Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Onsdag och så var det dags för att skrapa rutorna på bilarna. Det är det jag tycker är så trist med hösten. Än är det väl lite för tidigt att sätta i kupevärmaren, eller kanske inte, får ta mig en funderare på det fram till helgen. Det är ju skönt att slippa skrapa rutor och att få sätta sig i en varm bil, men det blir kanske inte så många kalla nätter i oktober.

Temperaturen var alltså nere på nollan och på vissa ställen i natt var det faktiskt ner till fem minusgrader.

Tidningarna kom tidigt eller i vart fall ganska tidigt, det var jag som var lite sen också efter att ha skrapat rutor på två bilar. Ja i vart fall kom jag iväg runt tvåtiden och det får räknas som bra tid, nu för tiden. Undrar om det är dags att ta en diskussion igen med chefen om inställelsetiden.

Var och en av HJ var plastade i natt så de gled betänkligt i bilen och fullproppade med en massa grejor så visst var det tur att de var plastade annars hade det rasat ur. Djurlivet var väldigt sparsamt, eller var det för att jag inte såg dem eftersom det inte gick att få igång extraljusen hur jag än höll på. Undrar om de har kollat på det eller om de väntar på grejor för att laga det. Plötsligt så hoppade lyset igång när jag var på vägen ner över Ryd då vägen på en stycke är som en tvättbräda.
Nattens ämne handlade om Döden på nätet, slänga böcker och skogen. Slänga böcker tog jag upp igår så det är redan historia. Sörja de som inte längre finns bland oss måste få vara upp till var och en att göra på sitt sätt, gör man en minnessida på internet passar det sättet just den personen och det ska man inte förkasta som något konstigt. Det viktigaste är att man sörjer. Tycka om eller inte tycka om skogen. Jag för min del har alltid älskat att vandra i skogen och bara få vara för mig själv med mina tankar. Har aldrig varit rädd för skogen, men det är klart att jag är uppväxt med skogen runt knutarna. Minns hur far resonerade när det var någon som frågade om han aldrig var rädd för mörkret i skogen. Nej, sa han det har jag aldrig varit, i mörkret kan man gömma sig. Men jag skulle aldrig gå en mörk bakgata i en stad. Jag är böjd att hålla med honom.
Hittade den här på nätet passar ganska bra med tanke på nattens ena ämne.

Finns himlen i Gula sidorna?
 

Min mamma for till Himlen, men jag behöver henne nu.

Jag är ledsen och har ont i tummen, och då förstår väl du

att jag måste tala med henne, nu på en enda gång.

Jag behöver henne hos mig, för tidens känns så lång.
 Snälla telefonisten, kan du hjälpa mig att hitta.

Boken är så tjock, och jag vet inte var jag ska titta.

Tror du Himlen finns med, i sidorna som är gula?

Jag har sökt och sökt, men det börjar bara strula.

Jag tror pappa saknar henne också, jag hörde honom gråta, nu i natt.

Jag hörde honom ropa hennes namn, och kalla henne ”sin skatt”.

Egentligen förstår jag inte varför. Kanske har han också ont.

Kanske tycker också han, att huset känns så tomt.

Kanske om jag ringer henne, så skyndar hon sig hem.

Är det mycket långt till Himlen? Tror du hon är hemma innan fem?

Det är så länge sen hon for, så om jag hittar henne har jag tur.

Jag skulle behöva nå henne, men egentligen vet jag inte hur.

Om jag söker under ”Himlen”, tror du att det finns i någon lista?

Snälla, hjälp mig hitta numret, för det som är det trista

är att orden är för svåra, och det förstår väl du,

man kan ju inte läsa bra, när man är bara sju.
 Jag är så ledsen, snälla telefonist. Inte ska du gråta.

Om det är något som jag sagt, så måste du förlåta.

Har du också ont i tummen, eller har du något i ditt öga?

Min mamma, hon sa alltid: att gråta hjälper föga.

Om jag ringer dem som finns i kyrkan, så kanske att de vet.

Mamma sa att Gud vet varje hemlighet.

Hon sa att om vi skulle behöva, hjälp av något slag.

Så skulle hjälpen komma om något litet tag.
 Oj, nu hittade jag lappen, med numret, upphängd på en dörr.

Så fånig jag har varit som inte tänkt på detta förr.

Nu ska jag inte störa mer, men tackar först så klart.

Till kyrkan ska jag ringa. Nu kommer säkert mamma snart.

