Tidningsbud.nu

Oj vad fint det var i natt. Fyra plusgrader och ingen dimma så långt ögat nådde. Allt finare vägar också, bara lite snö kvar nu. Tack för det för nu kan jag vara hemma i bra tid alla dagar som tidningarna kommer i rätt tid till oss bud.

Inte hjälpte det att vädret var klart för jag såg inte mycket mera djur i natt heller. Ett rådjur vid kyrkogården och två harar som lekte sig fram på vägen ute i Hässle.

Nattens ämnen var om det är viktigt att det finns både män och kvinnor på en arbetsplats, så var det om vad som är viktigast att man lär sig i skolan och till slut våran mat.

Om det är viktigt att det finns av båda könen på en arbetsplats kan jag inte säga men det blir en mycket trevligare stämning på jobbet om det är så.

Viktigt vad skolan ger för kunskaper det var uppe förra veckan och jag har inte ändrat mig utan tycker att det viktigaste är att man lär ut etik och moral eftersom det är något som många föräldrar glömt bort att ge sina barn, tyvärr.

Till sist var det om maten, alltid lika aktuellt. Nu är det kyckling som vi inte kan äta för att det finns glasbitar i den. Alla larmrapporter angående maten brukar jag ta med en nypa salt men just det här med glas i maten väcker tankar som sträcker sig över snart 35 år tillbaka i tiden. Det var när jag hade äldste sonen liten hemma och någon illasinnad person sysslade med att lägga krossat glas respektive krossade sömntabletter i barnmatsburkar i Mälarregionen. Det var viktigt att man lyssnade efter “klickljudet” när man öppnade burkarna. En kväll så skulle jag öppna en burk och ge vår son mat och det var en burk där inget klickljud hördes. Ett samtal till polisen och de kom och hämtade burken och det visade sig att i burken fanns krossat glas. Kan jag bara säga att efter det så fick inget av mina barn någon färdig barnmat utan allt lagade jag själv. Visst det var lite tidsödande men bättre det än att riskera något. Barnen är ju det viktigaste vi har och numera förstås även barnbarnen.
Det finns människor med lysande förstånd och människor med bländande förstånd. De förra lyser upp sin omgivning, de senare förrnörkar den.

Marie von Ebner-Eschenbach

Så var det ny vecka och ännu närmare våren hoppas jag.

När jag klev upp i natt vid kvart i ett, tänk egentligen var inte klockan mer än kvart i tolv, så var det kraftig dimma ute och bara en plusgrad. Jaha, kan man tänka att det kan vara halt då på vägarna? Nej, då saltbilen hade vaknat till och fyllt på salt på vägarna ännu en gång den här vårvintern.

Tankade tidningsbilen i natt, en natt för tidigt egentligen eftersom jag inte brukar tanka mer än en gång i veckan men eftersom jag kört lite extra på fredagen så vågade jag inte chansa. Inte så kul och helt onödigt att köra soppatorsk. Hade nog klarat mig eftersom det visade sig att det fanns nio liter kvar i tanken och min runda är på nio mil, men varför chansa?

Inte var det mycket djur i rörelse, hade faktiskt inte sett ett enda förrän jag var nästan framme vid 25:an igen då sprang en liten hare jämte vägen. I och för sig kan det mycket väl varit fler djur i min närhet men dimman som låg tät över rundan gjorde att jag inte hade en suck att se dem i så fall.

Fortfarande är det en hel del snö kvar på vägen från Grönahult till Muggehult, men jag hoppas verkligen att den hinner försvinna under veckan som är.
Nattens ämnen var om forskningen som ska bedrivas om rödvinets inverkan på hjärt/kärlsjukdomar, svenska äpplen och bekämpningsmedel och så till sist vad man längtar allra mest efter på våren.

