Det goa vädret består ännu några dagar enligt väderexperterna. Och jag räknar ner nu till semestern, bara två arbetsdagar kvar att jobba och fortfarande har jag inte hört något från vikarien.
Allt var lugnt och fint i natt, men varför ska en del människor bara hitta fel på saker. Det gör mig såååååå trött. Det var ett av de andra buden som, ja helt enkelt bara såg fel på en massa saker. Buntarna låg inte stilla i hennes ”nya” bil utan hon fick binda fast dem, hon kunde inte ha tidningar i framme i fönstret för då reflekterade de i rutan, det enda som verkade vara bra var själva bilen. På bilen som jag övertaget efter henne var det bara en massa fel, inte kunde hon höja stolen så mycket att hon nådde ordentligt att räcka ut tidningen för då slog hon huvudet i taket, växlarna var svåra att få i, vindavvisaren var i vägen mm mm. Jag för min del fattar inte alls dessa grejorna för hon och jag är i stort sett lika stora så det borde funkat. Jag tror faktiskt att man skulle införa en sorts hjälp att hitta rätt körställning i bilarna, särskilt viktigt när man byter bil.
I natt kom i varje fall HV med ut och ingen indragning så det var tur att jag inte började rycka märklappar.
Har dragit ut nya abonnentlistor till min pärm, så att det finns fix färdigt när vikarien ska köra.
Oj, oj i natt hände det som jag undrat över när det skulle bli. En timmerbil stod och höll på att lasta på en liten avstickare jag har upp till en gård. Jag hade definitivt ingen lust att sitta och vänta ut lastningen och någon möjlighet att smyga förbi fanns inte, så det var bara att sakta smyga sig bakåt ner till vägen igen och det känns extra långt när man ska backa hela vägen tillbaka. Som tur är så har den abonnenten låda nere vid stora vägen där posten lägger i, så där fick de tidningen i natt. Ringde nattförmannen och talade om varför de inte fått tidningen hem, men förhoppningsvis så förstår de eftersom jag antar att det är virke från deras egen skog som bilen var och hämtade. Återstår att se hur det blir natten som kommer. Det värsta vore att jag kom fram till huset och att sedan timmerbilen kommer och börjar lasta för då blockerar han all möjlighet att komma vidare tills han är klar.
Om vi stannar upp en stund i tystnad
så kan vi alla njuta av evighetens andning i nuets mirakel.
Tomas Di Leva