Vart helgen tog vägen är det säkert fler än jag som undrar. Det måste varit det där som jag hörde susa förbi någon gång vid middagstid i söndags eller var det måntro ljudet av den jag hörde redan i lördags när jag något så när utvilad vaknade igen på lördagsfm.
Måndagen började i vart fall med en snabbstart rätt om jag själv var ganska seg att komma igång, hade fått lite för lite sömn i mig. Men eftersom tidningarna kom i mycket bra tid så fanns ju förhoppningarna att jag skulle hinna sova lite innan nästa jobb och det blev en hel halvtimma så skönt så skönt.
Temperaturen visade på tretton plus och det var torrt ute. Lite regn hade ju utlovats till dagen och det kom också några stänk, men det behövs mycket regn för när jag tittar på sjöarna så är det helt otroligt vad mycket stenar jag ser som jag inte brukar se. Så snacka inte om att vi har fått mycket regn i sommar åtminstone inte här. Hösten har ju hunnit klä sig i sin allra vackraste skrud och mörkret smyger sig över oss allt mer. Höstdagjämningen inträffade förra veckan och det märks både på morgonen och kvällen nu. Jag har inget emot hösten, jag tycker allt går ner i varv lite extra. Man märker också hur avlångt vårt land är, i norr varnar man för snö och gjorde så redan förra veckan.
Vad pratade man om i natt då? Jo, om Ingmar Bergmans saker som går på auktion i dag, nej inget som intresserar mig. Gillar inte ens hans filmer, för djupsinniga för mig. Svenska författare som marknadsför Sverige och sina vår litteratur utomlands. Vi har så många bra författare så det är svårt att välja, en del av dem lever inte längre men har ändå betytt så oerhört mycket för många. Tänk Astrid Lindgrens böcker som lästs av barn över hela världen, eller Wilhelm Mobergs Utvandrareböcker. Stieg Larsson hör ju också tyvärr redan till de som inte längre finns men som satt djupa spår över hela världen både som litteratur och film. Sista ämnet för natten tyckte jag först var helt befängt och ägnade inte någon tanke alls åt men ju längre natten kom så väcktes lite intresse i varje fall. Det handlade om att man skulle välja tre personer som bedömde mig som person de skulle även leda mig på rätt väg här i livet. Jag hann inte tänka klart på det då men kom under dagen fram till vilka jag skulle vilja ha. Jan Eliasson för hans enorma kämparglöd och värme, Sverre Sjölander för hans kunskaper om djurens beteende och så Herman Lindkvist så att jag skulle få mitt lystmäte när det gäller historia tillgodosett, ett intresse som vaknat först de senaste åren.
Slutar med att påminna om att idag är det 15 år sedan Estoniakatastrofen och jag minns än idag var jag befann mig när jag först hörde talas om det, på väg in för att dela ut tidningarna vid refugen på infarten till Lessebo från Växjöhållet.
Nu ska jag göra något som jag egentligen inte gillar, kolla Idol 2009 men jag måste ju följa vår egen ”stjärna” Sabina.
Alla har vi en skruv lös, den som inte tror det har två. Okänd