Så har då veckan rusat förbi igen och helgens ro ska lägga sig. Det var en natt med tidningar i bra tid och jag var på plats i så pass god tid att jag hann städa upp bilen från plast och buntband och skicka med Micke tillbaka.
Regn till och från hela natten och över tio grader varmt.
Nu önskade jag att jag kunde bromsa upp tiden lite. Först och främst för att få lite mera tid i helgen men jag inser allt för väl att det är en önskan som aldrig går i uppfyllelse. Helgerna rusar iväg oftast fortare än jobbardagarna. Sedan vill jag bromsa tiden lite för att få mer tid att njuta av allt det vackra ute nu, när så mycket står i blom och det finns ju hur mycket som helst som tiden ska räcka till för. Varför har aldrig jag lyckats med att få till de där extra timmarna om dygnet när jag vill det så gärna.
Nils ringde mig i natt, det var länge sedan sist som han gjorde det mitt i natten men alltid lika välkommet trots att vi idag inte lever tillsammans så finns han ofta i mina tankar och telefonsamtalen är en tröst.
Idag ska mitt älskade barnbarn och jag se om filmkritikerna har rätt när de sågat Da Vincekoden. Jag tror inte det, som så många gånger förut så har de säkert en annan åsikt än vi ”vanliga” biobesökare. Men jag lovar jag ska återkomma och tala om vad Lucas och jag tyckte, Lucas har läst boken men inte jag.
Sedan måste vi hålla tummarna för Carola ikväll. Ok, visst är hon lite av en diva, men ingen i världen kan ta från henne att hon har en fantastisk sångröst och vet hur hon ska fånga publiken och då får man faktiskt vara hur mycket diva man vill för mig. Hur jag ska lyckas hålla mig vaken för att se hela tävlingen vet jag inte, men får väl som vanligt sova lite i mellan åt.