Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Fortfarande varmt på natten, hela nio plusgrader, det är riktigt skönt.

I natt var det inget regn i varje fall men däremot lite lätt dimma.

Lyckliga jag hade fått min bil tvättad den var så vit och fin och även urstädad inuti, skämdes lite faktiskt för jag hade inte haft med mig något att ta plasten och buntbanden i natten innan så det låg kvar i bilen med tanke på att jag tar med en kasse den här natten och nu var skräpet borta. Tur att det inte var så mycket, jag brukar vara noga med att plocka ur allt varje natt i vanliga fall och lägga det i skräpkassen, det är nog värre i en del andra bilar.

Att komma ner och se sin bil ren och fin gör att natten känns extra behaglig att köra, men det ska alltid finnas något som jag retar mig lite på och just i natt var det att ett av buden hade varit före mig och tagit sina riks och veckotidningar och det är väl helt ok men att bara slänga ut de andras buntar och inte sortera ordentligt och ställa fram burarna retar mig lite grand. Tycker att det ska vara förste mans jobb att fixa det, så är det i varje fall när A och jag kommer, men kanske är vi för snälla.

Det var inte så mycket djur i rörelse i natt heller förutom rådjuren i Hässle.

Nattens ämne handlade om ljud som försvunnit, ljushuvud samt om att lifta. Ljud som försvunnit, ett som kom och snabbt försvann igen var ju uppkoppling via modem. Ånglokens tuffande är också ett minne blott, ja jag har faktiskt upplevt det fast inte i någon större utsträckning. Ett ljud som har försvunnit för mig personligen och som jag saknar är ljudet av syrsornas gnidande en sommarkväll, men det är ju inte försvunnet för alla utan bara för oss som börjar tappa hörseln mer och mer. Ljushuvud det finns det gott om och de allra flesta som jag upplever som sätter ljus på tillvaron är barn, finns det några som kan komma med så ljuvliga kommentarer till olika saker som barn? Så till sist det där med att lifta, det var något som jag gjorde mycket i min ungdom, men jag skulle aldrig uppmuntra mina barnbarn till att göra, för tyvärr så har tiderna förändrats så mycket på dessa 40-45 år som gått sedan jag var ung och kanske ibland dum.

En dåre söker lyckan i fjärran; den vise odlar den under sina fötter

- JAMES OPPENHEIM -