Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Så sant som det är sagt, trägen vinner alltid. En kollega till mig har flera gånger önskat Still med Emile Ford i önskemusiken på helgnätterna både som vanlig önskan och som utmaning. Alltid har hon fått samma svar att de inte hittar den. Eftersom det är en av mina gamla favoriter så tycker jag det har varit konstigt eftersom den var så omåttligt populär i min ungdom. I går skickade jag iväg ett mail till Vakenprogrammet och önskade den och tänk i natt så spelades den, inte ens som utmaning utan den fanns i det digitala arkivet. Musikutbudet i natt var helt fantastiskt bra, en härlig blandning mellan gammalt och nytt.

Nattens temperatur höll sig runt en minusgrad. Några harpaltar var djurlivet som bjöds på i natt.

Ingenting

ingenting!

Det fortsätter att vara en bra vecka, tidiga tidningar, inte en massa extrareklam, temperaturen runt nollan och uppehåll.

Vägarna fortsätter att vara farbara tack vare att det håller sig runt nollan så är inte isen på dem något större hinder. Så nu återstår bara att hoppas på en bra lördag också som avslut på veckan. En sak är säker att sämre än förra lördagen kan det inte bli.

Tänk vad tiden försvinner, i morgon är sista dagen på årets första månad och bara knappt 11 månader kvar till jul igen. Men innan dess ska vi ha vårdagsjämning och det är bara 48 dagar kvar tills dagarna blir längre än nätterna, nej så kan man ju inte säga, det är ljust mer än det är mörkt låter bättre, eller hur? 1 h och 25 min längre har solen varit uppe sedan nyårsdagen, mest märks det på kvällarna än så länge.

Min favorit bland de vilda djuren visade sig för mig i natt, räven, detta underbart vackra djur, men det vet ni ju nu för det har jag tjatat om många gånger redan.

Nattens ämnen var om hur lågkonjukturen påverkar mig, och om HIVtester och anonymitet samt det lite längre ämnet handlade om………..hmmmm att minnet ska vara så kort………..ja just ja det handlade om hur vi bor.

Mig personligen har inte lågkonjukturen drabbat alls.

Det där med HIVtest och att vara anonym, nja jag kan se två sidor i det sammanhanget. Jag förstår den som vill vara anonym allra helst på en mindre ort där alla känner alla. Men nästa fråga som dyker upp är hur blir det med möjlighet att spåra smittspridning om den som får ett positivt svar inte själv känner sitt ansvar och ger sig till känna?

Hur jag bor, nej det tänker jag inte berätta.

Kan inte låta bli att kommentera en nyhet som hänt i veckan, pastan som slevades upp från golvet och serverades. Hur kan man bara göra något sådant? Finns inget ansvar? Nog för att jag vet att tiden är knapp många gånger och man kanske såg att man skulle inte hinna koka ny, men snälla då får man väl faktiskt säga som det är och stå ut med de gliringar och förseningar som drabbar alla. Nog skulle jag som ”gäst” ha överseende att vänta på maten om jag visste att jag hade att välja mellan att få pasta som legat på golvet eller försenad nykokt. Visserligen tror jag inte att det är varken första eller sista gången som liknande händer och man brukar ju säga att det man inte vet har man inte ont av. Tur att köparen av tjänsten reagerat och sagt upp all matlagning därifrån.

Så är det en lokal fråga som aldrig kan försvinna ur mina tankar och det är vattnet som försvinner ut ur ledningsnätet i Lessebo, vilket visserligen inte är unikt för Lessebo utan liknande på de flesta håll i landet. Men det jag tycker är unikt är att man skakar av sig det från ansvarigt håll och inte tar tag i det och gör något åt det. 30 procent av rent friskt vatten bara försvinner ut i marken och så finns det människor i vår värld som inte har en chans att få drickbart vatten. Gamla ledningar och kostsamt att byta ut dem, jo visst jag förstår mer än väl att det är så, men någon gång är det väl hög tid att ta tag i vad som måste göras. Det blir inte billigt att lappa och laga hela tiden heller. Pengar finns det ju till andra projekt i kommunen. Kanske är det så att det inte är så högprioriterat eftersom det är vi användare som står för hela kostnaden även för det läckande vattnet.
Alla vet att droppen uppgår i havet.
Få tänker på att havet uppgår i droppen.
Kabir

Allt känns som repris från dagen innan och dagen innan är en repris på dagen före det. Så har den här veckan sett ut. Fördelen med att det varit likadant varje dag den här veckan är att det varit bra dagar förlåt nätter.

