Så var det slut på semestern, välbehövlig verkligen efter denna långa vinter, den snörikaste och kallaste sedan 1987. Mars månad har varit rekordkall även den, inte sedan 1942 har vi haft en så kall mars.
Första natten på mycket länge som inte termometern kröp under nollan men lite lätt blötsnö föll under natten. Jag fick ge mig vad det gällde kängor, de åkte på eftersom det snöat men natten som kommer så tar jag inte på mig dem för nu har det milt av riktigt ordentligt under dagen.
Förändringarna fortsätter att ramla in, har nog inte varit något år förut som det skett så mycket förändringar under hela året, det brukar ju bara vara på sommaren när många åker iväg till sina sommarstugor.
Eftersom det varit så kallt hela min semester så har inte mycket snö försvunnit vid brevlådorna utan det är fortfarande ut och in ut och in som gäller, ser med glädje fram mot att kunna följa gatukanten igen.
Sen är det ju det här med ljuset, fy katten var jag mår dåligt av att det försvinner igen på slutet av rundan.
Inte en människa i sikte och lika dåligt så när som på en katt på djurfronten, men snart har vi säkert marskattornas symfoni igång.
Samtalsämnena var sprit via Internet, särskilda pojkklasser och vårtecken. Ja, varför ska man inte kunna handla sprit via Internet, kan man blåsa staten på några kronor även som vanlig hederlig arbetare så tycker jag det är helt ok.
Särskilda pojkklasser tror jag däremot inte på, jag skulle kunna förstå att det kommer upp om man vill värna om flickorna som ofta har svårt att hävda sig i klasser där många pojkar tar allt större plats men inte som förslagsställaren tyckte för att pojkarna får sämre betyg än flickorna för att de har svårare att ta till sig kunskaperna. Nej, jag tror faktiskt inte att det spelar någon roll för med de många nedskärningar som hela tiden drabbar skolans värld så blir det inte fler resurser lediga för att kunna ge pojkarna mera enskild tid. Det jag däremot tror att man snart måste införa är sk specialklasser där de elever som bara sabbar för alla sin klasskamrater och stökar i största allmänhet, de som inte klarar av att lyssna och ta till sig en tillrättavisning får gå. Nu vet jag att jag är ute på svag is, många kommer att tycka att jag skiljer ut en del barn, men jag ser tillräckligt mycket varje dag för att stå för den åsikten.
Så var det då vårtecknen, igår hörde jag tranorna, det är nog för mig ett av de största vårtecknen, visst njuter jag av att hitta de första vårblommorna men de har inte hittat fram ännu hos mig under all snön. Men det finns ett vår- eller snarare försommartecken som fyller mig med den största glädjen av allt och det är när den första lilla älskade sädesärlan kommer, brukar nästan alla år se den första tidigt på morgonen på skolgården i Kosta och jag blir tårögd när jag hälsar den välkommen tillbaka till Sverige.