Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Inte är det ofta som jag får ge mig, men ibland säger kroppen ifrån på det bestämdaste och då får även jag backa.

Kan det överhuvud taget finnas något kvar i skallen efter allt detta snytande, det återstår väl att se om det kan komma något vettigt ut från mig i fortsättningen.

Hosta, hosta och åter hosta det förstör sömnen ordentligt, ja ni vet ju hur det är. Man sitter uppe och hostar och hostar och så plötsligt upptäcker man att nu är det lugnt, nu går jag och lägger mig och då just när man sitter där på sängkanten så brakar det loss igen. Skulle man mot all förmodan hinna lägga ner huvudet så kommer hostan då. Men så plötsligt har man somnat till i varje fall en stund.

Ja, ja alla vet ju hur det är att vara förkyld så det är inte mycket att orda om mera. Det värsta av allt var att förkylningen helt tog mina krafter från mig, jag blev alldeles orkeslös och det kändes inte alls bra för en människa som är van att orka med det mesta.

Men skit det samma nu är jag på gång igen i vart fall och jag lovar jag ska inte springa ut i bara kortärmat innan det blir varmt och gott ute. Det sägs ju att våren ska man svettas in och hösten frysa in.

En sak är i varje fall bra med förkylningen som drabbade mig och det är att vägarna har hunnit bli isfria tills jag är tillbaka på natten till lördagen och det ska bli underbart.

Något som också är tillbaka mer och mer är ljuset, detta fantastiska underbara ljus. I morgon är det vårdagjämningen.

Vad nätternas ämnen har handlat om har jag ingen aning om men ett av dem kan jag tänka mig har varit om det var rätt låt som vann Melodifestivalen och för mig var det helt klart det.

Livet

Livet är skönhet, uppskatta det

- OKÄND -

Så har då förkylningen däckat mig, jag var tvungen att ringa budvärden i natt och säga till honom om vikarie för mig natten till lördag och måndag i första hand så får vi se hur det blir efter det.

Jag har dock inte dåligt samvete för att jag gjorde det eftersom jag under de här åren jag jobbat som tidningsbud bara varit sjukskriven en vecka.

Men först så genomled jag en natt ordentligt krasslig och som om det inte räckte med besvärligt väglag eftersom det behagade komma ner en massa blötsnö.

Tidningarna var en halvtimma sena också så det innebar att sista tidningen var inte ilagd i lådan förrän sju minuter över sex, tyvärr. Vad nattens ämnen handlade om vet jag faktiskt inte för jag var så koncentrerad på att fixa så alla skulle få rätt tidning i rätt låda för jag kände mig rätt tom i huvudet. Fixade det nog, nästan, i varje fall, fick en VK över och det vet jag inte vem som skulle haft.
Jag älskar arbete.
Jag kan sitta i timmar och se på när andra arbetar
- MARK TWAIN -

Idag känns det minsann inte som om en förkylning är på väg utan nu har den slagit till mot mig. Snörvlar och snorar som bara den och känner mig allt annat än pigg. Åkte faktiskt hem efter halva dagen på andra jobbet för att försöka kurera mig lite.

Det värsta är nästäppan för det gör det svårt att sova, men det ska väl ge sig det också och ikväll har jag tänkt att jag ska tvinga mig uppe ytterligare en stund så att jag är riktigt trött så kanske jag somnar av ren utmattning och sover tills klockan ringer i natt. Natten som gick vaknade jag nämligen halv tolv och kunde inte somna om igen, så det gjorde naturligtvis sitt till att jag kände mig sliten idag.

Till råga på allt så gick jag hem från andra jobbet med innesandalerna och vågade faktiskt inte låta bli att hämta hem kängorna för i natt har de lovat kraftigt snöfall med blåst och ge sig ut i lågskor då är nog inte att rekommendera.

Men nu sitter jag alltså här ikväll och ska sammanfatta natten som gått. Tidningarna som vanligt liten aning sena. Åkte faktiskt ut till Hässle först och lämnade av tidningarna där till mina abonnenter i byn för att slippa den långa sega vägen ner över skogen när jag misstänkte att jag skulle vara trött och det var nog ett klokt val. Termometern pendlade mellan minus en och minus tre och månen lyste i full kraft.

Ämnena i natt var inget som väckte några insatser av hjärnkapaciteten utan det som jag hängt upp mig på är lönehöjningen som SEB:s chef ger sig, två miljoner i höjd lön mot att man plockade bort bonuslönen. Ja, ja jag skulle kunna ta bara hennes höjning och tacka för det och leva gott på det.

Pengar

Det yttre av alla ting kan man få, men inte den inre kärnan!

