Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Så var vi där, vid den där efterlängtade extra natten, nu står jag inför faktum att den bara försvinner förstås lika fort. Men jag har ju i vart fall fått sova bort den istället för att sitta i bilen och nöta mil efter mil genom vackra men mörka skogar och jag har sluppit springa i trappor, visserligen bra träning men knappast för mig längre för knä och höft vill inte riktigt vara överens med mig om att det är bra med trappor.

Det var på plussidan temperaturmässigt i natt, visserligen bara tre plus.

Smålandsposten tjock i natt förstås, det blir ju lördagstidning av fredagstidningen och så alla dessa olika titlar som är med på fredagarna, en extra bilaga till ATL, så det gäller att stuva bra så att man har allt inom räckhåll i bilen.

I natt var det faktiskt hararnas natt, det var länge sedan det var så många sådana på språng, ja faktiskt en räv också såg jag.

Nattens ämnen handlade om i fall man var en godisgris, om begravningar och till sist om vad som är bra med just den ålder man innehar.

Godisgris, ja tyvärr om jag väl börjar stoppa i mig, men jag kan hålla igen om jag sätter den sidan till.

Den delen som handlade om begravningar gällde om man ska korta ner tiden mellan dödsfall och begravning. Det skiljer ju mycket på den tiden, jag har alltid varit van vid att det inte tar mycket mer än en vecka och det tycker jag är bra för min del i vart fall. Jag tycker nämligen att det svåra är just tiden fram till begravningen, det känns lite som att leva i ett vacum då, sedan går jag in i en nästa fas i sorgearbetet eller rättare sagt att sorgearbetet startar för mig. Jag minns min mor hon var alltid så orolig så fort någon dog så pass sent i veckan att den avlidne stod som hon sa ”lik över en helg” för det betydde att det snart blev en till i släkten. Om det stämde in fick jag aldrig bekräftat, säkert fanns det en uns av skrock i det hela.

Sista ämnet om vad som är bra med just den ålder man lever i. Ja, vad kan det vara? Det är väl att man hunnit komma upp i den åldern då man känner sig helt trygg i sig själv. man bryr sig inte längre om vad andra tycker och tänker.

Till sist så är det två andra funderingar som jag har efter att läst tidningen. En mackägare i Växjö satte upp bild på bensinsmitare och då blev det liv i luckan, då kom polisen och tog ner bilderna och anmälde mackinnehavaren för förtalsbrott. Ja, ja vilket samhälle vi lever i, samhällets långa arm skyddar brottslingarna. Det finns inte tid att göra förundersökningar mot bensintjuvarna men det finns tid att haffa den som blir utsatt för brottet.

Nästa artikel i tidningen som jag reagerade mot var om den person som haft tid att sitta och nysta i massmedia och hittat att en skola här nere som har haft tema om hur det var förr och i samband med detta så läste en elev i ett rollspel upp vår trosbekännelse. Nu har denna debattör anmält händelsen till Skolinspektionen och nu har cirkusen dragit igång. Jag är inte troende på det sätt som man kanske tänker på när man hör ordet, men vad då, ska man visa upp i ett temaarbete hur det var förr så är det väl ganska troligt att man stöter på hur kyrkan påverkade människorna på olika sätt. Att då göra en sådan anmälan tycker åtminstone jag är att gå alldeles för långt.
 

Tiden gång

            Vart tiden går

       är omöjligt att veta,

     och den som söker får

           förgäves leta.

        Man mycket sällan

  begriper vad som försiggår

      och faller lätt i fällan

   att förväxla nuet med igår.

     För visst är svårt förstå

      att det som förr var nu

       helt plötsligt bliver då

       – Eller vad tycker du?

Eller som om det som förr var här,

    helt plötsligt verkar vara där…

Oj, det tycks som åt helsike allt bär,

            – Förlåt jag svär.

     Men gläd dig då och minns

        av det som en gång var

   för djupt i våra hjärnor finns,

        dessa minnesbilder kvar.

Texten är hämtad från Olles funderingar