Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Just nu vid denna tidpunkten när jag sitter här och skriver dagens inlägg fast för fyra år sedan rasade den värsta stormen som jag upplevt i mitt liv över södra och västra Sverige. Gudrun som på några timmar förändrade landskapsbilden totalt på många platser.

Stormen som inte bara förändrade landskapet utan förändrade många människors liv på de korta timmar som hon drog fram.

Jag drar mig till minnes kvällen då detta hände. Det var lördagkväll och jag och min älskade hund var själva hemma. Jag märkte att vinden tog i mer och mer i busken utanför köksfönstret fram mot femtiden på eftermiddagen och tänkte att jag går en runda med vovven ifall det börjar blåsa värre. Tur var väl det för på den korta stund jag var ute så ökade vinden markant. När jag kom hem plockade jag fram gardinerna som skulle upp efter julgardinerna för att stryka dem.

Telefonen ringde och min dotter sa att de skulle åka och hämta ett av sina barn i Hovmantorp men vi lämnar de andra hemma så om det är något kan de ringa dig. Ok, inga problem. Jag började stryka och så gick strömmen, va blåser det sååååå mycket, men den kom tillbaka efter någon minut och jag fortsatte stryka och så försvann strömmen igen och vägrade återvända på ett par dagar.

Ljusen letades fram och min MP3-spelare sattes igång för att kunna höra nyheterna. Dottern ringde och talade om att de var hemkomna tack och lov, men att många träd redan fallit över vägen och att de som röjde sa att nu är det sista trädet vi röjer så länge det blåser för att inte riskera livet. Det tjöt i knutarna på huset och brakade överallt. En konstant mörker gjorde att det inte gick att se vad som hände ute. Vet att jag undrade hur det skulle gå med parabolantennen på taket men insåg att det var inget att bry sig om för jag skulle i varje fall inte kunna göra något åt det.

Genom att lyssna på lokalradion, Radio Kronoberg fick pris för sin bevakning vill jag minnas, så förstod jag att läget var mycket allvarligt utomhus.

Efter en stund ringde äldste sonen och meddelande att delar av taket på hyreshuset han bodde i blåst bort.

Telefonen fungerade en bra bit in på kvällen så mina underbara barn ringde och kollade hur jag hade det flera gånger, i sådana stunder är man lycklig att man har barn som bryr sig om sin mamma.

Senare under kvällen så bröts helt naturligt även telefonförbindelserna både via fasta nätet och mobilen. Stormen drog över på några timmar och innan jag gick och la mig så öppnade jag dörren och kollade ut i mörkret med hjälp av ficklampan och till min bestörtning såg jag att det enda trädet på min lilla tomt hade knäckts en bit upp och blockerade vägen utanför.

Söndagsmorgonen när jag klev ut för att låta vovven få sin morgonrunda så fick jag verkligen se förödelsen som stormen orsakat bara runt omkring där jag bor.

Träd kors och tvärs, saker som blåst iväg, ja det var nästan lite kusligt för även inne i samhället var så mycket redan förändrat.

När jag kom tillbaka från en ”kisserunda” med vovven så började jag leta fram fågelfröautomaterna som låg spridda under grenarna från trädet där de suttit så fint uppsatta och jag började så smått plocka upp de grenar som låg avbrutna ute på gatan, någon hade redan på natten sågat av toppen på trädet så att det gick att ta sig förbi med bil på gatan. Efter någon timma så kom mina söner förbi och med hjälp av dem så kapades trädet av så mycket att det gick att få gatan fri ordentligt.

Ljusnätet som suttit i busken jämte trädet låg i en enda röra en bit från busken men konstigt nog så stod utegranen kvar på sin plats, den hade tydligen hamnat i en skyddad zon mellan huskropparna.

Som tidningsbud drabbades jag inte så mycket av stormen, dels för att jag fortfarande då var bud enbart inne i samhället och dels för att det var en lördagskväll som stormen drog fram. Det enda som jag som bud märkte av var att det inte fanns någon ström så hela samhället var mörklagt några nätter. Sakta men säkert så kom allt igång igen samhället började fungera men landskapet blir sig aldrig likt igen.

