Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Lördag åh vad skönt tycker både jag och många med mig, det har jag konstaterat förut. Lite extra skönt är det säkert för många av oss som jobbar mycket under veckorna och kan släppa allt vad jobb heter och bara koppla av.

Natten till lördagen som det egentligen handlar om för min del att skriva om var en fantastisk natt. Tänk att få följa en rafflande curlingmatch när man ändå jobbar och inte behöver sitta uppe för att bara följa idrotten. Kan något blir mer spännande egentligen, när man tror att nu är allt kört och så händer det bara något och så är det match igen. Grattis våra fantastiska curlingtjejer till guldet.

Hur var natten då tidningsmässigt, nja det hade väl kunnat vara bättre för nu hade man röjt gatorna på många ställen ganska sent under fredagen så en hel del hade inte hunnit röja undan vid sina lådor eller lådrader. Men jag måste säga att jag är förvånad hur många som kämpat på för att få bort de stora snökloten som bildats av plogen. Jag ska ärligt säga att jag orkade inte ge mig ut i fredags kväll för att röja vid vår lådsamling men det var ju jag själv som fick lida och kliva ur bilen. Tro inte att det var någon som tagit tag och skottat under förmiddagen medan jag låg och sov utan det var ännu en gång och förhoppningsvis sista gången den här vintern som fick skotta. Vågade faktiskt inte låta de stora kloten ligga kvar för om det skulle frysa på.

Plusgrader, kraftig dimma och ganska fattigt på djur.

Klar var jag naturligtvis inte förrän sent eftersom tidningarna var lite försenade. Vägarna ute i skogarna var fortfarande fina och många var grusade hoppas att mycket hunnit försvinna av snön på vägarna till natten som kommer.
Helgen har bjudit på takdropp, fågelsång och tidvis solstrålar och det märks hur mycket snön har sjunkit ihop.

Visste du att……………….
Om man lade ihop styrkan hos alla muskler, skulle en normal människa kunna lyfta cirka 25 ton. Det motsvarar 4-5 elefanter.

I natt var det plusgrader för första gången det här året, härligt det inger hopp om att det är en vår i antågande även det här året, fast det varit svårt att se förut när snön vräkt ner de allra flesta dagarna. En mycket annorlunda vinter på så sätt måste jag tycka. Snöfall nästan varje dag, ytterst sällsynta solstrålar och en kyla som hållt i sig hela året.

I och med att det var plusgrader så var det naturligtvis också dimma inte konstigt alls med all den fukt som finns i luften. Fukten i luften späddes på av att det tidvis kom lite regn också.

En fördel som jag missat att tala om förut är att när jag flera nätter varit sen tillbaka så har jag fått en glimt av det där härliga blåa ljuset som föregår gryningen och några nätter har jag faktiskt fått se ljuset också komma fram och kunnat slå från strålkastarna på bilen och det är underbart.

En ganska intressant sak hörde jag under dagen på radion och det var att om man omsätter all den snö som finns i Kronobergs län till smältvattnet som kommer att bildas av snön så blir det 1200 miljarder liter vatten och då skulle en normal villatomt på runt 1000 kvm ta emot så mycket som 150 kbm vatten. Det är enorma vattenmängder och tur är väl att inte all snö smälter på en gång och att det förhoppningsvis inte finns någon tjäle i marken eftersom den varit snötäckt nästan hela tiden.

Natten som gått var en vanlig natt, vanlig på alla sätt, tidningarna i normal tid, ingen förändring vad det gällde åtkomligheten av lådor, vägarna inte ännu påverkade av blidvädret.

Snart kommer jag att få sällskap på nätterna en vecka i varje fall av mitt barnbarn, ska bli skönt med någon att prata med. Efter det blir det en vecka då jag är ensam igen och sedan kommer vikarien att vara med fem dagar sedan är det semester i 10 dagar för min del. Jag måste nog bestämt påstå att hade jag inte haft de här tio dagarna ledigt att se fram mot så undrar jag om jag orkat ta mig genom de här sista veckorna. Jo, förresten det hade jag säkert gjort, man är ju så envis men det har varit enklare när man har något att se fram mot.

Visste du att………………..
Att banka huvudet mot väggen bränner ca: 150 kalorier i timmen. ( men verkar onekligen vara ett ganska dumt sätt att förbruka kalorier på )

Ska strax gå och lägga mig, alldeles för lite sömn den här veckan också,  så i natt var det verkligen svårt att hålla ögonen öppna. Det var så pass svårt att jag faktiskt fick stanna till och ta mig en sk powernap innan jag tog mig sista milen genom skogen ner till Hässle. Det är skönt att kunna göra detta och jag önskar att många skulle ta till vara detta sätt att vila på.

Att jag ändå skriver i kväll beror på att jag inte vill bli efter allt för mycket i mitt bloggande. Onsdagens inlägg kommer i morgon istället för då hade jag en hel del att berätta så det inlägget blir nog ganska långt.

I natt var det en ganska vanlig natt förutom att det ovanliga var att de hade röjt vid våra bilar så nu kunde man äntligen dra ur sladden utan att få kängorna fulla av snö. Tack för det!

Ännu så länge och jag hoppas att det kommer att hålla i sig så går det att komma till alla lådorna igen på Kostavägen, ja faktiskt alla för även den sista som inte var röjd igår hade de varit snälla och lyft undan snön från.