Nja, jag tror inte det är speciellt bra att man kan tänka sig att läkare skriver ut en måttlig alkoholkonsumtion via recept. Inte för att jag inte tror att vin i måttlig mängd kan vara bra för vissa när det gäller hälsan, men risken är att vissa tar det som en förevändning att få dricka. Hur ska det tolkas i trafiken om någon åker dit för rattonykterhet och säger att ja men jag ska dricka vin enligt min läkare. Klart att jag begriper att det inte kommer att förändra villkoren för nykterhet bakom ratten, men med de konstiga inställningar som vissa har så kommer säkert frågan upp.

Svenska äpplen lever farligt om de inte får besprutas med gamla beprövade medel säger fruktodlare. Kan säkert vara sant eftersom kunderna i dag är så bortskämda att det ska vara äpplen som inte har några skavanker alls och som håller sig onaturligt länge. Kanske dags att lära den växande generationen att det är onaturligt att kräva frukt som ser ut som om de vore modelerade i en maskin istället för att de växer på träd och är utsatta för påverkan av insekter och väder. Ta bort alla utländska äpplen under tiden som det finns svensk frukt och lär oss äta svensk frukt istället.

Sista ämnet var om våren och vad man ser fram mot allra mest. Oj, det var en svår fråga, det är så mycket som jag förknippar med våren. Men jag tror ändå att det är första vitsippan, den där som man går och letar efter ena dagen och när man hittat den så dröjer det bara någon dag till marken är täckt av hela mattor av vitsippor.
Sedan kan jag bara inte låta bli att kommentera det där med Wanja Lundby-Wedin och hennes försvarstal gällande utbetalningarna av pensionpengar till Elmehagen. Jag har definitivt inget förtroende för henne för innehar man den positionen i samhället som hon har så får man inte vara så blåögd så man inte förstår vad som är skrivet eller sägs. Man kan inte komma och påstå att man är förd bakom ljuset.
Måndagar är ett jäkla sätt att använda en sjundedel av sitt liv på.
okänd

Många ropar av glädje att det är sommartid i morgon och ljust en timma längre på kvällen, men det gör inte jag. Har precis lagom fått njuta av den där härliga blå gryningshimlen och så blir det mörkt igen. Det tar psykiskt att plötsligt kastas in i mörkret igen. Men det är klart att det är inget som alla som sover till fram mot sextiden och kanske ännu längre på morgen förstår.

Men om några veckor så kommer ljuset tillbaka för oss nattarbetare igen så det är bara att stå ut.

Natten som gick var fri från nederbörd men i skogarna ovanför Kosta var det decimetertjockt med snö på vägarna och det hinner säkert inte att försvinna till nästa tidningsnatt men i veckan som kommer har det utlovats vår så då ska det väl hinna försvinna.

Natt mot lördag är det inga ämnen som diskuteras utan istället bjuder det på önskemusik. Vissa helgnätter är musiken helt i min smak andra inte och den här natten tillhörde det sista alternativet.

Som ni alla som följt min blogg under åren som gått vet ni att jag inte gillar totaltäckningar. Det blir långa sega nätter med den enda fördelen som jag kan se det att natten efter känns som om den bara försvinner i ett nafs. Inte kan jag heller se att det tillför några nya abonneter. Vädret då, det utlovades snö upp mot en dm men det blev inte så stora mängder, men snöade gjorde det hela natten. Som tur var så ställde det inte till några större problem med vägarna i vart fall så länge som rundan pågick värre var det senare. Det som förvånade mig mycket var att man inte var ute och röjde av blasket som blev på vägarna. Har man från snöröjningshåll gett upp.
Det var lite harar som skuttade fram under natten somliga envist framför bilen utan någon som helst rädsla för livet.

Vad var det då för ämnen i natt? Jo, bla handlade det om städmani när man ska ha gäster.

Jag lärde mig när familjen växte att mina gäster faktiskt fick ta det som vi hade det hemma. Jag tillhörde den gruppen av människor som fejade och gnodde allt jag kunde för att ha det så fint som möjligt när det skulle komma någon, nybakat så klart skulle det också vara eller något riktigt extra i matväg och så kom det som ett brev på posten att jag fick migrän när jag väl satte mig till med gästerna. Jag fick tvinga mig genom många sådana tillfällen innan jag insåg att det var just stressen med att hinna vara så perfekt som möjligt som gjorde att jag fick migrän när jag kopplade av efteråt. Så numera får folk ta det som jag har det eller får de låta bli att komma, valet är deras för jag har gjort mitt val.