Avslutar minnena runt stormen Gudrun med flygbilden som valdes till Årets bild det året. Ett helt fantastiskt foto.

Årets största händelse i Sverige skildrad på ett mycket originellt sätt. Väcker tankar om människans litenhet, om ordning och kaos. En bild som tål att tittas på, gång på gång. Foto: Jocke Berglund
Så kliver jag då bort från minnena från stormens framfart och är tillbaka till natten som gått.

Riktigt bistert faktiskt, temperaturen pendlar väldigt nu från natt till natt och dag till dag. Igår natt runt nollan och i natt ända nere på minus 18 i Hässle.

Lucy, du frågade när det var fullmåne igen och natten som kommer är det så.

Vaknade i vart fall i natt till ett SMSmeddelande om att tidningarna var ca en kvart försenade men jag åkte i vart fall ner i vanlig tid för det har hänt ibland att de lyckats köra in nästan hela den förlorade tiden, men det var inte så i natt, men tiden gick åt till att försöka sparka loss snö som satt i hjulhusen på tidningsbilen.

Fördelen med kylan är att vägarna inte är hala, det blir nog värre till natten som kommer för nu visar termometern på flera plusgrader.

Även i natt var det dåligt på djurfronten, ett endast rådjur var vad jag såg.

Nattens ämnen handlade om att allt fler gravida är överviktiga och att det är en ökande hälsorisk för både barnet och mamman, frågan gällde om hur det stod till med oss själva under våra ev graviditeter och för egen del så måste jag säga att vara gravid har varit rena bantningskurerna för min del, jag ökade aldrig någon gång i vikt totalt mer än 3-4 kg, men jag hade att ta på så det var bara bra. Så handlade det om isarna och hur förädiska de kan vara. Två pojkar som åkt genom isen med sin Epatraktor intervjuades. Frågan som man ställde var vilken relation som man hade till isar. För egen del så är jag väldigt skeptisk till isar och varit i hela mitt liv. Sist men inte minst var det om vad som är ålderstecken. Oj vad jag skrattade och vad man kände igen sig i lyssnarna berättelser. Men frågan är vad som är ålderstecken och var som är förstånd på grund av mognad.
Oj då i natt blev inlägget långt men det var för att minnena föll över mig.
Erfarenhet är inget annat än gott minne.

Lite snabbt inlägg i dag. Det snöade hela rundan, inga mängder utom mellan Ulvaskog och Muggehult just där vräkte det ner och sedan kom en sådan omgång när jag lämnat från mig tidningsbilen och var på väg hem igen.

Temperaturen höll sig runt nollan men termometern i bilen hade fått fnatt i början för den visade på minus tio.

Fnatt kan man väl också påstå att meddelandena på överlägget också fått. HJ som visade att de var indragna men ändå så var tidningarna med ut. Vi fick ett SMS om det också så det var inte bara jag som hade fått sådana kryptiska meddelanden.

Inte såg jag mycket till djur heller men desto flera spår efter dem i den nyfallna snön.

Nattens ämnen var inte sådant som fick igång min hjärnverksamhet så det är därför inlägget inte blir så långt.
Lägger därför istället in ett litet längre tänkvärt idag.
Härmed säger jag upp mig som vuxen.
Jag har bestämt mig för att jag bara ta det ansvar som passar en åttaåring.
Jag vill gå på McDonald´s och tro att det är en trestjärnig restaurang.
Jag vill tycka M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem.
Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort
träd och kolla när grenarna rör sig i vinden, ha en saftkiosk tillsammans med
mina vänner en varm sommardag.
Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna.
Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då….
livet var enkelt.

Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring.
Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen!
Vill du diskutera detta får du fånga mig först- Kull!
Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejor får du leka med mina.

Uj, uj vad kallt det var i natt då. Började med minus tretton när jag gav mig iväg hemifrån. På tidningsbilen var inte rutorna fria från snö och is trots att kupevärmaren gjort allvarligt försök att värma upp. Temperaturen sjönk och steg lite olika utefter rundan och kallast mätte jag upp på vägen fram till Grönahult, vägen från Kosta läger och ner mot Kosta och i Ryd, på de tre ställena visade termometer på minus 18 grader. Men nu ska det visst vara slut på kylan och ljumna vindar ska så sakteligen dra fram över landet och i början på nästa vecka kan det visst bli flera plusgrader. Det är synd att det inte kan hålla sig på minussidan nu när det är lite fint av snön på backen och många fina isar är spolade runt om.