Temperaturen i natt höll sig runt minus tre-fyra grader och tänk även den vägen som jag beklagade mig över igår och i förgår var fixad till i natt.

Gårdagens sol hade gjort att t o m asfalten kikade fram på vissa ställen helt fantastiskt men jag undrar vart allt smältvatten ska ta vägen.

Rådjur och harar var de djur som förgyllde nattens timmar.

Nu hoppas jag bara på att det ska bli plusgrader någon natt så att jag kan märka upp eller plocka bort märklappar på lådorna så det är fixat till vikarien ska ta vid. Ett önsketänkande är att det inträffar på natten till lördagen då tiden inte känns riktigt så tajt.
En ny tidning ska vi börja dela ut i mars månad, det är en som kommer ut om jag inte minns fel 16 ggr per år. Inte någon större inkomstkälla då bara fyra hamnade på mitt distrikt, men många bäckar små………….
Visste du att…………..
På en vanlig fotbollsplan får det plats 51 000 människor — om de står tätt.

I natt var det lite minusgrader allt från minus fem till minus sju. Egentligen ska ju en sådan här natt var rätt idealisk att ta sig fram på vägarna. Det var det också ända tills ja just det jag kom på vägen in mot Grönahult där var det fortfarande inte röjt, så de där 15 cm snö med spår åt alla möjliga håll var inte alls trevlig att ta sig fram på. Så vad hjälpte det att jag lyckats köra in en del tid mot tidigare nätter. När jag hade bara knappt fyra kilometer kvar av denna snöplogning med min lilla tidningsbil så vad händer då? Jo, plötsligt tornar sig en stor timmerbil upp sig på vägen och vad får jag göra då? Jo, naturligtvis backa tillbaka till en ladugårdsplan där jag kunde vända och så fortsätta att plöja mig tillbaka samma väg som jag tidigare balanserat mig fram på. Inte kul alls men sådant är vår vardag som tidningsbud ofta. Att sedan behöva köra en helt annan väg för att kunna dela ut de tre tidningar som skulle avslutat denna snötyngda väg är också en del i vårt jobb för att alla abonnenter ska få rätt tidning i rätt tid så långt det är möjligt.

Väg som däremot var röjd var vägen till den där envisa abonnenten som jag snackat så många gånger om. Han har väl tröttnat på att läsa gamla tidningar.

Det var fortfarande inte skottat vid våra tidningsbilar. När ska detta bli gjort? Jag är trött på att kliva i snön även där, det räcker nu.

Men vad skönt det är att Kostavägens trottoarer är röjda och alla vallar bortkörda, äntligen kommer jag intill alla lådorna igen. Nästan alla i varje fall.

Tack Smålandsposten för att ni tagit ert förnuft till fånga och flyttat fram er abonnemangskampanj en vecka, hoppas innerligt att den värsta snön är borta tills dess annars återstår samma problem att hur sjutton ska vi komma till lådorna när vi knappt tar oss fram till lådorna där vi ska lägga tidningarna i.

I natt såg jag två älgar förutom rådjuren och harar som är vanliga och faktiskt en räv också. Älgarna har det nog lika svårt nu att ta sig fram i snön som rådjuren enligt vad jag kunde se när de skulle ge sig iväg ut över en snötäckt åker. Den enda skillnaden är att de har säkert lättare att få tag i mat eftersom de når lite högre upp på träden.

Nu sägs det att våren eller i varje fall lite mildare väder är på gång och det välkomnar jag verkligen.

Radion då, den har du glömt bort alldeles tycker säkert någon, nej då det har jag inte alls men jag slits lite mellan att lyssna på OS-sändningarna och att lyssna på Vakenprogrammet. På Vaken pratar man om snön och allt den ställer till med och hur svårt det är i Stockholm just nu, precis som om de är de enda som drabbas av snön. Man pratar också om det bröllop som kommer att gå av stapel i sommar, det mellan vår kronprinsessa och hennes Daniel, nu sist var det bröllopsmenyn som var på tapeten.

Visste du att……………..
Varje droppe havsvatten innehåller en miljard guldatomer.

Igår natt var det ner mot minus 26 grader och i natt så höll det sig runt nollan med plus minus någon grad. Snöade lite hela tiden gjorde det också.

Jag vet inte hur många gånger den här vintern jag har allvarligt funderat på varför jag utsätter mig för det här. Att kliva upp mitt i natten för att mötas av all denna snö och vad den ställer till med för oss tidningsbud.  Varenda natt kliva i och ur bilen för att komma åt att lämna tidningarna. Ibland är det så tårarna kommer när jag ser hur otroligt väl en del skottat och verkligen gör allt för att vi på något sätt ska komma intill deras lådor nästa gång är det nära till tårarna när man kommer fram till lådor där man inte skottat alls eller i bästa fall gjort en liten gångstig fram till sin låda. Hur tänker man?  Men jag har gett upp och säkert de allra flesta tidningsbud om att de ska bättra sig och skotta hur många lappar vi än lägger i lådan. Grundförutsättningen sägs det när det gäller tidningsdelningen är att alla ska få sin tidning om man som bud har någon möjlighet att kunna genomföra det, men samtidigt säger de på kontoret att är det inte skottat så behöver ni inte lämna tidningen. Ni ska kunna komma till lådorna med bil om man nu är bilbud förstås.  Ja, där står man som den där getabocken mellan två hötappar. Det blir ju att man är så f*b dum så man kliver ur och pulsar i snön för att lämna tidningen hur hög vallen än är för man vet ju att abonnenten oftast är kvick att reklamera. Rundorna tar nästan en timma längre nu och då får det inte vara några timmerbilar i vägen.

