Det blir inte alltid som man tänkt sig, nej det är så sant. Efter en duschning med desinfektionsvamp på måndagkvällen och en likadan på tisdagsmorgonen och fastande från midnatt så hämtade Anita upp mig och vi gav oss iväg till lasarettet. Kl 11.00 skulle jag vara på röntgen och det gick jättebra, jag slapp grova nålar utan det blev sju stick med tunna fina nålar istället så det gick som en dans. Sedan var det att stoppa i sig två Alvedon så de skulle hinna verka innan det var dags för isättningen av dosan bakom nyckelbenet. Lite väntetid blev det men det var jag ju förberedd på att det skulle kunna bli men att det skulle gå som det gick var jag inte förberedd på. Kom in på operation runt tvåtiden och efter en hel del förberedelsejobb så var operationen igång men det dök upp problem för den ådern som enligt plan 1 ska användas hittade läkaren inte utan man fick ta till plan 2 istället och då gick det bättre men det tog tid. Allt skedde under lokalbedövning och vid ett tillfälle fick man öka på den lite för då började jag känna av att de var nere och rotade. Jag syddes ihop och fick åka ner till uppvaket, ja det heter så även om man ”bara” varit lokalbedövad. Jag grunnade på Anita som satt där ute och väntade på mig och undrade om hon fått besked att det drog ut på tiden med operation. Men snart fick jag annat att tänka på när det började blöda från såret och det var inte lite. En undersköterska skyndade till och höll ett hårt tryck över såret tills hon fick hjälp med ett tryckförband. Nu blev det bråttom för det blödde kraftigt och snart låg jag på operation igen. Man fick öppna upp och letade upp varifrån blodet kom det visade sig att en ven var skadad så man fick sy ihop den och så avslutades ännu en vända inne på operation. Stackars Anita visade det sig hade fått så många olika besked om när jag skulle vara klar så hon visste till slut varken ut eller in. Även om jag tycker att jag blir jättebra bemött inom vården så brister det på något sätt i rutinerna just där med besked från operation.
Nu vågade de inte släppa hem mig utan ville ha mig kvar till morgonen dagen efter och det var väl fullt förståligt även om jag så klart längtade hem. Sent om sider hade Anita fått besked om att jag förmodligen skulle få vara kvar så att hon kunde åka hem. Ett stort problem var ju att jag inte kunde meddela mig med henne via min mobil utan fick lösa det med deras telefon, vilket i och för sig inte var några problem men det är ju det där med mobilnummer det lägger jag ju inte på minnet. Allrahelst inte de där som byter nummer ofta.
Försöka sova var besvärligt även om jag var trött, men uppkopplad med EKG, blodtryck, dropp och koll på syresättningen av blodet så var det ju sladdar överallt som var i vägen när man skulle ändra ställning. Så det var en seg natt för först hittade jag ingen klocka där jag kunde hålla koll på tiden så jag försökte att någotsånär lokalisera tiden via om det var mörkt eller började ljusna. Inte nog med alla sladdar jag var ju hungrig också, det slet i magen på mig men de vågade inte ge mig något att äta eller dricka ifall ifall det skulle gå upp igen. När morgonen kom krypande satte jag mig upp i sängen för jag började bli rejält trött i ryggen. Började tjata på nattpersonalen om jag snart skulle få åka hem och naturligtvis så lämnade de över det beslutet till dagpersonalen som efter att de förstod att jag började bli rastlös och bara ville hem ringde läkaren som gjort sista operationen för att han skulle ge besked till mig. Han kom vid niotiden och gav mig klartecken för att åka hem men han ville att jag skulle prata med den första läkaren också innan jag åkte hem så han fick förklara vad som hade hänt och det skulle ta minst en timma innan han kunde komma till mig. Men nu fick jag i varje fall en smörgås och juice samt te så lite piggare kände jag mig och så fick jag sätta på mig mina egna kläder. Vid tiotiden kom så läkaren som gjorde första operationen en mycket olycklig läkare som bad så hemskt mycket om ursäkt för det inträffade men förklarade vad han trodde hade hänt och det verkar logiskt och jag sa till honom att jag lastade inte honom alls för det som hänt utan var mest glad att det trots allt inträffade när jag var kvar på lasarettet och inte när jag kommit hem för då vet jag inte hur det hade gått för det var mycket blod jag hann förlora på den stunden innan personalen tryckte på såret. Som en liten förklaring kan sägas att jag hade 133 i blodvärde när jag kom in för första operation och efter den andra var det nere på 95. Men oj vilket blåmärke jag har fått där såret är, det är minst 15 kvadratcentimeter stort, men det är ju övergående.
Men nu lägger jag även detta bakom mig och glad var jag när Lukas kom för att hämta hem mig och jag fick komma hem och krypa ner i min egna säng och sova några timmar även om jag var lite småhungrig när jag kom hem men valde ändå sömnen före. Uppe och åt lite och la mig igen för att sova ytterligare några timmar innan Lukas dök upp för att sova över hos mig. Den stackarn som är van att ha helt mörkt när han ska sova fick kämpa sig genom natten med lamporna på i bokhyllan. Själv sov jag gott redan kl 20.30 i min egna goa säng med mina katter som sängkamrater. Sov så gott som hela natten och en bit in på morgonen. Duschade så skönt att kunna göra det och få håret tvättat med schampo istället för desinfektionsmedel.
När jag hade duschat och satte mig vid datorn såg jag att det var full aktivitet i växthuset redan, det var Maria och flickorna som börjat med att ta ut jorden och Micke var och hämtade singel för att lägga in i stället och vad fint det blev där. Tack snälla för all hjälp att få i ordning växthuset utan er hjälp hade det nog inte blivit någon odling alls där i år. Men på lördag ska Moa och jag åka och köpa plantor och sätta i krukorna som så fiffigt är utplacerade där.
Vad säger Nalle Phu idag då………………..
Man vet aldrig, när ett snöre kan komma till användning.