(Originaltext: okänd amerikansk författare.

Tisdag och jag känner mig lite rosslig i halsen. Dags att ställa in träningen i eftermiddag.

När jag gav mig iväg så visade termometern på åtta plus och det regnade lite smått. Regnet upphörde nästan genast och då dök temperaturen på en gång flera grader. Som lägst var det bara två plus och faktiskt så var det bara en halv plusgrad i Fagerhult när jag senare på morgonen åkte där genom på väg till nästa jobb.

I natt var min bil tvättad igen, det var nästan så jag inte trodde mina ögon. Men däremot så funkar inte extraljusen ordentligt fast att de haft inne och kollat dem så där blir det bakläxa.
Några envisa harar sprang för glatta livet framför bilen och ett rådjur ville bestämt hoppa över vägen bara strax framför bilen men för övrigt var det en lugn natt.
Vad handlade nattens radioämnen om då. Jo, om att det blir nya regler för moppekörkort, åldringsrånen ökar och vad kan jag inte slänga. När det gäller mopedkörkorten så låter det jättebra men tyvärr tror jag inte att det hjälper till att öka säkerheten för de som inte har något innanför hjälmen i vanliga fall får inte det med körkortet. Att man ska vara så fräck att man ger sig på våra gamla människor som slitet och gnetat ett helt liv och tar deras pengar gör mig så beklämd. Hur är man funtat egentligen, fega krakar måste det vara som ger sig på de som är svagast. Slänga, vad då slänga, varför då? Jo, jag hör till de som har särskilt svårt att slänga saker, det kan ju vara bra att ha. Men jag har blivit bättre med åren men böcker har jag otroligt svårt att slänga, de måste vara riktigt trasiga för att de ska åka i soporna.
Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting -
och de kloka så fulla av tvivel.
Bertrand Russel

Vart helgen tog vägen är det säkert fler än jag som undrar. Det måste varit det där som jag hörde susa förbi någon gång vid middagstid i söndags eller var det måntro ljudet av den jag hörde redan i lördags när jag något så när utvilad vaknade igen på lördagsfm.
Måndagen började i vart fall med en snabbstart rätt om jag själv var ganska seg att komma igång, hade fått lite för lite sömn i mig. Men eftersom tidningarna kom i mycket bra tid så fanns ju förhoppningarna att jag skulle hinna sova lite innan nästa jobb och det blev en hel halvtimma så skönt så skönt.

Temperaturen visade på tretton plus och det var torrt ute. Lite regn hade ju utlovats till dagen och det kom också några stänk, men det behövs mycket regn för när jag tittar på sjöarna så är det helt otroligt vad mycket stenar jag ser som jag inte brukar se. Så snacka inte om att vi har fått mycket regn i sommar åtminstone inte här. Hösten har ju hunnit klä sig i sin allra vackraste skrud och mörkret smyger sig över oss allt mer. Höstdagjämningen inträffade förra veckan och det märks både på morgonen och kvällen nu. Jag har inget emot hösten, jag tycker allt går ner i varv lite extra. Man märker också hur avlångt vårt land är, i norr varnar man för snö och gjorde så redan förra veckan.

Vad pratade man om i natt då? Jo, om Ingmar Bergmans saker som går på auktion i dag, nej inget som intresserar mig. Gillar inte ens hans filmer, för djupsinniga för mig. Svenska författare som marknadsför Sverige och sina vår litteratur utomlands. Vi har så många bra författare så det är svårt att välja, en del av dem lever inte längre men har ändå betytt så oerhört mycket för många. Tänk Astrid Lindgrens böcker som lästs av barn över hela världen, eller Wilhelm Mobergs Utvandrareböcker. Stieg Larsson hör ju också tyvärr redan till de som inte längre finns men som satt djupa spår över hela världen både som litteratur och film. Sista ämnet för natten tyckte jag först var helt befängt och ägnade inte någon tanke alls åt men ju längre natten kom så väcktes lite intresse i varje fall. Det handlade om att man skulle välja tre personer som bedömde mig som person de skulle även leda mig på rätt väg här i livet. Jag hann inte tänka klart på det då men kom under dagen fram till vilka jag skulle vilja ha. Jan Eliasson för hans enorma kämparglöd och värme, Sverre Sjölander för hans kunskaper om djurens beteende och så Herman Lindkvist så att jag skulle få mitt lystmäte när det gäller historia tillgodosett, ett intresse som vaknat först de senaste åren.

