Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Inte i natt också, jag vill ha vår nu och inga kalla snöiga nätter mer.

Det snöade igår kväll medan vi var på bio och såg Män som hatar kvinnor, en mycket sevärd film. Jag ger fem rosor av fem möjliga till den, sällan jag är riktigt belåten med film efter att ha läst boken som filmen bygger på men här har man verkligen lyckats.

Ja som sagt, vi blev så förvånade när vi kom ut från filmen och upptäcker att det var flera cm snö. Naturligtvis hade det inte försvunnit till natten för temperaturen höll sig under nollan. Två minusgrader när jag stack iväg och faktiskt var det hela åtta minusgrader uppe vid Kosta läger när jag passerade där.

Det var upptänt på brandstationen när jag åkte där förbi och när jag kom till Bikupan så åkte en av de mindre brandbilarna därifrån, förmodligen hade något automatlarm löst ut.

Tidningarna var senare än vanligt i natt så sista tidningen var inte ilagd förrän klockan var 05.15. Så fattades det även i natt en SMP, det gjorde det igår natt också, är det likadant på måndag får de skicka ut en lista så jag får leta genom var felet är.

Bra musik i natt i önskemusiknatten.

Alla har vi en skruv lös. Den som inte tror det har två.
Okänd

Snö igen, nej det vill jag inte ha och tydligen lyssnade vädergudarna på mig för det var bara ett kortvarigt snöfall just när rundan började. Det var tillräckligt för att dölja förädiska isfläckar men det gick bra i vart fall.

Började även i natt med att dela ut tidningarna i Hässle för att slippa den långa vägen tillbaka genom skogen där det brukar vara besvärligt väglag ganska länge när isen ska bort. Det är skillnad att kunna gasa på ”stora” vägen ner från Kosta istället för att smyga fram längs skogsvägen.

Jo, i natt fick jag många djurbesök, allt från mina älskade rävar till rådjur, harar och en hel del katter. Det börjar ju närma sig mars månad.

Nattens ämnen var om prao, jobbcoaching, hyrläkare och om man tror på ett liv efter detta.

Många arbetsgivare tycker att det är svårt att ha praoelever för att de måste skapa jobb åt dem, för att det ordinarie jobben är svåra eller farliga, då kan jag förstå att de heller väljer att avstå för det blir ju ingen rättvisande bild av hur jobbet verkligen är och samtidigt så tar det tid.

Så var det om jobbcoaching, låter bra men om det är hållbart är en annan sak. Vad kan det bero på att vissa har så svårt att få jobb medan andra aldrig går arbetslösa någon längre tid. Kanske man skulle studera just detta fenomenet lite mera, kolla upp vad det är som gör att vissa alltid fixar sig fram med jobb.

Samma sak skulle jag vilja se när det gäller sjukskrivningar. Vissa nästan aldrig sjuka och det finns arbetsplatser där styrkan sällan är hemma, vad är det som gör detta?

Så var det om hyrläkare som tar en allt större del av landstingens ekonomi. Det måste bli ett slut på detta! Jag kan förstå att det är pengarna som styr att läkare väljer att till och med säga upp sig från sina ordinarie jobb för att istället bli hyrläkare och kunna tjäna betydligt mycket mera. Men varför ska det vara pengar som styr hela tiden, man får ju ändå inte ta några med sig den dagen man lämnar jorden. Nej, alla landsting sätt stopp för hyrläkare eller rättare sagt betala inte ut större ”löner” till dem än till era anställda läkare. Det förutsätter naturligtvis att alla landsting är överens. Höj ev ordinarie lönerna lite och sluta ta in läkare som kostar skjortan. Det blir naturligtvis ramaskri ett tag och tung börda för de läkare som är fast anställda men sjukvården är mera än läkare. Det måste finnas pengar över till sjuksköterskor, vårdbiträden mm mm, för vården klarar sig inte utan dem.

