När alarmen ljöd i natt från väckarklockor och mobiler så trodde jag knappt att jag skulle orka ta mig ur sängen. Fy för sådana här veckor som bara innebär jobb och så lite vila. Men hur det än var så kom jag iväg, envisheten är en stor drivkraft och jag hör inte till den sorten som simulerar sjuk för att få ligga kvar i sängen även om jag kan säga att jag förstår de som tar till det när kroppen inte vill längre.
Vi fick vänta på tidningarna en stund och det gjorde knappt tröttheten en tjänst, känslan att om i fall att vi fått veta att tidningarna inte skulle komma förrän lite senare så hade det kunnat bli några minuter till i sängen. Men skit det samma nu kom de i varje fall och jag bestämde mig för att kasta om lite på rundan så att jag hade slutet kvar här i samhället eftersom misstanken fanns där att det skulle bli sömningt mot slutet. Rundan gick i varje fall utan några problem och sängen var mycket önskad vän när jag kom hem.
Temperaturen höll sig runt tretton grader och på himlen hade stjärnorna brett ut sitt täcke. Några enstaka harar skuttade fram i natten och en räv slank över vägen.
Inget ord kan väl passa bättre än det här just nu för mig i vart fall.
Tänk positivt!
Säg till dig själv varje morgon!
Det här blir en fin dag, jag klarar mer än jag tror!
Ingenting blir bättre för att man oroar sig!
Man kan aldrig göra mer än sitt bästa!
Alltid finns det något att glädja sig åt!
Idag känner jag mig i utmärkt form!
Idag ska jag göra någon gllad!
Det är ingen idé att deppa!
Livet är härligt! Var optimist!