så är det naturligtvis synd om alla hundar som far illa när det smäller. Som tur är så har jag aldrig haft någon hund som har mått dåligt av smällare. Handla sig lycklig har jag aldrig förstått vitsen med. Jag handlar det jag behöver och inte en massa saker bara för köpandets skull.

Det som var lite märkligt i natt var att förkylning formligen bara flög på mig, nös och nös och näsan rann, får väl se vad det blir av med det.

Idag har jag varit och kollat upp var postlådorna finns vid de nya hyreshusen eftersom de faller på min lott och första abonnenten kommer den 2:a januari där.

Jag återkommer i morgon med en sammanfattning av året som gått.
Slutar med en nyårsdikt som jag lånat från nätet

NYÅR

Anders Hördin

Nu återstår bara en dag på det gamla året och ljuset börjar sakta sakta återvända. Vi har ju fått lite extra ljus tack vare den lilla men ändock vita snön som ligger på marken eftersom det hållet sig på minussidan ända sedan den kom.

Jag har hunnit bli ett år äldre också sedan förra gången jag skrev, men egentligen har jag slutat fylla för det är inte något vidare nu längre att bara ta ännu ett klev närmare den dag då man inte längre finns med och får glädjas över barn och barnbarn.

Jag var riktigt nöjd med reportaget i Året Runt, visserligen kanske någon tycker att jag verkar allt igenom ordentlig, men jag har mina fel och brister jag också, men allt behöver man ju inte avslöja. Hihi.

Så tar jag då och berättar lite om natten som gått. Temperaturen höll sig runt minus tre grader och väglaget var bra, asfalten torr och fin ända tills det bara så där hux flux mellan Muggehult och Kosta läger blev kraftig dimma. Vad händer då? Jo, naturligtvis blir det blixthalt när dimman slog ner på vägbanan som var kall, men erfarenheten säger ju oss gamlingar att det blir så därför är det bara att slå av på takten och ta det lite lugnare istället.

Tidningarna kom i bra tid och det var skönt eftersom vi hade tre veckotidningar att dela ut, HJ, Al och Året Runt och då gäller det minsann att hålla reda på var man har de olika tidningarna liggande i bilen. Allt gick vägen så rätt tidningen till rätt abonnent.

Det var rådjurens natt, jag räknade till 10 rådjur utefter rundan de flesta redan inne i Lessebo.

Nattens ämnen var vilket arbete skulle man välja om man hade möjlighet att byta, allt fler unga människor lever på socialbidrag och vilket sällskapsspel är roligast att spela. Vilket jobb känns utnött nu det har jag berättat så många gånger redan, ungdomar och socialbidrag, tja inte blir det lättare nu när så många blir utan jobb men samtidigt så tror jag att det finns en hel del unga människor som inte tar vilket jobb som helst, men tack och lov gäller det inte alla. Vilket sällskapsspel som är roligast. Hmmmm, vet faktiskt inte, tycker de flesta spel är roliga att spela, det är viktigare vilken eller vilka man spelar med.
Går man och väntar på att uträtta det bästa så blir inget gjort.

Naturligtvis glömde jag bort att kolla däcket i helgen, kom på det när jag satte i motorvärmarsladden i min egna bil sent i går kväll och då hade jag absolut ingen lust att först skrapa rutorna på bilen och sedan åka ner. Nej, det fick bli en chansning och den gick hem men det hade nog inte gått att åka en natt till med däcket. Så jag hoppas verkligen att Fröjds har gjort sitt idag.

Ringde och sa till budvärden som det heter nu att han skulle meddela bilansvarige. Hmmm det där med att ringa på natten numera är som att spela på lotteri, ena gången kommer man till den man räknar med ska svara och nästa någon annan, tacka vet jag som det var förut när det alltid var samma person som svarade, förutom att det var olika person varannan vecka. Men det var en stor fördel att veta att de som man ringde visste vad man snackade om eftersom de både kände oss bud och kände våra rundor.

Brrr det var riktigt kallt i natt också och naturligtvis hoppade jag över långkalsongerna och svettröjan men de åker på i natt om termometern visar på under minus fem. I natt var det minus åtta när jag gav mig iväg och på sina ställen utefter rundan var det minus tolv.

Tidningarna kom i bra tid så det bar iväg riktigt tidigt ut på rundan.

Åhh, i natt såg jag en räv igen, det var ett tag sedan nu, men han kom springande i flygande fart över ladugårdsbacken vid ett ställe i Fagerhult.

