Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Onsdag och ännu en natt med dimma och duggregn också. Plus två grader jämt överlag utefter hela rundan.

Tidningarna lite sena i natt också och konstigt nog så var Allers med trots att både de och HJ hade dubbelnummer förra veckan.

Sista julhälsningarna från mig är lämnade i natt så nu kan jag luta mig tillbaka och känna att jag gjort mitt för att glädja mina abonnenter.

Ja visst ja, vi var på julbord igår kväll, trevligt som alltid med denna återkommande träff och kul att se att så många bud ställer upp och kommer när företaget bjuder. Hör tyvärr från andra håll att man struntar i att gå på julborden av olika anledningar. Tråkigt tycker jag, för oftast är det samma personer som i andra sammanhang säger att företaget gör inget för de anställda. Vet inte om de förväntat sig att bli bjudna på någon lång resa utomlands till sol och bad för att de ska vara nöjda.

Nu kastar jag mig fram och tillbaka i mina tankar. När det är sådana här dimmiga nätter är jag så tacksam över att så många har den där lilla stjärnan tänd i fönstret på natten. Känns nog för mig lite som det kändes för de tre vise männen när de följde stjärnan över Betlehem, när jag ser stjärnan svagt i dimman som ett tecken på att jag snart är framme vid bebodda bygder.

Det som är skönt är att det inte kryper ner mot nollan när det är så mycket fukt i luften för då vore det inte kul att köra.

I natt fick jag uppleva ett hus i Transjö som var upplyst så otroligt vackert i nattens mörker. Ljus av olika slag i alla fönster och på verandan, det var verkligen njutbart. Däremot var det inte lika njutbart bara lite senare när jag mötte ambulansen med blåljusen på, tankarna gick till direkt till att något tragiskt hänt någonstans som förstör julen för den familjen.

Djur kan man se i olika sammanhang, i natt fick jag se en konstig snöhög på ett konstigt ställe vid kanten av Kostavägen inne i samhället, tänkte att det var konstigt att den ligger där alldeles ensam men döm om min förvåning när snöhögen reste sig och gick iväg, det var en vit stor kissemiss. Hararna börjar också skruda om till vitt nu och tur var det för en harpalt i natt för på så sätt upptäckte jag den i tid i dimman så den slapp hamna under bilen. Några rådjur sprang också över vägen uppe i Fagerhult och hoppade elegant över fårstängslet för att komma från vägen där jag skulle fram.

Nattens ämnen var om man var rädd för naturkatastrofer, frågan var aktuell efter gårdagens jordskalv över södra Sverige och så var det om man lärt sig något av sina misstag. På första frågan kan jag bara svara, nej det är jag inte, det är ändå inget som jag kan rå på eller skydda mig mot utan det är bara att acceptera om det händer något.

Sista ämnet och också det längsta, skrattade jag gott åt en av mina budkollegor som ringde in och talade om sitt misstag. Nej, det var inte Janne i Grimslövs misstag för det var verkligen inget att skratta åt utan det var en budkollega lite närmare mig som på vanligt vis skojade till det med nattens pratare och jag tror faktiskt att de gick på det. Jag kan faktiskt förstår att de gjorde det eftersom ”Alexander” var mycket trovärdig i sin berättelse om ett klassiskt misstag som många begår bara för att testa om det verkligen stämmer.

Egna misstag begår även jag ofta men inte katten vet jag om jag lärt mig något av dem, man gör om samma sak många gånger igen. Ett av de allvarligaste misstag som jag tyvärr begått några gånger men tror att jag lärt mig nu att inte göra om är när jag putsar fönster på skolan alltså mitt andra jobb inte alltid kollar att haken har hakat i ordentligt när jag vänt fönsterna för att putsa på utsidan och så står man där uppflugen och börjar putsa och så viker fönstret ut sig och man famlar efter något att ta tag i för att inte följa med ut. Varenda gång det hänt har jag tänkt att nu får du skärpa till dig och kolla en extra gång att haken hakat och så är man jätteordentlig resten av fönsterna den gången men nästa år är man där igen och missar det någon gång och det är kanske inte så konstigt för när jag börjar putsa fönsterna där så vet jag att jag har 106 fönster kvar att putsa.
Det är inte det man tänker utan det man gör som kan förändra tillvaron.

Ännu ett kliv närmare julen är vi idag.

Tidningarna lite försenade, det berodde förmodligen på att en av rikstidningarna var sena till Växjö.

Temperaturen pendlade mellan +1 och +2 grader och dimman låg tät.

Ikväll ska vi äta julbord med de andra buden i regionen, roligt att träffas och att man inte dragit in på denna tradition från företaget.

