Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

In, ut, in, ut att hålla på så över en timma på natten är riktigt jobbigt sådant är livet för oss bilburna tidningsbud nu på nätterna när snön omöjliggör att köra rakt på mellan lådorna. Det tar en kvart extra bara detta förfaringssätt och sedan när man bär iväg ut på landet så får man istället hålla ett stadigt tag i ratten pga ishalka, många vägar är bra grusade nu, men tyvärr finns det en del som är rejält spåriga också. Jag längtar redan till våren och framför allt sommaren då nätterna också är ljusa större delen av rundan.

Natten började med att jag åkte ner fem minuter tidigare än vanligt för att som jag skrev igår se till att inte behöva bara slänga ut riksen och allt vad som hör till från den buren. Nu kom naturligtvis inte tidningarna riktigt tidigt bara för att man gjorde sig till. Vi hann faktiskt komma allihop innan buntbilen dök upp, något strul med Barometern tydligen enligt chauffören.

Minus tre grader var det när vi började, men när jag lämnade Lessebo så bröt månen genom molnen och lysste så vackert och samtidigt sjönk temperaturen direkt så bitvis var det ner mot nio minus.

Inget speciellt varken på djurfronten eller på radion i natt så jag slutar med nyhetsrapporteringen idag om att pensionären som gav trettonåringen ett par örfilar fick dagsböter. Motiveringen var att man får aldrig slå barn. Nej, visst ska man inte slå barn men barn måste också lära sig respektera oss vuxna.

I morgon är det sista dagen för året och helst hade jag velat ta ledigt den natten eftersom min son gifter sig med sin älskade Maria på eftermiddagen men det är som det är omöjligt att ta ledigt på helgaftnar. Men det ska fixa sig i varje fall, först köra tidningarna sedan sova några timmar och så blir det full fart resten av dagen.

På en vanlig fotbollsplan får det plats 51 000 människor — om de står tätt.

Ännu en natt med tidiga tidningar, i morgon natt så åker jag ner fem minuter tidigare så att jag hinner sortera upp riksen ordentligt innan buntbilen kommer så jag inte bara behöver slänga ur dem ur buren huller om buller.

I natt var jag faktiskt lite tidigare nere men då så naturligtvis så kom jag inte in i min tidningsbil, dörren på förarsidan satt ordentligt fast. Mildväder och sedan flera minusgrader hade gjort att den fruset fast och så när det ska snålas med kupevärmartiden så hade det naturligtvis inte hunnit lena upp. Som tur var så gick andra dörren upp med lite tvekan och jag fick hjälp av killen som kör Hovetbilen så med gemensamma ansträngningar så gick dörren till sist upp. Tänk om de kunde tillverka alla bilar med ett dörrhandtag som man får ordentligt grepp om så man har möjlighet att rycka upp dörren i vart fall. Nu ligger det en liten skruvmejsel i kassen som är med varje natt så att jag kan peta in den om jag bara får upp dörren lite så att jag kan bända upp den sedan. Vet inte om det fortfarande finns sådant där liststift så man kunde smörja listen, det måste jag kolla i morgon.

Temperaturen höll sig mellan minus fyra och ner till minus sju grader i natt och månen följde troget med på min väg genom halkiga smålandsvägar. För halkigt var det i natt också, visserligen inte lika illa som natten innan. En del vägar hade man grusat, men långt från alla och framför allt inte hela vägarna. Glad som bara den när man upptäckte att det var grusat när jag smög in på en väg och så när man kommit någon km så var det inget grus längre, undrar hur man tänker eller kanske förhoppningsvis var det tiden som inte räckt till för att grusa hela vägen. Får väl se i natt hur det ser ut.