Fortfarande så är det inte röjt vid våra bilar och jag ringde än en gång och påpekade detta för nattförmannen. Tog mig en tur där förbi när jag kom från andra jobbet idag och fortfarande hade inget hänt. Vad som däremot hade hänt var att man röjt bort vallarna från nästan hela trottoarerna utefter Kostavägen, tack nu kommer man till där i varje fall alltid något att glädja sig åt. Förra gången och den första för i vinter som de röjde dem så fick jag bara jubla en natt och knappt det för då vräkte det ner snö natten efter så det blev bara denna enda natt som det med nöd och näppe gick att komma till lådorna där.

Jag har börjat lägga i lappar i lådorna med ett varmt tack riktat till de som envist hållt på att skotta så det går att komma till lådorna med bilen och jag hoppas att det är en liten uppmuntran i vart fall till dessa mina hjältar.

Fortfarande har inte den där envisa abonnenten röjt sin väg, så högen med tidningar till honom växer i bilen. På tal om illa röjd väg så är inte vägen via Grönahult och ut till Muggehult röjd sedan helgens snö så där är det dryg dm snö och mycket spårigt. Usch, för dåliga väghållare.

När jag ändå håller på att gnälla så är det lika bra att göra det om Smålandspostens påbud att vi nästa vecka ska dela ut en abonnemangskampanj åt dem till de som inte har tidningen. Hur tror de att vi ska kunna fixa det när vi har fullt upp att dela ut tidningarna. Ringde kontoret idag och påpekade detta och tjejen som tog mot mitt samtal hade också frågasatt detta. Det jag ville veta var vem som betalar den extra tid som det tar att dela ut dessa för de där futtiga örena som vi får för varje täcker ju absolut inte den tid det tar om vi ska dela ut dem nu.

Slutar med att säga att rådjuren börjar bli besvärliga riktigt nu. De är i klungor nu på vägarna och har svårt för att flytta på sig när man kommer. De stackarna har det inte lätt den här vintern.

Visste du att

Sniglar kan sova i tre år. ( det känns som om jag också skulle kunna det)

Ny vecka och nya prövningar.

Jag tycker inte jag hinner lämna sista tidningen på lördagen förrän det är dags att lämna första på måndagen igen. Åtminstone nu när rundorna tar allt längre tid.

I natt var det i varje fall dags att dra på långkalsingarna igen och en extra tröja för termometern visade på minus 20 när jag kollade den när jag gnuggat sömnen ur ögonen. Men det skulle bli värre ända ner till minus 26 grader hade jag det på min runda.

 Natten började med att det gällde att hitta tidningsbilen för all snö. Pulsa sig fram till sladden till motorvärmaren och sedan göra ett allvarligt försök att ta sig in i bilen också. Kängorna fulla av snö naturligtvis för det var halvmeterhögt med snö runt bilen, varför får vi inte skottat?????? Ja, sen som sagt så skulle man ju ta sig in i bilen och det var inte det lättaste. Fastfrusen bildörr, men som tur var så hade jag en vanlig matkniv nerstoppad i kassen för om i fall att, vis av erfarenhet från förra gången den var igenfrusen. Jag lyckades ta mig in i den och så få rutorna fria från snö så att det gick att se ut och så skulle jag ta mig därifrån också med bilen. Men tack och lov och förmodligen för att det var så kallt så lyckades jag på första försöket att komma halvvägs genom drivan bakom bilen och så fram igen och så backen i igen och huj så var jag ur snödrivan. Tack för det för att börja med att skotta kändes inte inspirerande alls. Ringde in till nattförmannen för att be bilansvarige kontakta Fröjds om skottning, men när jag åkte förbi där när jag kom från andra jobbet så var fortfarande inget gjort åt snön och egentligen ännu värre är istapparna som hänger oroväckande stora där två av de andra tidningsbilarna står. Tänk om någon av dem släpper när de sätter i eller dra ur kontakterna.

Ja, och naturligtvis så kom inte tidningarna tidigt i natt som jag hoppats på, men ändå inte riktigt sent.

Fy, katten nu är det ännu fler som inte skottat och även om man skottat så är det långt in till lådor resp lådrader nu, gatorna krympte oroväckande den här helgen. Det tar allt längre tid att klara av samhället och vad mycket drivor jag har fått kliva upp i och med påföljd att kängorna blev fyllda med snö flera gånger. När det sedan är över tjugo minusgrader så är det riktigt kallt om fötterna, det blev egentligen inte någon direkt upptining av frusna fötter förrän jag gav mig ut på landet och jag slapp kliva ur så mycket i varje fall. Lite halvtaskigt skottat vid lådorna i Transjö, nej inte alla men flera som brukar vara så prydligt skottat vid i vanliga fall.