Tidningarna var i bra tid så rundan var avklarad till kvart i fem och det innebar att jag hann få lite sömn innan jag stack vidare till nästa jobb för nu är det slut på semestern därifrån. En lång skön ledighet har det varit och många härliga sovmornar har jag fått för jag har verkligen tagit vara på tiden och varit lat och mycket sällan har något ilsket larm väckt mig. Samtidigt så ska det ändå bli skönt att komma i rätta gängor igen för det har varit lite knepigt det där med att hålla reda på vilken natt som man ska upp och köra tidningar. Har vaknat med ett ryck ibland på nätterna och undrat om jag skulle varit iväg eller inte. Men nu är det sista extralediga natten som kommer. Sedan blir det ingen förrän påskhelgen. Jo, det blir det, jag har en veckas semester kvar att ta ut från tidningarna och den tar jag nog i mars månad.
Rådjuren var på språng i natt men det var också det enda i djurväg som jag såg.
Nattens ämnen var, släktforskning, rädd på jobbet och vilken teknisk pryl man inte kan vara utan.

Att släktforskning kom upp berodde på att man skall kartlägga släktgårdar som gått i släkten i mer än 300 år. Kanske blir det så att jag tar tag i det där med att släktforska när jag blir pensionär, tycker det låter intressant men det är som så mycket annat jag vill göra svårt att få tiden att räcka till. Rädd på jobbet kom sig av alla byggplatsolyckor som skett under året.

Det som var grymt att höra var den mannen som ringde in och var ambulanssjukvårdare och hans berättelse om allt som han och hans kollegor får stå ut med. Inte nog med att de har ett jobb som måste vara psykiskt tungt många gånger så ska de också behöva utstå en massa dumma påhopp av allmänheten, såsom sparkar och slag, raketer som skjuts på dem mm mm. Fattar inte vad de som gör sådant har innanför pannbenet, det kan inte vara något de tänker med i varje fall.

Sist var det tekniska pryl som man inte klarar sig utan. Nog skulle man klara sig utan många prylar, men man blir lätt bortskämd och van att ha dem till hands. Jag har lite svårt att välja ut bara en, men det skulle nog vara radion i varje fall. Hur sårbara vi har blivit tack vare alla tekniska prylar märktes vid stormen Gudrun för fyra år sedan, men den återkommer jag till senare.

Varje dag i ditt liv är ett blad i din historia säger ett arabiskt uttryck och då säger jag varför grubbla över det som skett, det kan vi ändå inte göra ogjort men det som ligger i framtiden har vi möjlighet att påverka så gör något positivt av det istället.

Inte riktigt så kallt i natt. Kallast var det i Fagerhult med minus tolv grader.

Det var mulet i natt men ändå så gnistrade marken som om någon strött ut diamanter.

Tankdags som vanligt på lördagarna och ännu så länge ligger priset under tio kronor litern, något som jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om när bensinpriset bara steg och steg i mitten av förra året.

Det blir många pengar intjänade för Tidningsbärarna, bara på min bil blir det ca 500 kr i månaden. Hur många bilbud som TB har vet jag inte och har heller inte kunnat hitta på nätet. Men enligt Wikipedia finns det ca 5000 bilburna bud i hela Sverige och då innebär det en besparing på 2,5 milj i månaden totalt i landet. Det är mycket pengar.

När jag ändå håller på med lite statistik kan jag väl fortsätta. Det finns ca 14 000 anställda tidningsbud i Sverige som delar ut ca 3 milj exemplar tidningar, varav ca 2 300 000 ex i tätort och 725 000 i landsbygd.

Ett enda rådjur såg jag i natt, det var det enda djuret överhuvud taget som var på alerten i natt.

Tidningarna var en aning sena och så var det naturligtvis med reklam som skulle bladas i och det utan att vi fått meddelande om det tidigare i veckan, det börjar tyvärr bli mycket slarv på den biten från kontorets sida.

