Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Lessebo 20110618

Ärende: Lite allmänt.

Hejsan!

Pga dålig erfarenhet på svar när jag skickat mail till er samt ingen möjlighet pga av jobb på dagtid där tid inte finns att sitta och vänta i telefon på att personer ska bli lediga för samtal så återstår tyvärr bara snigelpost som jag kan se det. Vad jag däremot kräver är att jag får svar från ansvarig och det inom en vecka och inte bara att man lägger mitt brev längst ner i högen eller i papperskorgen.

Gratulerar er till det bästa tidningsbudsavtal som ni måste gjort genom åren. Alla tidningsbud får minskad lön mot tidigare år och era ägare kan lägga ytterligare miljoner till sina tidigare. För det stod ju idag i Smålandsposten att de har en betryggande pengapåse att ösa ur.

Men att man väljer att svika de som gör grovjobbet åt företaget har jag svårt att smälta och vem av er som sitter på kontorsstolar går med på att förlora pengar på ert jobb varje månad. Att man inte får någon höjning går väl i värsta fall att acceptera.

Jag lovar att jag ska skriva under med mitt namn när brevet är klart men det verkar man slutat upp med när det gäller Tidningsbärarna. Där får man ett papper som talar om i kalla ord vad som gäller i fortsättningen att jag tex får betalt för sju minuter till i veckan vilket i grova drag ger en ökad månadsinkomst med 63 kr och det ska täcka upp förlusten av inkomster från veckotidningarna mm som en månad är på ca 330 kr, alltså en minskning på ca 265 kr. Att sedan se till att vi inte ska få betalt för första kvarten vi jobbar mertid är ett hån mot oss och gör 5-600 kr kanske mer i förlust för vissa en vintermånad som varit de senaste två åren. Snacka inte om att vi får gå hem tidigare. Det kan jag tala om att på mina dryga 20 år som tidningsbud så kan jag räkna in på mina 10 fingrar hur många dagar jag har kunnat göra det.

Tillbaka till det där med att inte skriva under papper som skickas ut till oss bud, det innebär att det verkar omöjligt att komma fram till vem som gör uträkningen av våra nya löner och kunna ta detta med personen. Här på detta papper som jag har fått hänvisar man till personalassistenten och när jag skickar mail till henne och frågar får jag inget svar. Ryktesvägarna, vilka jag egentligen inte gillar att höra saker på, säger att hon i sin tur fått besked att om någon frågar ska hon svara att ”passar det inte så är det bara att sluta”. Lever vi på 1800-talet eller 2000-talet? Det är ynkligt av ett så stort företag att ha personer som företräder företaget med den inställningen till anställda.

Jag har valt att jobba som tidningsbud för att jag gillar jobbet och annars hade jag knappast varit kvar på detta jobb som är slitsamt för kropp och själ i över 20 år. Men att bli bemött på detta sätt tar arbetslust och arbetsmoral ur även mig. Vi ”gamla” bud som sitter inne med så mycket rutin att vi är i det närmaste självgående borde man från företagets sida vara minst lika rädda om som de som fyller dagarna med annat jobb utan att slita på nätterna i ur och skur. Ni klappar oss på axeln och talar om hur duktiga vi är när vi delar ut tidningen natt efter natt hurdant vädret än är men det är för att andra ska läsa om hur mycket ni uppskattar oss för att sedan med den andra handen ge oss en örfil som svider betydligt mycket mer än de få uppskattande orden vi får från vår närmaste chef i varje fall. Att bli så nedvärderad som arbetare som vi blivit det här året skrämmer mig verkligen och jag lovar att jag ska inte vara den som tipsar någon i fortsättningen om att börja som tidningsbud för ni har tagit all arbetsglädje från mig.

Inte nog med att jag inte kan ställa frågor om avtalet och dess uträkning och få svar, så dribblar någon bort hur länge jag har jobbat som tidningsbud. På senaste anställningsbeviset så står det att jag har 16 år och 6 månader som branschvana och det stämmer inte. Jag började jobba som tidningsbud i febr 1991 och mina mattekunskaper är goda så det lär bli 20 år och 4 månader. Har påpekat detta till personalassistenten men inte fått någon respons ännu i varje fall.

Jag vill ha svar på hur man räknar fram hur många minuter mer vi ska ha om dagen för att kompensera att man tar bort inkomsterna för veckotidningarna mm. Har facket godkänt varje enskild arbetstagares nya arbetstid? Hur kan man ändra så att vi ska finnas till arbetsgivarens förfogande fram till 07.30 när många av oss har ett annat jobb som vi går till. Ännu så länge finns det inte många som kan leva på att bara dela ut tidningar. Är man nöjd som arbetsgivare med att ständigt söka nya medarbetare, för det verkar vara så åtminstone här i Växjöregionen för det går knappast en vecka utan det dyker upp ”lediga distrikt”, på våra överlägg. Vore det inte betydligt mycket billigare att vara rädd om oss ”gamla” bud som kan jobbet än att ständigt lära upp nya.