Det ena av de  bägge korta ämnena handlade om etik runt begravningar. Det händer då och då att något går snett i samband med begravningar, kistor krossas har vi läst om, någon kremeras trots att det skulle vara vanlig jordbegravning, fel person i kistan mm mm. Klart att det är lätt hänt att det blir fel någon gång men just när det gäller den allra sista gärningen som ska göras för människan så begär nog jag i vart fall att man måste eliminera felen så mycket som möjligt och att det är viktigt att man visar vördnad och respekt både för den avlidne och dess anhöriga.
“Många kloka ord sägs på skämt men det är inget mot de dumheter som sägs på fullt allvar” - Okänd

Så har vi haft ännu en kall natt. Allt från minus sju till minus tretton och snabbt och fint väglag. Klar redan 04.20, det var länge sedan jag var klar så tidigt. Men det jämnar ut sig natten som kommer för trots att jag kommer att starta upp redan före midnatt så räknar jag inte med att vara klar före halv sex på morgonen kanske ännu senare när jag nyss lyssnade till väderprognosen.

Först så ska vi ju dras med totaltäckning av VK och så lovar meterologerna eller rättare sagt hotar de med fem till tio cm snö i natt. Ska det aldrig ta slut på vintern.

Så var det bara att ta sig an nattens ämnen, de två korta rörde sig om skolor där det råder köpstopp på läromedel. Hmmm, hur har man tänkt där? Hemkunskapsundervisning utan något att laga till, slöjd utan material att jobba med.

Så var det TV-spelande på äldreboende, toppen tycker jag, de gamla som man intervjuade verkade så glada och pigga när de pratade om sitt spelande. Viktigt att de får en chans att vara aktiva både i hjärnan och kroppen.

Sista ämnet för natten lägger jag inga åsikter om för det är ett ämne som upprepas med jämna mellanrum. Det där med vilken teknikpryl som är värdefullast för mig.
Nej, nu återstår bara att diska och varva ner lite innan det är dags att krypa ner i sängen för att orka upp om några timmar igen.
” Vi är alla änglar med en vinge och bara genom att omfamna varandra kan vi flyga. ”
-Luciano de Crescenzo-

Minus åtta, minus nio, minus tio ja ända ner till minus tretton grader fick jag uppleva i natt. Men tack och lov ingen snö utan i natt fick jag känna på hur det brukar vara att köra vägarna på sommarnätterna när de är torra och fina. Visserligen ligger det en hel del snö kvar på vägarna efter snöfallen i början på veckan men med den kylan som rådde så märktes inte det.

Fick även uppleva den där underbara blå färgen på himlen som finns där när morgonen gryr trots att jag var klar strax efter halv fem i morse. Men snart drar man ner rullgardinen igen för oss morgontidiga medborgare.

Nattens ämnen handlade om SMS för att öppna till toan, nötförbud i barnomsorgen och så vad som jag skulle vilja lärt mig i skolan. För min del skulle det inte vara några problem att använda SMSfunktion för att öppna dörren till offentliga toaletter men jag förstår att det finns de som tycker att det är helt åt skogen. Men samtidigt förstår jag att man måste göra något åt dessa förstörda toaletter som finns överallt. Nötförbud inom all barn och skolomsorg, ja varför inte, men kanske lite svårt att hålla koll på när det gäller sådant som barnen tar med hemifrån på utflykter mm. Men samtidigt så får jag hoppas att föräldrar är så ansvarstagande att de inte skickar med barnen saker som innehåller nötter. Den som är nötallergiker är ju oftast så superkänslig så det behövs bara att det finns en aning i luften där personen finns och det slår ju på andningsvägarna direkt. Livsfarliga ögonblick kan inträffa. Till sist var det vad man velat lärt sig i skolan. Jag för egen del tycker att jag fick lära mig mycket bra saker när jag gick i skolan och vet inte om det fattades något egentligen förutom att jag tyvärr tillhörde den åldersgruppen där det inte var så mycket grammatik i svenskan, så jag har fortfarande svårt med olika grammatiska termer tyvärr. Det har gjort det svårt senare i livet när jag har försökt mig på språk av olika slag. Jag sitter som ett fån när man snackar om presens particip, superlativ mm mm. Däremot finns det saker i dagens skola som jag tycker att man måste införa som ämne och det är helt enkelt etik och moral.
Många drömmer om ett evigt liv, fast de inte vet vad de skall ta sig till en regnig söndagseftermiddag.
Susan Ertz