Tänk tiden springer iväg även om man är hemma hela dagarna, men det är klart att vissa av dem är fulla med saker att göra medan andra bjuder mig till vila. De flesta nätterna sover jag bra men en del nätter är jag hur pigg som helst men det är klart att det är när jag har vilat/sovit mycket på dagarna.
Den här helgen som gått har jag lånat ett älskat barnbarn, Max, medan hans mamma var iväg och jag lämnade över honom till hans pappa i söndagskväll. Första gången som han varit själv hos mig och det gick bra. I söndags förmiddag så kom Lovelia och Ludvig också och lekte med honom medan deras mamma och jag tog oss lite fika.
Idag har jag haft besök av en journalist och fotograf från SMP, det är Lucy som har kontaktat dem. Några riktigt trevliga timmar med många frågor och en hel del resonemang runt allt möjligt. Jag ser fram mot att läsa i tidningen senare hur det blir.
Medan de var här så kom Ann-Marie en av mina kollegor från TB med mina saker från ”min” bil. Har inte orkat gå genom det ännu men det är säkert rätt saker.
Nu sitter jag här och väntar på att hälsa på sonen med familj och äta lite mat tillsammans med dem. Sedan är det slutätit eller rättare sagt jag får äta fram till midnatt men jag fixar inte att äta sent på kvällen för då kan jag inte sova. I morgon är det dags för lasarettsbesök igen, ser inte riktigt fram mot det för just det där med att sticka i buken igen men det är
så illa tvunget och det är bara att bita ihop.
Nu ska jag leta upp något från Nalle Phu………
Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