Den där kvarten som jag inte får betalt för är det rast då för mig veteligen så har jag rätt att få betalt för arbete jag utför. Hur man från fackligt håll kunnat gå med på detta är för mig en gåta då det varje år snackas så mycket om ungdomar och sommarjobb och obetald arbetstid. Jag har utfört en massa ”gratisminutrar” under årens lopp då jag tyckt att det inte varit någon idé att rapportera några minutrar, men nu kommer det att vara slut på gratisjobb för min del i varje fall, när arbetsgivaren gör allt för att försämra för oss bud.

Det där med inställelsetid är också något som vi tydligen måste börja bli tuffare med som bud att verkligen inte vara på plats tidigare för att sortera upp rikstidningarna och det andra som kommer med från Växjö ut till oss. Nästan varje morgon, ibland är det något annat bud som kommer före mig, så sorterar jag upp det som finns i buren till de olika buden som hämtar på samma ställe som jag, inte katten har jag fått veta att jag har rätt att få extra betalt för detta för det är ingen från arbetsgivarehåll som informerat om. Vi har vår inställelsetid, från jag tror det är 01.50 kanske är det 02.00 men om inte någon skulle vara där före denna tid nästan varje natt så skulle buntbilen hinna komma och ingen tagit hand om innehållet i burarna. Detta blev aktuellt när vi fick nytt avlämningsställe för ett par år sedan. Ska vi skita i att fixa detta i fortsättningen när ingen tackar oss för att vi ställer upp för företaget och gör detta och när ni från företagets sida gör allt för att ta bort arbetsglädjen för oss. Ja, jag tror att vi ska göra det får vi se hur länge det dröjer innan det blir klagomål för det finns ingenstans att ställa burarna till nästa dag och tror ni chaufförerna av buntbilarna skulle plocka ur burarna gratis de dagar då vi inte är på plats när de är tidiga, för det är de ganska ofta. Vi har haft uppe just detta med chefen för ett par år sedan och då kom han fram till denna inställelsetid genom att ta ett snitt på när chauffören lämnade platsen. Vad ingen tycks fatta är att det finns nätter då allt går som smort nere från tryckeriet och till Lessebo och de är här före vår inställelsetid och det är då problemen skulle uppstå om ingen av oss bud skulle varit på plats och sorterat riks- och veckotidningarna samt det som ska till affärer och kiosker mm.

När jag nu lyckats uppbringa ett avtal blir jag mycket konfonderad är det verkligen så att ni lyckats förhandla bort även väntetidsersättningen till oss?

Nu är det hög tid att det blir ett möte mellan ansvariga från företag och fack och oss tidningsbud för att diskutera det nya avtalet och dess konsekvenser mot oss arbetare.

Ja, som ni ser så är det många frågor som jag absolut vill ha svar på och det nu och inte om flera år.

Med vänliga hälsningar

Inga Björk

Att vara tidningsbud är ett underbart jobb, åtminstone de vackra ljusa sommarnätterna, men avigsidor finns.En av de värsta avigsidorna är snörika vintrar när det finns abonnenter som tror att tidningen kommer via helikopter. När man som abonnent inte förstår att en utebliven tidningen en dag beror på att vi helt enkelt inte kunnat ta oss fram till er. Vi avverkar mil efter mil på vägar där ingen plog har visat sig.Vi gör vårt yttersta för att tidningen ska komma fram till er och vi är inga gnällspikar som klagar i tid och otid, vi har full förståelse för att ingen hunnit röja ”våra” vägar innan vi dyker upp där mitt i natten.

Problemen börjar inne i tätorten där många av oss börjar. De flesta skottar fantastiskt bra hur mycket snö det än kommer, men det finns de som tror att våra armar är i teleskopform. De sistnämnda gör att vår tid rinner iväg och att ni som sköter er skottning får lida. Stanna bilen, kliva ur vid en låda ofta genom att pulsa genom en snödriva, tillbaka i bilen och komma iväg, plockar minutrar och det är de som vi är i behov av allrahelst på vintern.

Vägen utanför ditt hus är kanske bra men vägarna innan kan göra att jag inte kommer fram till din låda. Tyvärr måste jag säga, för vår målsättning är att alla ska få sin tidning.

Trots att vi är utrustade med ett enormt tålamod, snöskyffel, varma kläder och kängor och ett gott humör så tryter tålamodet, snöskottningen sliter, kängorna fulla med snö och humöret sjunker när problemen haglar över oss en natt.

Tidningsbudet Inga Björk

Låt se om jag får med de här två, de förra verkar som man glömt bort.

