Halva veckan redan förbi, fattar bara inte vart tiden tar vägen.
Vädret är det ingen större skillnad på, det håller sig runt nollan och ena dagen kommer det lite snö och nästa så försvinner den, men halkan består. Inte nog med halka i natt låg dimman tät bitvis och det är jobbigt tycker jag. Man sitter där och stirrar framför sig för att upptäcka avfartsvägarna och förhoppningsvis om även om något djur skulle dyka upp.
I natt såg jag en såååååååååååååååå vacker räv, alldeles utanför Grönåsens älgpark, en helt underbart vacker päls och en svans så yvig så.
Tidningarna lite sena men bara lite och som om det inte räcker på onsdagarna med många titlar så var det med abonnemangskampanj för SMP så sista tidningen var inte ilagd förrän strax efter 5.30.
Nattens ämnen var om man känner sig trygg när man åker buss, publikuppfostran och vad man ångrar.
Först av allt, jag kan inte hjälpa, jag kan bara inte med en av nattpratarna som är just nu, snubblar över ord ofta felsägningar och väldigt självupptagen. Men vad jag skrattade åt en som ringde in i natt och tyckte till om just det där med att fostra publik. Han presenterade sig som leg. tidningsbud, förmodligen en person som liksom jag retat upp sig på den leg läkaren som jag nämnde om härom natten. Ämnet som han kommenterade handlade om att hockeypubliken som kastar glåpord åt bortalagen och det gynnar verkligen inte idrotten. Nu tyckte någon person på lite högre nivå att lagkaptenen skulle ta saken i egna händer och tala om för sin hemmapublik att sådana här saker ville inte spelarna vara med om. För egen del så tror jag att man får ta till alla möjliga medel för att få publiken att fatta att man kommit dit för att se sitt lag spela och inte för att bära sig illa åt, vare sig det är fotboll eller hockey eller någon annan idrott.
Trygg när jag åker buss. Ja när jag åker turistbuss känner jag mig alltid trygg, gillar väldigt starkt det sättet att resa. Vanlig landsvägsbuss är länge sedan jag åkte så där vet jag inte om det skett någon större förändring, en del chaufförer känner man trygghet med andra inte. Nu handlade det kanske inte så mycket om just tryggheten med föraren utan mer säkerheten på själva bussen.
Till sist handlade det om vad man ångrar, antagligen sådant man gjort eller det man inte gjort. För egen del har jag kommit till den insikten att vadå ångra något, nej det gör jag inte, det som varit är historia och kan ändå inte göras ogjort och det som är framför mig vet jag inget om och då får man göra det bästa av det när det väl kommer. Har säkert med åldern att göra, man lär sig acceptera sina egna fel och brister.
Man kan mycket väl hålla sig med nostalagi så länge man inte lever i det förflutna. Lionel Bart