En ny abonnent dök upp i natt och som vanligt så var det omöjligt att hitta vilken låda som skulle ha tidningen. Ringde budvärden och han hjälpte mig en bit på traven genom att gå in på Hitta och leta upp vart i Transjö abonnenten bodde men där är en rad med lådor och ingen låda var märkt med det namnet. Kanske det fanns någonstans långt under all frost på lådorna, men i mörkret är det inte lätt att se, så det fick bli en placering av tidningen namnad uppe på lådraden så får jag se vad som hänt till måndag.

Fattar inte varför det inte ska gå att få till något nummersystem till lådorna så att det funkar att hitta rätt abonnent även om inget namn står på lådan.  Som det är nu så står det kanske Transjö 115 på en abonnent och nästa kan det stå Transjö 1148, vilken logik finns det i detta.
Skratt är ett lugnande medel utan några biverkningar. Arnold H Glasgow

Kall start på årets första tidningsdag. Temperaturen när jag gav mig iväg var minus 11,6, men den pendlade senare under rundan mellan minus nio till minus 15. Kallast var det på vägen ner från Kosta läger till Kosta. Men som tidningarna skriver ”köldchock” är väl att ta i ordentligt i överkant. Det är vinter faktiskt just nu om någon missat det och då kan det bli kallt. Massmedia och då främst kvällstidningarna de få gånger de använder sin tidning till att rapportera om annat än skvaller har börjat använda ord som chock, kris, kaos. De om några borde väl veta att man inte ska missbruka ord.

Kylan gjorde att det gnistrade så vackert i den lilla snö som finns och även på vägarna gnistrade det fint i frosten.

Tidningarna var i bra tid, det var faktiskt bara jag som kommit när buntbilen kom, men det kanske berodde på att rutorna var tvungna att skrapas om man inte sett till att ha kupevärmare. Denna välsignade tingest som tar bort tråkigt jobb.

I natt var det premiär för att lämna tidning i nya hyreshusen. Det kommer säkert att funka bra att dela tidningar där eftersom lådorna sitter ute. Problemet i natt var dock att det inte gick att märka några lådor, det får vänta tills det blir mildare i luften.

Det är inte bara hemma som det där med extra lediga dagar ställer till problem i skallen på mig, vaknar ibland till på ”lediga” nätter och tänker till om jag verkligen är ledig eller jag missat att ställa klockan.

Samma sak inträffar för mig i tidningsbilen, vilken dag är det nu då? Vilka tidningar har jag med mig? I natt inträffade en sådan fundering eller rättare sagt jag kom på när jag var på väg ute i skogarna att jag missat att lämna en Land i samhället. Nu var ju inte det något större problem eftersom jag kommer tillbaka hit och kan lämna den på vägen hem istället.

I natt var det sparsamt med djur, ett rådjur, några få harar och så såg jag de gråa bakbenen på en älg som tydligen passerat vägen strax före mig eftersom den var på väg upp i skogen och endast bakbenen syntes.
Nattens ämnen handlade om fobier, möss och vilken kändis som man skulle vilja äta middag med. Det sägs att var femte svensk lider av någon slags fobie. Måste vara fruktansvärt jobbigt för de som lider. Har en dotter som jobbat stenhårt för att komma över sin ormrädsla och jag vet hur jobbigt det var för henne både att ha fobin och att jobba sig från den.

För egen del har jag inte haft något som kan likna fobi däremot finns det saker som jag tycker mindre bra om, men det är ju skillnad. En av dem är råttor. Se nu gled jag fint över till nästa ämne, hur man gör för att hålla mössen borta. Om jag det visste så skulle jag bli glad, för varje år får jag besök i mitt förråd av ett antal gnagare och att vittja fällorna är ingen höjdare ska jag säga.