Ska vi behöva statligt stöd?

Nej, nej inte trodde jag att jag skulle behöva höra detta på radion idag. Vad hörde jag då? Jo, även Lessebo kommun vill ha statligt stöd som så många andra kommuner och landsting pockar på för att inte riskera att behöva säga upp folk.
Inte kan väl lilla Lessebo kommun ha dålig ekonomi? Kan det vara de sista årens vidlyftiga hanterande av skattebetalarnas pengar som gör denna situation märkbar även i min kommun.
Inga Björk

Tack Mona Sahlin!

Tack för att du upphöjer mig till höginkomsttagare. Jag som är vanlig arbetare har många gånger under senaste året hört att jag som ”höginkomsttagare” är gynnad av regeringens skattepolitik.
Hmmmm, undrar vilken som är låginkomsttagare nu då?
Inga Björk

Dags för en insändare till Smålandsposten igen, får se om den här kommer med, det är alltid lika spännande.

Sitter här och stirrar mycket irriterat på senaste vattenräkningen från Lessebo kommun. Jag har reagerat länge över priset men mest reagerar jag över att jag ska behöva betala för vatten som bara rinner rätt ut i marken. Friskt gott vatten som bara försvinner.

Priset per kbm är 24,50 + moms. Är det Sveriges dyraste vatten? Ja, jag tror det är så. Jag förbrukar ca 85 kbm om året och ska då betala för ytterligare 25 kbm som bara försvinner ut genom dåligt ledningsnät. Ja, det är klart att jag betalar bara för min förbrukning men i priset ingår ”min andel av försvunnet vatten”. Det blir pengar det också.

Jag har frågat ansvariga på kommunen vad man tänker göra åt det och fick ett svar som liknade ett svar som man ger ett litet barn som inte förstår riktigt.

Det jag inte kan förstå är hur man under år efter år bara har lappat och lagat utan att tänka till och börjat byta ut gamla ledningar istället en bit i taget. Kostnaden blir så stor säger man från ansvarigt håll men vadå, det är ju ändå vi brukare som betalar. Jag i varje fall betalar hellre för nya friska ledningar än för vatten som bara försvinner.

Finns det ingen mer än jag som reagerar på detta slöseri med ett av våra viktigaste livsmedel?

Inga Björk

En insändare som är skickad till Smålandsposten idag.

En tanke slog mig i natt, när jag delade ut tidningar och snöflingorna som ramlade ner var stora som tjugokronorssedlar, tänk om vägarna blir likadana igen. Vadå, likadana, jo som de var för ett par lördag sedan, blankis som täckte hela grusvägarna och så regn som öste ner. Hur det var att känna sig som Mormors lilla kråka utan att försöka slinka ner i diket, kan nog bara den förstå som var ute och körde den natten. Att mil efter mil glida fram i 20 km/h för att dela ut tidningarna var verkligen ingen glädjande uppgift. Just då tänkte jag, varför har jag valt detta yrke egentligen.
Nu ber, nej jag vädjar till alla vägsamfälligheter att ploga även om det bara kommer lite snö på ”era” vägar, några gruskorn vore inte heller fel.  Låt det inte bli som då snön kom lagom för att lysa upp julaftonen och dagarna därefter så vackert att man väljer att låta den packas på vägarna. Det var ju som gjort för att få till värsta halkbanan när den skulle bort från vägarna.
Nästa gång det händer kanske tidningen inte finns där till morgonkaffet, budet kan ju ha hamnat i diket någonstans.
Hur det än är så är vi tidningsbud plikttrogna och gör verkligen vad vi kan för att lämna tidningen till er. Vi skulle aldrig drömma om att lämpa av den någonstans efter vägen som färdtjänstchauffören gjorde med den gamla tanten när vägen var för hal.
Tidningsbudet Inga Björk

……………eller någon annan. Vilken ska riskera livet för att Du ska få köra hur vårdslöst som helst.

Åker sträcka Lessebo-Kosta-Lessebo 5 dagar i veckan och har så gjort i över 17 år nu. Jag förfasar mig över hur höga hastigheterna och hur vårdslösa omkörningarna har blivit de senaste åren. Det verkar som om många resonerar som så ”det kom ingen igår” när de slänger sig ut och kör om på de mest olämpliga ställen. Åtminstone en gång i veckan ofta flera gånger får jag göra kraftiga inbromsningar för att släppa in någon som verkar köra med huvudet under armen. Jag struntar fullständigt i hur fort Du kör det är ditt val och Du tycker säkert att Du är världsbäst på bilkörning, men låt inte ditt ego gå ut över andra trafikanter.

Jag tillhör inte väglusarna utan håller mig till de hastigheterna som gäller på vägen och eftersom jag kört vägen så många år vet jag också att det helt utan förvarning kan dyka upp en älg där.