Polisen cirkulerade runt i samhället under en längre tid under natten, ibland kom de susande i hög hastighet och nästa stund smög de runt lugnt och stilla. Måntro vad som var på gång?

Nu har jag delat ut nästan alla mina små hjärtan, de som inte fått ännu ska få dem till natten som kommer.

Nattens ämnen var inget som jag tyckte gav mig någon tankeverksamhet så de hoppar jag över att kommentera.
Varje människas liv är som en saga som skrivs medan man lever. Thomas di Leva

En ny vecka träder in och snön som var så vacker några dagar förra veckan har förbytts mot smutsiga högar där plogarna lagt av en hög. Dessa högar kan bli förädiska om det fryser på, allrahelst när de ligger vid en postlåda. Så snälla ni som vet om att det ligger ett snöklot eller en hög vid just din brevlåda ta bort den allt för att inte ställa till problem för vare sig oss tidningsbud eller postens brevbärare.

Tidningarna kom i skaplig tid och förresten spelar det mig mindre roll nu några veckor när de kommer. Är de riktigt sena åker jag hem och väntar in dem och stickar på julklapparna, är de bara lite försenade sitter jag kvar i bilen och medan jag väntar stickar jag på, nej inte julklappar utan tidningsväntarsockar till Lucy ett älskat barnbarn. Förr om åren virkade jag tidningsväntardukar medan jag väntade, ett antal dukar har jag hunnit tillverka under åren som gått.

Nu är Skruvbudet tillbaka i gänget igen efter några veckors reablitering efter en halkolycka när första snön kom.

Termometern visade på tre plus här hemma men sjönk till två grader senare under natten.

Harar och rådjur var ute i nattens mörker och gjorde sin motionsrunda.

Nattens ämnen var tips på hur vi undviker bränder nu i juletid med alla levande ljus, vad som blivit dyrt och vad vi skulle kunna byta bort. Att det är lätt att glömma bort ljus förstår jag när man läser om många bränder som händer och även att glömma bort en kastrull på en platta som är påslagen. Det är kanske inte värt att säga för mycket för då hamnar man väl där själv men jag växter upp med levande ljus på ett helt annat sätt än man gör idag. I mitt föräldrahem fanns inte elektricitet förrän jag var i skolåldern. Å nej, jag är inte jättegammal ännu men det var några gårdar hemomkring som inte fick el framdragit förrän i slutet på -50-talet. På så sätt fick man tidigt lära sig att vara aktsam om den levande elden. Märker tex skillnad bara när man har ett ljus tänt på bordet och sitter och bläddrar i morgontidningen, jag bläddrar försiktigt för att inte lågan ska fladdra och är också noga med att inte ljuset kommer i kontakt med lågan medan de som jag har haft nära mig under åren inte tänker alls på det. Tips är från mig är att man måste ha rutiner även för detta. Gå aldrig från ett brinnande ljus, det är bättre att tända igen. Termoljus är lite bättre men det händer tyvärr en massa olyckor med dem också men då är det ofta felkonstruerade ljusstakar.

Vad som blivit dyrt, ja nog har potatisen stigit ordentligt i pris och matbröd, men eftersom jag lever i ett ensamhushåll så märker jag inte av prishöjningen så mycket. Tänker tillbaka till tiden då jag skalade potatis till en stor familj och då är klart att det märkts ordentligt och unga människor som kunde äta hur många mackor som helst.

Vad som jag skulle kunna byta bort? Tja, inte är det något speciellt tror jag, kanske månadens ännu så länge obetalda räkningar mot en bunt betalda.

Till sist kan jag inte låta bli att fundera över om vår tids största rättsskandal håller på att segla upp eller om det bara är ytterligare en bluff från Qvick. Ska man tro på honom eller inte? Eftersom jag inte är någon jurist så får den frågan bollas till de som begriper det bättre än jag men för mig luktar det lite som om han vill få strålkastarljuset på sig igen.

Att ibland ändra åsikt skiljer den vise från den envise.

10 dagar till julafton, 7 dagar till vintersolståndet och ingen dag kvar tills jag får sova på mornarna efter uträttad tidningsrunda, vad kan man mer begära.

Julkorten skrivna, hjärtan till abonnenterna nästa klara, julklapparna nästan klara återstår bara några att köpa in och en del att göra klara men jag känner att jag har läget under kontroll på den fronten.

Återstår att baka lite, ja bara lite, en fruktkaka måste bara finnas till julen, pyssel med en del barnbarn, godiskok med ett annat barnbarn och så laga julmaten förstås och klä granen. Sen kan tomten komma. I natt kom tomten till snälla tidningsbud med ett vackert paket och så den sedvanliga och lika välkommna Årsboken en gåva från Smålandsposten.