Men en stor skillnad var det i natt, jag fick se en mård, detta vackra djur, som åtminstone jag allt för sällan ser. Förra gången var för säkert 20 år sedan och då kom den fram i trädgården på Fetebo.

Nattens båda korta ämne var om riskerna med lågenergiglödlamporna och sedan om det är bra eller dåligt med regionskommuner. Det långa ämnet för natten känns som om man kört det många gånger redan.

Det där med lågenergilampor skrämmer inte mig alls, jag har använt dem redan i många år och är mycket nöjd med dem. Men jag förstår att det är ett problem för de som är elöverkänsliga, varför begriper jag inte riktigt. Personen som de hade intervjuat påstår att det beror på att de innehåller kvicksilver, men då är det väl inte elen som sådan de är känsliga mot utan mot kvicksilvret i lamporna. Ja jag vet inte men ställer mig frågande.

Nästa ämne var alltså om att slå ihop till en sorts storkommuner. Den frågan har jag inte satt mig in i alls så jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Till slut vill jag avsluta med några ”nyheter” som jag funderat en hel del på. Det grymaste jag läst på länge var om hunden Lucy som bands i skogen och lämnades att dö. Var är det för människa som kan göra något sådant? Där vet jag inte vad för straff jag kan tycka är befogat, men något långt där inget annat bjuds än vatten och bröd.

Så är det om ett tv-program som lär heta Sveriges sämsta bilförare. Är det verkligen något att visa upp? Vad är det för typ av människor som vill profilera sig som sämsta förare? Sjukt!

”Kärlek botar människor, både de som ger den
och de som tar emot den.”

Karl Augustus Menninger

En alldeles otroligt vanlig natt så det blir inget långt inlägg idag.

Tidningarna tidiga för att vara en onsdag.

Temperaturen höll sig runt nollan, uppehåll.

Vägarna likadana som igår.

Några harar i natt bla en helvit stackare som syns väl nu när det inte är någon snö.

Det var bara ett av ämnena i natt som fick mig att tänka lite. Det handlade om plastikoperationer. Rent medicinska ingrepp är helt ok tex om man råkat ut för en olycka eller födds med en defekt som kan vara svår att leva med. Men de som gör det ur rent skönhetsmässigt utseende nej, nej och åter nej. Hörde i natt att det finns tom möjlighet att få inopererat silikon i biceps för att de ska bli större. Skrattretande att skaffa sig låtsasmuskler. Tänk vad mycket läkar och sköterskeresurser som går åt bara för att göra skönhetsideal av människor. Resurser som kunde användas på betydligt bättre sätt. För att inte tala om vad det kostar samhället i fråga om sjukskrivningar både vad det gäller själva ingreppet och så om oturen är framme och det blir en massa följdgrejor som också ska betalas av någon.

VEM ÄR JAG IDAG?

Anna, augusti 2004

Hur var det i natt då?

Tidningarna var i bra tid i natt också och vägarna var si så där, men inte direkt hala eftersom det kommit en gnutta snö och lagt sig på isfläckarna och temperaturen höll sig runt nollan hela tiden. Snön hade helt enkelt fruset fast i isen vilket gjorde att det inte var så halt.

Klar strax innan 5 i morse och det är klart godkänt.

I natt fick jag i varje fall se en räv och några harar. Räven var den haltande räven som finns inne i Lessebo.

