Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag ja det är en full arbetsvecka för de allra flesta, men inte för oss som jobbar som tidningsbud. Vi har lördagen också att lägga till de övriga dagarna och många har även söndagen på sin agenda.
Men varför detta nu då att dra ihop nästan hela veckan till en enda dag eller rättare sagt ett inlägg. Ja säg det, förklaringen ligger nog lite åt det där hållet med en massa ursäkter. Inte haft tid är kanske den mest ärliga ursäkten, men då hamnar jag i det där dilemmat att vad prioriterar jag? Inte hänt så mycket. Dålig ursäkt det också. Asch, det är bättre att inte klura ut något utan ta det för vad det är helt enkelt.
Har i varje fall haft ett älskat barnbarn med mig både denna och förra veckan, ibland sovande i baksätet ibland inbegripen i livlig diskussion med sin mormor. Härligt att ha sällskap i varje fall, det är jag inte direkt bortskämd med som tidningsbud, det är inte så många som vill ställa upp och följa med vid denna för många okristeliga tid på dygnet. Men jag kommer att fortsätta att ha sällskap även nästa vecka för då följer vikarien med som ska köra när jag Tralla lallaa la har semster i hela tio dagar. Ska bli såååååå skönt.
Om jag då skulle försöka sammanfatta den här veckan som gått. Börjar med vädret måndagnatt var det mellan minus åtta och minus nio grader, klart väder, tisdag minus fyra och en och annan snöflinga dök ner från en ganska klar himmel, onsdag minus åtta och ända ner till minus fjorton grader, klart, torsdag minus tre till minus fyra och ganska mulet, fredag var det bara minus en grad och lätt dimma. Alltså bara några få snöflingor helt fantastiskt en hel vecka utan snöfall det var länge sedan nu.
Vägarna, ja hur har de varit då hela veckan. Jo då de har varit riktigt skapliga på de allra flesta ställen. Solen som lyst ordentligt de flesta dagarna både förra och denna veckan har gjort att gruset tittar fram mer och mer för varje dag och förhoppningsvis så fortsätter det så här och då slipper vi den där hemska isgatan på hela vägarna. Gatorna inne i samhället har sakta börjat bli lite bredare, men det går sakta även där.
Börjar det då blir lättare att komma till lådorna. Både ja och nej, sakta sakta så blir det lättare att ta sig fram till lådorna, men det finns fortfarande de som jag måste kliva ur för att nå och som det ser ut just nu så dröjer det länge än innan det blir någon förändring vid dessa lådor, det är mycket snö som ska bort. Min förhoppning står nu till att det hinner försvinna en hel del under min semester så att jag återkommer till normala förhållanden igen och slipper rapportera mertid varenda natt.
Ett riktigt glädjerus kände jag mig i häromnatten när det satt ett par klädnypor i en låda och en plastpåse hängde på insidan fastsatt i nyporna. I påsen låg ett vackert kort och texten på kortet gjorde mig så enormt glad att tårarna kom i ögonen och gjorde det lite svårt att läsa vad det stod på kortet för barnbarnet som var nyfiken på det. Det stod ungefär så här: Det är vi som ska tacka för att tidningen ligger i lådan varenda morgon trots all snö och andra besvärligheter. En kopp kaffe och tidningen är en av de viktigaste delarna av morgonrutinerna. Ni som har gett mig detta måste få veta att det är sådana här saker som gör att jag känner att trots alla besvärligheter så är det mitt jobb värt så mycket för vissa människor och jag vill gärna tro att det är det för alla abonnenter annars hade de inte betalt för att få tidningen i lådan natt efter natt. Värmen som en sådan hälsning ger mig skulle kunna smälta bort all snö på flera mils avstånd och vips är den där tanken om varför slutar jag inte med det här helt bortblåst.
Djurlivet har varit förvånadsvärt litet den här veckan, har totalt sett bara ett par rådjur och några enstaka harar. Tidigare veckor har rådjuren fullständigt invaderat vägarna. Vad är det som hänt? Står de bara stilla nu när skaren har lagt sig som ett tjockt täcke över snön och sparar på energin tills våren kommer.
Radion då under de här nätterna. Ja, det har inte blivit så mycket funderande över nätternas ämnen i och med att jag inte varit ensam i bilen. Det är något som jag ägnar tiden åt när jag susar fram genom skogarna i min ensamhet istället. Men det är klart att lita sätter sig fast i varje fall och bland annat diskussionen om jämnställdhet som kom upp i måndags då det var internationella kvinnodagen. Jag är ganska trött på den där diskussionen faktiskt. Vad är jämnställdhet egentligen? Är det att man till varje pris ska dela lika på allt i hemmet till exempel? Varför ska man kvotera in kvinnor på höga poster i företag och organisationer? På mitt andra jobb finns det ingen man, ska det kvoteras in män där? Visst ska lönen vara lika för lika arbete, men för övrigt så måste det var kvalifikationer som avgör vem som får jobbet och inte om man är man eller kvinna. I hemmet måste det väl trots allt vara bättre att den som är bäst på en sak gör det än att till varje pris dela allt lika. Jag hör ofta just de där diskussionerna om att man ska dela lika på hemarbetet men många kvinnor vill inte befatta sig alls med det andra som också ska göras på hemmaplan, byta däck på bilen, tvätta bilen, klippa gräs, skotta snö mm mm. Det ska väl också i så fall delas lika, eller har jag fel.
Visste du att…………..
Hästar står upp ca 92% av dess liv. Till skillnad från människans 23%.