Fyrhjulingen som stod i dikeskanten redan i lördagsnatt var kvar ännu, att ingen hämtat den, tänk vad lätt det vore för någon oärlig att lasta på den på en släpa på natten och bara köra iväg. Men tänk den kanske är stulen?

I natt blev det lite konstigt med nattämnena, de två första som man kan ringa telefonsvararen var helt ok men efter kl 03.00 när det längre ämnet ska vara så blev det bara musik en halvtimma, förklaringen kom senare, ett larm hade gått och nattpratarna var tvungna att utrymma studion.

Tillbaka till de bägge korta ämnena då, det ena handlade om Gävlebocken, den riksbekanta, om de ska fortsätta sätta upp en sådan varje jul eller inte. De flesta som ringde in var ense om att den ska sättas upp, det är en bra PR för Gävle. Nästa ämne motsade  sig lite, det handlade om avfolkning av glesbygden och internet. Egentligen vet jag inte riktigt hur de tänkt sig för ena stunden så sade man att landsbygden fortsätter att avfolkas medan man i nästa andetag snackade om att internet gör det möjligt att bo i glesbygd.

Avslutar idag med att säga att i morgondagens Året Runt så är reportaget om mig med.
Omtanke om andra ger en känsla av välbefinnande.

Nu är julen 2008 redan förbi och tänk att vi fick en vit jul det här året. Visserligen inga mängder med snö men ändock så mycket att marken blev vit precis som det ska vara när det är jul. Nu får snön gärna försvinna för min del och inte återkomma mer, det är så mycket enklare att vara tidningsbud då.

Många såg fram mot de här helgerna eftersom det blev många lediga dagar, men för oss tidningsbud hade det varit bättre om julen varit förskjuten en dag, då hade vi sluppit köra tidningar i natt. Ja, ja jag vet att det bara är vi sexdagarsbud som kan njuta av lediga söndagar.

I natt var det förvånadsvärt mycket trafik på vägarna och en hel del bilar kom från sporthallen i natt andra kom på cykel eller gående.

Vädret och väglaget var bra i natt, minus en grad och sedan steg temperaturen så den hamnade runt nollan.

Ytterst lite djur i rörelse.

När jag kom till Kosta läger så var deras stora vackra gran nersågad, kanske hade den fått ge vika för någons såg redan tidigare men jag märkte inte det förrän i natt.

Bocken i Gävle överlevde i varje fall julen i år trots att den inte innehöll något flamskydd men i natt så var någon klåfingrig framme och tutta på den, tänk att det ska vara så svårt att låta bli den.

Tidningarna kom i skaplig tid och naturligtvis så skulle det delas ut reklam också vid sidan om tidningen.

Tankade bilen i natt och det var det billigaste bensinen på över ett år, 9,84/lit.

Upptäckte en annan sak med ett av mina hjul som gjorde mig misstänksam om det skulle hålla hela natten, det såg ut som om det hade släppt lite från däcket intill fälgen och så var det lite för lite luft i hjulet.  Måste komma ihåg att kolla det i helgen så jag inte står där på måndagnatt och har punka. Det hände inget mera under rundan i varje fall. Problemet är att på natten finns det ingen möjlighet att pumpa däcken i Lessebo.

Ett senkommet SMS talade om att inga ECO kom i natt och det innehöll även en påminnelse att inte glömma logga in. Det meddelandet kom när jag satt i lugn och ro hemma efter rundan och åt frukost och läste dagens tidning. Så kan det vara med SMStrafiken.
Folk tror vad som helst bara man viskar det.

En strålande kall natt var det när jag klev ut genom dörren för att ge mig ut på min tidningsrunda i julaftonsnatten. Termometern visade på minus 6,6 grader här hemma men den steg redan när jag lämnade Lessebo och konstigt nog så var det bara två minusgrader uppe i Muggehult där det annars brukar vara kallast för det mesta.

Tack alla underbara abonnenter för klapparna i lådan i natt.

Jag fick mitt lystmäte vad det gäller julmusik i natt också, det spelades bara julmusik i radion hela natten. En riktigt mysig julaftonsnatt med engagerade julpratare.

Nu ska jag gå och sova för att senare fira julafton med barn och barnbarn.

En riktigt  önskar jag mina läsare och skickar med fars berättelse om Julen 1912 som han mindes just den julen.