 Slutar med att påminna om att idag är det 15 år sedan Estoniakatastrofen och jag minns än idag var jag befann mig när jag först hörde talas om det, på väg in för att dela ut tidningarna vid refugen på infarten till Lessebo från Växjöhållet.
Nu ska jag göra något som jag egentligen inte gillar, kolla Idol 2009 men jag måste ju följa vår egen ”stjärna” Sabina.
Alla har vi en skruv lös, den som inte tror det har två. Okänd

När alarmen ljöd i natt från väckarklockor och mobiler så trodde jag knappt att jag skulle orka ta mig ur sängen. Fy för sådana här veckor som bara innebär jobb och så lite vila. Men hur det än var så kom jag iväg, envisheten är en stor drivkraft och jag hör inte till den sorten som simulerar sjuk för att få ligga kvar i sängen även om jag kan säga att jag förstår de som tar till det när kroppen inte vill längre.

Vi fick vänta på tidningarna en stund och det gjorde knappt tröttheten en tjänst, känslan att om i fall att vi fått veta att tidningarna inte skulle komma förrän lite senare så hade det kunnat bli några minuter till i sängen. Men skit det samma nu kom de i varje fall och jag bestämde mig för att kasta om lite på rundan så att jag hade slutet kvar här i samhället eftersom misstanken fanns där att det skulle bli sömningt mot slutet. Rundan gick i varje fall utan några problem och sängen var mycket önskad vän när jag kom hem.

Temperaturen höll sig runt tretton grader och på himlen hade stjärnorna brett ut sitt täcke. Några enstaka harar skuttade fram i natten och en räv slank över vägen.

Inget ord kan väl passa bättre än det här just nu för mig i vart fall.

Tänk positivt!

Säg till dig själv varje morgon!

Det här blir en fin dag, jag klarar mer än jag tror!

Ingenting blir bättre för att man oroar sig!

Man kan aldrig göra mer än sitt bästa!

Alltid finns det något att glädja sig åt!

Idag känner jag mig i utmärkt form!

Idag ska jag göra någon gllad!

Det är ingen idé att deppa!

Livet är härligt! Var optimist!

Fredag eller rättare sagt är det egentligen bara torsdag när jag börjar den här nattens jobb. Det blev lite för lite sömn innan men vad ska man göra när tiden inte riktigt vill räcka till. Tog i vart fall det säkra före det osäkra och åkte tillsammans med mitt älskade barnbarn Lukas till skolan efter träningen och städade klassrummen ifall ifall det blev något strul med tidningarna. Man vet ju aldrig när det är totalutdelning. Tillbaka då till natten, alarmen väckte mig redan 23.20 och efter att ha skakat den värsta sömnen av mig så stack jag iväg och hoppades på att VK hade kommit och visst hade de det, tack och lov. Det känns lite tokigt att börja så här tidigt men vad gör man inte för att få två jobb att gå ihop. I varje fall så hade jag delat ut VK till alla på min runda som bor i Lessebo och även i hyreshusen där jag inte senare skulle upp till övervåningen. Det bor inte många med svenskklingande namn kvar i Hackan längre.

Jag var klar strax efter ett och då åkte jag hem och tog en tallrik yoghurt. Åkte sedan ner för att förbereda nästa del av jobbet nämnligen att sortera upp riksen och plocka fram burarna. Då naturligtvis när klockan var halv två kom SMS:et att tidningarna var minst 25 minuter sena från tryckeriet. En kvävd svordom från både mig och ett annat tidningsbud som också var på plats hördes för vi vill ha SMS:en så tidigt att vi inte hunnit iväg. Tänk om jag vetat om detta då hade jag för min del kunnat sova en timma mellan istället för att sitta där som en tok och stirra framför mig.

Jag tog i vart fall tillfället i akt och vek de VK som skulle levereras ute i skogen, lite tid sparar jag på det när de ska i lådan.

Vädret, ja hur var det då, jo då temperaturen höll sig runt tio plus och några stjärnor hade letat sig fram på himlavalvet.
Nattens ämnen handlade om handsprit, inget ovanligt ämne i dessa svininfluensahysterins tidevarv. Nu var det en sjuksköterska som det hade börjat brinna i handen efter att hon haft på handsprit. Ja nu ska vi matas med att handsprit är farligt en tid. Massmedia gör hönor av varenda fjäder nu för tiden.
Övriga ämnen lägger jag åt sidan alldeles och berättar att jag klarade mig inom vår tidsram, sista tidningen hamnade i lådan tre minuter före kl sex, så det fanns inte mycket marginal kvar.