Fick ett SMS av yngste sonen om han kunde få skjuts till jobbet när jag var i Transjö och visst sa jag gick det bra om han kunde vänta en timma, för om alla småvägarna var så bra som de jag åkt på dittills så skulle jag hinna tillbaka på en timma. Tack, sa han men då går jag. Klä dig ordentligt var mitt råd. Strax efter kom nästa SMS, jag väntar, då hade han kollat in termometern och sett att det var minus 23 grader och då var det skönt att slippa gå. Det var ju OS att titta på också så tidsfördriv hade han ju i den tidiga morgontimmen. Nu hade jag inte riktigt sådan tur att alla vägar var lika bra plogade utan ända från jag svängde in mot Grönahult tills jag var framme i Muggehult så var det ett lager med snö på vägen och spårigt naturligtvis så det var att hålla igen farten. Mötte en timmerbil precis som jag svängde in på den vägen, men som tur var så kunde jag svänga in på en mötesplats när jag såg den komma så vi kunde mötas utan problem. Kände att tiden började rinna från mig och den utlovade timmen krympte. Men glädjande nog så var vägen ner över Ryd röjd fint så där gick det att gasa på ordentligt, kallt som det var så var det inte direkt halt heller och kommer av vägen gör man knappast längre för vallarna. Insåg att jag skulle nog bli en tio min senare än tänkt men hockeymatchen mellan Sverige och Finland hade börjat så jag tänkte att sonen sitter inte i sjön.

 Då naturligtvis så står det en timmerbil på vägen som jag ska fram på och lastar för fullt. Hoppsan det var bara att inse att de där tio minutrarna blev åtminstone tjugofem eftersom jag var tvungen att ta vägen ner till Fagerhult och Kostavägen tillbaka till Lessebo och så ut till Hässle via tjugofemman och så  tillbaka till Lessebo igen.
Ja så var åter en natt denna snöiga vinter tillända och det är bara att kämpa vidare, med nya utlovade snöväder.
Visste du att………….
Mer folk dör varje år av att en kork från champagneflaskor poppas på fester, en av giftiga spindlar.

Hej hallå, en hel vecka har gått sedan jag skrev sist men som jag inflikade häromdagen så har veckan varit ganska hektisk och vissa dagar har den innehållit sådant som är mycket mycket viktigare i livet. Barnbarn. Nu äntligen börjar jag förstå pappan till detta barnbarn när han sa förr om åren i varje fall när någon klagade på att han kom för sent. Jag hade viktigare saker att göra!!!!! Det kunde vara en katt som behövde kelas lite med innan man hastade iväg till något annat.

Men nu ska jag försöka sammanfatta hela veckan så bered er på ett långt inlägg.

Vad ska vi börja med, vädret kanske. Efter en helvetes natt till lördagen så hann vägarna bli bra och de som alltid skottar ordentligt hade också hunnit få fint igen vid sina lådor. Tänk vad skönt om det kunde hålla sig så här nu var säkert inte bara mina tankar.

 Temperaturen höll sig från allt från någon grad kallt till ner mot sju grader någon natt och på något ställe. Men säg det som varar för evigt eller ens en vecka den här vintern. Snart så hade vädergudarna låtit oss få några dagar med ytterst lite snöflingor i faggorna och faktiskt någon ef med lite sol och dagsmeja, när nya oroande rapporter drog in om ytterligare snö och blåst. Jo, då visst kom det mer snö och vind också, visserligen turligt nog inte så kraftig vind. Så natten till fredagen och även natten till lördagen var vi tillbaka på ruta ett igen. En dryg dm snö vardera natten och lite drivbildningar på sina ställen gjorde att tidningsrundan blir dryg. Det gäller att trixa och åter trixa för att ta sig fram både i samhället och på landsbygden. Det är ju ingen som hunnit ut och röja vid den tiden som vi bud ger oss ut och det begär vi inte heller. Med mycket envishet och en smula tur så fick alla mina abonnenter utom en sin tidning både natten till fredagen och natten till lördagen, visserligen de sista lite försenat men de fick den i varje fall. En fick dock inte tidning och så länge han envisas med att inte röja sin väg får han vänta på den, två gånger i vinter har vägen röjts och då kan ni bara tänka hur den ser ut nu.

Men, men hur ska det gå nu, jag är inte ensam om att vara trött på snön förstår jag för det börjar bli allt fler som skottar sämre nu och jag förstår dem för jag är lika trött på det som de säkert är, men vad hjälper det mig eller något annat tidningsbud eller postens kämpande brevbärare om det inte är ordentligt skottat vid ännu fler lådor, det blir ju bara ännu senare för var dag innan vi fixat vårt jobb. Jag kollade faktiskt tiden bara ute i Djurhult hur mycket längre det tog här. Under normala förhållanden tar det ca 20 min men nu tar det det dubbla och drygt det och ändå så har de allra flesta bra skottat och en del mycket bra skottat vid sina lådor men det finns också de som tror att vi kommer med någon leksaksbil och ska komma till lådorna med. De skottar bara rakt framför lådan eller lådraden och hur har man tänkt då? Inte har det hjälpt heller att lägga lapp i lådan. Men även om det är bra skottat tar det tid eftersom man ska svänga in och svänga ut vid varje låda och ibland backa för att komma bort från lådan.  Én postiv sak är att i lördagens Smålandspost fanns det faktiskt en liten liten notis från Smålandsposten på sista sidan att de uppmanade abonnenterna att skotta och sanda. Inte en dag för tidigt, kanske har de upptäckt även där att det är snö ute.

