Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Det började med elva grader varmt när jag lämnade Lessebo och sjönk ner till nio innan jag var tillbaka. På ett ställe strax innan jag var tillbaka nere i Kosta var det bara fyra plusgrader. Mina tankar gick till att där skulle jag inte vilja bo, tänk vad tidigt frosten nyper blommorna och jag som vill njuta i det längsta av blomsterprakten. Det måste man säga att en sådan underbar blomsterprakt denna sensommar bjuder på. Idealiskt väder för växtligheten, regn mer eller mindre varje dag och så värme på det, bättre kan det knappast bli.
Tidningarna kom i vanlig tid så det blev inte någon rekordtidig hemkomst i natt, men det räckte i varje fall till för lite sömn innan nästa jobb väntade på mig.
Grävling, räv, rådjur och harar var utbytet av vilda djur på min väg genom skogarna i natt.
Nattens ämne var de som rubriken visar. Frågan om farligt gods på våra vägar och att det händer allt oftare att chaufförerna inte har erfoderlig utrustning med i lastbilen för det farliga gods de kör. Rätt om det väl som i alla andra fall när det gäller bil att det ligger på chaufförens ansvar så kan inte arbetsgivaren fråntagas ansvaret att se till att föraren vet vad som gäller. Eller har jag alldeles fel?
Nästa ämne var om mobbing. Ett ämne som jag berört flera gånger förut eftersom jag haft det nära inpå mig. Det visar sig tack och lov att allt fler mobbingsfall anmäls numera och det är bra. Skolan är ansvarig för att ingen säger ingen ska fara illa i skolans värld. Den ska vara en trygg zon för alla barn men även för vuxna som jobbar där naturligtvis. Att man sedan aldrig kommer att få bort mobbing helt och hållet är en annan sak, det har alltid funnits och kommer säkert alltid att finnas men ändå måste skolan vara observant och ingripa tidigt mot det.
Personlig utveckling genom att gå kurser på fritiden är något som många gör. Nu var frågan vad jag skulle vilja lära mig. Jag har tillhört den grupp människor som pluggat mig genom livet under nästan hela mitt vuxna liv, men nu har tyvärr en hörselnedsättning satt stopp för fortsatt pluggande när det gäller läsämnen i varje fall. Visst jag läser inte med öronen men det är genomgångar och diskussioner som jag inte klarar längre. Det är något jag saknar oerhört för det har varit en del av mitt liv under många år och det finns mycket kvar som jag skulle vilja lära mig.
Ett inslag i nyheterna gör mig beklämd och det är att vi slänger 18 % av maten som vi köper och de 18 % är mat som är riktig alltså fullt ätbar mat. Vart är vi på väg egentligen, har vi slutat att förlita oss på våra sinnen att lukta och se på ett livsmedel om det är ok att äta. Eller har vi det helt enkelt för gott ekonomiskt så vi bara slänger för att vi inte behöver ta vara på det. Skrämmande i varje fall, det visar sig att ”Om vi svenskar slutade slänga mat i onödan skulle det ha samma effekt som om var sjätte bil försvann från vägarna. Matslöseriet motsvarar utsläppen från 460 000 oljeeldade villor.” hämtat ur Aftonbladets nätupplaga.