Var då den här natten bättre än gårdagens? Nja, det beror på, i natt var det lite kallare men snöade gjorde det hela tiden fast det blev inte så stora mängder som igår över Kosta. Det som alltid är jobbigt är att sitta och stirra framför sig när flingorna faller tätt tätt. Inte kunde jag gå ner till halvljus heller för då såg jag knappt inget eftersom jag fortfarande inte fått halvljuset bytt på min högra sida. Men det ska vara fixat till natten som kommer.

I vilket fall som helst så var tidningarna i bra tid i natt också så trots att snön satte käppar i hjulet för att snabbt ta sig fram så blev jag klar i bra tid.

När jag kom tillbaka till Lessebo så drabbades jag av ett missöde med min egna bil, förardörren gick inte att få upp, den hade fruset fast, men tack och lov så gick passagerardörren att få upp så jag kunde ta mig in från den sidan.
En lite konstig grej inträffade på rundan. När jag kom åkande så såg jag att himlen lystes upp alldeles orange en bit bort och när jag kom fram så brann det ordentligt. Hjälp, tänkte jag här brinner ladugården ner, var på väg att få fram mobilen för att larma men jag smög fram allt närmare och då fick jag se att det var en hög som brann istället en bit från ladugården, det syntes tydligt nu att det inte var byggnaden som jag först trodde. Tur att jag sansade mig lite, men vem kunde tro att någon eldade kontrollerat 03.30 på natten, men så var det tydligen.
Nattens ämnen handlade om organdonation, hittat i maten och krångel med resor. Inget av dessa kändes som det var något för mig, donationsfrågan har diskuterats så många gånger redan så den känns utnött för min del.
Däremot så är jag fortfarande inne på det där med bonusavtal och pensioner till höjdare.

Nu är det AMFs pensionsutbetalningar och hur LOs ordförande kan säga att hon inget visste, det låter konstigt för mig. Har man den position som hon har i samhället så kräver åtminstone jag att man ska vara så smart att man fattar vad som avhandlas inom styrelsen annars ska man inte sitta på den posten. Komma och säga att man inte förstod att det skulle leda till så stora utbelningar låter mesigt.

Sen är det alla dessa inom kommuner och landsting som ska åka på tvåmiljonersresan till Kalifornien. För det första tycker jag att man ska tänka hur pengarna används i dessa kärva tider och måste man ändå ha någon typ av konferans eller vad det nu kallas så ska man väl gynna företag på hemmaplan nu när företagen kämpar för sin överlevnad.

Sedan dök det upp en nyhet i natt om att nu ska vi sola igen, nu är det sååååå bra för hälsan att göra det. Nu känner jag mig lite som Emil i Lönneberga, “hur i hundan ska du ha det” när hans pappa gapade över att han slösat pengar på sockerdricka på markanden.

Två saker till har jag funderat på under dagen, det ena var när jag åkte hem från andra jobbet så pratade man på lokalradion med en tjej som kallade sig barnentertainer hon fixade barnkalas antagligen hemma hos eller på någon annan plats. Måste vi verkligen ha något sådant? Kan vi inte som föräldrar ställa upp för våra barn och göra deras födelsedagskalas roliga. Måste vi redan när de är små göra så stor affär av det så att man måste kasta ut stora summor och fixa teman och allt vad det heter. Måste man ha en “lektant” inhyrd som leder lekarna, kan inte barnen få vara barn och själva komma på vad de vill göra. Nej, tack det skulle jag aldrig ställa upp på.
Till sist hälsar jag Tomas Bodström välkommen in i bloggvärlden och då menar jag verkligen det. För trots att han och jag absolut inte har samma politiska åsikter så gillar jag honom som person och han har många bra åsikter och jag ser med stor glädje fram mot att följa hans bloggande.