Gatorna har blivit flera meter smalare och ändå verkar folk inte fatta att man inte kan parkera bilarna hur som helst utefter gatan. Härom natten stod det tex en bil på vardera sidan av gatan med bara en liten glugg att ta sig mellan dem på, tänk om brandkåren behövt komma fram. På andra ställen har de en tre fyra bilar parkerade på gatan istället för att göra ordentlig plats på sin tomt för dem. Det är ett jätteproblem för snöröjarna. På tal om att röja snö, så måste jag säga att ett ställe där det verkligen är dåligt med snöröjning är vid de nya hyreshusen på Wittes gränd, där kan det dröja flera dagar innan man ens röjt vägen fram till husen och parkeringarna där, förstår faktiskt varför jag idag kunde läsa i SMP om att tekniska kontoret fått många påringningar om dålig snöröjning.  Man borde förstå att det går inte att dra ner på hur mycket vaktmästare som helst, det finns faktiskt ingen vits att anställa fler chefer som hittar på jobb om det sedan inte finns tillräckligt med folk som kan uträtta det de vill ha gjort. Tänka förresten det tror jag inte på längre att någon gör som sitter på sin stol och gnager om dagarna, de är aldrig ute i verkligheteten och ser hur den ser ut. Kanske dags att lyssna lite på vad vi vanliga människor som ser med lite andra glasögon har att säga.

Ja vad har hänt mer den här veckan då, jo tidningarna har inte en dag varit så där extra tidiga som de kan vara ibland och lördagen var de extra sena tyvärr och det påverkar ju helt klart sluttiden.

Fick en ny abonnent i veckan och med en sådan där väldigt enkel adress att leta upp så klart. Tror de verkligen att vi ska veta vart alla bor ute på landet. Det tog ett par dagar innan de från kontoret fick tag i dem så det kom namn på en låda.

En annan sak som förmörkade inledningen på veckan var att jag fick en reklamation i lördags på utebliven tidning. Jag blev mest besviken för när man som jag slitit för att alla verkligen skulle få tidningen trots vädret och väglaget, kört fast på vägen ner till just den abonnenten, skottat snö som aldrig förr och svurit lång ramsa över varför man överhuvudtaget gav sig in på den vägen. Lämnar tidningen där men naturligtvis efter kl 6 och om de bara behagat kolla i sin låda en gång till innan de ringde och reklamerade eller kanske tänkt till lite när de såg hur vägarna såg ut så kanske de kunde förstått att tidningen blir sen en del nätter.

 Sådant gör mig så oerhört besviken på folk och på vårt system med in och utloggningar. Har snackat om det tidigare, vårt system alltså, men det tål att tas en gång till. Vi fick mobiltelefoner efter påtryckning från arbetsmiljöverket eller vad det nu var, något som i varje fall hade hand om säkerheten för oss bud som rör oss ensamma i natten. Då passar arbetsgivaren på att knyta reklamationssystemet till våra utloggningar. Så vi ska inte logga ut förrän vi har lämnat alla säger alla tidningar, vilket innebär att om jag inte kan lämna en säger en tidning så får jag inte logga ut. Med andra ord så ska leveransen av tidningar gå före min säkerhet som bud.

Meningen är ju att om jag inte loggar ut en dag så har nattförmannen ansvaret för att jag eftersöks först via telefon ifall jag missat logga ut, skulle de inte få tag i mig där så är de skyldiga att ge sig ut och leta upp mig. Men om jag då inte loggar ut eftersom jag inte lämnat alla tidningarna pga av snöhinder tex glömmer bort eller inte får tag i nattförmannen vilket visserligen inte ska hända säger de ansvariga, och så åker jag hem lägger jobbmobilen hemma glömmer min egna mobil hemma och ger mig iväg till jobbet direkt som är mest vanligt för min del. Då blir det ett detektivjobb att hitta mig och säkert oroade anhöriga. Jag har tagit upp detta med min distriktschef och han håller med mig och ska göra en utredning om detta och återkomma, men när?

Men i varje fall så skulle det här med utloggningen ju som sagt vara knutit till reklamtionerna och eftersom jag inte den berörda natten loggade ut förrän kl 08 efter att ha lämnat samtliga tidningar och var klar så fattar jag inte varför en reklamtion slinker mellan i systemet. Förklaringen som jag får är att efter att jag loggat ut så kan en reklamtion komma in och då registreras den som vanligt. Jaha, och vad är det då för vits med att ha det knutit till utloggningen. Nej, nu får man nog tänka till lite.

På tal om reklamationer så fick jag även en i fredags på en DN som inte var levererad i torsdags och tro faen att jag inte levererade någon eftersom den inte hade kommit till oss när vi började vårt jobb. Trots att jag la en lapp i lådan som vi alltid gör om någon av rikstidningarna är försenade så hade någon behagat reklamera. Hur denna sedan slunkit genom systemet går inte att förklara för nattförmannen hade lagt in en spärr på reklamationer eftersom vi inte fått med dem i vår bunt, men ändå så händer det. Nu får man i efterhand sitta och plocka bort våra reklamationer. Hmmm, det finns mycket att önska i dataålderns tidevarv.

Några nätter den här veckan funkade inte värmareuttaget igen, visserligen inte så kallt så det gör så mycket men ändå, det kan bli kallt igen och då är det bra att allt är ok och det är det nu. Men ack vad snö det är runt där vi parkerar våra bilar, det är att pulsa i snö och hinna få kängorna fulla med det där vita otäcka som ligger på backen i stora mängder redan innan man börjar pulsa i snödrivorna för att leverera tidningarna.