Nattens ämnen var kvinnor i målaryrket, yngre kvinnor som drabbas av stroke och valet till EU-parlamentet. Det visar sig att kvinnor som väljer målaryrket slits ut snabbare än män och måste ofta sluta sitt yrke redan i 30-årsåldern. Nu tycker man att det ska till ändringar i redskap mm för att bättre passa kvinnor. Detta gör mig lite fundersam. Är det så att vi ska sträva efter jämnställdhet så pass mycket att vi ska ändra förutsättningarna för en hel yrkeskår? Nej, det tycker inte jag trots att jag är kvinna. Jobben ska vara på lika villkor för alla. Yngre kvinnor som drabbas av stroke har det svårare att komma tillbaka till ett bra liv än männen. Kraven är större på kvinnor från omgivningen och familjen. Val till EU är det många som inte vet om att det sker i år. Jag visste det men det spelar ingen roll för jag väljer ändå att inte rösta.

Har ni haft lite koll på vädret i januari så kan ni se om det stämmer mot bondepraktikan.
Dagar att beakta

Nyårsdagen Den 1/1. Det är en gammal tro att allt, som denna dag händer någon, kommer att hända hela påföljande året. Om solen skiner klart eller himmelen är röd på nyårsdagens morgon, betyder det oväder och krig. Så många dagar nyårsnyet döljes under molnen, så många dagar skall ock säden ligga i jorden, innan den kommer upp. Om aftonstjärnan (venus) går före nyet, bebådar det god årsväxt, men går nyet före stjärnan betecknar det dyr tid.
Vincentiusdagen(22/1). Om denna dag är klar betyder det gott och fruktbart år. S:t Paulidagen(25/1). Är denna dag klar, betyder det god årsväxt.

Tidiga tidningar i natt, buntbilen kom redan när jag passerade rondellen i natt. Skönt när de är så tidiga och tänk om det varit en sommarnatt för då hade jag varit klar riktigt tidigt.

Men som det nu är så får man dras med hala vägar visserligen inte närmelsevis som natten till lördagen men ändå tillräckligt halt så att det inte gick att köra undan. Att det ska vara så svårt numera att lägga på lite sand på vägarna. Men man får vara tacksam för det lilla.

Temperaturen höll sig runt nollan och det var uppehåll.

Djuren verkar fortfarande hålla sig undan på nätterna.

Nattens ämnen var om brandvarnare och andra brandskyddsgrejor, att söka jobb och fåglar vid vårt hus. Klart som korvspad att jag har brandvarnare rätt om jag ibland blir lite f*b när den tjuter om jag bakar och öppnar ungsluckan eller steker fläsk, men det är sådant man får stå ut med. Den ska ju varna det är liksom meningen. Måste berätta en episod från tiden när barnen var mindre och alla fortfarande bodde hemma. Alla sov på övervåningen i ett gammalt trähus och jag smög upp och blåste rök i brandvarnaren mitt i natten för att se hur de reagerade. Tre for upp som skjutna ur en kanon från sina sängar medan den fjärde låg kvar och bad helt lugnt mig stänga av brandvarnaren så att han kunde sova vidare. Men det sista förfarandet är inte att rekommendera.

Hur ska man söka jobb? Ja, det var en av frågorna och en sak som är säker att gå via arbetsförmedlingen tror jag inte mycket på. Det gäller att själv söka och söka upp arbetsgivare och visa vem man är och vad man kan.

Så är det fåglarna vid vårt hem. Jag har mycket fåglar av alla sorter framme vid fågelmatarna och det är kanske inte så konstigt eftersom jag börjar tidigt på hösten att ge dem mat. Det som är trist är att det ofta sitter en liten kisse under automaterna och passar på fåglarna och innanför fönstret i huset sitter min hund och talar om för mig högljutt att katten sitter där. Så det är lite av ett kretslopp.

Nu ska jag inte skriva så mycket mer för det gäller att ta tag i det där med matlådor till mina bägge söner och naturligtvis även lite mat till mig själv också, men………….