Två abonnenter har fått lapp i sina lådor, en för att vägen till dem inte är röjd och har inte varit det någon gång ännu efter snön som kom och en som jag har lagt lapp till förut om att skotta vid sin låda. Det är den som jag skrev om förut som har sin låda vid en parkeringsplats utefter Kostavägen och där är det nu en rejäl vall som man ska kliva över för att komma till lådan. Har inget hänt till i natt vilket jag tvivlar på eftersom det har varit fruset nu och inte lätt att skotta bort något så ska jag kolla med kontoret vad som gäller.

I natt fick jag i varje fall se lite djur igen, både harar och rådjur, katter och en räv.

Nattens ämnen handlade om hur håller man sig varm och om att vänta. Egentligen är inget av dem något som jag funderat särskilt över i natt för de har varit på tapeten förut och då har jag kommenterat dem.

Jag har ju sagt att jag funderat på att byta ut mina slutord nästa år mot något annat och jag har klurat och klurat och nu tror jag att jag vet vad det ska bli och här kommer ett första på försök. Det handlar om onödigt vetande.
Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat. tillräckligt med ljudenergi för att värma en kopp kaffe.

Nu är julen förbi för detta året, tänk vad de dagarna går fort, man tänker sig så skönt att man ska få tre sovnätter istället för en och så vips är de tre bara borta. Men det kommer några fler extranätter innan alla helgerna är över.

 Många klappar har bytt ägare under den här helgen och jag har fått många fina klappar av barn och barnbarn samt av mina abonnenter, jag har nog varit snäll trots allt. Tack alla som bidrar till att glädja mig i den mörka natten.

En sådan här natt så undrar jag verkligen över varför jag valt det här jobbet. Grusvägarna var täckta av ett lager is och uppe på det vatten, halt så in i nordens.

Buntbilen var redan kommen när jag kom till avhämtningsstället och tack och lov hade även killen som kör Hovet gjort det för vi kunde snabbt lasta ur burarna så att buntbilschauffören inte skulle behöva vänta. Det känns onekligen lite konstigt att för en gångs skull på flera veckor nu ha buntbilen så tidigt på plats och det även om det var reklam ibladad i SMP.

Glädjande var det också med den tidiga tiden att det gick att komma iväg så pass bra tid eftersom den behövdes för att kunna klara sig från att kana i diket under resterande runda i skogarna.

Inne i samhället var det skapliga gator och relativt bra vid de allra flesta lådorna om folk bara kunde låta bli att sätta soptunnan ute på gatan så att det blir svårt att kryssa sig in till lådorna med snövallar och soptunnor i vägen, men det är ju bara en natt som detta gäller.

 Temperaturen visade på en plusgrad hela rundan faktiskt men nu ska det sjunka och det rejält sägs det. Jag hoppas innerligt att det sjunker ner till åtminstone -15 i natt så att vägarna inte blir så hala längre eller att väghållarna har varit ute och grusat ordentligt.

Nattens ämnen handlade om att handla på mellandagsrean, om man är fyrkantig och våld i skolans värld.

Mellandagsrean struntar jag fullständigt i, våld i skolan ökar och vad ska man göra åt det. Ja, för det första så måste nog lärarna återta sin auktoritet och så kan man inte plocka bort vuxna från skolans värld, alla vuxna behövs inte bara lärare, vaktmästare ska finnas på plats, lokalvårdare, skolvärdinnor och så till sist måste man ha föräldrarna med sig för det har jag sagt massor av gånger, skolan ska lära ut och föräldrarna ska fostra barnen. Att vara fyrkantig, tja det är jag nog i en hel del saker men jag kan även vara flexibel om det krävs.
Nu håller vi alla tummarna för att väglaget har blivit bättre till natten som kommer.

Vad du ser kan du inte hjälpa, men vad du säger beror helt på dig själv

I natt var tidningarna i tid i varje fall och skönt var det för väglaget var inte det bästa så en dryg halvtimma extra tid tog det att slinka fram på snöiga gator och vägar. Temperaturen pendlade mellan en minus och en plusgrad. Buntarna i natt var som brödlimpor av all reklam som ligger i tidningarna.

