Bestämt mig för att fixa till min egna kupévärmare, jag blev milt sagt f*b när jag stod där och skrapade och skrapade i natt och det satt som berg på rutan. Det räcker med att skrapa en gång när jag kommer tillbaka till Fröjds och ska ta bilen igen.
I natt var det ordentligt halt bitvis på asfaltsvägarna, det var frosthalka.
I natt var jag trött, men det trodde jag inte från början, kände mig jättepigg och hade inte en tanke på att kasta om rundan men tji det skulle jag gjort för jag hade jättesvårt att hålla mig vaken sista biten ner till Lessebo igen. Det gränsade till att jag hade behövt stanna och sova.
I natt såg jag något jag aldrig tidigare upplevt och kanske aldrig mera kommer att göra heller. På en liten väg upp till ett ensamt hus där jag lämnar tidningen så kom två grävlingar springande mot mig. Jag stannade och tänkte i mitt stilla sinne, spring inte på mig, minns allt för väl hur det kändes när jag blev påsprungen för någon vecka sedan, men jag stod ju i varje fall stilla nu. När de två grävlingarna var kanske sisådär tio meter från mig stannade de plötsligt upp och började slåss så in i Nordens. Det var som en svartvit randig boll som rullade runt framför bilen. Jo, de slogs inget annat som säkert någon tror. De höll på så i några minuter sedan som på att kommando så slutade de och sprang efter varandra igen och in i skogen och jag kunde fortsätta min runda med en naturens upplevelse på näthinnan.
I natt var det min tur att finna ett intressant ämne i nattens långa timmar. Det var om hur en ideallärare skall vara. Jag inser nu att det finns hopp, kanske för den svenska skolan igen. Nästan alla som ringde in lovprisade lärare med auktoritet och då ska ni veta att många av dem som ringde var unga människor. Alla var rörande överens om att de lärare som de bäst mindes var de som bringade ordning i klassrummet och inte lät eleverna ta över. Tack!!!!!!
Ingen person har någonsin blivit hedrad
för vad han fått utan för vad han har givit
- CALVIN COOLIDGE -