Fredag och fortfarande kommer tidningarna i mycket bra tid. Något måste hänt eller är det bara lugnet före stormen.
En annan sak som hänt är att vi slipper plasten om buntarna om det inte regnar förstås. Regnat har det gjort lite tidigare i natt så just i natt var det plast på. Men tänk vad mycket avfall som vi slipper när tidningsbuntarna bara är omslagna med buntband.
Temperaturen i natt var faktiskt hela sex plusgrader och sjönk bara ner till strax över tre grader utefter rundan.
I natt var det en hel del folk i rörelse lite överallt i samhället faktiskt, lite konstigt när det var en vanlig natt så att säga.
Djurlivet, ja det var fattigt riktigt i natt. Lite fåglar annars såg jag ingenting alls av några djur.
Det som också var lite knepigt i natt var att det var något konstigt med ljudet på radion. Först undrade jag om det var radion i bilen som det var något fel på, för det varierade hela tiden i styrka, bäst det var så försvann ljudet nästan helt och när man sedan drog på för att höra så höll man på att sk*ta på sig när trafikradion kom in med sina inslag. Nu var det tydligen inte ”min egna” radio det var fel på för samma grej visade sig på radion i min egna bil och senare hörde jag att man pratade om det på Radio Kronoberg också.
Nattens ämnen handlade om bröllop, kort eller kontanter och önskeboende.
Bröllop, det första ämnet, drömmar har nog alla åtminstone tjejer om ett stort bröllop med många gäster när man är ung. Men det viktigaste är ju att man gifter sig för kärlekens skull och då spelar det åtminstone som jag ser det inte så stor roll hur, när och var man gifter sig utan att man gifter sig.
Kort eller kontanter? Ja, inte kunde jag tro för tio år sedan att jag knappt skulle ha några kontanter i plånboken så där är väl mitt svar på vilket jag använder mest.
Önskeboende då? Jag bor bra som jag gör det just nu, lagom stor lägenhet med en liten trädgård till med ett växthus som jag kan odla mina egna tomater och gurka i. Att få gå i trädgården och påta är mitt stora intresse och att se växterna skjuta i höjden på våren, se blommorna slå ut och följa fjärilens och humlornas jakt mellan blommorna. Sitta ner en stund och bara njuta av fägringen och höra fåglarnas sång är en gåva så stor.
Men det finns ändå en dröm någonstans inom mig att jag får vara frisk den dag jag blir pensionär och då kunna köpa mig en husbil och avyttra allt annat boende och bara bo i den hela året, kunna åka dit jag vill och slå ner mina bopålar några dagar för att sedan åka till nästa ställe. Men som sagt det är en dröm och drömmar måste vi alla ha för att se framåt.
Det är mycket som jag funderar på under mina nätter med tidningarna, flera saker återkommer jag till oftare än andra. Jag har säkert dryftat denna fråga förr under mina år som bloggare men den dyker ändå upp med jämna mellanrum och det är varför vi har så många barn idag runt oss som mår så dåligt att de sabbar för andra hela tiden. Ser dessa barn runt mig dagligen, barn som inte klarar av att visa empati för andra alls, barn som aldrig verkar lära sig att de inte alltid kan stå i centrum när det gäller att ställa till elände runt sig. Barn med tunga ryggsäckar att bära varje dag, där glädjen inte finns i deras ansikte. Barn som inte lärt sig skilja på mitt och ditt. Det är barn som materiellt har det hur bra som helst men något annat måste de sakna. Ser tillbaka på tiden när mina egna barn var små, de hade det inte materiellt särskilt bra för det fanns helt enkelt inte pengar att köpa allt de kanske velat ha men däremot försökte jag och även min man så länge han fanns med oss på jorden, att finnas till för dem, glädjas med dem, ge dem styrka att klara sig i livet, lära dem att empati är viktig i livet. Kanske misslyckades jag ibland men vill jag hoppas på att de fick med sig en grundtrygghet ut i livet. Beror denna oro och destruktivitet hos så många barn idag på att vi som föräldrar inte ser våra barn längre, att vi är så upptagna med att vårt egna liv ska innehålla så mycket att det inte finns tid över för att ge barn fostran och trygghet. Ska det vara skolans roll i framtiden att fostra och ge trygga barn? Ja, det ska det till en viss gräns helt klart, men det ska inte vara bara skolans roll att göra det. Skolan ska ge så mycket mera till barnen, de ska ge kunskaper i första hand. Men ska det fortsätta på detta sätt med en nedmontering av föräldrarnas roll när det gäller fostran så kommer samhället, läs skolans i första hand, roll att bli helt förvandlad inom några år, tro mig. Jag glädjs åt att det fortfarande finns föräldrar som orkar att vara just de föräldrar som barnen vill och behöver ha, de som delar sin tid med barnen. Tänk på att barnen har vi bara till låns några år, det går så fort tills de är utflugna och visserligen fortfarande är barn i vi föräldrars ögon, men ändå ska stå på egna ben.
Ett annat problem, eller problem kanske är lite stort att säga och säkert kommer någon att tycka att jag är helt fel ute och cyklar när jag säger det, men varför läser man så ofta idag att så fort det hänt något med våra inflyttade från andra länder så letar man syndabockar i andra led än sina egna. Tankarna leder mig i varje till att handlar det om att man vill ha tag i skadestånd. Det senaste jag tänker på är den svåra och tragiska olyckan där tre mycket unga pojkar omkom i en bilolycka. De hade stulit en bil, tvärvände på vägen för att undvika att hamna i en poliskontroll, körde av vägen och in i en bergvägg där bilen började brinna och alla tragiskt brändes till döds. En fruktansvärt tragisk olycka men ändå var det ju så att de hade stulit bilen, ingen av dem hade körkort. Nu söker man syndabockar hos polisen, man tror inte på att pojkarna inte var jagade av polisen och man anser att polisen bemötte dem illa. De menar att polisen bara såg brottet pojkarna gjort och inte att föräldrarna förlorat barn. Jag kan i varje fall säga att om jag förlorat ett av mina barn i en olycka vare sig de själva varit skuld till det eller inte så hade min sorg varit så stor att jag hade inte orkat leta syndabockar bland andra människor. Tro nu inte att jag drar alla nyanlända över en kam, det gör jag absolut inte för det finns så många helt fantastiska människor som kommer från andra länder hit och det finns många rötägg bland oss infödda. Jag skulle kunna räkna upp flera händelser men jag lämnar detta ämne för det finns säkert de som läser detta och tror att jag är rasist men det vill jag helt förneka, jag är realist.
Visste du att…………..
Världens längsta observerade blixt var 149 km lång.