Aj, aj vad ont jag har i natt men kulmen är nog nådd nu på värken tror jag så snart är den nere till normala igen. Denna gången är det vänstra höften som fått ta smällen. Konstigt nog så funkar det riktigt bra att gå i trappor både upp och ner men på släta vägen är det riktigt besvärligt. Till råga på allt så är det totaltäckning av VK på fredag, trodde att det var slut med det nu efter en intensiv kampanj i höstas.
Temperaturen hade sjunkit lite från förra natten så nu var den faktiskt nere på bara tre plusgrader i mina köldhål efter linjen.
För övrigt var det en lugn och skön natt.
Vakens ämnen i natt var, ja vad var det, får tänka till lite. Jo, det var det mest konstiga stället som man somnat på, att man skickar tillbaka barnen till skola dagis för tidigt eller till och med skickar iväg dem även om de är sjuka och så sista och det längsta var hur vår nyckelknippa såg ut. Inte har jag sovit på några konstiga ställen men däremot har jag inga svårigheter att sova nästan var som helst. Eftersom mina barn redan för länge sedan passerat dagis/skoltiden så har jag inte så mycket att säga om det heller men jag kan tycka att man ska låta barnen få vara hemma någon extra dag och i vart fall inte skicka iväg dem medan de är sjuka. Till sist min nyckelknippa är väl som de flesta andras knippor. På natten har jag så lite nycklar som möjligt med mig, på dagen på jobbet är det desto fler nycklar på den, men däremot har jag aldrig bilnyckeln på samma knippa. Någon varnande för det för länge sedan, en tung knippa kan förstöra tändningslåset.
När vi längtar efter ett liv utan svårigheter,
påminn oss då om att ekar växer sig starka i motvind
och att diamanter framställs under tryck
- PETER MARSHAL -