Det finns ju en annan sida av det där med hyrläkare också, de gör sin tjänst som läkare men arbetet runt omkring behöver de inte bry sig om. Tänk om det skulle funka likadant inom andra yrkeskårer, lärare tex hyrlärare, de kommer och håller lektioner, men resten av lärarjobbet ligger inte på dem.

Till sist var det om jag tror på ett liv efter detta. Nej, inte alls om man med det menar ett nytt liv som någon annan men däremot så skulle jag med glädje återkomma som en vacker blomma. Tänk att få bli en hästhov som någon hittar som allra första blomman på vägkanten på våren. Vilken glädje jag skulle sprida då, eller en vacker ros som någon ger till sin käraste.

Lilla Tussilago älskad av oss alla.
Du lyser gul som solen, vårens första bud.
Vi väntat långa vintern på solens varma strålar,
som lockar dig ur jorden och det blir åter vår.

Förberedelse redan dagen innan för en halkig natt, packade grejor för att kunna byta om till mina andra arbetskläder på skolan förbereda lite frukost som jag kunde ta med mig, ställa klockan lite tidigare så att jag hann gå en runda med hunden, ja så var gårdagskvällen.

Ämnade nämligen ringa budvärden och be om att få ha tidningsbilen kvar i Kosta över dagen så att jag kunde avsluta där eftersom jag misstänkte att vägarna var såphala.

När väckningen ljöd i natt var det bara att hoppa snabbt ur sängen, på med kläder och gå en runda med vovven och sedan ge sig iväg. Ringde och fick klartecken av budvärden, inga problem och det är skönt eftersom misstanken fanns att det skulle bli väldigt tajt med tid på morgonen.

Nu visade det sig tack och lov att det inte blev några större problem med vägarna, visserligen var där is långa sträckor men det smög sig också fram lite grusfläckar.

Temperaturen pendlade mellan plus tre och ner till plus en grad och lite lätt duggregn föll emellanåt.

Det har varit väldigt dåligt på djurfronten den här veckan och så även i natt.

Nattens ämnen var om turista i Sverige, sommarjobb och att bryta gamla vanor eller ovanor.

Så mycket vackert som vi har att se i Sverige så är det knappast fel att semestra här även för oss själva och inte bara för utländska turister. Hur söka sommarjobb, det bästa måste väl vara att besöka ev arbetsplatser och visa upp vem man är och berätta att man är intresserad av jobb under ferien. Att bryta invanda vanor är inte lätt, många av dem sitter där så pass fast att man inte tänker på att man gör dem. Det krävs viljestyrka för att åstadkomma en förändring.
Man är ung, så länge man kan lära sig någonting,
skaffa sig nya vanor eller stå ut med motsägelser.
Marie v. Ebner-Eschenbach

Ojsan, nu vart det halkigt igen! Fel på lönen också. Fortsatt brevlåda borta och ingen totalutdelning på fredag.

Halkigt blev det eftersom temperaturen stigit till plussidan igen och då blir småvägarna med automatik hala igen. En halvtimmas mertid rapporterade jag in för nattens extra arbete.

Felet på senaste lönen var att man missat betala ut för en timmas mertid den lördagnatten när vägarna var som spolade isbanor. Någonstans på vägen mellan nattförman och lönekontor hade rapporteringen försvunnet.

Brevlådan som var borta redan i måndags är ännu ej på plats, undrar hur länge jag ska vara snäll och lägga den i en plastpåse och kasta in den på tomten till abonnenten.

Tack för att det inte blir någon totalutdelning av VK på fredag, det stod på överlägget i natt. Skönt att slippa det nu när vägarna är som de är.

Nattens ämnen var att lita på bilverkstäder och så om Viktoria och Daniels förestående bröllop.

Lita på bilverkstäder, nja det beror nog på vilken verkstad man lämnar till men att det skulle skilja så enormt mycket i pris för en och samma service som två tusen var lite väl häftigt.