JUL 1912

Ernst Häll

Nu sätter jag mig en stund och pustar ut, allt är förberett och klart för morgondagen. Skinkan kokad och griljerad, grytedoppet har stått på spisen en stund och kokat ihop. Revben stekta, köttbullarna gjorda, gröten till Lucy och tomten färdig, jansson och potatisgratängen halvgräddade så nu  återstår bara att koppla av en stund framför TVn innan det är dags att sova innan tidningarna kommer.

Det känns alltid lite mysigt att dela ut tidningarna på julaftonsnatten, det lyser i så många fönster och hos många pågår de sista förberedelserna inför den stora dagen.

Natten bjöd på betydligt mycket kallare väder än förra natten. Minus en grad och på sina ställen faktiskt två minus och en stjärnklar himmel. Natten som kommer ser också ut att bli kall och de har faktiskt lovat lite snö.

Väldigt lugnt på djurfronten, såg faktiskt bara ett rådjur och en hare.

Paket även i natt till mig. Tack!

Nattens ämnen var inget som gav mig någon tankeverksamhet alls. Så jag avslutar inlägget med en tanke om positivt och negativt, för varje negativ tanke du har så ska du söka minst en positiv. Kan tyckas svårt ibland men försök det går att lära sig.

Ett julklappstips i sista minuten kanske.

En människas verkliga rikedom består av det goda
hon gjort sina medmänniskor här i livet

- MUHAMMED -

Nu har det hänt igen, årets mörkaste dygn har passerat och vilket fint väder det blev  dagen efter. Ska det betyda att vi ska se allt från den ljusa sidan nu efter alla finanskriser och spåren efter dem.

Snart, snart står tomten där och knackar på dörren också och för mig återstår att göra det där sista med julklapparna,  att slå in dem och packa dem i säcken så tomten har bara att hämta dem.

Jag ska även se till att få hem maten som ska avnjutas under julhelgen, den blir inhandlad på hemmaplan i Lessebo. En del undrar varför jag inte åker till Växjö för att handla, det måste bli billigare säger de, eftersom du handlar mat till så många. Enligt mitt sätt att se på det så blir det absolut inte billigare. För det första så är jag av åsikten att gynna handlarna på hemmaplan i första hand eftersom det är de jag ska finnas där hela året för mig. Ska det bli billigare så måste jag tjäna minst 400-500 kr på det eftersom bensinkostnader och tid också är pengar.

När jag klev ut genom dörren i natt var det nästan som vår i luften, en riktigt mild vind svepte sakta runt hörnet på huset och temperaturen visade på hela fem plusgrader så det var inte så konstigt egentligen. Den temperaturen höll sig hela natten.

Vad har hänt här då? En stor skylt var utburen och uppställd på 25:an genom samhället i natt. Fattar inte de som sysslar med sådant att det är en trafikfara.

En av de mest trista saker som jag kan råka ut för som tidningsbud är när det kommer en reklamation som man inte kan rå för. I natt kom det en sådan, inne på Vikingagården, där delar jag inte ut, det är personalen som gör, jag bara lägger i lådan utanför. Det är inte första gången det händer och säkert inte sista heller.

Jag fick ett kuvert däremot som lyste upp min natt för det innehöll en liten godsak som tack på förhand för att jag delade ut ett brev innehållande, ja inte vet jag, till en abonnent på min runda.

Ännu en glädjestund fick jag i natt när jag fick ett litet paket av en abonnent och det var en söt liten ängel i det. Tack!

Trista nyheter når också oss nattugglor, en av Vakens röster kommer att sluta på Vaken och gå över till trafikredaktionen. Så var det nattens ämnen. Snö om 20 år, om Horance Engdahl som lämnar sitt jobb som Svenska Akademins ständige sekreterare och så sista minut tips på julklappar. Inte bryr jag mig om vem som är Svenska Akademins ständige sekreterare, de väljer alltid någon författare som jag vanlig enkel människa aldrig läst något av. Snö om 20 år, jo då det tror jag visst att det kommer att finnas men man kanske behövde flytta fram julen lite om den ska vara vit. Julklappstips var det lite si och så med tyckte jag och för egen del behöver jag inte några för jag brukar ha ganska klart för mig vad som ska köpas eller fixas.
Men hur svider ej minnet av var stund jag svindlade bort.
Dag Hammarskjöld

Så har då ännu en vecka lagts till året 2008 och snart är vi inne på år 2009. Det är sju tidningsdagar kvar detta året och några extra nätter att sova får vi bud över julhelgen.