En mycket stolt räv mötte jag på Herrgårdsgatan i natt. Stolt för att den bar en hare i munnen, det riktigt syntes hur stolt den var. Ett vackert djur som blev än vackrare av sin börda.

Det är faktiskt bara en enda låda som jag inte kommer intill på hela min runda och det är mycket bra. Den här abonnenten har placerat sin låda mycket dumt med tanke på vinter och snöröjning, den är placerad vid en parkeringsplats utefter Kostavägen och en halvmeter in från kanten på parkeringen och nu när de röjer så röjs inte innersta halvmetern på parkeringen så det närmaste jag kommer lådan är en meter och så långa armar har jag inte så jag når att stoppa i tidningen. Jag har påpekat en gång om skottning men inget händer och jag antar att det kommer inte att hjälpa hur många lappar jag än lägger i abonnentens låda.

Många härliga abonnenter har jag som hänger en påse med ett kort med en hälsning till mig eller så ligger det ett paket i lådan, det värmer en frusen själ när man är så uppskattad. Tack snälla ni.

Nattens ämnen handlade om arbetsgivarens julklapp, vad man vill göra när man blir gammal och hur firar jag julen.
Jag har full förståelse för de företagen som inte har råd att ge julklapp till sina anställda i dagens kärva tider men visst ska jag vara ärlig och säga att det är alltid lika kul med uppskattningen som visas med en liten julklapp hur liten den än må vara. Vad jag vill göra när jag blir gammal, ja det är en svår fråga, det beror alldeles på hur pigg jag är då. Julen firar jag tradionsenligt tillsammans med barn och barnbarn med julmat och klapparna många.
Natten som kommer hoppas jag på att vägarna är ordentligt röjda och med lite tur eftersom det var mildväder idag så har man lyckats ploga vägarna ända ner till gruset.
Att köra tidningen på julaftonen är kanske inget som många tycker skulle vara någon höjdare och många försöker lägga in semester så att det täcker över den här natten, men det är inte självklart att man får ta ledigt. Det finns en policy inom företaget att man inte ska ta ledigt på aftnarna. För egen del så har jag jobbat alla julaftnar utom en vad jag kan dra mig till minnes nu, det var när julaftonen inföll på en söndag. Det är långt mellan den möjligheten och jag har kollat upp att det blir ingen mer sådan ledig julafton för min del innan jag går i pension. När det väl närmar sig att det skulle infalla igen då kommer det ett skottår och flyttar fram alltihop en dag. Men om bara tidningarn kommer i rätt tid, väglaget är skapligt så kan jag tycka att det är mysigt att köra tidningarna på natten till julaftonen.
”Tag vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden”

- VILHELM MOBERG -

Inte direkt en höjdarnatt natten som gått till vila nu. Börjar med en titt på termometern och konstatera att det är minus sjutton grader, det blir att klä sig som ett kålhuvud, kläder lager på lager, men som tur är konstaterar jag så har det inte kommit något SMS om försening. I väg med dig bara resonerade jag för snart väntar den goa sängvärmen igen på dig för att sedan ta tag i julmatsförberedelserna och lite annat smått och gott som är kvar att göra.

Så det var bara att bita ihop och ge sig ut i kylan och glädjas åt att bilarna i varje fall vara fria från snö och is, tack och lov för kupévärmare.

Till macken och började plocka bland alla grejor som låg i buren för att hitta mina riks och veckotidningar och då kom killen som kör en av Hovetrundorna för att lasta och han säger, har du fått SMS:et? Vilket SMS undrar jag, det kom nyss sa han och då förstod jag varför jag inte sett det ännu för mobilen låg ju i bilen. Tidningarna är minst en timma sena, sa han. Nej, det kan inte vara möjligt och varför kan vi inte få dem tidigare så man kunnat legat kvar hemma och sovit.
Lastade i varje fall mina grejor och övervägde om jag skulle åka hem eller inte.