Ytterligare några dagar har gått en del av dem fulla med händelser även om jag tycker jag planerat så bra. Det började med ett besök på kvällen av både Anita och Thomas och sedan kom även Tobbe, Maria, Enny och Laban och vi började diskutera försäkringskassan och hur det kommer att bli med ersättning från dem. Vi pratade även om det där med att vissa av de sk tjänstepensionerna inte automatiskt har så att efterlevande får del av den ev pension som så att säga brinner inne för att man inte hinner upp till pensionsåldern förrän man dör. Fora är bla en sådan, jag fattar inte varför man inte ska kunna ändra detta utan en hälsodeklaration. Jo, visst jag förstår kanske det men tycker ändå att det är fel för det är ju pengar som jag själv betalt in till dem. Det har ju varit en del av min lön. Nu är det kört för nu har jag en livshotande diagnos och då får man inte ändra. Diskussionen med försäkringskassan lovade Tobbe att ta.
Jag säger nu som jag alltid sagt jag har tur här i livet som har underbara barn som ställer upp till 150% på mig. Så alla ni som läser detta tänk på att varje lite gärning ni gör för er barn kommer igen med fördubblad styrka till er själva den dag ni behöver den.
Igår morse så kom jag på att jag skulle fylla i en hälsodeklaration inför operationen som jag ska göra på tisdag och den skulle lämnas in vid besöket tre dagar före operationsdagen. Detta besök hade jag planerat in på fredagen men tji fick jag när jag läste genom alla papper och såg att på fredagar var det inte öppet för sådant besök. OJ då, hur gör jag nu då? Kl 11.00 är det bestämt att Ingela, Jörgen och ev Per ska komma och ta mig med ut på lunch. Ringde mitt älskade och pålitliga barnbarn som alltid ställer upp för mormor i alla väder och frågade när han kom hem från universitetet. Kl 13 sa han. Förklarade för honom vad jag ville ha hjälp med en skjuts till lasarettet och att det var liter snålt om tid för de stängde kl 15.00. Visst han ställde upp som vanligt. Men det höll på att spricka i varje fall men vi hann med liten marginal och nu är även det besöket fixat och jag har fått veta att det blir ingen narkos utan lokalbedövning och det tycker jag är skönt.
Innan mina vänner från TB kom så hann Birgitta min städledare dyka upp så vi fick ett samtal igen. Några härliga timmar i sällskap av mysigt folk som man känner att de bryr sig om mig. Tack snälla Ingela, Jörgen och Per för lunchen och härlig pratstund.
Tobbes försök att få kontakt med FK om mitt ärende misslyckades de var inte alls intresserade att hjälpa honom om han inte hade en fullmakt från mig eller att jag fanns jämte så jag kunde intyga att han ringde ärendet åt mig. Så Anita fick ta över detta och det gjorde hon med bravur på kvällen och konstigt nog så var det ingen fråga om vare sig fullmakt eller min närvaro. Kan det ha berott på att hon gav sitt medgivande till att de fick ställa frågor om bemötande måntro?
Fick veta en hel del nyttigheter av personen på FK men vågar inte dela med mig av dem ännu förrän vi fått bekräftat via mail att det är så för det lät lite för bra egentligen.
Var trött när jag la mig igår kväll men hade ändå lite svårt att sova riktigt bra i natt, vaknade flera gånger och sov som bäst fram på morgonen som vanligt förstås. Men vadå, det spelade ingen roll eftersom jag kunde använda dagen idag till att vila så mycket jag ville. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt med det men jag sitter här i varje fall ikväll och har klarat mig riktigt bra. Ann-Marie som kör Skruvrundan kom på besök idag ett trevligt besök som de flesta besök är. Ikväll och resten av helgen ska jag dela med ännu ett älskat barnbarn lille Max eftersom hans mamma ska åka iväg över helgen. Han sitter nu framför tvn medan jag skriver det här, hans säng har vi hjälpts åt att bädda så när han tittat färdigt på Bollibompa ska vi äta lite innan det är dags att sova för natten för både honom och mig.
Ja visst ja, mina bägge söner, mitt älskade barnbarn Lucy ska springa Göteborgsvarvet i morgon så jag önskar dem lycka till.
Nu är det dags att leta upp lite Nalle Phu funderingar……………

Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: ‘Vad sägs om lite lunch?’.