Vi fyra bud som utgår från Lessebo fikar alltid tillsammans lussenatten, lussekatt och pepparkaka bjuder företaget på. Vi dukade upp på en av pumparna och intog vår lussefika mitt i natten på stående fot innan vi begav oss iväg på våra rundor. En mysig stund för annars jäktar vi alla för att komma iväg så fort som möjligt.

Jag beklagade mig över att regnet igår skulle ha tagit bort den vackra vinterskruden på träden och det hade den gjort här nere i Lessebo men inte uppe i skogarna ovanför Kosta. En del vägar var hala i natt men de flesta var bara snömoddiga. Lite vacker stämningsfull julmusik börjar radion bjuda på.
Jag bjuder er på ännu en av fars dikter. Förresten ni kan läsa mer som min far skrivit på www.ernsthall.se
ÅTERBLICK

Maj 1980

I natt var tidningarna förstås som vanligt lite försenade, säkert bara för att jag lovat att skjutsa sonen till jobbet, men det fixade sig i varje fall han fick vänta lite på mig.

Ett vackert vinterlandskap låg framför mig och visst är det bedårande vackert med träden fulla av snö och marken täckt av ett vitt täcke. Hela natten snöade det lite smått och temperaturen höll sig kring nollan. Naturligtvis så var det tvunget att bli regn istället under dagen så allt det där vackra bara rann bort. Det där med ibladad reklam i tidningen kan man verkligen ha synpunkter på, i natt var det ibladad en sådan där glättig rackans reklam. I vissa tidningar var det ingen alls och i andra var det säkert åtminstone tre och det gjorde det nästan omöjligt att vika tidningen när den skulle i lådan. För tro inte att jag sitter och plockar ur så det bara blir en i varje tidning.

Lucia i morgon och vi fyra som samlas på nattkröken i Lessebo för att dela ut tidningar bestämde oss för att ta oss lite lussefika natten som kommer. Återstår att se om företaget sin vana trogen bjuder på lussebulle och pepparkaka. För säkerhets skull packar jag med lite fika också tillsammans med tevattnet så får vi se om det kommer till användning. Nattens långa ämne handlade just om lussefirandet och hur det får många unga är debutantdrickande som gäller. Tips efterfrågades. Det är några år sedan mina var i den åldern så mina tips känns ganska överflödiga.
Man är ung, så länge man kan lära sig någonting, skaffa sig nya vanor eller stå ut med motsägelser.
Marie v. Ebner-Eschenbach

Varning om halka fick jag på MSN redan innan jag gav mig iväg. Jag lovade ta det försiktigt för jag misstänkte att det gällde även här eftersom temperaturen sjunkit ner under nollan. Efter all blötsnö som kom under gårdagen så var det inget annat att vänta. Mycket riktigt det var ordentligt halt på gatorna inne i Lessebo och hela vägen upp till Kosta var även den halkig. Det var lite som mormors lilla kråka att köra men jag klarade mig från att åka i diket. Grusvägarna var betydligt trevligare att köra.

Rådjur såg jag första gången redan vid kyrkogården i Lessebo och även ett till hoppade senare över vägen en bit framför mig.

Temperaturen var som jag sa under nollan och den pendlade mellan -1 och -3.

Nattens ämne var skitår, tidelag och status. Frågan om man trodde på några skitår framöver, citatet om just skitår var hämtat från Sven Otto Littorin. Om det blir skitår vet jag inte men det blir säkert några tuffa år för många som blir uppsagda nu efter att finanskrisen slagit till med storsläggan.

Sedan handlade det om tidelag eftersom en man i Falun hade förgripit sig sexuellt på en ponny och så illa att ponnyn var tvungen att avlivas. Jag blev mycket förvånad över att det inte var förbjudet att ha sex med djur, det tog jag för givet att det var. I vilket fall som helst så är det så grymt sjukt att ge sig på ett djur för att få sina behov tillfredsställda. Det finns egentligen bara ett straff som jag kan förespråka i sådant fall och det är att skära bort …..

Sista ämnet handlade om vad som är status för mig. Status är ett ord som jag har lite svårt att ta till mig och känslan som dök upp i natt när jag lyssnade på radion var att många förväxlar status med eget välbefinnande. För mig är status något som man skaffat sig för att ”skryta” lite med sig, en extra fin bil, båt, villa eller gott om pengar. Men de flesta som ringde in sa istället att för dem var det sådant som ett tryggt liv, bra jobb mm mm.
Varje trädgårdsmästare vet, att när något i hans trädgård skjuter i vädret som ogräs – så är det ogräs.