Den jobbigaste tiden i livet är när man är mellan tio och sjuttio.

Så var det ännu en natt med sommarvärme ute upp till femton grader varmt faktiskt. Snustorrt var det också, kanske beroende på ganska kraftiga vindar. Vindar som blåst ner en hel del grenar på vägarna och annat löst skräp for runt i luften. Tidningarna kom i vanlig tid alltså varken sent eller tidigt.

Ringde till nattförmannen för att höra hur det blir med totaltäckningen på fredag av VK, kommer de att komma tidigare som förut eller samtidigt med ordinarie rikstidningar. Måste veta lite för att kunna planera för mitt andra jobb. Han visste inte ännu hur det blir, det har tydligen diskuterats lite olika alternativ men får ringa natten som kommer och får besked. Som så ofta så är det inte lång framför hållning.

Jag bad honom också säga till att jag vill ha tillbaka mina lysen på taket. Det har varit lite si och så med det sista tiden, förmodligen något glapp, för bäst det är så har de slocknat och sedan i nästa gupp så har de tänts igen, men i natt hjälpte det inte hur många gupp jag körde i så tändes de inte.Det är viktigt att ha dessa lampor för bilens ordinarie strålkastare är inte mycket mer än stearinljus framför bilen.

Det var en lugn och fin natt för övrigt, bara några harar som envisades att hoppa framför bilen och ett och annat rådjur på avstånd.
Nattens ämnen handlade om ID-handlingar, fosterhemsbarn och bortglömda ord i svenska språket. Att behöva visa leg är inte så vanligt längre tycker jag men kan förstå de flyktingar som har kommit hit utan några handlingar som bekräftar vilka de är och som på så sätt inte kan få några ID-handlingar utskrivna att det gör livet svårt många gånger, men samtidigt så måste det ju finnas regler som skyddar andra medborgare så att ingen får ut falsk leg.

Många barn som placerades i fosterhem förr i tiden fick verkligen fara illa, jag minns ett sådant barn från min egna skoltid. En flicka som placerats i ett hem där hon verkligen fick fara illa medan en pojk som också hamnat där men som adoptivbarn levde som en liten prins. Glömmer aldrig när hon kom kämpandes med dragkärran med tunga mjölkkrukor på ner till vägen där skolbilen plockade upp henne. Hon denna lilla tjej skulle lyfta upp tunga krukor på mjölkbordet, ibland stod mjölkbilen redan där och då fick hon hjälp att lyfta krukorna annars slet hon med dem själv. Jag kan än se glädjen i hennes ögon när hon för en gångs skull, skulle få följa med oss i klassen på skolresa, inte för att hennes styvföräldrar gillade det och de sköt absolut inte till några pengar men vår lärare betalade hennes resa och vi barn i klassen tog av våra fickpengar och gav henne så att hon skulle få lika mycket pengar som vi andra hade och kunna handla lite smågott och glass. Men jag minns också vad som hade hänt innan hon kom och mötte upp den dagen. Hennes styvmamma hade klippt håret på henne, tjejen hade tjockt mörkt hår ganska långt och oftast väldigt smutsigt och oordning på det men denna dagen skulle man kanske kunna tro att hon skulle varit kammad en liten fin rosett eller något i håret, nej då hade styvmamman istället lagt en karott på huvudet och klippt runt omkring den. Flickstackarn skämdes som ett djur. Dessa minnen sitter djupt rotat i mig fast det gått femtio år sedan nu och jag lärde mig aldrig att uppskatta särskilt den här fostermamman, pappan var nog egentligen ganska snäll men hade tyvärr inget att säga till om.

Till sist i natt handlade det om ord som inte längre används speciellt ofta i vårt språk. Oj, vad många ord som bara försvinner för att de helt enkelt inte fyller någon funktion längre. saker som blivit ersatta med andra modernare prylar, tänk till ex rullbandspelare när hörde du det användas senast.
Sist måste jag bara berätta att nu har Peter fått mitt brev, brevet som innehöll en sprätt. Han började prata om sitt brev tidigt i natt och jag förstod redan då att det måste vara mitt brev. Så roligt att se att en sådan enkel liten sak kan göra någon så glad och vad sedan kanske andra tycker så kändes det verkligen som det var uppriktig glädje han kände.