Jag lyssnar mycket på radion även under dagtid och i dag har man pratat mycket om försäkringskassan och att de ligger efter med utbetalingar. Fruktansvärt för de personer som drabbas och jag kan än höra kommentaren jag fick en gång för många år sedan av just försäkringskassan när vi väntade på en utbetalning. Svaret jag fick då var följande ”ja men det förstår du väl att det är inget du ska räkna med”, kommer idag inte riktigt ihåg vad det var för typ av utbetalning men ändå så var varje krona av vikt när månaden närmade sig slut och räkningarna skulle betalas.

Var felet ligger är inte jag kapabel att bedömma men själva säger de att det beror på personalneddragningar och omorganisationer. Kan säkert vara så men tyvärr så har jag av egen erfarenhet genom egna arbetsplatser upptäckt att många blir alldeles handlingsförlamnade när det bara nämns ordet omorganisation och istället för att se att det kan komma något positivt ur det så ser man bara det negativa.

Men för oss försäkringstagare så måste jag tillstå att närheten till allmänheten är viktig och nog måste det vara bättre att prata med en lokal handläggare än någon som sitter i en helt annan del av Sverige och inte har den minsta aning om vad som rör mig lokalt.

Det är som när man ringer polisen och har otur att få svar av någon uppe i tex Haparanda och låt oss säga begär ut polis till ett inbrott i Skruv. Hade det varit en på polisen i Växjö eller ännu hellre Lessebo som svarat hade personen vetat om precis vad platsen ligger och en massa omständigheter runt om. Nu blir det istället en lång utläggning bara för att förklara vart i Sverige Skruv ligger.

Men för att återgå till det där med Försäkringskassan så det jag blir mest besviken över är att det finns människor som uttalar hot mot enskilda tjänstemän. Vad är detta för sätt? Det är väl knappast den enskilde individen som jobbar där som bär ansvaret för att allt blir försenat, åtminstone inte i de flesta fallen. Nej, en skärpning är på sin plats och på något sätt måste vi få stopp på dessa innerliga hot mot tjänstemän som dyker upp på så många håll och bara blir värre och värre och hotfullare och hotfullare. Vill vi ha ett sådant samhälle? Nej, tack inte jag i varje fall.

En annan sak som jag funderat en hel del över är varför det börjar bli så dåligt språkbruk i många program framför allt i radion, kanske är det likadant i TV men eftersom jag tittar så lite på TV så kan jag inte uttala mig om det.  Jag vill inte klaga på nattens program för där är språket vårdat och väldigt lättsamt men man lyssnar även till vinjetter till program som ska sändas senare kanske mest i P 3 och då är det oroväckande dåligt. Det känns som om vissa programledare lever kvar i kiss och bajs åldern fortfarande.
Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa.

Nalle Puh

Ännu en natt då jag starkt ifrågasätter mitt val av jobb. Jag har aldrig kört på så hala vägar så långa sträckor någon gång förut i mitt tidningsbudsliv och förresten aldrig någonsin. Den stora skillnaden mellan att vara bunden till ett jobb eller att vara ”privatbilist” är att som yrke kommer jag inte från att köra medan som privatbilist kan jag låta bli.

Jag säger som Janne sa i natt, det är som om man skulle ut och köra på en nyspolad skridskobana. Men det finns en stor skillnad och det är att skridskobanan är plan medans vägen knappast är det. Långa sträckor var det omöjligt att köra över 20 km/tim och ändå gled man hur som helst på vägen. Stanna vid en låda var som att spela på lotteri, kunde man stanna och om man kunde det kom man igång igen. Det känns inte roligt att se stenmurarna komma allt närmare eller att tycka att grindstolparna står mitt i vägen.

Köra så här i 6-7 mil tär på både krafter och tålamod.

Regnet strilade ner nästan hela tiden och när regnet lättade en stund kom dimman istället.

Jag ställde bilen kvart i sju nära två timmar försenad, tur att det är lördag och inget annat jobb väntade. Men mina abonnenter kan i varje fall glädjas åt att de alla fått tidningen till frukosten.

När jag skrev sist om halkproblemen och bad om bättring blev jag inte bönhörd så den chansen tror jag inte på den här gången. Nej nu återstår bara att se fram mot måndagen med den inställningen att värre kan det inte bli.