Denna natt som gått var ganska händelsefattig frånsett att det tydligen dragit fram några över samhället som roat sig med att välta papperskorgar och slänga spritflaskor längs gatan.

När jag kom för att tanka bilen som jag har tagit för vana att göra innan lördagsnattens runda startar, så stod där en Van som inte ville starta vid pumparna. De hade ringt efter starthjälp och gjorde tappra försök att få igång den men misslyckades så länge vi bud var kvar där.

Tidningarna kom i bra tid och det är alltid skönt, så i natt hann jag inte plocka fram strumpsticket.  Reklam för Willys skulle bladas i tidningen och ännu ett reklamblad kommer innan jul tydligen, från Plantagen, men det stod inte vilken dag så det återstår att se.

Vädret var ganska skapligt, uppehåll ett par plusgrader.

Ett vilset rådjur hade jag skuttande framför mig liten bit,  innan det bestämde sig för att hoppa upp i skogen.

När jag var ute på min runda så gick trafikradion in och meddelande att en älgolycka hade hänt strax utanför Lessebo mot Hovmantorp, tankarna går alltid till om det är någon som står mig nära som det hänt något. Men som tur var så var det inte det och heller ingen personskada. Materiella ting är ju alltid ersättningsbart.

Natten till helgdag är ju önskenattsmusik och jag hade verkligen sett fram mot att det skulle spelas julmusik, men det var dåligt med det. Och varför ska det spelas så mycket utländsk julmusik på radion när vi har såååååååå många vackra gamla julsånger på svenska.

Det är ju inga diskussionsämnen på helgnätterna så jag får väl fundera själv lite över olika saker.

Först tar jag det där med Rosengård i Malmö, nu verkar de värsta oroligheterna lagt sig, men jag funderar verkligen över varför det blir så här? Måste man verkligen kasta sten på polisen, måste man elda upp bilar, måste man försöka tända eld på skolor som hände i natt, måste man krossa fönster på affärer mm mm bara för att visa sitt missnöje. Man säger att polisen provocerar fram detta. Men tänk lite, är det polisens fel att en lokal stängs? Nej, det är det inte. Visst det finns säkert rötägg bland poliskåren men de allra flesta gör ett kanonjobb och jag skulle också bli frustrerad om jag inte skulle kunna göra mitt jobb utan risk för att bli träffad av stenar och andra tillhyggen. Var finns logiken i att kasta sten på ambulanser och brandkåren samt bussarna som går i området, de har väl inte provocerat, eller har de? Nej, det handlar inte om att visa aggresivitet mot polisen det handlar tydligen bara om att ställa till bråk i största allmänhet. Hörde i natt på nyheterna att någon sa att man inte gör något för de unga i Rosengård. Men det visar sig att det finns två sporthallar, ishallar, ett antal fritidsgårdar och många olika föreningar. Har man inte då gjort något för ungdomarna? Jo, mycket mer än på många andra håll. Sluta skyll på sådant som faktiskt finns om man bara vill.  Detta var mina tankar om Rosengård och delvis naturligtvis frammanade efter att jag fick kommentarer på mitt förra inlägg om Rosengård.

Jag har även funderat över det där med att man mer och mer tar bort skolornas julavslutningar i kyrkan. Tycker det är mycket tråkigt att vi inte längre i Sverige kan få behålla den traditionen. Hörde en rektor säga att de gjort det för att vi måste respektera alla religioner, men vår egen då, ska inte den respekteras?

Så tar vi ett djupt andetag och stressar av lite så här i juletid. Ta dig tid att vänta in grön gubbe vid övergångsstället du ska passera. Den pausen kan du unna dig.
Till slut måste jag bara säga att mitt favoritband i Dansbandskampen vann. Larz Kristerz var bäst i mina ögon och öron, sann spelglädje och ödmjukhet. GRATTIS!

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårsbarn med far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll’t.
Vid tjugofem, nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid, i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare,
se MIG!

Originaltexten hittades i sängbordet hos
en avliden skottsk  kvinna på långvården.

Nu kan jag pusta ut lite för inte kan det bli någon mer totaltäckning detta året i varje fall. Det är ingen höjdare precis att kliva upp när man nyss lagt sig för att köra iväg med tidningar som jag känner är ganska meningslösa att dela ut till alla för det ger knappast någon ny abonnent. Steg upp 23.20 och var igång vid 23.35, hade klarat av att dela ut VK till alla på min runda inne i Lessebo till kl 01.00. Lite andrum innan resterande tidningar kom hann jag också med för de var lite försenade. Klar med allt till kl 05.00.