Nollgradigt och snö var det i natt. Inga problem med väglaget eftersom snön som kom var i ganska våt form så vägarna höll sig blöta. Värre lär det bli natten som kommer för nu kryper temperaturen neråt och det har snöat till och från hela dagen. Blöta vägar som fryser bådar halka natten som kommer, så det blir att ta det lugnt.

Djuren höll sig säkert stilla i skogen, tyckte nog inte om den blöta snön som kom från ovan.

Nattens ämnen var om Nobelpriset eller rättare sagt om en massa tjafs om varifrån Nobelstiftelsen får bidrag, nu senaste är att de får bidrag från ett företag i Amerika som bla tillverkar vapen. Ja, men vadå, tänker jag, vad gjorde Alfred Nobel då? Så handlade det om något som jag redan har glömt bort, var säkert ointressant. Men långa ämnet för natten var om ”vad har du gjort för dina medmänniskor”. Jag försöker alltid ställa upp för mina medmänniskor i alla möjliga situationer, min mor gav mig egentligen bara ett ord på vägen ut i livet och det var att jag skulle behandla allt levande som jag själv ville bli behandlad. Det har jag försökt leva efter mitt liv, en hjälpande hand där den behövs. Att denna frågan kom upp i natt berodde på att FN:s konvention om mänskliga rättigheter firar 60-årsjubileum idag. Det är konstigt att något som är så gammalt ändock inte efterlevs speciellt väl någonstans ännu. Det låter så fint på papperet. Detta ämne kommer jag nog att återkomma till längre fram när jag har lite bättre med tid.

Sist en tanke som dykt upp hos mig och det var efter att jag igår hörde på nyheterna att man på Kalmar lasarett kommit på ett sätt att göra mammografin mindre smärtsam. Man minskar trycket mot bröstet helt enkelt. Visst jättebra att det förbättras men vadå, den korta stunden som det tar att ”fotografera” brösten kan man väl stå ut med att det gör lite ont. Det finns andra undersökningar som är betydligt mera obehagliga och smärtsamma som man kan lägga energi på att underlätta för patienten.

Jag dricker aldrig brännvin utom när jag är sjuk och gudskelov så mår jag aldrig riktigt bra. Ludvig Holberg

Nu räknar jag så sakteligen ner tills dagarna då jag bara ska köra tidningar. Tänk att komma hem från rundan och få sova utan någon ilsken väckarklocka som skräller högljutt. Jag ska njuta var så säker.

I natt var det fem plusgrader när jag stack iväg och lite lätt regn föll naturligtvis. Regnet upphörde ganska snart och istället dök det upp en och annan dimbank. Temperaturen sjönk neråt när jag började närma mig Muggehult och en lätt beslöjad måne dök upp på himlen.

Det var inte mycket djur i rörelse i natt en och annan hare och ett par rådjur var vad jag såg.

Har jag funderat över något särskilt i natt? Egentligen finns det bara en sak som jag ofta återkommer till i mina tankar och det är vart det där lilla ordet tack tar vägen, tycker att det försvinner mer och mer. Tar man allt så för givet i dagens samhälle att man inte behöver säga tack längre. Eller lever vi i ett så pass stressat samhälle att man helt enkelt glömmer bort det.

Nattens ämnen var om det irländska grisköttet som innehåller farliga ämne för människan. Jag försöker handla svenskt kött men vi ska inte slå oss för bröstet och tro att vi är felfria här för det kan lika väl dyka upp här larmrapporter. Nästa fråga var om vi handlar julklappar för lika mycket slantar i år som tidigare år eller om finanskrisen har gjort att vi håller igen. Nja, jag har nog inte dragit ner särskilt mycket på julklapparnas kostnader i år, kanske något lägre till barnen eftersom alla mina barn i dag har skänkt mig barnbarn och det är på dem som fokus ligger när det gäller klapparna. Sista ämnet var om drömboende och den frågeställningen tycker jag varit uppe så många gånger så det skulle bli tjatigt om jag svarade på den än en gång.

Förr var det ohyran som fick folk att flytta. Nu är det hyran.  -  Kjell Sundberg

Måndag morgon och mitt huvud ………….nej då inte alls det är inte det minsta tungt.

Temperaturen höll sig runt nollan i början av nattens sena timmar men sedan sjönk den några grader och himlen började sprida lite ljus genom alla stjärnor som tändes. Ingen nederbörd och ingen dimma, väglaget bra vad kan jag mer begära. Till och med vägen som förra veckan fick en och annan svordom att hagla över sig har blivit körbar igen.

