Många ropar av glädje att det är sommartid i morgon och ljust en timma längre på kvällen, men det gör inte jag. Har precis lagom fått njuta av den där härliga blå gryningshimlen och så blir det mörkt igen. Det tar psykiskt att plötsligt kastas in i mörkret igen. Men det är klart att det är inget som alla som sover till fram mot sextiden och kanske ännu längre på morgen förstår.
Men om några veckor så kommer ljuset tillbaka för oss nattarbetare igen så det är bara att stå ut.
Natten som gick var fri från nederbörd men i skogarna ovanför Kosta var det decimetertjockt med snö på vägarna och det hinner säkert inte att försvinna till nästa tidningsnatt men i veckan som kommer har det utlovats vår så då ska det väl hinna försvinna.
Natt mot lördag är det inga ämnen som diskuteras utan istället bjuder det på önskemusik. Vissa helgnätter är musiken helt i min smak andra inte och den här natten tillhörde det sista alternativet.