Det var i varje fall skönt i natt med radion för de spelade så många gamla fina låtar i önsketimmarna och det märks vilken skillnad det är mellan programledarna när de väljer ut lyssnarönskemålen.

Det är inte några diskussionsämnen på helgerna, däremot hörde jag något på nyheterna som jag inte tycker låter klokt. Om man har betalninsganmärkningar så får man betala högre försäkringspremie. Man försvarade sig från If:s sida med att just de som har betalningsanmärkningar nyttjar försäkringarna dubbelt så mycket. Som så mycket annat ska de som redan är svaga drabbas extra hårt. Jag vet vad jag talar om för jag har själv varit i den situationen för inte så många år sedan.
Se dig alltid noga för.Annars kan du kliva på en del av skogen som av misstag kommit bort.

Nalle Puh.

I natt var det ingen dimma och vilken skillnad det är att köra då, men det är klart det förstår ni ju alla så det hade jag knappast behövt säga.

Men det behövs inte så mycket för att glädja oss tidningsbud.

Tidningarna var i skaplig tid och tur är det så att det finns tid över för en liten stunds sömn. Den här veckan har jag varit trött på nätterna, varit på gränsen till femminutersömn flera nätter.

Temperaturen höll sig runt nollan men det blåste snålt, riktigt snålt.

Djurlivet inskränkte till ett par katter, men det är inte fel syn, det är vackra djur och oj så smarta. Jag har alltid sagt att om jag vore ett djur skulle jag vilja vara katt hos en gammal tant eller farbror, tänk att få ligga och slöa hela dagarna och bara bli ompysslad och så få någon riktig godbit ibland serverad. Härligt!!!

Nattens ämnen var om chefer inom landstinget som slutar eller överväger att sluta. En enkät visar att allt fler chefer inom hälso och sjukvården överväger att sluta för att arbetssituationen är påfrestande på många sätt. Frågan var då om man trodde att det var en vanlig företeelse hos många chefer inte bara inom sjukvården. Det beror nog mycket på var man jobbar, för många har en liten konstig mellanställning, man står som en åsna mellan två hötappar.

Nästa ämne var om utförsäljning av försvarets bergrum. Försäljning har stoppats på vissa platser pga att polisen varnar för det med hänvisning till att det kan bli kriminella gäng som köper och har sin verksamhet där.

Funderat har jag gjort på mycket under veckan helt klart en del tål att fundera mera på men så är det några tankar som inte krävt så lång tid att lägga på plats.

Bla så är det möte som företaget skickat ut inbjudan till under veckan. Frivilligt deltagande står det men är det frivilligt egentligen när åtminstone jag känner det som om det verkar vara enda sättet att åtminstone få se vem som är vår närmaste chef. De är inte så villiga att presentera sig.

Skruvbudet och jag åker och jag börjar göra en lista på frågor som jag vill ha svar på. Rengöring av våra bilar tex, jag ska börja med att fråga honom hur ofta hans kontor städas med tanke på hur ofta våra bilar städas och tvättas. En annan fråga är varför är det alltid HV som snackas om när det gäller att skärpa till oss när det gäller reklamationer. Jag köper inte det där med att förlaget är tuffa. Varför ska vi behöva dela nattkontor med Karlskrona, närheten till buden är väl viktigare än en centraliserad nivå. Nummersystem för att underlätta sökandet av postlådor på landet. Listan kommer att bli lång.

Tankade bilen i natt och nu börjar bensinpriset stiga igen. Konflikten i Gaza säger man är en bidragande orsak.

Förresten fick häromdagen nya skattekvittot till min privatbil och döm om min förvåning när jag upptäckte att brevet kom från Transportstyrelsen!!!!!!! Vad har detta kostat och vad är anledningen? Har någon tjänsteman haft för lite att göra?

Slutar med lite glädjande nyheter, fåglarna börjar så smått sjunga igen. Har ni inte hört det så gå ut mitt på dagen och lyssna, det är säkert. Jag hade ett utbyte med en talgoxe häromdagen på mitt andra jobb. Han/hon satt i ett träd en bit från mig och kvittrade och jag svarade. Vi höll på att ”prata” med varandra en lång stund.