Ringde nattförmannen för att få ut lite märklappar som saknades och då påpekade jag för honom om det sena meddelandet och fick då veta att han kunde inte rå för det för han hade inte fått veta det förrän för sent eftersom det inte var tryckeriet som orsakat förseningen utan det var lastbilarna som hade problem.

Jag satte mig för att vänta trots allt för jag hade ju med mig det sista i julklappsväg att sticka så jag tänkte jag kan ju lika väl sticka det här som hemma. När jag var klar med den kom nästa SMS som sa att ytterligare en timmas försening. Nej, nej och åter nej. Det var bara att luta sig tillbaka och försöka halvlura lite i bilen men det var svårt för jag var inte tillräckligt trött för att somna till. Men usch vad drygt det är att vänta och vänta.
Så totalt satt jag och Skruvbudet i drygt två timmar och väntade på tidningarna.

Tur att det var så fina vägar för annars hade tidningen blivit alldeles otroligt försenad till de sista abonnenterna och tur att jag inte skulle iväg till nästa jobb. Nu blev det exakt 40 abonnenter av mina som inte fick tidningen före kl 06.00. 7.15 var jag tillbaka.

Det blev mycket gnäll efter den här natten så jag väljer att sluta här och återkommer med ett nytt inlägg med förhoppningsvis lite mer positiva synpunkter.

Det som var lite märkligt i natt var hur snabbt temperaturen vände, från att ha varit minus sjutton hela tiden vi väntade på tidningarna till bara minus nio när jag lämnade Lessebo och när jag var klar var det bara minus sju grader.

Ljuset är på väg åt rätt håll nu i varje fall och snart kommer tomten.

Negativa konsekvenser uppstår när man agerat eller prioriterat fel.

Brrr i natt var det riktigt bistert ute, temperaturen pendlade mellan minus 14 och ner till minus 18. Det är tur att jag har lärt mig hur man ska klä sig för att klara sådan här kyla, varmt men ändå inte så man blir som en Michellingubbe. Lager på lager är det som gäller, så att det går lätt att skala av sig om man blir för varm. Största problemet är händerna. Jag är en sådan där typ som inte gillar att ha vantar på mig när jag jobbar vad det än vara må. Men jag får vika mig sådana här nätter och dra på mig torgvantar men då dyker ett annat problem upp just en sådan här natt som var, reklamblad som ska delas ut tillsammans med tidningen. Försök att plocka till dig ett reklamblad som är på bara ett par sidor med vantar på händerna, det funkar bara inte. Det var bara att kasta av sig vantarna och frysa istället.

Jag ska i varje fall inte klaga eftersom jag trots allt sitter i en bil, mina tankar går sådana här nätter till mina stackars kollegor som cyklar eller går. Bilen  ja, det är en historia för sig, den liknar mer en igloo och inte katten kan jag bli av med pansartäcket av snö på framför allt bakdelen på den, för att inte tala om all packad snö i hjulhusen. Backsensorn tjuter hela tiden så fort man bara tänker på att man ska backa. Om jag ska fortsätta med bilen så är det lite konstigt för nu har jag kört en hel vecka med gasregulatorn installerad och inte en gång har den tjutit, funkar den inte eller kör jag så smart redan att den inte behöver träda i kraft?

I natt kom tidningarna i bra tid och det är nästan så man inte tror att det är sant. Men det är klart tidningen var inte ibladad med någon reklam, den stod vi ju för i natt, vägarna är fina att åka.

Lycklig känner jag mig också över att äntligen är våra vänner i natten tillbaka i etern och med dem härlig julmusik.