Så var det dags att skriva lite igen. Fortfarande känner jag mig pigg och sover gott och mycket. Har fått tid för ytterligare en röntgen med punktion med lite grövre nålar. Något som jag inte ser fram mot men man har lovat mig att det ska ske med lokalbedövning så jag hoppas att det inte gör allt för ont. Senare samma dag ska till operation och sätta in den där dosan vid nyckelbenet där man sedan kan ge cellgifter och ta blodprover för att slippa sticka mig i tid och otid.
Så tisdagen nästa vecka blir fullt upp och Anita har tagit ledigt för att följa med mig hela dagen, känns skönt även om jag hade klarat av besöken själv utom att jag behövt skjuts för jag tror inte de vill släppa mig bakom ratten när jag har varit sövd.
Igår fick jag besök av Rosita från skolan ett kärt besök och hon hade med sig en kasse med ”godsaker” från mina vänner där, bla ja just det godis hon hade ju läst att jag inte längre tänkte i försiktiga banor när det gällde godis. Hon hade även med lite läsvärt eller kanske mera ögongodis, en bok med otroligt vackra bilder från Sverige. Det förde mig på en ”semesterresa” genom vårt vackra land.
I morgon kommer Ingela och Jörgen från Tidningsbärarna och ev även Per och tar mig med på lunch någonstans. Jag skulle få välja och det är inte så enkelt ska jag säga men just nu lutar det faktiskt åt att åka till Bergdala och äta, men har inte bestämt mig ännu.
Våren går med stora steg allt mer närmare sommaren och ska jag säga en sak så är det väl detta att ska man ändå vara sjuk och hemma så är det bästa tiden nu. Den tid jag alltid njutit mest över.
Nalle Phu min favorit säger till mig idag………………
När du hälsar på hos en vän och känner för en liten smakbit av något, försök att titta lite längtansfullt i riktning mot skafferiet.

Nu måste jag berätta om min söndag. Vilken härlig dag med mina kära. De gav mig ett cirkusbesök som tack för alla cirkusbesök som jag gett mina barnbarn här i samhället under årens lopp. Vi besökte Cirkus Scott som firar 75 årsjubileum. Jag berättade för dem att det var något som min mor tog mig med på. Vi cyklade ner till Åryd tog tåget till Växjö och gick upp till cirkusen på Spetsamossen och så samma väg tillbaka. Det var en stor upplevelse som barn och upplevelsen tillsammans med mina kära igår blev minst lika stor. Tack snälla ni för att ni förgyllde min dag.
Annars går dagarna så sakteligen. Har fått tid på oknologmottagningen den 22 maj, några av mina barn tyckte det var alldeles för långt fram men jag känner att det är skönt att få lite andrum. I morgon ska jag till vårcentralen och ta ett antal blodprover som ska vara på plats till besöket hos oknologen. Tur att jag ringde och kollade vilka tider de har öppet för enbart provtagningar för på så sätt fick jag veta att jag skulle vara fastande eftersom man skulle ta ett glykosprov bla.
Har varit i kontakt med Ingela på TB och sagt att de kan komma den här veckan utom på onsdag för då ska Lukas och jag fixa lite presenter.
Nalle Phu min favorit vad säger han idag då………………
Man kommer ingen vart med ett samtal om den andre personens svans bara nätt och jämnt är inom synhåll under konversationens andra hälft.

Det är ganska lugnt nu, förutom alla telefonsamtal som ska ringas för försäkringar och efter det en massa papper som ska fyllas i och skickas iväg i detta samhälle som skulle bli papperslöst. Men så är det faktiskt inte om någon fortfarande skulle tro detta.

