Så var det då dags att ställa fram väckningen, jag tog det lite försiktigt och valde att inte helt inrikta mig på inställelsetiden som vi fick utan landade lite mitt emellan och tur var väl det.
Skruvbilen fanns redan på plats när jag kom men det berodde på att hon missat datumet för förändringen så hon hade suttit där en bra stund och ändå hade hon missat buren med rikstidningarna som stod precis bakom hennes bil. Först när jag började plocka i den för att få tag i mina buntar reagerade hon.
Jag hade precis stoppat dem i bilen då kom lastbilen 20 minuter före den inställelsetid som vi fått, kommer den så även i fortsättningen så är det helt ok.
Men om jag ska börja från början från det jag steg upp så noterade jag att temperaturen låg på strax över tio plus här hemma.
När jag kom ner till tidningsbilen och skulle starta den så hjälp inte ett liv i den. Vad nu då, ska det hända också första natten när tidningen kommer senare, var min tanke. Men då jag kollade till så visade det sig att växelspaken inte låg i neutralläge, någon hade alltså kört min bil under dagen och missat att lägga i neutralen när den personen ställde bilen. Med lite trixande fram och tillbaka med växelspaken, ja man måste faktiskt göra det, så fick jag till slut i rätt växel och bilen hoppade så snällt igång, som vanligt.
Men så kom nästa grej, termometern i bilen visade på bara två plusgrader och det kunde bara inte stämma, nu rättade detta till sig när jag kom ut på Kostavägen och hastigheten blev lite högre. Så jag antar att bilen varit inne på någon service under gårdagen så det var det som skapat problemen.
Då återgår vi till lastningen, som sagt så blev det inte så sent som vi befarat eller kanske det bara var första natten som det funkade så bra.
Jag ska fundera på om det finns fler fördelar med att tidningen kommer senare än den att det är ljust mycket tidigare på min runda, just nu kan jag köra nästan hela lantrundan utan helljuset och det känns fantastiskt.
Men det har märkts under dagen eller i varje fall i kväll att jag inte fick sova så lång stund på morgonen och det behövs när storstädningen sliter på kroppen under dagarna.
I natt såg jag en räv igen, det var ett tag sedan sist, den smög ute på en nyslagen åker, kanske på jakt efter sorkar. Nattens ämnen handlade om skolmaten, skamsna hundar och vilken pryl som är mest värdefull i trädgården eller på balkongen. Skolmaten klagas det på allt oftare. Nu är det inte ofta som jag äter skolmat men de få gångerna som jag gjort det så har den fått godkänt av mig, jag tror att det är så att man ska klaga bara, det är ju ”gratismat”. En amerikansk studie på hundar visar det som väl alla hundägare redan vet att hunden inte visar sig skamsna när den gjort något fuffens utan det är ägarens beteende när de upptäcker det som kan göra hunden skamsen. Bästa prylen i trädgården, ja förutom all blomsterprakt så är det mitt växthus. Ett växthus som jag fått av mina nära och kära och det ger mig stor glädje när jag kan plocka mina egna tomater och gurkor.
”Ett hus blir ett hem först när man kan skriva
”Jag älskar dig” på möblerna.”
Jag har tillbringat oräkneliga timmar med att STÄDA!
Det brukade ta mig 8 tim varje veckoslut att göra allt precis perfekt –
”om någon skulle komma.” Sen upptäckte jag en dag att ingen kom; de var alla ute och levde livet och hade kul!
Så numera, när jag får besök känner jag inget
behov av att ursäkta hur det ser ut i mitt hem. De är mer intresserade av att höra om allt jag gjort medan jag var
ute och levde livet och hade kul.
Och om du inte har räknat ut det här än, så, snälla, lyd detta råd: Livet är kort. Njut av det!
Damma om du måste, men vore det inte bättre att måla
en tavla eller skriva ett brev,baka en kaka eller så ett frö, fundera över skillnaden mellan önska och behöva?
Damma om du måste, men man har alltför lite tid,
till att simma över floder och klättra i berg, lyssna på musik
och läsa böcker, umgås med vänner och leva sitt liv.
Damma om du måste,
men världen är där ute med solen i dina ögon, vinden genom ditt hår, ett lätt snöfall, en regnskur.
Den här dagen kommer inte tillbaka.
Damma om du måste,
men tänk på att ålderdom kommer och den är inte vänlig.
Och när du går bort — och gå bort måste man — ja då blir du, just du, mer damm!
Det är inte allt du samlat på dig, utan det du dräller omkring dig som visar vilket sorts liv du har levt.




































