Ny vecka och nya prövningar.
Jag tycker inte jag hinner lämna sista tidningen på lördagen förrän det är dags att lämna första på måndagen igen. Åtminstone nu när rundorna tar allt längre tid.
I natt var det i varje fall dags att dra på långkalsingarna igen och en extra tröja för termometern visade på minus 20 när jag kollade den när jag gnuggat sömnen ur ögonen. Men det skulle bli värre ända ner till minus 26 grader hade jag det på min runda.
Natten började med att det gällde att hitta tidningsbilen för all snö. Pulsa sig fram till sladden till motorvärmaren och sedan göra ett allvarligt försök att ta sig in i bilen också. Kängorna fulla av snö naturligtvis för det var halvmeterhögt med snö runt bilen, varför får vi inte skottat?????? Ja, sen som sagt så skulle man ju ta sig in i bilen och det var inte det lättaste. Fastfrusen bildörr, men som tur var så hade jag en vanlig matkniv nerstoppad i kassen för om i fall att, vis av erfarenhet från förra gången den var igenfrusen. Jag lyckades ta mig in i den och så få rutorna fria från snö så att det gick att se ut och så skulle jag ta mig därifrån också med bilen. Men tack och lov och förmodligen för att det var så kallt så lyckades jag på första försöket att komma halvvägs genom drivan bakom bilen och så fram igen och så backen i igen och huj så var jag ur snödrivan. Tack för det för att börja med att skotta kändes inte inspirerande alls. Ringde in till nattförmannen för att be bilansvarige kontakta Fröjds om skottning, men när jag åkte förbi där när jag kom från andra jobbet så var fortfarande inget gjort åt snön och egentligen ännu värre är istapparna som hänger oroväckande stora där två av de andra tidningsbilarna står. Tänk om någon av dem släpper när de sätter i eller dra ur kontakterna.
Ja, och naturligtvis så kom inte tidningarna tidigt i natt som jag hoppats på, men ändå inte riktigt sent.
Fy, katten nu är det ännu fler som inte skottat och även om man skottat så är det långt in till lådor resp lådrader nu, gatorna krympte oroväckande den här helgen. Det tar allt längre tid att klara av samhället och vad mycket drivor jag har fått kliva upp i och med påföljd att kängorna blev fyllda med snö flera gånger. När det sedan är över tjugo minusgrader så är det riktigt kallt om fötterna, det blev egentligen inte någon direkt upptining av frusna fötter förrän jag gav mig ut på landet och jag slapp kliva ur så mycket i varje fall. Lite halvtaskigt skottat vid lådorna i Transjö, nej inte alla men flera som brukar vara så prydligt skottat vid i vanliga fall.
Fick ett SMS av yngste sonen om han kunde få skjuts till jobbet när jag var i Transjö och visst sa jag gick det bra om han kunde vänta en timma, för om alla småvägarna var så bra som de jag åkt på dittills så skulle jag hinna tillbaka på en timma. Tack, sa han men då går jag. Klä dig ordentligt var mitt råd. Strax efter kom nästa SMS, jag väntar, då hade han kollat in termometern och sett att det var minus 23 grader och då var det skönt att slippa gå. Det var ju OS att titta på också så tidsfördriv hade han ju i den tidiga morgontimmen. Nu hade jag inte riktigt sådan tur att alla vägar var lika bra plogade utan ända från jag svängde in mot Grönahult tills jag var framme i Muggehult så var det ett lager med snö på vägen och spårigt naturligtvis så det var att hålla igen farten. Mötte en timmerbil precis som jag svängde in på den vägen, men som tur var så kunde jag svänga in på en mötesplats när jag såg den komma så vi kunde mötas utan problem. Kände att tiden började rinna från mig och den utlovade timmen krympte. Men glädjande nog så var vägen ner över Ryd röjd fint så där gick det att gasa på ordentligt, kallt som det var så var det inte direkt halt heller och kommer av vägen gör man knappast längre för vallarna. Insåg att jag skulle nog bli en tio min senare än tänkt men hockeymatchen mellan Sverige och Finland hade börjat så jag tänkte att sonen sitter inte i sjön.
Då naturligtvis så står det en timmerbil på vägen som jag ska fram på och lastar för fullt. Hoppsan det var bara att inse att de där tio minutrarna blev åtminstone tjugofem eftersom jag var tvungen att ta vägen ner till Fagerhult och Kostavägen tillbaka till Lessebo och så ut till Hässle via tjugofemman och så tillbaka till Lessebo igen.
Ja så var åter en natt denna snöiga vinter tillända och det är bara att kämpa vidare, med nya utlovade snöväder.
Visste du att………….
Mer folk dör varje år av att en kork från champagneflaskor poppas på fester, en av giftiga spindlar.