Skrivet av Inga | I kategori Nattdagbok | den 2010-03-05
Jag fortsätter att slå samman flera nätter eftersom det inte händer så mycket och tankarna är långt borta från tidningsutdelningen de här nätterna.
Nedräkningen fortsätter, nu återstår det bara 12 jobbarnätter till ledighet och veckan har gått extra fort eftersom jag har sällskap på nätterna.
Kallt har det börjat bli också igen, temperaturen har varierat allt från minus sju till minus femton och månen har fått lysa upp vägen nästan varenda natt hela tiden också, alltså molnen har inte döljt det vackra sken som månen förmedlar till oss. I natt var himlens valv alldeles överstrött av stjärnor också och det ska jag säga har inte hört till vanligheten den här vintern, konstigt nog. Jo, det är klart att stjärnorna har funnits där men från att finnas där till att få se en skymt av dem har steget varit långt den här vintern. Mycket konstigt egentligen för det brukar ju vara vinternätterna som man brukar se dem lysa.
Men den här vintern har inte varit som andra vintrar. Kallt, snö i massor men knappt ingen sol och alltså genommulna både dagar och nätter. Mycket märkligt.
Det händer inte mycket med snön förutom att det i varje fall inte fyller på och det är skönt. Lite lyckas solen smälta bort på dagarna men det går ytterst långsamt, egentligen är det bra för då är det ingen risk för kraftig vårflod och så händer det sakta sakta på vägarna också att gruskornen börjar smyga sig fram på vissa partier som legat i solen under dagarna så förhoppningsvis så kommer jag inte att hamna på helt isbelagda vägar så mycket i vinter.
Småvägarna är riktigt bra, de flesta i varje fall, visst finns det sträckor där det är lite spårigt.
Det har varit ganska lugnt på djurfronten de här nätterna den här veckan faktiskt. Något enstaka rådjur, några harar och så en älg. Djuren har det svårt nu när det blev skare på snön, undrar om det bär rådjuren? Men mat måste vara svårt för dem att komma åt nu. Älgarna bär inte skaren det har vi sett, de är ju tunga. Häromnatten kom en årskalv ut mot en skogsväg vi körde på och jag antar att mamman redan hade gått över och när den stackars kalven skulle ta ett kliv över snöplogsvallen och ut på vägen drattade den på ändan.
Lucy och jag har haft mycket mysiga samtal under nätterna och de bevarar vi för oss själva.
Det har säkert varit mycket som jag kommentarat om jag åkt ensam men det kommer jag att få många nätter framför mig att göra senare under mina ensamma nätter genom Småländska skogar.
Visste du att……………
En pilgrimsfalk är världens snabbaste djur. Man är inte överens om maxhastigheten för dem eftersom den är svår att mäta.