Eftersom jag är för monarkin så ser jag fram mot kungligt bröllop. Frågan handlade egentligen inte om deras bröllop utan om man skulle vilja gifta sig med någon offentlig person. För min egna del så står jag fast vid att kärleken kan vi inte göra så mycket åt utan när den slår till så spelar det ingen roll vem det är, fattig eller rik.
Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
”En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
Som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.”
Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårsbarn med far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll’t.
Vid tjugofem, nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid, i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare,
se MIG!

Originaltexten hittades i sängbordet hos
en avliden skottsk  kvinna på långvården.

I natt hade det fruset till och gatorna i samhället bjöd på mycket knöligheter framför allt intill lådorna, men det var inte någon svårighet att ta sig fram. Även vägarna ute i obygden var lätta att ta sig fram på, det var visserligen någon bit där det tydligen kommit lite mer snö igår och gjort den lite spårig.

Nattens ämnen var om hur ofta man kollar blodtrycket, för sällan säger jag för min egna del. Så handlade det om mobil förskola i Uppsala. Det var tydligen inte speciellt populärt bland vare sig föräldrarna eller bland de som ringde in, men varför inte säger jag. Man kan ju inte säga att det är galet om man inte prövat det. Sist var det om boktips nu inför bokrean. Ge besked om en favoritbok är omöjligt för mig, jag har så många favoriter. Jag läser så mycket jag har tid till och växlar mellan olika författare och genre.

Sist vill jag sända ett stort Grattis till kronprinsessan och Daniel till deras förlovning.

Lyckan kan smita in genom en dörr som man lämnat på glänt utan att man visste det.

Oj, oj hur ska vägarna vara i natt? Buntbilschauffören tyckte synd om mig som skulle ge mig ut på småvägarna i natt. Temperaturen låg på runt nollan och tidvis kom det ymnigt snöfall. Oron kom sig eftersom det kom en hel del snö natten till igår.

Men innan jag börjar med väder och väglag så kom det en kalldusch på överlägget, totaltäckning av VK på fredag. Nej, inte vid denna årstiden att de inte kan förstå att de flesta buden har fullt upp att hinna sina rundor utan en massa andra tidningar att dela ut. Förresten kan jag inte förstå varför som det är totalutdelning så ofta på VK, det ger ju inte några nya abonnenter åtminstone inte för min del.

Lasta tidningarna och så ge sig iväg, gatorna i Lessebo var i varierande väglag, en del nästan snöfria andra ordentligt moddiga. Man har tydligen något system som man använder när det gäller att röja gatorna på och det blir många smågator som får stå tillbaka till dagen efter snöfallet. Det var inte något som vållade problem med framkomligheten i vart fall så det spelar mig ingen roll hur man tänker.

Så var det att ge sig ut på landsbygden, Kostavägen var blöt och fri från snö i början men ju längre upp mot Kosta jag kom så började snön lägga sig på vägen, men även där vållade det inga bekymmer för mig.

Fagerhult, jippi, det gick som en dans, vägen bra plogad.

Målen även den inga problem, plogad snyggt och prydligt.

Källeskruv, ja även den kunde jag bocka av med beröm godkänd.

Även små stickvägar upp till en enstaka abonnent finfina.

Transjö, där brukar vara si och så med röjningen, men inte i natt inte, tack för det.

Så den långa sträckan via Grönahult, Karsmåla, Ulvaskog och till Muggehult, nej inte den heller vållade några problem.

Vad skönt nu är det bara en lång sträcka kvar genom skogen från Kosta via Rislycke, Ryd och ner till Hässle och den var också så fint röjd.

Så där ser man att man ska inte oroa sig i förtid för något utan ta bekymren när de dyker upp. Så heder åt alla vägsamfälligheter och deras snöröjning denna gången.