Sista ämnet om vilken kändis att äta middag med blir lite svårt att uppfylla för den enda jag kan tänka mig vore Astrid Lindgren.
Så har jag funderat och funderat på om jag ska fortsätta med tänkvärda ord eller om jag ska hitta på något annat. Har funderat lite på om jag ska lägga in lite om vad Bondepraktikan säger, kan kanske vara rätt kul att se hur mycket som stämmer.
För Januari månad säger i varje fall Bondepraktikan följande:
Om januarikölden mildras, kommer snö, men faller dagg och dimma, kommer tö. Är månadens början och slut vackra, kan man hoppas på ett gott år. Dansar myggen, blir det svårt foderår. Är januari varm, blir skörden arm. Om gräset växer i januari, blir det så mycket sämre, när det börjar växa. Mycket regn i januari ger ingen välsignelse av nästa skörd. Så länge lärkan sjunger före kyndesmässodagen (den 2 februari), så länge tiger hon efter denna dag. Dimma i januari ger en våt vår. Om det är dimmigt från jul till heliga tre konungars dag (trettondagen), blir det mycket sjukligt under året. Åska i januari bebådar ett fruktbart år, men även storm och krig.

Så kommer lite om enskilda dagar under januari

# Nyårsdagen (den 1). Det är en gammal tro, att allt som denna dag händer någon kommer att ske under det påföljande året. Om solen skiner klart eller himlen är röd på nyårsdagens morgon, betyder det oväder och krig. Lika många dagar nyårsnyet döljs under molnen. lika många dagar ska säden ligga i jorden, innan den kommer upp. Om aftonstjärnan (Venus) går före nyet, bebådar det god årsväxt, men går nyet före aftonstjärnan betecknar det dyr tid.
# Vincentiusdagen (den 22). Om denna dag är klar, betyder det god Årsväxt.

Det nya året har som vanligt skjutits in med smällare och raketer och inte märks det av någon finanskris då inte. Smällandet började åtminstone hemma i Lessebo redan i veckan innan nyår och höll på sedan till en bra bit över midnatt. Tyvärr så syntes spåren efter raketerna morgonen efter när jag gick med hunden en runda.

Tänk att det är samma symptom när det gäller fyrverkerier som med öldrickande, man orkar bära med det sig det ut någonstans men orkar inte ta skräpet med hem.

Det är det där med att någon annan ska göra det. Konstigt fenomen, det där det råder på många ställen. På jobbet där kaffemuggen stannar kvar odiskad, där smörgåsen som ligger i kylen tills den går ut själv när man öppnar kylskåpsdörren. Toarullen som bara ett fåtal har utbildning på att sätta ditt en ny i hållaren när den gamla är slut. Visst finns det massor av sådant som någon annan ska göra.

Skulle vi inte alla kunna lova varandra att vi hjälper den där stackarn som alltid är någon annan det nya året 2009. Risken är såååååå stor att någon annan annars slutar på jobbet, slutar upp helt enkelt att vara den där någon annan som alltid städar upp efter andra.

Året som har gått har det inte hänt mycket på budfronten, en verkligt lungt år kan jag säga, ett bilbyte är väl enda händelsen som inneburit någon förändring. Bilen jag har nu har inte fått någon städning inuti ännu trots att jag haft den ett halvår nu. Ja, där ser man säger säkert någon, du väntar förstås på att någon annan ska göra det. Ja, det gör jag faktiskt, jag städar ur den varje dag från papper, buntband och plats men det ingår faktiskt inte att dammsuga och tvätta den. Det finns det de som får betalt för att göra. Jag har tjatat om detta ända sedan jag blev bilburet bud om tvätt och städning och nu har jag bestämt mig för att jag ska inget säga någon gång mer. Vi kör alla olagligt eftersom våra regskyltar är så skitiga att det inte går att läsa dem.

Att jobbet inte  bjöd på så mycket gjorde ju inte mitt privatliv mindre rikt, två barnbarn har jag fått det året som gått och de är såååå välkomna i familjen. Alla som har fått barnbarn vet att det inte är någon myt det där med att de små liven är livets efterrätt.
Världen är full av händelser som inträffat under 2008, men det behandlar massmedia i sina krönikor så det är inget som jag lägger energi på att ta upp.

Vad passar bättre att sluta med än några rader om någon annan.

Någon Annan.

Nu när Någon Annan är borta undrar vi alla vad
vi ska ta oss till. Vem ska göra allt det som Någon
Annan gjorde? Jo, vi måste inse att hädanefter
kan vi inte vara beroende av Någon Annan.
Vi måste göra det själva  NU!
(Författare okänd)