Skrivet av Inga | I kategori Nattdagbok | den 2008-11-28
Börjar med den viktigaste händelsen, mitt nionde barnbarn föddes sent igår kväll. Grattis till lille Laban.
Så var det då nattens övriga händelser. När jag kom ner till tidningsbilen stod det ett hjul lutat mot förardörren. Hmmm, inte vet jag om det var mitt eller inte men jag lastade i varje fall in det i kofferten på bilen så nu är där fullt. Hade tänkt att jag skulle ringt under dagen till Fröjds och kollat så det verkligen var mitt men det glömde jag naturligtvis bort tills det var för sent för dagen. Typiskt mig.
Plus sex grader och lite lätt duggregn även i natt.
Nu är det bara 23 dagar kvar tills det vänder och blir ljusare, tänk vad fort tiden går.
Nu börjar det också lysa lite stakar och stjärnor i fönsterna utefter rundan, varmt och inbjudande.
I går natt var det de små djuren som var ute i rörelse, mössen alltså, i natt såg jag älg för första gången på länge.
Vägarna är fortfarande mjuka och ack så skitig bilen blir, snart väger den säkert minst tio kilo mer. Slut på vattnet till spolaren bak också så den rutan är sååååååå skitig nu.
Det var inte mycket till ämnen i natt, jo det är klart att det var ämnen men inget som intresserade mig. Jag hade i och för sig bara mina tankar hos min son med sambo och deras lille nyfödda så det kanske gjorde att ämnena fick stå åt sidan.
Det händer så mycket elände runt om i världen så hälften vore nog. Det händer mycket även på hemmaplan, inbrott hos däckfirmor, inbrott i villor nu senast på gatan där min son med familj bodde förut, skadegörelse på högstadieskolan och där hade även en elev snott bilnycklarna från en lärare och tagit dennes bil och kört. Vad katten är vi på väg?
Slutar för dagen med en liten adventsdikt av min far.
ADVENT
Det är sol, det är rimfrost som glimmar,
det är snö, det är gnistrande kallt
Det är ljust några fattiga timmar
det är frid, det är ro överallt.
Man känner en andakt i sinnet
det är väl ett arv som man fått,
från kära som lever i minnet
fast själva de slumrar för gott.
Advent det är väntan och längtan,
man läste i barndomens år.
Men livet har lärt en att trängtan
till något är allt vad man får.
Nu går man ej längre och stimmar
om dan före doppareda´n,
men ser fram mot att för några timmar
få träffa barnbarn och barn.
Man får inte sluta att drömma,
för att man är gammal och grå.
Kanhända att något kan strömma
till en, som man önskat att få.
December 1981 av Ernst Häll
Hej
Jag tycker det är väligt fina dikter som din far har skrivit du får samla ihop dem och ge ut dem det är enkla ord men det säger så mycket
Hälsningar Gull-Britt
Jag vill gratulera till ynnesten att få ha nio barnbarn och inte var 60 fyllda, men det är väl frukten av att själv bli mamma som ung.
Märkligt vad min 7 månads skatt blev stor helt plötsligt :-)
Enligt snar framtid så har du ett helt fotbollslag, om du själv ställer dig i mål!
Åhh den dikten har jag alltid älskat.. det var bara länge sedan jag läste den. Ser fram emot att läsa morfars alla dikter när de är samlade.