Så var det då nattens ämnen. Först ut var frågan om man ska ha valen till EUparlamentet lätttillgängligt i tex livsmedelshandeln. Ja varför inte, det kanske gör att fler röstar, men inte jag inte. Det skulle inte ens hjälpa om de kom hem till mig så skulle jag inte lägga någon röst. Varför undrar säkert många. Mitt sätt att protestera mot EU.

Så var det detta med ifrågasättandet av människor som är sjukskrivna. Försäkringskassan bedömmer på ett helt annat sätt än läkarna och det måste bli ett slut på detta att man kastar ut människor som håller på att reablitera sig efter en skada eller sjukdom och inte ger dem den tid som behövs för att komma tillbaka. Man måste väl kunna se skillnad på de som fuskar sig fram med sjukpenning och de som verkligen behöver det. Jag har känslan att det är väldigt godtycklig bedömning, för jag vet de som går år efter år sjukskrivna och där det aldrig ifrågasätts deras arbetsförmåga.

Så var det om polisen gör rätt som försöker nå ungdomar via Internet och på så sätt hoppas på att de blir mer benägna att anmäla brott eller tipsa. Tror jag absolut att det är rätt väg, Internet är en stor samlingsplats för unga människor.

Sista ämnet och det som man kan ringa, SMSa eller maila in sina åsikter till var vilken superhjälte som man skulle vilja vara. Jag för min del har ingen superhjälteidol men visst är väl vi alla tidningsbud superhjältar som oavsett hur väder och förhållanden är kommer med tidningen till morgonkaffet.
En som inte gör dumheter som ung, gör det som gammal.

Igår hann jag bara inte skriva så det blir ett inlägg idag söndag istället.

Gårdagsnatten var som så ofta lugn och fin, tack för det. Temperaturen håller på att vända nu, det var bara runt sex minusgrader på natten.

Djuren som rörde sig i natt var några rådjur en och annan räv och så några harar, åtminstone djuren i mitt synfält under natten.

Nattradion bjöd på många godbitar, härligt när önskemusiken blir så varierande som möjligt och när programledararna tillåter det.

Eftersom det är helgnatt så är det heller inte några diskussionsämnen att kommentera för mig så jag letar bland nyheterna istället.

Först av allt så måste jag ge en eloge till den busspassagerare som samlade in pengar så att förskoleklassen som glömt pengarna kunde få åka med bussen. Jag kan inte  förstå var problemet egentligen ligger om en klass kommer med sina fröknar och ska åka buss och det visar sig att man glömt pengarna till biljetterna. Det kan väl knappast vara så svårt i dagens samhälle med mobiltelefonens hjälp att få tag i någon ansvarig på kommunen som kunde ”gått i god” för att pengarna skulle betalas in i efterhand, det handlade inte om att man ville vara fripassagerare. Lite flexibilitet måste man kunna förvänta sig i dagens samhälle, men tyvärr verkar många vara så styrda av ett regelverk att det inte finns i deras sinnesvärld över huvud taget att vara lite smidig.

Nästa nyhet som jag fastnat för är konstfacks elever som tycker att de ska ha rätt att överträda lagarna för sin konst skull. Jag trodde det var ett stort aprilskämt när jag läste det, varför skulle just deras skolarbeten göras till lagöverträdelser? Snacka sedan om att den där videon med klottringen av ett tunnelbanetåg skulle vara konst, för mig verkar det mera vara ett utfall av vansinne.
Till sist så börjar nedräkningen till jag ska gå på bio. Jag ska tillsammans med dotter och dotterdotter gå och se Män som hatar kvinnor. En film som jag väntat på sååååååååå länge nu men på fredag så är det dags. Förväntningarna är stora efter att i det närmaste sträckläst alla tre böckerna av Stieg Larsson så är förväntningarna högt ställda och med så många bra skådespelare så tror jag mycket på filmen.

Tänk vad många meningar som sägs utan mening i.

Det är fortfarande inga större variationer under nätterna, temperaturen varierade mellan minus sex och ner till minus elva innan jag var klar.

Tidningarna i bra tid och rundan flöt på bra.