Det känns som om en förkylning är på väg att slå klorna i mig. Vi får väl se hur det går, inte så ofta som jag drabbas oftast lyckas jag vända den i grinden, men men vi får se om jag har makten denna gången.

Satt i tidningsbilen och smålurade när jag väntande in tidningarna och plötsligt hoppade jag till för att ljudet höjdes på radion, ett trafikmeddelande kom. Jag vet ju att det gör så för att uppmärksamma på att något viktigt kommer men när man är så där halvt borta i sömnens värld så är det grymt att väckas tillbaka till verkligheten av höga ljud.

I natt kom det meddelade från kontoret om att de ville ha in en kopia på körkortet så att de vet säkert att man har giltigt körkort. För mig känns det lite konstigt att det skall finnas människor som bluffar med det, skulle jag aldrig våga göra. Men det är klart att alla är inte lika fega som jag är.

Samtidigt med det meddelandet så var det med en påminnelse om att lämna in semesteransökningen.  Ska faktiskt ta fyra veckor i ett svep i sommar ska bli skönt men sparar två veckor till nästa vinter. För jag känner att det var nog ingen bra idé att spara på den veckan som jag hade möjlighet att ta ut för nu är jag sååååååååå trött på väglaget.

I natt lyste månen upp i varje fall ordentligt så det var nästan att jag fick känslan som kommer i kroppen när gryningsljuset börjar komma. Ett par grader kallt var det i natt det var det som gjorde att månen orkade lysa genom molnslöjorna som fanns på himlen.

”Min” lilla räv var på plats i natt i Fagerhult annars var det relativt lugnt på djurfronten.

Nattens ämnen var inget direkt inspirerande för mig så de hoppar jag över.
Vi kan inte skänka barnen framtiden,
men vi kan ge dem nuet
- KATHLEEN NORRIS

Dags för en insändare till Smålandsposten igen, får se om den här kommer med, det är alltid lika spännande.

Sitter här och stirrar mycket irriterat på senaste vattenräkningen från Lessebo kommun. Jag har reagerat länge över priset men mest reagerar jag över att jag ska behöva betala för vatten som bara rinner rätt ut i marken. Friskt gott vatten som bara försvinner.

Priset per kbm är 24,50 + moms. Är det Sveriges dyraste vatten? Ja, jag tror det är så. Jag förbrukar ca 85 kbm om året och ska då betala för ytterligare 25 kbm som bara försvinner ut genom dåligt ledningsnät. Ja, det är klart att jag betalar bara för min förbrukning men i priset ingår ”min andel av försvunnet vatten”. Det blir pengar det också.

Jag har frågat ansvariga på kommunen vad man tänker göra åt det och fick ett svar som liknade ett svar som man ger ett litet barn som inte förstår riktigt.

Det jag inte kan förstå är hur man under år efter år bara har lappat och lagat utan att tänka till och börjat byta ut gamla ledningar istället en bit i taget. Kostnaden blir så stor säger man från ansvarigt håll men vadå, det är ju ändå vi brukare som betalar. Jag i varje fall betalar hellre för nya friska ledningar än för vatten som bara försvinner.

Finns det ingen mer än jag som reagerar på detta slöseri med ett av våra viktigaste livsmedel?

Inga Björk

Nej, jag lovar jag ska inte vara så missmodig i nattens inlägg som jag var igår.

Mycket av snön hade hunnit försvinna under dagen men vägen via Grönahult till Muggehult och likaså vägen ner över Ryd är fortfarande ganska mycket snö kvar på efter helgens nederbörd men den stora skillnaden var mot gårdagsnatten att det var någon grad kallare.

Bara lite djur i rörelse i natt.

Så kommer vi till nattens ämnen det handlade om företagssponsring, typiskt svenskt att skicka till månen samt hur man vill fira sin nästa stora födelsedag. Att företag sponsrar stora idrottsarenor är väl helt ok, men att gå ner på tex kommunala instanser tror jag inte på, det måste vara fritt från påverkan från något företag. Typiskt svenskt att skicka upp till månen att finnas tillsammans med den faluröda lilla stugan som en konstnär tänkt ska finnas där måste väl vara en midsommarstång, kanske en i papper från Lessebo bruk, den skulle ju hålla sig fin i alla evighet. Fira min nästa stora födelsedag, den är redan firad, jag har slutat fylla.
Jag som inte är någon TVmänniska har funnit ett program som jag missat alldeles när det sänts men är glad att jag fann på nätet och kunnat se där i efterhand. Skavlan, jag säger bara det har ni också missat så gå in och kolla in det i efterhand, vilken programledare som får alla gäster att bjuda på sig själva så mycket.
Dagens ord fann jag på en annan sida och när jag läste det så rann tårarna nerför kinderna, jag som hela mitt liv levt med hund kände så starkt för dessa ord så jag vill ge er också dem.
ATT SKAFFA HUSDJUR!