Hon som kör Skruv blev överraskad när hon kom för hon hade alldeles missat två dagars meddelande på överlägget.

Natten bjöd på lite regn, lite dimma och ca tre plusgrader.

Det enda jag såg i djurväg var några harar.

Nattens ämnen var om 50-öringarnas vara eller icke vara och så om hur vi klarar oss under vinterhalvåret när det är så lite sol. För min del får gärna 50-öringen försvinna för jag tror att den nya femtioöringen är det mynt jag använt allra minst. Men det är helt otroligt hur fort mynten försvinner ut numera, när jag var barn fanns både ett- och tvåöringar, samt naturligtvis fem, tio, tjugofemöringar också. Det där med ljuset tog jag ju upp igår så det hoppar jag över för att inte riskera att bli tjatig. Sista ämnet för natten var om vilken man skulle vilja ta med på bio? Ingen speciell, jag tar gärna med mig mina barnbarn och går på bio som är anpassad efter deras olika åldrar.

Sveriges befolkning består av pensionärer och blivande pensionärer.

Torsdag före jul 2008, märker ni att jag räknar ner? Jag ser som vanligt fram mot jul som jag gjort varje år, som barn med far och mor och mina två bröder, det var ingen storslaget julfirande men många vackra minnen finns ändock kvar från den tiden. Sedan kom åren med egna barn och åldrande föräldrar, där lite nya traditioner skapades med bla sällskapsspel på kvällen. Det var alltid så att något av barnen fick ett sällskapsspel i julklapp och det var det som skulle testas. Nu är det jag som tillhör den äldre generationen och barnbarnen har kommit till i skaran och jag försöker att föra vidare en del av mina traditioner och så läggs nya till som skapats av de generationerna som tar vid. Ännu så länge är det jag som står för maten på julaftonen och det ämnar jag göra så länge jag orkar.

Jag räknar också ner till dagen då det vänder och åter blir ljusare igen. Det är något jag också längtar till, visserligen mår jag inte dåligt av mörkret, det har sina klara fördelar också. Tempot blir lite lugnare och man kan med gott samvete krypa upp i soffhörnet med en bok.

Temperaturen pendlade mellan +3 till +1 grad och knappast ingen dimma.

Endast några enstaka harar och en råtta såg jag i natt, jo, det var en råtta ingen liten söt mus.

Nattens ämnen handlade om grisar, inbrott och fjäsk. Emils pappa sa att grisar ska inte ha det roligt, men där tror jag liksom några andra att han hade fel. Grisar liksom alla djur mår bra av att få ha det gott i livet och det var det som ett av nattens ämnen delvis handlade om. Det handlade om att föda upp grisar som får gå ute och böka och som får chansen att leva ett naturligt liv med uteliv och foder som gör att de inte växer allt för fort. Sådana grisar ger ett gott kött och jag vet av egen erfarenhet att det inte krymper när det kommer i stekgrytan. Det frågan egentligen handlade om var om man var beredd att betala extra för att få en julskinka från en sådan gris. Jag kan svara för mig, det skulle jag gladeligen göra.

Nästa ämne handlade om tips hur man gör sitt hem inbrottsskyddat. Det är alltid farligt att säga att det fixar jag lätt genom ena eller andra åtgärden men bäst det är så står man där med lång näsa i varje fall och någon objuden har knackat på dörren och lagt beslag på värdesaker. För egen del så tror jag trots allt att en hund åtminstone om den är större har en viss avskräckande inverkan. Larm naturligtvis är en annan sak och att ha huset upplyst även om man inte är hemma.

Sista ämnet för natten handlade om fjäsk och om man vunnit fördel av att fjäska för någon. För egen del kan jag nog tycka att gränsen mellan fjäsk och att vara allmänt snäll bara är hårfin. Är det fjäsk att sätta på kaffe åt arbetskamraterna eller är det bara att visa att man bryr sig? Är det fjäsk att ta med en kaka ibland och bjuda på? Nej, för mig är det inte fjäsk det heller.

Jag hörde i natt på radion att det varit allmänt stökigt i Rosengård i Malmö, förstörelse och bränder och det som gör mig mest besviken på människor är hur man kan kasta sten och skjuta raketer på de som sedan ska försöka hjälpa till att ställa allt i ordning. Skärpning krävs!

Natten som kommer är det totaltäckning på VK igen, phu vad trött jag blir på detta.

Gör vi det vi själva vill eller det andra vill?