Nu har jag också lite ämnen att fundera lite över för i natt talade man om SAAB, den eviga följetongen i media senaste tiden. Klart hemskt för alla som drabbas om det nu blir en nedläggning vilket det lutar ganska starkt mot men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att man kanske skulle tänkt lite klimatsmart tidigare. Det går inte att leva vidare på gamla meriter man måste faktiskt hänga med i utvecklingen. Att tillverka hur bra bilar som helst men som dricker en massa soppa det funkar inte idag och inte till vilket pris som helst heller för den delen.

Ett annat ämne för natten var julpynt om man är tradionell eller om det ska vara nytt varje år. Oh nej, inte kan man köpa nytt varenda år, det gamla hänger med än, jag har tomtar som varit med från mitt barndomshem och de måste bara fram även om de börjar bli lite skamfilade numera men samtidigt köper jag till lite nytt varje år helst till det som ska vara utomhus. Jo då, jag slänger en del gammalt också granen tex ser inte längre ut som den gjorde när barnen var små då den var full av sådant som de gjort numera är det enda gamla som finns kvar den gamla ljusslingan som vi fick en gång av svärmor och svärfar när de inte längre ville ha gran inne. Jag har haft den i minst 30 år och har fortfarande inte bytt ut en enda glödlampa i den och kanske det aldrig har bytts någon, snacka om kvalite.
Till sist pratade man om vad som är det bästa på julbordet. Det var en knivig fråga må jag säga. Den tror jag inte jag klarar av att välja ut en enda sak. Skinka och grytedopp är ju ett måste men det är så mycket annat också som ska finnas där.
Nu återstår bara att ladda för ännu en kall natt enligt SMHI men sedan blir det mer snö och det är jag inte lika glad för eftersom de säger att vinden ska tillta också i samband med det.

Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner

Nu har snart en vecka lagts till årets historia och kylan biter sig allt mer fast hos oss. Bedårande vackert med en natur som fått ett rejält hölje av snö, snö som döljer alla skavanker. Vägarna börjar bli riktigt bra nu, visst det finns en och annan kort bit som inte är röjd och det är klart att just där finns det en låda som väntar på tidning i nattens timmar.

Hur många grader kallt var det då i natt. När jag stack iväg var det minus sju men sjönk på vissa ställen ner mot minus nio, några lätta snöflingor dalade också sakta ner.

Men vi backar tillbaka tiden lite och konstaterar att som vanligt så här innan jul så är tidningen senare än vanligt, beror med all säkerhet på all reklam som bladas in i den, det där är alltid ett problem, fattar inte varför det inte går att lösa det på ett smidigt sätt, så att vi bud inte ska sitta där som fån och vänta in tidningen och sedan får fara fram med andan i halsen för att tidningen ska helst vara ute till kl 06.00 till alla abonnenter. Ja, ja jag vet att det är mitt egna ansvar att ta det lugnt och inte utsätta mig för några onödiga risker. Men nu är det bara så att då kommer den där pliktkänslan smygande igen och man står där som en åsna, märk inte riktigt dum, mellan två val. Ska jag köra undan lite extra fast vägarna är vintriga och på sina ställen ganska hala så att alla hinner få tidningen i rätt tid eller ska jag strunta i det och tänka på mig själv i första hand. Ja, ibland så väljer man det första alternativet. Förresten varför har man satt tiden till kl. 6.00 när det gäller tidningens tid i lådan. Den frågan vet vi inget ordentligt svar på men killen som hade informationen på budmötet trodde att den tiden kom till under industrisamhällets utveckling, många började då arbete på fabriken kl 07.00 och då skulle de hinna läsa morgontidningen innan de gick till jobbet. Låter logiskt i mina öron faktiskt, men hur länge ska man hålla fast vid detta, kommer det helt andra tankar nu när så många människor har helt andra arbetstider?

Ja som jag skrev så var tidningarna sena och det innebar att sista tidningen hamnade i lådan 06.01 men som tur var så var det nedsläckt i huset så ingen märkte att jag var en minut för sen där.