När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: Hur kunde du? kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa: Jag är så ledsen! Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: Hur kunde du? inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

Första natten den här veckan kan bäst beskrivas med temat för nattens långa ämne. Besvikelse!!!!!! Besviken över att vägarna förvandlats till rena snösörjan istället för bara vägar som det mestadels var natten till lördagen. Inte nog med att småvägarna var helt enkelt för jävliga så var asfaltsvägarna snorhala tack vare att det höll sig runt nollan. Tidningarna var i skaplig tid men vad hjälpte det när tiden bara rann iväg sedan.

Bäst att sluta skriva för idag för det blir bara en massa gnäll, lovar komma igen i morgon med mycket positivare sida av mig. Jo, det enda positiva i natt var att det var mer djur i rörelse än på länge.
Varje människas liv är som en saga som skrivs medan man lever.
Thomas di Leva

Lördag och en händelsefattig natt så jag väljer att ge er en vårdikt istället skriven av min far. Den är en liten fortsättning på mina tankar igår om att stanna upp och njuta av livet.
SOL ÖVER SNÖ I MARS

Flödande sol över bländande snön
en marsdag med löften om vår,
just nu synes världen vidunderligt skön
i den vrå där jag drömmande går.

Varför kan inte dom som vill styra vårt liv
slå sig lösa en dag som den här,
och glömma debatter och småsint kiv
ta dagen en gång som den var.

Kanhända när åter ni dundrar igång
från tribuner och talarstol,
ni kan minnas något av lärkornas sång
och snöviddens strålande sol.

Kanhända bland klyschor och inlärda ord
som vi lärt att betrakta som strunt,
en nysmord tanke kan göra sig spord
kanske rent lite sunt förnuft.

Det här är en blott några ord från en tok
som tagit skada av solen och snön,
är ju inget för dig som är boklärd och klok
och som strävar mot samhällets krön.

Men jag njuter av dagen och känner mig nöjd
med livet, med solen och snön
med lärksång som stiger mot blånande höjd
Du marsdag, berusande skön..

Maj 1980

Fredag och snart har även den här veckan lagts till det försvunna.

Vädret i natt var bättre än de två gångna nätterna, dimman var borta, temperaturen låg på plus två grader nästan hela rundan.

Det börjar bli mer barmark än is på vägarna nu, så snart går det att fräsa på i skogarna.

Knappast inte några djur i natt heller, den här veckan har det varit väldigt lite djur i rörelse.

Men vad nu då, ett träd över vägen, mitt mellan avtagsvägen till Hässle från Rydhållet och Hässle. Trodde först att jag skulle få plocka fram sågen och kapa av toppen eller vända och ta vägen via Fagerhult ner till Lessebo. Men istället smög jag fram och gick ut så långt jag vågade i vägkanten och smög över toppen på granen och det gick bra, tack och lov, mycket tid som sparades där.

Jag kände mig tidsbegränsad eftersom jag hade lovat att öppna på fritids idag. Det innebar ju att jag skulle hinna städa klassrummen innan jag var på plats för de första barnen på morgonen.

Nattens ämnen bjöd faktiskt till lite tankeverksamhet, de handlade om förebilder, vad jag vill byta bort och tron på Jesus återkomst i finanskrisen skugga.

Vissa dagar skulle jag utan vidare byta bort mina värkande höfter, de gör att jag inte längre klarar av att gå mina långa skogspromenader som varit mina ventiler när livet gått fram lite väl hårt mot mig. Men samtidigt ska jag inte klaga över det onda för det finns de som har det mycket värre, jag kan ju kliva ur sängen varje dag.

Förebilder det var länge sedan jag kände någon dyrkan av andra människor men visst finns det människor som jag beundrar för det de gett till  eftervärden. Ta en sådan som Astid Lindgren hon har gett hopp åt så många och hennes böcker gläder både gammal och ung ännu. Jag beundrar också de unga människor i dag som orkar stå emot stressen i vårt samhälle och väljer att vara sig själva istället för att hela tiden följa strömmen.

Så var det om tron på Jesus återkomst till jorden nu när finanskrisen slår hårt över världen. Nej, det tror jag absolut inte på men jag låter de som har den uppfattningen få ha den för de lever säkert trygga i den övertygelsen.