Lite rådjur och en och annan hare var djurutbudet för natten.

Nattens ämnen var egentligen inte heller något som var speciellt inspirerande för mig, det handlade om Davis cupmatchen som ska spelad för tomma läktare pga av säkerhetsrisk. Vilket jag hört under dagen att polisen säger att de inte avrått Malmö stad att inte ha publik utan de anser att de hade kunnat ha läget under kontroll trots att det finns risker i samband med matchen. Rätt eller fel att inte tillåta publik? Jag tycker bara att det är så synd att politik och idrott ska blandas ihop.

Så handlade det om högspänningsledningar och cancerrisk i samband med boende intill ledningarna. Grymt om det ska vara så att människors hälsa ska behöva sättas på spel för att kraftbolagen drar fram nya ledningar. Ord står mot ord om riskerna och jag är inte insatt i ämnet så jag kan inte ta en diskussion om det.

Undrar om det är sista natten med sträng kyla, ja sträng och sträng är väl att ta i när man jämför med temperaturen i Norrland, men det kändes riktigt kallt i natt, fukten är kanske på väg.

När man trivs med livet så hör man fåglarna sjunga och känner hur blommorna doftar.

Det händer inte mycket på nätterna nu.

Vädret är lika natt efter natt med en temperatur på runt åtta minusgrader, halvklart och en måne som krymper allt mer för varje natt som går.

Men på dagarna händer det mer och mer, ljuset, det kära, förlänger vår dag. Den här veckan har jag åkt till mitt andra jobb lite senare än vanligt eftersom det är sportlov och jag inte behöver vara riktigt så tidigt på jobbet. Tänk jag åker i dagsljus nu när jag sticker runt sjutiden istället och på kvällen är det ljust ute åtminstone till halv sex.

Det är inte mer än en natt i taget som tidningarna är extra tidiga, utan i natt var den som vanligt lite senare.

Vägarna är fina nu, medan det är så här kallt och en bit väg är till och med grusad, helt otroligt.

I natt var det rådjur, älg, hare och rådjur igen som korsade min väg.

Nattämnena var inte några höjdare enligt mig, andra tycker säkert annorlunda.

Nyheterna domineras fortfarande om SAAB och dess framtid. Det är inga småsummor som GM begär för att ge bilindustrin konstgjord andning. Jag tycker det är helt rätt att regeringen säger ifrån om att gå in med pengar till GM.
Det finns ett litet vackert ord ej ofta använt på vår jord.

Det ordet är förlåt.

Även i natt höll sig temperaturen på minus åtta grader på de flesta ställen utefter rundan.

Tidningarna var riktigt tidiga för att vara onsdag, redan när jag kom till rondellen så fick jag lämna företräde åt buntbilen, så det var bara att lasta direkt som jag kom till avlämningsstället. Skönt, för det innebär att jag får lite sömn i mig innan nästa jobb börjar.

Det var en lugn natt förutom att rådjuren hoppade och stutsade fram lite varstans under rundan.

Nattens ämnen var ganska ointressanta förutom det långa ämnet för natten, det handlade om man kände sig behövd på jobbet. Det har tydligen kommit ännu en nytt modeord och denna gången handlar det om att vara uttråkad på jobbet, Boreout.  Det behöver i vart fall inte jag känna, rätt om jag ganska skämtsamt brukar säga att ingen märker av mina jobb utom när jag inte utfört dem. Men jag vet att jag är efterlängtad av mina abonnenter,tänk om inte tidningen finns till morgonkaffet. Städningen är likaså, hur skulle andra kunna sköta sina jobb på ett bra sätt om det  är skitigt runt omkring dem.
Sist har jag hämtat det tänkvärda från Eftertanken som kom igår.

Vem och Vad är oviktigt

De människor i ditt liv som betyder mest för dig är inte de med mest pengar, utmärkelser eller medaljer. Utan de personer som bryr sig om dig.