Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Torsdag och bara en natt kvar tills helgen kommer.

Åh, så skönt att komma ut och sätta sig i en ren, torr och varm bil.

I natt hade temperaturen sjunkit ner till en minusgrad men ingen dimma så långt ögat nådde.

I natt kom inte tidningarna lika tidigt och det var väl tur det för nu var det extra många burar att köra fram för gårdagens chaufför hade struntat i att hämta de från dagen innan och med gårdagens så blev det fem gånger som det var att vandra med en bur framför sig, ja det blev faktiskt bara fyra gånger för mig för A kom och förbarmade sig som vanligt och tog en av dem. De andra två struntar fullständigt i det jobbet, tänk om inte vi två vore där hur skulle det då bli?

Rundan gick bra efter att bilen fått sin veckoranson av bensin, då är den så snäll så snäll och forslar mig och tidningarna genom mörka Smålandsskogar.

Rådjur ja visst, var, jo så klart på det vanliga stället.

Ja, visst ja, lådan som var borta i går natt, är uppsatt igen, jo en ny naturligtvis men jag fick en reklamation från igår natt och det var en tidning som jag vet att jag la i och det var till ”grannen” till den lådan som var borta. Var det nattens flanör som tog tidningen jag la på marken och den som hade sin låda borta som av misstag gick i fel låda, eller? Jag blir så grymt besviken när jag får en reklamation på något som jag inte rår för.

Nattens ämnen handlade om filmer som jag vill se uppföljare på, vad som stressar mig i affären och så till sist om vad jag tror på. Det första ämnet om film hoppar jag över av den anledningen som jag sagt förut i min blogg, jag är ingen filmmänniska. Stressad i affären, nja det beror på, jag är sällan stressad för jag undviker att gå och handla om jag har tidsbrist om jag inte är absolut tvungen. Men det som kan irritera mig är när någon försöker tränga sig före mig eller någon annan i affären, allrahelst när någon vuxen tränger sig förbi barn, det kan göra mig riktigt ont att vuxna behandlar barn så illa. Är jag då före den personen så händer det att jag kallar till mig barnet och låter det gå före mig i kön.
Till sist så var det om vem jag tror på. Nej, jag tror inte på Gud. Jag tror på mänskligheten hur elak den än är ibland, men jag är övertygad om att det goda är något som vi måste tro på, det finns så mycket goda människor så någonstans måste de segra. Att jag sedan tror att det finns något som styr över vårt liv men vad det är kan jag inte sätta fingret på. Ingen kan övertyga mig än så länge i varje fall att en god Gud vill ta bort unga människor eller människor mitt i livet från denna jord.
Ett vackert hjärta
Det här är en av de vackraste texterna jag vet. Jag hoppas jag själv kan leva så….

En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det. Ja, de var alla överens om detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den unga mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta.

Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:

”Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt.” Publiken och den unga mannen tittade på den gamle mannens hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så att det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in. Det fanns t o m ställen där det faktiskt fattades bitar och där det hade blivit djupa hål.

Publiken stirrade – hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade. ”Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken.” ”Ja, ” sade den gamle mannen, ”ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek – jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta – att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?

Den unga mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta, och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på unge mannens hjärta. Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans. De kramade om varandra och gick iväg sida vid sida.

Så sorgligt det måste vara att gå igenom livet med ett helt hjärta.