Jag kan välja att förändra

Alla tankar som skadar.

Jag är aldrig upprörd av de

orsaker jag tror.

Rädslan är aldrig berättigad i någon form.

Bara mitt fördömande skadar mig.

Förlåtelsen är grunden till all lycka.

 Citat ur boken ”Lev och lär kärlek” av Gerhard G. Jampolsky

I natt har jag sovit gott och även djupt antar jag. Vaknade pigg och klev lätt ur sängen och snabbade mig på med tanke på att tidningarna varit tidiga flera nätter och så skulle bilen tankas. Först när jag stod där klar och med jobbtelefonen i handen såg jag att det kommit ett SMS. SMS:et sa att tidningarna var 40 minuter sena från tryckeriet.  Om det skulle bli mer så skulle vi får närmare besked. Jaha, så kom det som vi pratade om chauffören och jag häromdagen eller häromnatten kanske rättare sagt.

Påklädd och klar för att ge mig iväg, vad göra? Skor och tröja av. Ställa klockan på ringning om en halvtimma och så dyka i sängen igen. Sömn, nja knappast men kroppen fick vila. Det blev ingen ytterligare försening så efter en halvtimma åkte jag ner för att sortera riksen och tanka bilen samt ställa fram burarna.

Temperaturen höll sig runt 5-6 grader plus när jag åkte och det höll sig så i hela samhället men så fort jag lämnade Lessebo och närmade mig Fagerhult så sjönk temperaturen, faktiskt ända ner till minus en grad. Lite dimmbankar dök upp från och till och när jag just kom ur en sådan dök han upp där skogens konung.

Nattens ämnen handlade om vad polisen ska jobba med, diskriminering och nära till.  Jag tycker att polisen ska syssla med det de är bäst på att jaga bovar och att finnas ute så mycket som möjligt.

Vatten består av syre och väte, och borde egentligen vara gasformigt vid rumstemperatur.
Men eftersom vattenmolekylen råkar vara elektriskt laddad,
har den likt en magnet, en plusladdad(Ying)  och en minusladdad(Yang) sida,
så kan molekylerna häfta vid varandra och vips blir vatten flytande.
Tack vare denna ”polaritet”(Tao)  finns livet !
(Fysikaliska Fakta)

090909 är det idag, det är lite kul det där med sifferkombinationer tycker jag. Tänk om någon som föds idag får även de fyra sista siffrorna 0909. Vad lätt att komma ihåg det blir då.

I natt var tidningarna i skaplig tid och det är alltid skönt särskilt när det är onsdag och man har dubbla veckotidningar att hålla koll på. Vet inte om jag tycker riktigt om det där med adresserade HJ, vi har ju delat veckotidningar under så många år så jag förstår faktiskt inte riktigt vitsen med att de ska vara just adresserade vi har ju gått på våra listor så länge och det funkar ju för det mesta i vart fall. Klart att det är lättare för de som är nya när de vet exakt vem som ska ha tidningen om de missat någon. Men som gammalt tidningsbud så sitter det för det mesta i ryggraden vilken som ska ha tidning och man vet vem man har missat om man får ett ex över. Åtminstone för det mesta, visst får även vi hjärnsläpp ibland.

Temperaturen pendlade mellan fjorton plus och ner till bara åtta grader.

Nattens ämnen var inte så mycket att diskutera tyckte jag. Det enda som var lite intressant var att höra kvinnan som donerat ägg och hennes tankar runt omkring ämnet. Förvånad blev jag när frågan ställdes till lyssnarna att det fanns de som så klart deklarerade att de inte kunde tänka sig att donera av sina ägg för att de tyckte att de tillhörde bara dem. Däremot så var det någon som funderade över det fenomenet att barn till donator träffar barn där mamman fått ägg från nämnda donator och det är klart att då kan problem uppstå med den berömda inaveln om det skulle gå så långt, men samtidigt så vet vi ju att det finns en del barn där fadern kan vara en som varit och prasslat med många olika kvinnor och kanske det blivit barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Så som jag ser det så är det nog större risk att några träffas där de har samma pappa än det är att de träffar någon som har samma mamma. Sista ämnet för natten var vilket vilt djur som man träffat på. Det ämnet känner jag ingen från inte allt för länge sedan så det kommenterade jag då så det hoppar jag över. Men jag fick mig ett gott skratt åt mannen som ringde in från Värmland och sa att han sett en varg och att han gärna skulle byta ut både fru och hund mot vargen. Inte så populärt när han kom hem och sa det till frun men han höll fast vid att det fanns inget fruntimmer som kunde röra sig lika vackert som vargen.
Till slut så säger jag bara en gång för alla att jag är så enormt trött på detta evinnerliga gnäll över hur sommaren varit. Bara för att inte solen strålat varenda dag så har inte sommaren varit dålig. Det har kommit regn men inte ihållande utan en skur och så har solen skinit för det mesta, varmt har det varit, jag tror inte att jag haft jacka på mig knappt en enda dag hela sommaren. Så sluta gnäll vi bor i Sverige och inte i Medelhavsområdet.
Mot dumheten kämpar till och med gudarna förgäves.