Ju fler människor jag möter destu mer älskar jag min hund. Okänd

Äntligen så var tidningarna i bra tid och glad och lycklig kom första dagen på länge som jag kunde lämna Lessebo före kl 03.00. Det skulle innebära att jag kanske med lite tur lämnade Fagerhult vid tretiden som brukar vara vanligt om allt går som smort.

Regnade gjorde det i natt och temperaturen visade på tre plusgrader, skönt tänkte jag det enda som skulle kunna ställa till det var att vägarna var mjuka och spåriga.

Men vad är detta nu då? Jag hann inte mer än komma ut från Lessebo förrän stora våta snöflingor singlade ner från ovan. När jag lämnade Fagerhult en minut över tre så möttes jag av saltbilen, ok tänkte jag det kanske är på väg att frysa till för temperaturen hade sjunkit till nollan nu. Men ni skulle bara veta vad det vräkte ner snö när jag närmade mig Kosta och där uppe i korsningen så höll plogbilen på för fullt med snöröjning. Så på en sträcka mindre än en mil så hade det gått från att vara flera plusgrader och regn till att bli nollgradigt och 7-8 cm blötsnö. Behöver jag säga att alla vägarna var superhala istället för de vägar som jag sett fram mot att köra. Det var första gången då jag verkligen fått se hur mycket det gör att det skiljer nära 100 meter i nivåskillnad mellan Lessebo och Kosta.
I vart fall så lyckades jag hålla mig på vägen och ta mig ner mot Lessebo igen och sista biten innan Hässle så blev det barmark igen.
Visserligen så försvann den där tidiga tiden på vägen någonstans men det gör inget det viktigaste var att jag kom fram och att abonnenterna fick sina tidningar.
En vacker räv har vi här ute i Djurhult i vart fall för den såg jag i natt uppe vid badplatsen. Ett antal harar syntes också till i skogarna.
På fredag så kommer det som jag gärna hade gått miste om och det är totaltäckning på VK, det innebär tidig igångkörning för att hinna klart i tid.
Nattens ämnen var om pensionärer som jobbar, bonus till höjdare inom Lantmännen och så knep för att komma ihåg koder.

Att pensionärer jobbar delar naturligtvis lyssnarna i två läger, en som förkastar det helt och hållet och anser att de tar jobben från de unga och så de som anser att man har så mycket kompetens att vinna på att låta “gamlingar” jobba det de vill och orkar. Jag tillhör den sista kategorin.

Bonus, det skulle jag kunna snacka hur länge som helst om. Fram för allt blir jag helt enkelt f*b på när de tycker att de gjort ett så bra jobb att de är värda skyhöga bonusar. Gör vi inte alla ett bra jobb och det gör vi för den lön vi får utan bonusar. Vem kan säga att man gör ett så mycket bättre jobb att man är värd miljontals kronor extra. Är man värd en massa miljoner när man jobbar i ett företag som sparkar folk på golvet? Nej, det är bara så att pengar gör människor hagalna, mer ska ha mer.

Det kom in många förslag på hur man ska kunna komma ihåg sina koder och lösenord, en del bra andra mindre bra. Ett som jag tyckte var smart var att när det gällde just bokstavskombinationer tänkte på en fågel med färg i sitt namn, tex grönsiska och då använde sig av grön som lösenord. Jag skulle nog hellre använda en blomma. Tänk dig stå där framför bankomaten och tänka på en vacker blomma, men det är klart det gäller ju då att komma ihåg vilken blomma som gäller var.

