Ny vecka och nya utmaningar, livet är fullt av dem. En del svåra så man får anstränga sig ordentligt för att fixa dem, kanske ger man upp. En del är så enkla och lätta att man inte ens reflekterar över att det är en utmaning.
Temperaturen har sjunkit några grader nu, det var ”bara” sex – sju grader varmt i natt. Passade på att kolla hur varmt det var förra året som i dag, någon grad kallt och lätt snö i luften står det att det var. Ja, där ser man vilken skillnad det kan vara från ena till andra året.
Tidningarna var i bra tid och jag som tänkt ringa in till nattförmannen i natt och fråga om nya hämtstället och koden till tankkortet upptäckte att det var så lite kvar i batterierna både i min egna och jobbmobilen så det får vänta tills natten som kommer.
Djuren då, jo det började med att jag fick se sonens katt i mycket irriterat tillstånd på Djurhultsvägen, det var en annan katt också där så de hade nog lite svårt att bestämma vem som hade mest rätt att få vara just där. För övrigt var det rådjurens natt, i natt.
Nattens ämnen, tja det är knappt att jag minns var de handlade om, jo nu minns jag något i vart fall. Ett handlade om filmer på bio, vilken sort intresserar just mig. Jag är ingen biomänniska, inte lätt att vara när man är tidningsbud faktiskt åtminstone inte när man som jag har ytterligare ett jobb, då måste sömnen prioriteras. Men jag försöker se bra svenska filmer och just nu är det så klart Milleniumfilmerna som står högst i kurs. Sista är det premiär på fredag på, men jag avvaktar och ser om den kommer inom de närmaste veckorna på hemmaplan som förra filmen gjorde, annars bär det av till Växjö inom närmaste veckorna.
Utseendets betydelse var det långa ämnet för natten. Nej, det kan inte få vara det ytliga som är viktigt, finns det inget innanför pannbenet så hjälper det inte hur vackert skalet är.
Till sist helt utanför nattradions ämnen men ändå något jag funderat mycket på. Och det är våra barn. Dagens barn har det hur bra materiellt som helst, inget fattas dem, de har så mycket kläder att välja på så de vet inte vilka kläder de haft på sig till skolan ens verkar det som. För högen med kvarglömda kläder växer bara och ingen saknar dem, inte ens föräldrarna. När jag påpekar att det måste ju vara någon här på skolan som glömt dem för det är knappast någon annan som lägger kvar sina kläder där, så är många fullständigt ovetande. Fattar inte detta. Men i varje fall så trots att barn har det hur bra som helst, ingen behöver frysa, ingen behöver lägga sig hungrig, ingen behöver sova utan tak över huvudet, men ändå mår så många barn dåligt. Snälla föräldrar glöm inte bort era barn för alla prylar ni öser över dem. Många av dessa barn skulle säkert avstå från den tredje vinterjackan eller det där livsviktiga TV-spelet mot att få en extra stund bara med föräldrarna. Blir mörkrädd när jag läser den ena artikeln efter den andra i massmedia om att man kräver att få ha barnen på dagis/fritids även om man är hemma. Försök förstå att era barn har ni bara till låns några år.
Bär aldrig mer än ett slags bekymmer i taget. Somliga bär 3 – bekymmer de haft, alla som de nu har och alla som de väntar sig att få.