Nu går tiden i en än mer rasande fart än tidigare, hur det nu kan bli så, men jag märker i varje fall att jag inte längre har den effektiviteten i jobb som jag har haft, för jag tycker att jag planerar att göra så mycket när jag är hemma och bara hälften blir gjort. Är det måntro den där berömda masken som sätter sig i ryggen eller kan jag skylla på åldern.

Nattens ämnen, ja vad var det för några. Låt mig tänka efter lite. Jo, det handlade om det nygamla ROT-avdraget och om man skulle utnyttja det. Inte för egen del eftersom jag hyr mitt boende, men visst är det bra att det kommer nu när krisen slår till i byggbranschen och förhoppningsvis så kommer det att hjälpa till att hålla en del borta från arbetslöshet.

Nästa ämne var om att säga nej tack till sammanträde före kl 15.00. En överläkare vid ett sjukhus kom med förslaget att man inte skulle ha några möten förrän efter kl 15.00 inom sjukvården för att hinna göra fler operationer och på så sätt kunna kapa vårdköer. Låter väldigt smart tycker jag. Det är nog inte bara inom vården som man skulle använda sig av detta. Har en känsla av att det tenderar att bli mer och mer möten av alla möjliga slag och det går inte att bortresonera utan det tar tid från den verksamhet som man är satt att sköta.

Till sist så handlade det om sömntips. Jag har en känsla av att det är ett ämne som debatterats många gånger under årens lopp och det finns alltid tips att snappa upp om man har sömnproblem. Själv tillhör jag den lyckliga skaran som ytterst sällan behöver ta till några knep för att sova. Några av tipsen som kom in i natt har jag praktiserat själv vid de fåtal tillfällen då tankarna har tagit överhand när det är dags att sova. Bla detta att koncentrera sig på varenda muskel i kroppen en efter en, först spänna den och sedan låta den slappna av. Börja från fötterna och avsluta med ansiktet. Jag har aldrig lyckats komma förbi benen. Ett annat tips som jag också prövat är att räkna. Tänk och säg tyst för dig själv 1+1=2, 2+2=4, 4+4=8 och så fortsätter du tills du somnar. Ett annat sätt att använda siffrorna hörde jag i natt och det var att börja på 1000 och så räkna neråt. Det är ju det där att koncentrera sig på något så att alla andra tankar försvinner bort. Ett annat tips att tänka på en tavla, plats eller liknande och så försöka komma ihåg så många detaljer som möjligt från den. Däremot var nästan alla som ringde in rörande överens om att tabletter för att få sömn är inte bra. Jag förstår att det finns människor som behöver använda dem under en period i livet men det är säkert inte bra att använda för jämnan. Jag drar mig till minnes när jag låg på BB och fått mitt första älskade barn, det är oj oj snart 40 år sedan, då gick personalen runt och ”tog upp beställning” på något att sova på. Nej, tack sa jag, har aldrig haft några sömnproblem, men de tjatade och tjatade, ja faktiskt gjorde de det, så till sist tog jag en halv insomningstablett. Du milde tid jag trodde aldrig jag skulle vakna ordentligt dagen efter, halva dagen gick jag som en zombie mer eller mindre. Aldrig någon gång mer tänkte jag och det har jag hållit.

Tio daler i handen på en dåre kan räcka till fler trevligheter än en miljon i en rik mans kassaskåp.

Wilhelm Raabe

Så var det lördag igen, veckorna bara rusar iväg och snart är julen här med några extra dagar ledigt även för oss tidningsbud. Julaftonen jobbar vi som vanligt för att alla abonnenter ska ha lite att läsa under juldagarna. Jag räknade ut förra julen att jag kommer inte att vara ledig någon mer julafton innan jag går i pension.

På tal om julen så har jag börjat klippa ut de små hjärtan som ska ha hamna i brevlådan tillsammans med tidningen några dagar före jul. Ibland tänker jag att det är dags att sluta upp med det men då kommer tankarna igen på att det finns de av mina abonnenter som blir så glada för den lilla hälsningen och då försvinner lättjan hos mig att slippa lägga jobbet på hälsningen. Så det blir inga förändringar i år heller.

Tillbaka till natten som gått. Några plusgrader och faktiskt ingen nederbörd däremot en massa dimma. Den lättade först när jag kom ner till Hässle. Ännu en natt med bra önskemusik. För övrigt så var natten lugn och några djur fanns ingen chans att kunna se pga den täta dimman.

BEGRUNDAN

December 1987
Ernst Häll