Igår fick jag samtal från Lucy ett av mina älskade barnbarn och hon sa att hon haft kontakt med SMP för hon tyckte de kunde göra ett reportage om mig eftersom jag valt att vara så öppen med min sjukdom. Hon ville kolla att det var ok från min sida och jag visst jag har inget att dölja. Idag ringde de från SMP och vi har preliminärbokat en tid, det är ju lite svårt att bestämma datum ännu när jag inte vet riktigt när jag ska till sjukhuset för lite olika saker.

Igår var också min chef Birgitta här och vi hade ett långt och givande samtal. Min sjukdom kom helt klart som en chock även för henne och mina kollegor. Nu hoppas jag att jag ska kunna vara så pigg att jag kan vara med på ett personalmöte framledes och själv kunna prata med mina kollegor om mina tankar och funderingar. En hel del följer min blogg här och blir uppdaterade.

Hade även ett långt telefonsamtal med en av mina kollegor som jag jobbat ihop med vid flera tillfällen under årens lopp. Det känns skönt att så många bryr sig.

Ingela på TB hörde också av sig och ville komma ut till mig någon dag, vi bestämde att det får bli till nästa vecka om allt funkar.

Fick mig en glad överraskning också igår kväll. En av mina döttrar ringde och sa att jag var uppbokad hela söndagen. Hmmm vad nu då? Ja det får ni höra om när söndagen passerat.

Hur mår jag då, undrar säkert flera av er. Ja, som det är så mår jag egentligen inte sämre idag än för två veckor sedan även om jag vet att cancern har kommando över min kropp. Men jag vet inte om det är så att jag fortfarande inte tagit in det eftersom så mycket hänt på sista tiden eller om jag bara helt enkelt är så stark psykiskt att jag inser att detta är också en del av livets gång. Ska jag vara ärlig så är det ju inte jag som drabbas av sorgen utan de som kommer att stanna kvar men jag kan känna att jag skulle ju velat följa mina barnbarn lite längre i livet.

Nu ska jag leta upp något bra från Nalle Phu han är min klara favorit………………

Så har även valborgshelgen försvunnit och jag har haft middagsbesök av mitt älskade barnbarn Lukas. Vi har ätit tillsammans pratat och han har hjälpt mig med lite småsaker. Skönt med sällskap till maten.

Natten som gått har jag sovit bra i varje fall det har varit lite sämre de två tidigare nätterna.

Det är ett evigt ringande om försäkringsärenden och jag blir väldigt fundersam över hur dåligt insatta vissa är i försäkringsfrågor även om de ska vara de på facket som vet bäst. Kände det lite som ”goddag yxskaft”.

Men nu ska jag ringa två andra i morgon, känner att jag klarar bara ett par om dagen, det känns tungt att dra allt flera gånger. Tur att jag är så psykiskt stark för annars vet i katten hur det skulle fixa sig.

Idag är i varje fall läkarintyg skickade till både arbetsgivare och till försäkringskassan.

Nalle phu är så klipsk

Har haft en underbar helg. Igår var äldsta dottern och hennes son här och hon grovrensade i mina rabatter medan sonen lekte med ett av mina andra barnbarn. Äldsta barnbarnet Lukas var här för att äta middag vilket jag lovat honom hela långhelgen och egentligen var det meningen att han skulle tvättat min bil men det småregnade hela tiden så istället fick han lite uppdrag inomhus. Senare på kvällen så kom näst äldsta barnbarnet och sov över hos mig. Vi hade en mysig kväll med hårfärgning, TV och kvällsmat. Idag så åkte hon  och jobbade en stund på förmiddagen för att komma tillbaka och äta middag tillsammans med hennes storebror och mig. Sedan tog de sig an bilen och akvariet medan jag sov middag. Efter det gjorde vi en första röjning i klädkammaren. Efter det har vi suttit och haft långa samtal kring min sjukdom bla men även annat som jag vill hinna dela med mig.

