Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Ack ja så fick man vänta en stund igen, visserligen inget ovanligt just på onsdagarna när man helst av allt velat få tidningen tidigt eftersom det är många titlar som ska ut den dagen. Inte nog med att det är mycket att hålla reda på, det var ett antal indragningar och utdelningar också samt en hel hög med abonnentfakturor. Det innebär att tiden springer iväg alldeles för fort. Således var jag inte hemma förrän klockan var över fem i morse.
Men vad gör det egentligen det är ju bara min sömnstund innan nästa jobb blir lidande.
Vädret var bra. Men lite tråkigt att behöva spinna vidare på det jag tog upp igår om nedskräpning. Någon hade roat sig med att tömma ut ett antal papperskorgar i samhället så skräp låg utspritt runt omkring dem.
Vad snackade man om på radion då. Jo, om det äldre paret som inte längre fick bo ihop. Det var ett par som levt ett långt strävsamt liv tillsammans och som verkligen sett fram mot att få göra det tills döden skulle skilja dem åt. Nu hade tanten blivit så pass dålig så hon klarade inte av att bo hemma med sin man som hjälp. Hon fick utan problem rum inom äldreomsorgen, helt rätt, men han var för pigg för att kunna få ett rum han också på samma ställe. Han skulle klara sig hemma, och visst det gör han säkert också. Ännu mera irriterad blir jag när jag hörde ansvariga från kommunens håll snacka om att man måste följa sociallagen. Jag kan förstå att man har lagen att luta sig mot men vadå, kan inte lite sunt förnuft råda. I det här fallet så hade det äldre paret överklagat ärendet och fått rätt men kommunen valde att överklaga i sin tur för man ville få saken prövad i högre instans. När man gör så här då får jag vatten på kvarn när jag påstår att det fattas empati hos myndigheter.
Nästa ämne var om svärföräldrar, vilken relation man hade till sina svärföräldrar. Ja, jag kan bara säga att på den tiden som mina svärföräldrar levde så hade jag en jättefin relation till dem. Själv försöker jag vara en bra svärmor men det är klart att i bland känner man sig misslyckad som sådan. Jag försöker räcka en hjälpande hand när det behövs så långt min tid räcker till. Det värsta som skulle kunna hända mig är att barnbarnen skulle ta avstånd till mig.

Glädje är värdefull som guld. Men guld är inte lika värdefullt som glädje.