Koltrasten denna vackra fågel med sin svarta skrud och lysande orange näbb besökte mig idag hemma. Härligt, de båda upptäckterna ger aning om att våren är där någonstans i vart fall bakom all gråhet i vardagen.

Att erkänna ett misstag är att tillstå att man blivit klokare. Johann Kaspar Lavater

Detta väder. Kan det inte bli någon större förändring snart. Runt nollan, dimma och fortsatt riktigt halt på småvägarna.

Inga djur i sikte i natt.

Ämnena i natt väckte inte till någon tanke, varför vet jag inte men det bara inte kändes som om det väckte några tankar. Ja menar det där med om vi hade president istället för kungahus vilken skillnad skulle det vara. Jag är och förblir rojalist.

Kanske blir mitt inlägg längre i morgon när tankeverksamheten fått en kick igen.

Just nu så går de flesta tankarna i mig till vår egen kommun och alla affärer där.
Jag hoppas du finner glädje i stora saker i livet
men också i det lilla.
En blomma,en sång en fjäril i din hand.
Ellen Levine

Halva veckan redan förbi, fattar bara inte vart tiden tar vägen.

Vädret är det ingen större skillnad på, det håller sig runt nollan och ena dagen kommer det lite snö och nästa så försvinner den, men halkan består. Inte nog med halka i natt låg dimman tät bitvis och det är jobbigt tycker jag. Man sitter där och stirrar framför sig för att upptäcka avfartsvägarna och förhoppningsvis om även om något djur skulle dyka upp.

I natt såg jag en såååååååååååååååå vacker räv, alldeles utanför Grönåsens älgpark, en helt underbart vacker päls och en svans så yvig så.

Tidningarna lite sena men bara lite och som om det inte räcker på onsdagarna med många titlar så var det med abonnemangskampanj för SMP så sista tidningen var inte ilagd förrän strax efter 5.30.

Nattens ämnen var om man känner sig trygg när man åker buss, publikuppfostran och vad man ångrar.

Först av allt, jag kan inte hjälpa, jag kan bara inte med en av nattpratarna som är just nu, snubblar över ord ofta felsägningar och väldigt självupptagen. Men vad jag skrattade åt en som ringde in i natt och tyckte till om just det där med att fostra publik. Han presenterade sig som leg. tidningsbud, förmodligen en person som liksom jag retat upp sig på den leg läkaren som jag nämnde om härom natten. Ämnet som han kommenterade handlade om att hockeypubliken som kastar glåpord åt bortalagen och det gynnar verkligen inte idrotten. Nu tyckte någon person på lite högre nivå att lagkaptenen skulle ta saken i egna händer och tala om för sin hemmapublik att sådana här saker ville inte spelarna vara med om. För egen del så tror jag att man får ta till alla möjliga medel för att få publiken att fatta att man kommit dit för att se sitt lag spela och inte för att bära sig illa åt, vare sig det är fotboll eller hockey eller någon annan idrott.

Trygg när jag åker buss. Ja när jag åker turistbuss känner jag mig alltid trygg, gillar väldigt starkt det sättet att resa. Vanlig landsvägsbuss är länge sedan jag åkte så där vet jag inte om det skett någon större förändring, en del chaufförer känner man trygghet med andra inte. Nu handlade det kanske inte så mycket om just tryggheten med föraren utan mer säkerheten på själva bussen.

Till sist handlade det om vad man ångrar, antagligen sådant man gjort eller det man inte gjort. För egen del har jag kommit till den insikten att vadå ångra något, nej det gör jag inte, det som varit är historia och kan ändå inte göras ogjort och det som är framför mig vet jag inget om och då får man göra det bästa av det när det väl kommer. Har säkert med åldern att göra, man lär sig acceptera sina egna fel och brister.

Man kan mycket väl hålla sig med nostalagi så länge man inte lever i det förflutna. Lionel Bart