Tänk vad jag har ändrat mig i mycket redan, går och lägger mig även om barn och barnbarn är här för att vila en stund, egentligen är jag inte tröttare nu än förut åtminstone inte kroppsligt men det finns en psykisk trötthet just nu och den är svår att sova bort. En annan sak som jag tagit fasta på är nu ska jag njuta av det jag tycker om i matväg och godis är inte tabu alls längre för mig för jag vet ju att det ändå kommer en dag då jag kanske inte längre känner för att äta och varför ska jag inte då unna mig det goda i livet. Mina barnbarn lät blicken svepa över alla vinflaskor som ligger och står på skåpet i köket och säger ”när ska du dricka ur dem”. Det blir nog värre med det säger jag för jag gillar ju inte alkohol men kanske det ryker en och annan flaska, man ska aldrig säga aldrig.

Nu ska jag äta några rostade brödskivor och dricka en kopp te innan det är dags att krypa ner i sängen.

Natti natti på er mina vänner och så här säger Nalle Phu idag……………

Nu är jag hemma efter att ha varit ytterligare ett dygn på lasarettet och vet lite mer i varje fall. Tänk att livet kan förändras så på bara en vecka. Hemma efter att ha gått genom ytterligare en röntgenundersökning som innebar att man gjorde ultraljud och samtidigt stack in långa nålar i buken för att ta prover på en tumör där. Helt klarlagt är det inte vilken typ av tumör detta är. När man gjort en utredning om den också så kan man ta det slutliga ställningen till vilken typ av cellgifter man sätter in. För jag har bestämt mig för att ta vara på den chansen och ”köpa” mig tid. Ja just det tumören på äggstocken var en separat tumör och ingen dottersvulst till den i gallgången. Men en sak är helt klart att någon operation blir det inte.

En del av er undrar säkert varför detta inte upptäckts tidigare, har jag inte känt något. Nej inget förrän gulheten kom och då är det alltså redan försent. Det enda som kanske hade kunnat ge ett tidigare besked hade varit om jag i något annat läge gått genom en skiktröntgen, då hade man kanske kunnat upptäcka dem. Hur lång tid har den mest elaka alltså den i gallgången haft på sig, ca två år trodde läkaren. Vi frågade också om levnadsvanor som kan ha påverkat, rökning, mat, övervikt mm. Nej, inte ens det kunde man säga att det har något samband. Inte ärftligt heller.

Nu är nästa steg i det här alltså att vänta in en tid på onkologen, tid är beställd för att sätta in en dosa innanför huden för att ta prover och ge cellgiftet i allt detta rullar igång tack vare att jag bestämt mig för att ta vara på vad sjukvården kan erbjuda, man ska även via gastroskopi sätta in ett permanent dränage förbi tumören i gallgången.
Sjukskrivning då, jo jag har funderat en hel del på det under de här dagarna hemma och bestämt mig för att nu får det vara nog. Jag som varit plikttrogen och inte stannat hemma knappt en dag från jobbet under mitt yrkesliv kommer inte att jobba mer. Utan jag ska ta tillvara dagarna jag har kvar tillsammmans med barn, barnbarn och vänner och så försöka avsluta så mycket som möjligt som jag påbörjat. Varför ska jag jobba när jag ändå inte har något för det längre.Förstod på läkaren att han tyckte det var ett bra beslut och sjukskrev mig året ut.

Vad har då Nalle Phu denna kluriga lilla nalle hittat åt mig idag måntro.
Att kunna stava är inte det viktigaste. Vissa dagar har det ingen betydelse alls om man kan stava till tisdag.

Allt känns väldigt omtumlande nu och jag vet varken ut eller in.

Allt har hänt på så kort tid, förra tisdagen när jag gick till läkarstationen i Lessebo så var det för att jag var gul i hyn i ansiktet och ögonvitorna och jag var övertygad om att en gallsten satt sig i en gallgång och orsakade detta. Visserligen for en första tanke genom huvudet när min dotter upptäckte att jag var gul på lördagen, för skam sägandes hade jag inte reagerat över det själv innan och det kan bara inte funnits där så länge. Tanken var att jaha nu är det min tur vi hade så sent som på fredagen haft en liten minnesstund för en arbetskollega som dött i ja just det cancer, nästa tanke var just med tanken på gulheten att om jag åtminstone varit alkoholist. Konstiga tankar som dyker upp.

