Nu är det sista dagen i november och dagens namn är Anders, ett namn som dyker upp i bondepraktikan och ger tyngd åt dagen. Det sägs att om Anders slaskar ska julen braska och vice versa. Då kan vi ju bara vänta oss en kall jul, men det återstår att se. Lite snö vill jag i varje fall ha till julen, sedan kan den försvinna för min del.
Natten som gått innebar att temperaturen låg på runt fem plusgrader och en hel del fukt i luften, inte som regn men som lite lätta dimmor på sina ställen.
Vad vackert det är i många fönster nu även på natten, stjärnor i alla färger och former lyser upp, stakar både tradionella och lite nyare. Granar ute i trädgårdar klädda i alla möjliga färger på ljusslingorna, buskar som är täckta med nät av ljus, tomtar, renar, snögubbar ja allt möjligt finns nu som ger ljus i mörkret och det glädjer nog inte bara mig som tidningsbud utan alla vi som jagar fram på vägarna under denna mörka årstid.
Det fortsätter att vara glest med djur på rundan.
Så var det nattens ämnen, det handlade först om att kyrkklockor runt om i världen ska ringa 350 gånger den 13 dec kl 15 för att manifestera att även kyrkan tar upp kampen om miljön. Detta är inledningen på på den stora klimatkonferansen i Köpenhamn. Bra eller dåligt, ja det beror väl på hur man ser det, bra att även kyrkan visar att de bryr sig men sedan är det ju det där med att spara energi, hur mycket sådan går det åt vid alla klockringningarna?
Nästa ämne handlade om man kollat upp brandvarnarna nu när så många levande ljus tänds under adventstiderna. Skam sägandes så har jag inte kollat upp min, men ska göra det direkt faktiskt. Jo, den funkade. Den tjöt så att vovven min for upp och undrade vad det var för något som lät.
Sista ämnet för natten handlade om ålder och hur åldersfixerad man är. Många vill vara evigt unga och både klär och uppför sig som en tonåring fast de har passerat bäst före för länge sedan. För min egna del så är det där med ålder bara en siffra i mitt pass för övrigt så beror det väl helt och hållet på hur man känner sig just den dagen. Det finns dagar då jag tycker jag står med ena foten på kanten och att bara en liten knuff skulle få mig att stjälpa över och ner i graven, medan andra dagar känner jag mig fortfarande en bra bit under den verkliga åldern.
Så har det hänt igen, nu är det här nere som en trettonåring ska ha våldtagit en sextonåring. Jag har ju så svårt att fatta att det bara kan vara möjligt, jag ser dessa pojkar dagligen som är i den åldern och inte skulle väl någon av dem kunna ställa till det så för sig?
Som avslutning kommer ännu en dikt av min far med anknyning till advent.
Begrundan
Han sitter och kisar mot solen
en stilla dag i Advent
En gammal gubbe i stolen
med minnenas dörr på glänt.
Han är långt tillbaka i tiden
då livet var stormigt och ungt.
Då själv han var mitt upp i striden
han småler vemodigt och lugnt.
Då var det en kamp för brödet,
rätt ofta oviss och svår.
De var rasande ilska mot ödet.
Han tycker det var igår.
Han makar tillrätta bränderna
i stugans öppna spis.
De knotiga, värkbrutna händerna
han värmer på härdens fris.
Han går där förnöjt och muttrar
bland tingen från “fornstora” dar.
På kokspisen kitteln smått puttrar.
Han myser: Jag tar väl en klar!
Han är bara en av många’
som längtar till uppbrottets tid.
Då dagar som stundom känns långa,
förbytts mot en vila i frid.
Ernst Häll
December 1987

Lördag och en sällsamt lugn natt. Visserligen så var tidningarna förstås försenade men vi fick ett SMS som talade om det så det var bara att vända sig om och sova en stund till.