Att tidningarna var sena är knappast inte längre något nytt att rapportera. Det får vi dras med tills julen är förbi.
Riktigt ordentligt kallt var det, allt från minus nio ner till minus sexton. Brrrr. Lite lätt snö föll det också tidvis.
Några rådjur iaktog mig under nattens runda, storögda stod de vid kanten av vägen och tittade på mig, några rådjur hoppade glatt omkring i trädgårdarna på Dammgatan, tur att inte tulpanerna är synliga för dem, de har ätit upp tillräckligt många för mig förut. Men än så länge kan de ”rackarna” skutta omkring som de vill på ”min” gata för nu är vårens lökväxter dolda av ett vackert snötäcke.
Mina små hjärtan med julhälsning är utdelad till alla mina abonnenter i natt. Jag tillhör den skaran som tycker om att ge en liten bit av mig själv till andra.
Ett billarm tjöt när jag gick med mina tidningar över armen i Hackan i natt. Jag kastade en blick runtom för att se om jag kunde se vart det var, men eftersom det är tyst och lugnt på natten så kan även en som har så dålig hörsel som jag höra ljud på långt håll, så det fanns inget inom mitt blickfång i vart fall som visade varifrån ljudet kom.
Nu vet jag vad det var för helikopter som jag såg i går natt, jag såg den i natt också fast på ett annat ställe, förklaringen fick jag när jag läste dagens tidning. Det är en helikopter som bombar våra vattendrag med kalk mot försurningen.
Stackars abonnenter, jag tycker alltid lika synd om dem som blir utan tidning, men vad ska jag göra när jag inte har fler att dela ut. De två sista på min runda blev utan, som tur är så har de två inte drabbats förut eftersom jag kastade om rundan rejält i natt.
Nu är jag nästan helt klar med julklapparna, lite kvar att sticka och knappar och knapphål i en jacka så nu kan jag andas ut för jag ser slutet och vet att jag hinner bli klar utan att ta till någon vakennatt.
Det fina med livet beror inte på hur glad du är.
Men däremot hur glada andra blir på grund av dig.