Äntligen har jag fått ordning på antalet Smålandspost så att jag inte behöver släppa till reservtidningen och en del nätter min egna också.

Djuren då, jo tack det fortsätter att vara gott om rådjur på vägarna och harar förstås men däremot har jag inte sett någon älg på länge förutom den som står utanför Älgparken i Kosta.

Har haft tur hela veckan med timmerbilarna, de har stått inbackade på stickvägar så jag har inte behövt ta någon annan väg för att komma fram och det har varit tur eftersom tiden har varit knapp.

Annat som hänt den här veckan är att OS är i full gång och det är en fördel med att ha det jobb jag har och det är att jag har kunnat följa sändningarna därifrån hela nätterna. Flera medaljer har svenskarna också lyckats knipa och det är så skönt varenda gång de gör det. Jag blir nämnligen så oerhört besviken på kommentatorerna och media som skriver ner våra duktiga OS-deltagare så fort det inte går så där jättebra. Kan de inte fatta att det måste göra jätteont i den aktive när de gör allt de kan och så någon gång så orkar de inte hela vägen fram och då spekuleras det hela tiden om vad som hänt, är de slut mm mm. Hade de inte varit så duktiga som de är så hade de inte kommit till OS, försök själva istället för att gnälla.

Eftersom jag inte har lyssnat mer än ibland på Vakenprogrammet den här veckan så har jag inget att kommentera därifrån men däremot lite nyheter som hänt den här veckan som etsat sig fast i mitt minne.

Först så är det bara att tacka att biskopen i Växjö stift haft eget förstånd att sluta men att man skapat en forskartjänst enbart för honom har jag mindre förståelse för. Måste man vara en enkel arbetare för att kunna förmedla kärleks budskap?

Något jag också har svårt att förstå och det är att många ”nya” apotek får namnet droghandel. Det klingar illa i mitt öra i varje fall, för droger förknippar jag med missbruk av något slag.

Så var det om dessa unga människor som begår en massa brott, senaste jag hörde om den här veckan var de som knivskar en man vid en uttagsautomat i Göteborg. Vart är vi på väg? Varför stoppar man på sig en kniv över huvud taget när man går ut?
Så handlar det om diskriminering. Som en fortsättning på ärendet i Älmhult med mannen som vägrade ta en kvinnlig chef i hand med hänvisning till sin religion. Nu läste jag i tidningen igår att chefen anmäler DO för diskriminering ska bli intressant att läsa hur detta går.

En annan fundering som jag haft en längre tid, inte sådant som poppat upp i tidningarna eller någon annan media heller. Det är det där med lärare kontra elever. Känsligt ämne att beröra, men ibland funderar jag över hur det kommer sig att en del lärare alltid får sk stökiga elever. Är det eleverna eller är det lärarens attityd mot dessa som gör dem till stökiga. Jag har känslan att det inte alltid ska letas fel hos barnen. Visst jag vet, för jag hör hur protesterna kommer farande genom luften,  finns det verkligt stökiga barn men tänk lite längre. Kanske dessa stökiga barn egentligen bara är extra begåvade och inte får stimulans tillräckligt. Då är det bättre att sätta en stämpel på dem som stökiga och bråkiga och så får man till extra resurser som i de allra flesta fallen inte hjälper alls utan bara pekar ut dessa barn. Hörde ett inslag på radion, tyvärr inte hela, där författarinnan till Svinalängor inte gillade att man satte stämplar på barn tidigt något som sedan tyvärr följer dem hela livet. Vem kan säga vad som är normalt och inte. Det stora felet är att man idag inom skolan måste få till en sk diagnos på ett barn för att få extra resurser.

Oj, oj det här blev långt inlägg men så täcker det hela veckan som gått.
Visste du att…………
Om Barbie fanns på riktigt skulle hon ha måtten 39-23-33.

Den här veckan har varit lite hektisk samtidigt som den varit underbar med barnbarn här ett par eftermiddagar. Men jag har inte hunnit skriva något på hela veckan och när jag nu ikväll hade tänkt mig komma ifatt med skrivandet så började det naturligtvis att snöa igen. Det innebar att det blev ännu en kväll den här veckan då jag åkte upp och städade några timmar för att vara förberedd ifall det blir en besvärlig natt, natten som kommer, risken finns.

Men jag kommer att göra en sammanfattning av veckans viktigaste senare kanske blir det först till helgen.

Visste du att……………

Om hela jorden var lika tätbefolkad som ön Macao på Kinas Sydkust, skulle det bo 3600 miljarder människor på jordklotet och inte som nu 5 miljarder.

Lördag och en dag som många fortfarande ser som en ledig dag. Det brukar jag också egentligen göra trots att jag fixar en tidningsrunda först på småtimmarna.

Men den här lördagen är ingen sådan lördag vill jag lova.

Det börjades med att man förstås lovade mer snö och måttlig till frisk vind. Jag har ju sagt att jag vill inte ha mer snö, kan det inte bli någon ordning på vädret.