Inte var det mycket djur i rörelse den här natten heller, några harar som rusade fram var det enda jag såg.

Helikopter parkerad jämte vägen, var väl det enda lite annorlunda i min miljöbild över natten, undrade vad detta var, den stod på en av de små stickspåren upp från väg 28 till försvarets byggnader.

Fortsätter att lyssna på musik om nätterna men snart är mitt och många andras favoritprogram tillbaka tack och lov. Vaken med P3 & P4.

En händelse i veckan som jag bara måste kommentera och heja på är pensionärsupproret som varit. En man åtalas för att ha gett en 12-åring en örfil för att han varit uppkäftig. Rätt eller fel, visst man får inte slå någon, men vad då barn/ungdomar måste också på något sätt lära sig respektera när någon säger till dem att de gör fel. Jag håller på örfilspensionären.
Jag har gjort

en del bra val
en del tveksamma val
en del dåliga val.
Den viktigaste aspekten
är att de är
MINA egna val… och dom måste jag stå för och leva med!

Att tidningarna var sena är knappast inte längre något nytt att rapportera. Det får vi dras med tills julen är förbi.

Riktigt ordentligt kallt var det, allt från minus nio ner till minus sexton. Brrrr. Lite lätt snö föll det också tidvis.

Några rådjur iaktog mig under nattens runda, storögda stod de vid kanten av vägen och tittade på mig, några rådjur hoppade glatt omkring i trädgårdarna på Dammgatan, tur att inte tulpanerna är synliga för dem, de har ätit upp tillräckligt många för mig förut. Men än så länge kan de ”rackarna” skutta omkring som de vill på ”min” gata för nu är vårens lökväxter dolda av ett vackert snötäcke.

Mina små hjärtan med julhälsning är utdelad till alla mina abonnenter i natt. Jag tillhör den skaran som tycker om att ge en liten bit av mig själv till andra.

Ett billarm tjöt när jag gick med mina tidningar över armen i Hackan i natt. Jag kastade en blick runtom för att se om jag kunde se vart det var, men eftersom det är tyst och lugnt på natten så kan även en som har så dålig hörsel som jag höra ljud på långt håll, så det fanns inget inom mitt blickfång i vart fall som visade varifrån ljudet kom.

Nu vet jag vad det var för helikopter som jag såg i går natt, jag såg den i natt också fast på ett annat ställe, förklaringen fick jag när jag läste dagens tidning. Det är en helikopter som bombar våra vattendrag med kalk mot försurningen.

Stackars abonnenter, jag tycker alltid lika synd om dem som blir utan tidning, men vad ska jag göra när jag inte har fler att dela ut. De två sista på min runda blev utan, som tur är så har de två inte drabbats förut eftersom jag kastade om rundan rejält i natt.

Nu är jag nästan helt klar med julklapparna, lite kvar att sticka och knappar och knapphål i en jacka så nu kan jag andas ut för jag ser slutet och vet att jag hinner bli klar utan att ta till någon vakennatt.

Det fina med livet beror inte på hur glad du är.
Men däremot hur glada andra blir på grund av dig.

Så var det kallare igen i natt, mellan fem och sju minus och en och annan snöby drev fram.

Lite sena i natt också var tidningarna, men det spelar mig ingen roll nu när jag är ledig från andra jobbet. Det är så skönt att känna sig vaken och pigg hela rundan.

I natt blev det julmusik för hela slanten, både med dansband och med Peter Jöback.

Vägarna var det lite si och så med, en del av småvägarna var röjda och fina andra hade man inte gjort något alls med. Att köra på vägar där snötäcket är en decimeter och spårigt av alla som åkt där är ingen höjdare precis och tanken gick till förra vintern då man inte heller röjde utan allt packades ner och till slut så när det blev milt så hade man rena isbanan att köra på.

Två rådjur och en räv var vad jag såg i natt.

Det är inte droppen som urholkar stenen utan antalet droppar.