Citat av Schiller

Ännu en natt har passerat utan några större problem. Det största var väl i så fall att hålla reda på alla rådjur som sprang kors och tvärs över och jämte vägen. Men i natt höll sig älgarna på avstånd i vart fall.

Temperaturen var behagliga fjorton plus och det var torrt väder.
Nattens ämnen handlade om jakt, polisers övervåld och hembakat. Nej, jag har aldrig jagat något, inte ens statusprylar som en del sysslar med. Jag blir så less på detta eviga anmälande av poliser för att de använder övervåld. Nu senast är det tydligen några som anmält poliser för att de använt sk övervåld när de försökt ingripa mot barnungar som härjar vilt i Uppsala om nätterna och ställer till en massa elände för många. Menar man att poliserna ska stå och titta på bara och låta detta dravell bränna bilar och byggnader bara för att de känner sig missuppfattade och vad vet jag inte allt de skyller på för att få härja som de gör. Kasta sten på folk som ställer upp för samhällets säkerhet och skydd är helt förkastligt och jag förstår faktiskt att sinnet ibland måste rinna över för en och annan polis och att de tar tag i slynglarna lite rejält. Ingen blir utsatt för övergrepp utan att själv ha försatt sig i den situationen att ett ingripande har behövts göras. Så var det om man bakar mycket hemma. Förr bakade jag ganska mycket men numera är det sällan. Fikar sällan så det går inte åt även om jag skulle baka något.
Skratt är ett lugnade medel utan några biverkningar. Arnold H Glasgow.

Måndag igen och ännu en helg som bara försvinner i all hast, ska det inte snart kunna bli lite stopp på hastigheten när man är ledig, det är så mycket som jag vill hinna med men så hux flux är det måndag igen. Ja, ja det som inte blir gjort finns ju kvar det springer inte ifrån mig i varje fall.

Temperaturen i natt pendlade mellan tio och tretton plusgrader och relativt torrt i luften. Tidningarna kom i bra tid i varje fall så jag fick en halvtimmas sömn innan nästa jobb stod på tur. Skönt.

Vad som är ett litet elände nu för oss som kör på småvägar genom skogarna är älgarna de springer som blinda höns fram över vägarna nu. Korna brunstar visst vid denna tiden och då är ju ”karlarna” blinda för allt annat än det. Kanske dags att leta fram om det fortfarande finns de där viltskrämmarna som fanns förr och bearbeta bilansvarige om att sätta det på bilarna.
Nattens ämnen var ganska intressanta, de handlade om TV-tablåernas tid förbi nu ska man kunna välja själv när man vill se programmen via datorn, är det dags då även för att ta bort licensen för TV? Allt fler skolungdomar dricker flera energidrycker om dagen, det är gjort att en ICA-handlare någonstans, jag vet ej var, bestämt sig för att införa 18-årsgräns på de dryckerna. Helt riktigt tycker jag. Till sist var det nostalgi, vad som får mig att bli nostalgisk. Först tänkte jag att det är ju bara musik som gör det men när många som ringde in tog upp än det ena än det andra så kom jag på att du vad mycket det är som gör mig nostalgisk. Det är nog så att ju äldre som man blir ju mer nostalgisk blir man.
Till slut kan jag inte låta bli att tycka till om dessa ungdomar som ”hatar samhället” de stackarna känner sig så missförstådda av samhället så det ger dem rätt att bränna bilar och byggnader, kasta sten på polisen, räddningstjänst mm mm. Skitsnack, skärp er istället och gör något vettigt av ert liv.
Om du vill ha rikedom bygg först upp rikedom av kunskaper.
Jeffrey Gitomer