Frågan var egentligen ställd som så här; Vad säger finanskrisen dig? Mig säger den att människans eviga jakt på pengar och snabba klipp har försatt världen i en svår situation och det borde vara deras sak att ta ansvar för sina handlingar istället för att skjuta över det på andra att klara ut. Sedan frågar jag mig också om det verkligen finns en finanskris? För mig kvarstår frågan, hur kunde det gå så fort, som att rycka ett kort ur korthuset. Märkligt hur fort finansvärlden glömmer bort tidigare kriser. Så fort hjulen rullar så lånar man ut pengar till höger och vänster utan eftertanke alls och alltid är det den vanlige arbetaren som ska ta oss ur krisen.

Till sist har jag funderat över det där med varför så många människor idag har så bråttom? Varför har man så bråttom så att man måste till varje pris köra om bilen som ligger framför även om just den bilen håller hastighetsgränsen? Varför kan inte stockholmare gå utan måste småspringa? Varför måste vi tjata på de små barnen skynda dig nu? Det finns hur många varför som helst att ställa.

Jag har ibland lust att ställa mig på tvären över vägen och stoppa upp trafiken och fråga varför har du så bråttom, vore det inte bättre att starta lite tidigare och slippa stressa på vägen? Ja, att stockholmare småspringer istället för att gå la jag märke till redan för många år sedan vid ett besök i huvudstaden, varför kan man inte gå lite saktare fram och njuta av stunden man är ute? Varför kan vi inte ge våra små barn tiden att ta det lite lugnt istället för att tjata om skynda klä på dig nu de måste få en ärlig chans att lära sig hur det funkar att knäppa knappar, dra upp blixtlås, sätta stövlarna på rätt fot mm. Tänk på det alla småbarnsföräldrar ni har dem bara till låns några år. Vi föder på detta sätt bara människor som mår dåligt och är sönderstressade redan innan de når tonåren, det måste bli ett slut på detta. Livet går inte i repris.

Jag möter dagligen personer som stressar sig fram genom livet, snälla stanna upp ett tag och njut av livet istället. Föräldrar, stanna upp och lär ditt lilla älskade barn lyssna till fåglarna som sjunger, titta på myrorna som korsar vägen, berätta för dem om deras slit för att bära hem strån till stacken, njut av blommorna vid vägen tillsammans med dem, lär dem vad de vanligaste heter, låt dem höra hur det låter när man går på den tunna isskorpan på en vattenpöl, låt barnen hoppa i vattenpölen det finns tvättmaskin idag, ge barnen den stunden du får igen det tio gånger om.

Man ska inte säga att allt var bättre förr men ibland undrar jag över hur familjer förr och då var det oftast kvinnan som orkade med en familj med bortåt tio barn, de hade inget rinnande vatten, ingen modernitet alls, de slet hårt för att få mat på bordet till alla hungriga barn men ändå så blev de inte utbrända. Vad berodde det på? Kanske var det så att de hann stanna upp ibland och njuta av livet.
Alla djur, utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.  /Samuel Baulder

Några plusgrader var det i natt och dimman höll sitt säkra grepp över rundan.

Torsdagar brukar vara den natt då jag är färdig tidigast tack vare att det är så få titlar, men inte i natt inte. Det berodde naturligtvis inte på att det var fler titlar utan allt berodde på vädret och väglaget. Vägarna är långt ifrån ok ännu, långa sträckor är isbelagda medan de som är fria från is är mjuka och spåriga.

Trött är bara förnamnet på hur jag känner mig när dimman lägger sig som ett täcke över nejden. Fick stanna även i natt och ta min femminuterslur för att orka hålla ögonen öppna hela rundan.

Nattens ämnen var att handla begagnat, boende för hemlösa och vilken fråga Sverige ska driva som värd för EU nästa halvår. Jag har aldrig haft något emot att handla beg grejor och jag kommer även i fortsättningen att göra det om det finns saker jag vill ha. Boende för hemlösa i närområden är nog svårt för alla är av den åsikten att klart att det ska byggas för dem bara det inte blir jämte mig. Tyvärr tror jag inte att jag utgör något undantag i det fallet. Vad Sverige ska driva för fråga under sin tid som värd för EU har jag inte funderat mycket över men det finns mycket som jag kan tycka har blivit besvärande när det gäller EU-medlemskapet. Tex att man ska ha särskilda krav på hur en gurka, jordgubbe, prinskorv mm mm ska se ut. En av de stora sakerna som jag tycker verkar helknäppt är det flyttande mellan Bryssel och Strasbourg, det måste vara en kostbar historia att ha det utspritt på två håll. Sen kan jag tycka att Sverige ska arbeta för att vi ska slippa långa transporter på våra vägar, hörde häromdagen tex att man skickar tvätt kors och tvärs genom Sverige, helt sanslöst enligt mig.
Var och en måste dikta en smula för att kunna leva,
inte mycket behövs, ofta räcker det med en färgad glasbit
eller ropen från vildgässen om hösten.
Verner Aspenström