 Nästa påminnelse om att den här natten inte skulle bli riktigt som jag tänkt mig var när jag vaknade av ett SMS på jobbmobilen som talade om att tidningarna var försenade och att man skulle återkomma närmare om hur mycket. Ja, hur gör man då? Stänger av alla larm? Nja, tveksamheten dyker upp så jag sluter bara ögonen igen och somnar för att väckas kanske tio min senare av första larmet som ljuder 01.10. Trycker, så nära sömnstadie som jag kan komma, bara på upprepning av larmet men stänger av de två andra skrällena som tar mig till verkligheten om jag skulle missa första väckningen i vanliga fall. Då kommer nästa SMS, tidningarna är försenade mellan 20-40 min. Oj, det var ett brett spann vill jag lova. När man är någonstans mellan sömn och vakenhet så funkar hjärnan ganska trögt åtminstone på mig så det tar säkert flera sekunder innan jag bestämmer mig för att ställa fram klockan till 01.50 och så somnar jag om. Tur att jag aldrig haft svårt att somna, kan i stort sett göra det de allra flesta gånger på beställning kan det tyckas. Ja, jag vet att det är en gåva och jag är rädd om den, ska ni veta. Ja så väcks jag då av att det kommer ytterligare ett SMS en kvart senare där det stod att hoppas alla fått tidigare meddelande. Då blir jag smått irriterad men lyckas somna än en gång och får sova ända tills larmet tjuter på inställd tid. Kastar en blick på termometern för att veta hur jag ska klä mig, konstaterar att det är runt fem grader kallt. På med kläder och så iväg. Skönt kunde jag tycka att det inte kommit så mycket snö, men konstaterade snabbt att det drivit rejält på sina ställen så jag vågade inte välja att ta landsbygden först för om jag skulle köra fast så var det många abonnenter som fick sin tidning sent. Nu kom ännu ett SMS som talade om att det var halt och snöigt så sluttiden var framflyttad till 07.30 och en vädjan om att köra försiktigt.

Jo, i vart fall så hittade jag tidningsbilen under ett vitt täcke av snö och fick igång den och körde bort till hämtstället för att se hur länge som det skulle bli att vänta. Tidningarna kom runt 02.30 och efter att jag lastat så stack jag ut till Hässle för att lämna av tidningarna där först i varje fall, brukar göra det på lördagarna eftersom det alltid annars är de abonnenterna där som får vänta till sist.
Samhället gick bra att ta sig fram i och jag tog mig tid att klistra fast brickor på de två lådorna som jag hade bett om hjälp från respektive abonnenter att fixa åt mig. Men inte ens en sådan sak kunde jag få hjälp med, inte nog med att det inte går att komma till den ena av lådorna så kunde man inte  ge mig denna hjälpande hand.

Ja som jag sagt så funkade det bra att ta sig fram i samhället och en dryg timma senare än vanligt så gav jag mig ut på landet. Kostavägen snöig men inte svårkörd. Märkte av redan i Fagerhult drivbildningen på småvägarna men med lite fart på bilen och kanske lite tur så kom jag fram. Upp till Kosta utan större problem och valde att åka fram till Rislycke innan jag åkte ner vanliga rundan. Hade mina misstankar att där kunde vara problem att komma till två av lådorna eftersom där redan var en hel del snödrivor sedan förra snöomgången som ingen valt att röja bort. Mycket riktigt så såg jag direkt att det inte var någon idé att bara försöka att ta mig fram till de två lådorna. Vi hade ju hunnit få ytterligare ett SMS den här natten att vi inte skulle ge oss in på småvägarna om det verkade vara risk för att köra fast. Men vad gör man, när vägarna inte har så många cm snö på sig på vissa ställen och om abonnenterna ser att det är så där de bor så tror de ju att vägarna är sådana hela tiden och ringer och reklamerar utebliven tidning. Så jag bestämde mig för att i natt ska jag minsann göra vad som står i min makt att lämna tidning till alla.

Tillbaka till Rislycke och som sagt, två abonnenter kunde jag ta mig fram till rätt om bilen fick kämpa genom drivor och kastades än från ena sidan än till den andra men det är ju höga vallar nu som tar emot och det är en stor fördel. Men de två andra abonnenterna då, jo jag visste att det gick att komma fram till dem en annan väg och det lyckades även om det var med knapp nöd för drivorna.

Nu kunde jag andas ut för nu hade de i alla fall fått sina tidningar.

Tillbaka ner till Hulterstad och där var det inga problem alls att ta sig fram, visste att nästa ställe som skulle kunna stöta på problem var en abonnent i Källeskruv där två stenmurar omgärdar vägen bitvis och just där brukar det driva på, men som tur var så hade vinden tydligen legat på åt rätt håll den här gången. Nu kände jag mig ganska nöjd för nu trodde jag inte att det skulle bli så stora problem mer, möjligen upp till Berghult, men inga problem där heller.

Gav mig ner genom Transjö och så in på vägen som skulle bli mitt stora misstag i natt. Vägen ner till Grönahult.