“Dröj inte med att beundra körsbärsträdets blom
- en stormvind kan rycka bort dem under natten”
- JAPANSKT ORDSPRÅK -

Så var det åter dags att sätta sig i tidningsbilen och de långa nätternas sömn är bara ett minne blott. Sätta sig i bilen var lättare sagt än gjort. Förarstolen var framskjuten så långt så det kunde minsann inte varit något annat än en liten myra som kört sist men när jag väl klämt in mig, skjutit tillbaka stolen och tog fram pärmen så insåg jag att det inte varit någon liten myra som kört bilen de sista dagarna i vart fall.

Förklaringen var säkert istället att personen hade velat komma åt baksätet ordentligt på bilen. Plocka grejorna på plats som jag vill ha dem tar sin lilla tid och Skruvbudet hann komma, pratade några ord med henne medan jag plockade mina grejor på plats och samlade upp buntband inne i bilen och det fick jag börja med redan utanför bilen. Buntband som är så förädiska och som jag själv är så noga med att de inte ska bli liggande utanför bilen och då blir jag inte glad när jag finner det vid min bil och inte själv är skuld till det. Ännu en liten irritation dök upp när jag fann påsar med skräp bak i bilen och fann att det var blandat papper och plast. Hmmm, det gillar jag inte alls för det tar sin lilla tid att stå och sortera upp detta innan det kan kastas i återvinningen.

Men nu är allt i sin eller rättare sagt min ordning igen, alla har vi olika sätt att använda oss av utrymmet i bilen. Sitta mitt i natten och vänta på tidningar är en vana som vi bud lagt oss till med genom åren, ibland är väntan lång och trist men ibland försvinner tiden fort.

Temperaturen höll sig på plussidan i natt visserligen bara strax ovanför nollstrecket men ändå på rätt sida. Igår natt vaknade jag till och kollade på termometern vid femtiden och då var det över åtta grader kallt.

Märker jag av att våren börjar komma på fler sätt än att ljuset har sitt återtåg då? Jo, då ölburkarna som är slängda igen överallt. Ett mycket säkert vårtecken, folk börjar vara ute mera i rörelse och en ständigt använd armrörelse är just den halsa en ölburk och sedan kasta burken från sig. Motion är alltid bra sägs det men ändå bättre motion kan jag tycka att det vore att bära med sig de tomma burkarna ända hem till sin egna soptunna.

Vägarna, hur är grusvägarna? Jag trodde att alla vägar skulle vara helt fria från snö och is nu, men riktigt så väl var det inte. Men det var inga problem att hålla bra fart så blir det inget bakslag nu med vädret så kommer den tiden då jag kommer att vara klar bli betydligt mycket bättre, tack och lov.

Ingen Barometern idag, något strul tydligen för det var ingen som fick några sådana i natt, däremot fick vi flera packar med reklam som skulle delas ut till abonnenterna, sådan där hal sliskig reklam som far över allt i bilen.

När jag kom hem så skickade jag mail till nattchefen, nej så heter det ju inte, budvärden ska det vara att jag bara hade ett halvljus så jag hoppas att det blir vidarebefodrat till bilansvarige så det blir åtgärdat på måndag.

Alla behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln.
Jag har lärt mig, att jag fortfarande har mycket att lära.

Låt se om jag får med de här två, de förra verkar som man glömt bort.

Ska vi behöva statligt stöd?

Nej, nej inte trodde jag att jag skulle behöva höra detta på radion idag. Vad hörde jag då? Jo, även Lessebo kommun vill ha statligt stöd som så många andra kommuner och landsting pockar på för att inte riskera att behöva säga upp folk.
Inte kan väl lilla Lessebo kommun ha dålig ekonomi? Kan det vara de sista årens vidlyftiga hanterande av skattebetalarnas pengar som gör denna situation märkbar även i min kommun.
Inga Björk

Tack Mona Sahlin!

Tack för att du upphöjer mig till höginkomsttagare. Jag som är vanlig arbetare har många gånger under senaste året hört att jag som “höginkomsttagare” är gynnad av regeringens skattepolitik.
Hmmmm, undrar vilken som är låginkomsttagare nu då?
Inga Björk