Tänker ofta tillbaka på tiden då det många gånger var långa kolonner med militärfordon på denna väg. Fordon som rörde sig runt 40 km/h och det var ingen mening att börja köra om för man hade ändå aldrig hunnit om alla innan man var framme. Hur skulle det sett ut idag, när man inte ens klarar av att ligga bakom en bil som håller lagstadgad hastighet.

Mitt liv är värt mera än de få sparade minuterna som den olagliga hastigheten utgör. Mina barn har bara en mamma och mina barnbarn bara en mormor/farmor.

Som vanligt så är det alltid två läger när det gäller nya saker. Personligen tycker jag att det är ett bra system, för jag får rabatt på saker som jag ofta köper istället för att få på en mängd saker som jag aldrig utnyttjar. Jag struntar fullständigt i att vad jag köper registreras någonstans och har väldigt svårt att förstå det där gnället om personlig intrigitet som dyker upp i allt fler situationer. Det börjar gå inflation i det uttrycket numera.

Jan Petersson marknadschef på KF Göta gör ett uttalande via en artikel i tidningen att tex om någon handlat många sexpack öl och då får rabatt på detta så är det fel att locka den personen att köpa öl. Tror han verkligen att den person som har för vana att inhandla en sexpack öl skulle handla färre sådana om personen inte får rabatten riktad till just sig. Då är man bra blåögd.

Men vadå, alla uppstaplade ölförpackningar i affären då som säljs med extrapriser är inte det att locka till att köpa? Eller alla läskflaskor, godis mm mm som är lockvaror, de är inte heller nyttiga att använda. Förresten vad är nyttigt idag? Ena dagen är något supernyttigt och nästa livsfarligt.

Man kan också vända på det och se det som så att genom att visa vilka varor just jag handlar ofta kan få mig att få upp ögonen för något onyttigt som jag brukar köpa och på så sätt få mig att hoppa över det.

Inga Björk

En gång fick jag höra min son säga, att man måste tänka på när man ringer till en myndighet att det är en person på myndigheten som är den man pratar med. Han menade i all välvilja att man inte ska låta ilskan gå ut över den man pratar med. Det är inte den personen, som fattat det beslut som förmodligen ligger bakom den ilska man som privatperson känner. Helt rätt tanke naturligtvis.

Nu var detta uttalande för några år sedan och tiderna har snart förändrats överallt. Idag möts man allt för många gånger av ett evigt knappande innan man når någon som man kan prata med. När man väl nått så långt så börjar nästa fas. Borta är i många fall den vänliga människan som verkligen gjorde allt för att lösa de problem som uppstått. Istället finns där i allt för många gånger istället någon utan empati och förståelse. En person som lämnar ut ett antal felaktiga påstående som kan göra vem som helst både ledsen och arg och att be om ursäkt för felen som begåtts är så fjärran borta att man inte ens kan se dem med den bästa stjärnkikaren.

Idag kan man istället påstå att om dessa myndigheter vore privata företag så hade de gått omkull för länge sedan eftersom ingen hade använt sig av deras tjänster. Nu klarar de sig eftersom man som privatperson inte har något alternativ tyvärr.

Inga Björk

Åhh, vad jag blir trött på detta eviga gnäll. Nu senast är det SMHI som mer eller mindre får sig en skopa för att de inte tidigt nog gick ut och varnade för stormen som kom i fredagskväll. Många blev så att säga tagna på sängen och hade inte hunnit förbereda sig. Vadå, förbereda sig? Lärde inte stormen Gudrun och Per oss att ha en viss förberedelse. Undrar om det är samma människor som nu säger att de inte hunnit förbereda sig som gnällt över att SMHI tagit i för hårt tidigare gånger i år när de gått ut och varnat och sedan har det inte blivit så hårda vindar.

Själv jobbar jag som tidningsbud och är van att ha en viss förberedelse för vad som komma skall, jag kan inte bara sitta där och gnälla mitt i natten över att stormen har fällt träd över vägarna, att telefonen inte funkar, att det vräkt ner ett par decimeter snö, visserligen ingen snö denna vinter, eller att vägarna är såphala. Tidningen skall ju helst ut till abonnenterna oavsett hur vädret än är.

Natten till lördagen så fick många tidningsbud kapa trädtoppar för att komma fram eller i en hel del fall köra långa omvägar för att komma fram med tidningen till morgonkaffet. För min egna del blev det 2,5 mil extra körning samt ett antal toppar som kapades av, men vad gör vi inte för att våra abonnenter ska få tidningen.

Att vi har ett samhälle som är sårbart märker man, men att det finns människor som inte förstår att vädret och naturens makter rår vi faktiskt inte på, hur gärna vi än skulle vilja.

Inga Björk