Ett tilltagande snöfall gjorde att det var svårt att se drivorna på vägen, men allt kändes lätt första biten, men sen hände det när jag kom till en bro en bit in på vägen, där blev det tvärstopp. Försökte backa mig ur, men kom inte någonstans. Tur att jag har utrustat min bil med en riktig snöskyffel, tänkte jag.Klev ur och då först förstod jag varför, det var rejäla snödrivor och där satt jag med snö långt upp på motorhuven och mycket snö fastkilat inunder bilen. Jag skottade och skottade och skottade ännu mera och så testade jag om jag skulle komma loss genom att backa, men inget hände. Då kollade jag på båda mobilerna men naturligtvis ingen täckning på någon av dem. Flera km till närmaste hus. Vad gör man? Envis som en den smålänning jag är så var jag ut och skottade ännu mera och hoppades att det skulle hjälpa. Stoppade in snöskyffeln, sparkade ilsket av mig snön från kängorna och tänkte att nu testar jag än en gång att ta mig loss annars blir det att ställa bilen och plumsa iväg och se om jag lyckas hitta lite täckning på någon av mobilerna. Efter lite slirande så kände jag att något hände, bilen rörde sig några cm. Ett hopp tändes inom mig, kanske kanske jag kommer härifrån i varje fall. Och det gjorde jag, då återstod bara ännu ett prov och det var att backa tillbaka nära två km. Det löste sig det också och snart var jag uppe på väg 28 igen.

Nu återstod bara att bakvägen ta mig ner till de abonnenter som skulle ha tidningen. Kom på när jag var på väg Orreforsvägen upp att det gick in en väg därifrån som det stod Ulvaskog på, tänkte att jag chansar att ta den vägen och se vart jag hamnar. Det gick bra och med lite tur så hamnade jag på ladugårdsbacken till Karlsmåla gård och därifrån visste jag hur jag skulle komma vidare. Så allting slutade bra trots allt. Alla abonnenter fick sin tidning utom en men det berodde inte på att jag inte kunde köra dit utan att det inte fanns någon tidning kvar att lämna ut. Men det är ingen som lider för det för det är tidningen som de ska ha på Kosta läger och de jobbar inte förrän på måndag.Jag känner mig nöjd med nattens arbete även om det blev sent innan jag ställde bilen, åtta istället för runt sextiden. Försökte få fatt i vår nattförman men det lyckades jag inte med så mertiden får jag rapportera på måndag istället och då får jag ännu en gång påpeka att jag får en tidning för lite.
Visste du att………….
En ko väger lika mycket som 2.3 miljarder myror

Minus fem grader och några lätta snöflingor i luften. 

Jag är trött, så trött. Trött på vintern, ja jag vet att det är vackert ute men jag kan inte hjälpa det längre jag väntar på våren men framför allt väntar jag på att solen ska visa sig en hel dag. Jag tycker det är lite konstigt att trots många dagar med minusgrader den här vintern så har solen hållt sig borta. Brukade det inte vara så, åtminstone när jag var liten att var det kallt så var det klara fina dagar med strålande solsken. Eller är det bara önskeminnen.

Men visst är det solen som fattas oss för nästan alla jag pratar med säger att de är trötta och detta trots att ljuset verkligen har återvänt till oss. Vi har fått 50 minuter på morgonen och 1 timma och 44 min på kvällen sedan det var som allra kortast. Det är ju något att glädjas åt och när solen väl visar sig några minuter så sjunger fåglarna så vackert.

På tal om fåglar så har det gått åt massor av fågelmat den här vintern. Jag fösöker ha så varierad kost som möjligt åt dem så att alla ska få något som de gillar. Koltrastarna älskar äpplena jag hänger ut bara synd att frukt är så dyrt men vad gör man inte för att se de svarta vackra fåglarna mot snön.

Nej, nu får jag gå tillbaka till vad min blogg egentligen handlar om, mitt jobb som tidningsbud.

I natt bröts trenden med tidiga tidningar, vet inte om det beror på att de var senare klara på tryckeriet eller om det beror på att det är annan chaufför i slutet på veckan. Men i varje fall så gör de där minutrarna senare start att min möjlighet att få några minuters sömn innan jag ger mig iväg till nästa jobb helt bortblåsta. Och det känns hela dagen i kroppen.

I natt såg jag inte till något rådjur inte ens vid höbalen men däremot lite harar.

Ett av nattens ämnen ska jag kommentera och det handlade om smakförstärkare i maten. Tydligen har det på den engelska marknaden släppts något universalsmakförstärkare som enligt utsago alla kockar världen över använder. Visserligen något jag ta ganska lätt på att de gör men nu väntar man på att det kommer till Sverige. Men det var inte detta som jag tänkte på när jag säger att jag ska kommentera utan lyssnarnas tips. De allra flesta som ringde in framhöll grädde och smör som de allra bästa. Det är intressant för det är ju något som alla ”gamla” husmödrar har använt i många år men som glömts bort i den eviga debatten om fettsnål mat. Då håller man hellre på med att tillsätta en massa konstiga ämnen i maten som vi inte vet mycket om och som säkert är en stor bov när det gäller allergier av olika slag. Nej, tillbaka till det naturliga när det gäller mattillsatser. Däremot var det en annan sak som jag inte hört talas om förut och det var användandet av libbsticka som smakförstärkare. Det måste jag prova, det användes på samma sätt som buljong görs. Har hittat torkad sådan hos ett företag på Österlen, ska absolut skicka efter det.

En annan sak när det gäller mat som jag funderat en hel del över är det där med kök nu för tiden. Det görs och köps en massa fina utrustningar till köken och folk köper och utrustar sina kök med alla dessa finesser och så lagar man allt mindre mat från grunden i sina kök. Det får jag inte att gå ihop.

Visste du att…………
I USA finns det över sex miljoner kilometer väg att åka på.