Men i varje fall rullade allt igång med en hisnande fart efter besöket på läkarstationen där det då visade sig att levervärdena var skyhöga så det var ju helt klart att det satt något och täppte till i gallgångarna, men vad var det? Jag fick samtal från läkaren som jag mötte på läkarstationen och han sa att han bokat in mig för en skiktröntgen och för en gastropskopiundersökning. Gastroskopin skulle bli på måndagen trodde han. Han gav mig lite tvekande kanske, ett besked att det kunde vara illa men sa ändå att nu tar vi det lugnt och tar en sak i taget.

Senare ringde det en läkare från lasarettet och talade om att tid var bokad för skiktröntgen på torsdagen och att jag skulle komma till röntgen kl 14 för att dricka kontrastvätska under en timmas tid. Huva tänkte jag minns allas snack om den där kritaliknande vätska man skulle få i sig, nu visade det sig att det var inte alls svårt för det var som att dricka bara bara vatten. Röntgen utfördes smidigt och lätt och så fanns det tid för gastroskopin redan inbokad på fredagen istället för på måndagen pga service av utrustningen. Phu så var då nästa fasa för mig för jag har alltid sagt att det går jag aldrig med på hört den ena skräckhistorien efter den andra om detta. Det var iinte alls så svårt.

Nu skulle jag komma in fastande och få komma hem igen efteråt för det var bara att jag piggnat till efter den lugnande medlet. Så jag hade inte förberett mig på att stanna kvar men det fick jag göra för jag hade fått en blödning i buken under ingreppet med att lägga en dränage förbi det som sedan har visat sig vara en elak tumör som sitter i en gallgång i närheten av gallblåsan. Så det var bara att ringa in lite grejor från dem där hemma och be dem fixa med katterna och så. Nu gav läkarna mig ännu mindre hopp om att det här var något enkelt att hantera och bad mig ordna så att mina barn kunde vara med på ett samtal på måndagen.

Man hade även vid skiktröntgen upptäckt något på äggstock, men man visste inte i dagsläget vad det var, men han skulle ordna en tid för undersökning på gyn. Jag ringde upp Anna min sonhustru för det var hon som skulle hämtat mig från lasarettet och berättade för henne läget och bad henne berätta för mina barn hur läget var.

Helgen rullade på utan något hände förutom naturligtvis att barn och barnbarn kom på besök och bla så hade mina två krulltottar lånat ut varsitt gosesak till mig att ha i sängen nu när jag inte hade mina katter hos mig. Härliga barn!! Så kom då måndagen och jag träffade på läkaren under ronden och bad honom om att jag skulle få komma hem åtminstone över gårdagen eftersom det var barnkalas då och det skulle han ordna. 11.30 skulle vi ha vårt möte med läkaren och då gav han oss all fakta så långt han visste i nuläget. Jag skulle till gyn lite senare under dagen och så skulle jag få åka hem på permission och komma tillbaka till frukost på torsdag för att sedan om allt var så ok det kan bli i ett sådant här läge bli utskriven på fredag. Läget är alltså långt ifrån bra, alltså en elakartad tumör i gallgången en ev tumör på äggstocken nu är frågan är det en separat eller en dottersvulst och så ska man ta prover på lymfkörtlarna på bukväggen för det verkade finnas något där och den undersökningen ska göras i morgon. Efter det så ska man samlas prata genom vad man ska göra och vad som finns att göra, men det mest troliga är att det blir cellgiftsbehandlingen för att köpa mig lite extra tid. Allt verkar så vimsigt när jag skriver här men det poppar upp hur mycket som helst inom mig och det får bli helt ostrukturerat just nu i varje fall.
Men nu ska jag leta upp något bra som Nalle Phu har sagt och skriva här
Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.